En kristen minister

Efter att Fredrik Reinfeldt möblerat om lite i regeringen, har Sverige fått en ny arbetsmarknadsminister i moderaten Elisabeth Svantesson. Som doktorand i nationalekonomi, kompletterat med erfarenhet i bland annat Riksrevisionen, torde hon tillhöra de mest utbildade och meriterade personerna i riksdagen. I vårt bisarra medieklimat är det dock någonting helt annat som fått uppmärksamhet, nämligen hennes bakgrund i Livets ord och Kristet center. Personligen skulle jag gärna slippa politiker som baserar sina ställningstaganden på religion, men mediernas reaktioner säger mycket om hur kompakt det politiskt korrekta trycket är och hur lätt det är att förkastas av eliten, i detta fall intressant eftersom det inte handlar om invandringspolitik, där det mest kompakta förtrycket finns.

Genom sin kristna tro är Svantesson nämligen skeptisk till både homoäktenskap och aborter och det är långt ifrån okej enligt vårt medieetablissemang. Hon är troligen i linje med korrekta uppfattningar i alla andra frågor, men dessa små avvikelser räckte för att hennes tillträde skulle beskrivas som att man nu fått in en kriminell i regeringen. Aftonbladet berättar om chocken:

"Nya arbetsmarknadsministern är en tidigare abortmotståndare.

Den moderata politikern Elisabeth Svantesson får regeringens tungviktarpost som arbetsmarknadsminister.

Hon har ett förflutet i både rörelsen "Ja till livet" och Livets ord."

Eftersom jag själv saknar kopplingar till religion, har jag inga problem med fri abort, men att så hatiskt och förfärat beskriva någon som "tidigare abortmotståndare" säger väldigt mycket om det speciella klimatet i vårt land och visar att det, förutom invandringsfrågan, finns ytterligare ett par områden där man direkt förkastas av eliten. Svantesson blir alltså ansvarig för arbetsmarknaden och jag har mycket svårt att se problemet med att en medlem i regeringen skulle vilja inskränka aborträtten, när de 15-20 övriga troligen är helt för fri abort. Som vanligt handlar det förstås inte om åsikten i sig, utan om att hon inte helt faller inom ramen för vad som är acceptabelt i det officiella Sverige. Du får helt enkelt inte lov att vara emot abort eller homoäktenskap, för att inte tala om massinvandringen. Då måste du hånas, demoniseras och tystas.

Man kan skriva spaltmeter om de tolerantas intolerans. De nöjer sig inte med att deras åsikter är de förhärskande, utan blir upprörda över att andra åsikter överhuvudtaget finns. Sålunda räcker det inte med att 94% av riksdagen är för massinvandringen, eftersom det är så fruktansvärt att det ens finns 5,7% med en avvikande åsikt. Det är därför som sverigedemokrater inte har några problem med att ha vänner i Folkpartiet eller Miljöpartiet, medan goda liberaler och socialister inte ens kan dela lokaler med en sverigedemokrat.


"Att det i regeringen numera sitter en engagerad
abortmotståndare kan inte vara acceptabelt i Sverige 2013"
skriver denna Sara Haraldsson. Jag gissar att hon dock
skulle acceptera en praktiserande muslim där.

Aftonbladet förefaller huvudsakligen ha vänstervridna läsare och ett par kommentarer sammanfattar ganska bra det mentala tillståndet i det politiskt korrekta Sverige och skulle lika gärna kunnat handla om invandringspolitiken:

Sussi Utterström

"Men nej! Man kan inte vara emot abort. Man KAN inte det bara. Blir så arg på såna ruggugglor"

Tobias Lord Lohse
"Jag hade inte anställt en nazist som kock, fastän det är mat hen ska laga. Det handlar om värderingar."

Precis, det handlar inte om politik eller vilket samhälle vi skall vara. Det handlar om värderingar och då finns det en mycket tydlig mall att följa om man vill se sig som en god människa. Det är inte en slump att "antirasister" just talar mycket om sig själva som "antirasister", snarare än att ägna tid åt att bekämpa rasism.

Det märkliga är att samma personer som nu drar igång en hatkampanj mot Elisabeth Svantesson för hennes kristna tro, alltid är de som försvarar islam. Att kyrkan historiskt sett har upplevts som en förtryckare och en bromskloss av tidigare generationers vänstermänniskor är inte så konstigt. Genom århundradena har den mäktiga kristna kyrkan i Europa i många fall agerat mot utveckling och vetenskapliga framsteg. Men hur är det möjligt att dessa människor, som ser sig som moderna och rationella personer, plötsligt accepterar och tyr sig till islam, den mest bakåtsträvande religion världen idag känner? Det har skrivits en hel del om vänsterns vänskap med islamismen, men detta samarbete känns fortfarande inte helt logiskt. Det kan troligen dels förklaras med det gamla USA-hatet, där arga muslimer ses som motståndare mot imperialismen, men skall också ses i ljuset av den pågående massinvandringen till Västeuropa. I muslimen ser vänstern en fattig och förtryckt människa, som skall ansluta sig till dem i klasskampen. Att islamisterna sedan har en diametralt motsatt uppfattning om kvinnors och homosexuellas rättigheter verkar man göra sitt bästa för att förtränga.

En som utan omsvep predikar denna syn är förstås Åsa Linderborg, som i sin kommunistiska blogg Aftonbladet kultur går till attack, under rubriken "Elisabeth Svantesson den riktiga Omar Mustafa". Som ni förstår försvarar hon islamisten Omar Mustafa, men tycker att den kristna Elisabeth Svantesson skall granskas ordentligt.

Är jag själv då inkonsekvent i denna fråga kring Svantesson och Mustafa? Nej, jag skulle helst slippa även kristna i min egen regering. Jag måste erkänna att jag inte funderar särskilt mycket på frågor kring abort eller homoäktenskap, men jag är ingen brinnande motståndare mot någon av företeelserna. Jag kan dock acceptera att det finns personer som motsätter sig dessa, särskilt om de gör det av rationella skäl, snarare än religiösa.

En sak måste dock tydligen understrykas. Det är skillnad på kristendom och islam, på en kristen som Svantesson och en islamist som Mustafa. Svantesson motsätter sig samkönade äktenskap, medan en islamist tycker att alla homosexuella helt enkelt skall dödas, vilket sker i bland annat Iran, men inte i USA. Många kristna motsätter sig kvinnliga präster, medan islamister kräver att kvinnor skall täcka sig, begränsa sin rörelsefrihet, acceptera misshandel osv. Jag kan lova Åsa Linderborg att hon skulle få ett bättre liv i Elisabeth Svantessons Sverige, än i Omar Mustafas. Dessutom är vår nya arbetsmarknadsminister både välutbildad och erfaren, medan Mustafa enbart lyftes fram för att han var invandrare och muslim.

Nyheter24