onsdag 9 april 2014

"Gick vänstern för långt i Kärrtorp?"




Frågan ställs av Oisin Cantwell, och är intressant, eftersom han ställer den med anledning av att en välkänd vänsterextremist i dagarna åtalas för att ha knivhuggit en medlem av Svenska Motståndsrörelsen i ryggen två gånger. Att knivhugga någon i ryggen är att gå ganska långt, ja. Det är till och med olagligt att ens bära kniv på offentlig plats. Nu var inte SMR där som oskyldiga åskådare heller, utan för att attackera en demonstration, men det är inte poängen. Min huvudpoäng är att Oisin Cantwell aldrig skulle ha frågat huvuvida nazisterna gick för långt när de attackerade demonstrationståget, eller om de borde ha tagit det lite lugnare, även om de inte knivhögg någon. Från vänstern kan han acceptera en hel del våld, men undrar om mordförsök kanske är över gränsen.

Det ska erkännas att Cantwell inte ger uttryck för någon större beundran för gärningsmannen i detta fall, men han tycker fortfarande att vänstervåld är lite finare, då tanken att våld skulle vara våld, avfärdas som "kålsuparteorin". Därmed hamnar Oisin Cantwell i samma sällskap som Åsa Linderborg, Jan Guillou och de andra. Det är främst det avslutande stycket som spårar ur:

"Det rättsliga efterspelet till den nazistiska attacken slutar med andra ord rimligen med att en vänsterextremist döms till det hårdaste straffet av alla inblandade.
Vilket kommer att få en del liberala ledarskribenter att pipa av lycka, då de redan med betydande energi har hävdat att båda sidor varit lika goda kålsupare.

För att teorin ska fungera måste anhängarna dock låtsas som att den grundläggande skillnaden mellan dessa två extrema rörelser inte existerar.
Nämligen att nazister anser att det är helt i sin ordning att döda invandrare, feminister, bögar och annat folk de inte tycker har något existensberättigande i ett befriat Sverige. Den svenska vänstern å andra sidan är främmande för mord som politisk metod.
Låt oss inte glömma det. Låt oss inte heller glömma att det är nazisterna som bär ansvaret för en attack på demokratin i en sömning stockholmsförort som hade kunnat sluta i en katastrof."

Jag har inte följt rättsfallet särskilt ingående, men jag antar att mannen ifråga, som inte ens är någon ungdom längre, döms hårdast, eftersom han är den ende som utdelat potentiellt dödliga knivhugg. Domstolen ska inte ta ställning till ideologier.

Det kan ju i och för sig vi andra göra, och här hamnar Cantwell, liksom de andra vänsterjournalisterna, helt fel. Det är ytterst förljuget att påstå att den svenska vänstern är främmande för mord som politisk metod. När kommunister och nazister drabbar samman, handlar det inte om en sida som vill gott, men kan tvingas till våld, och en sida, som vill ont, och därför använder våld. En rimligare beskrivning skulle nog vara att båda sidor anser sig vilja skapa ett godare samhälle och att de båda ser våld som en acceptabel väg dit.

Avslutningsvis är det som vanligt irriterande vilket stort nummer media gör av detta Kärrtorp. Visst, det var "nazisterna" som bar ansvaret, till skillnad från de hundra andra gånger då våldsvänstern attackerar och det knappt skrivs en rad, mer än möjligen "stökigt på SD-möte".





4 kommentarer:

  1. Tobbe,
    har just varit i Kambodja och besökt det beryktade fängelset där vänsterextremisterna i Pol Pots regering mördade 20.000 människor. Endast 7 personer undkom med livet, i samband med befrielsen. Två av dessa sju lever ännu och har givit ut egna böcker om förintelsen.
    Jag besökte även "the killing field" i Phnom Penh där man grävt upp mängder av benfragment och skallar från bäbisar, barn, kvinnor och män i olika åldrar och organiserat dessa i ålders -och könsklasser i en 17 våningar hög byggnad att beskåda för dem som intre tror att vänsterextremister kan begå våld. Sammanlagt har man ännu så länge kartlagt 300 sådana "killing fields" spridda över hela Kambodja och räknat ut att vänsterextremisterna i Pol Pots regering under åren 1975-79 lyckades döda 3 miljoner oskyldiga människor av en befolkning på 7 miljoner.
    Jan Myrdal anser förstås att allt detta är lögn och borgerlig anti-kommunistisk propaganda. Skulle tro att fåntratten Oisin Cantwell håller med om detta. Dessa "killing fields" och detta fruktansvärda tortyrcentrum är dock väl värt ett besök för den som vill få klarhet i hur vänsterextremisternas våld ser ut.
    /Gunnar B.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen det är ju bara kommunism. Vad spelar 70 miljoner mördade människor lite här o där för någon roll? Det var bara självförsvar och för en god sak och alla människors lika värde... För om det är kommunism, då är det ju bara på skoj!

      Fritt översatt från Douglas Murray: http://youtu.be/FjelVwbu6vM

      Radera
    2. Den ene av de två nu överlevande var Bou Meng. Jag träffade och samtalade med båda. Bou Meng var konstnär och fick överleva på grund av att han målade och skulpterade porträtt av Pol Pot och var mycket användbar på så sätt. Bl.a. kunde man i tortyr- och dödsfängelset Choung Ek utanför Phnom Penh beskåda 4 identiska byster av Pol Pot.
      Tyvärr fanns det inga kort tagna på tortyren eller dödandet - av naturliga skäl - men i efterhand hade man gjort målningar på hur detta gick till. Fasansfullt är bara förnamnet. Man kunde se hur de dödade barn och bebisar - med motivet att skall man bli av med "ogräset" så måste man "rycka upp detta med rötterna". Det vill säga att hela familjen - även bebisar och barn - måste dödas så att ingen senare skulle kunna känna ett hämndbegär.
      Det gällde att spara på kulorna och inte ödsla dessa på bebisar och barn. Målningarna visade hur man gjorde när man "sparade på kulorna". Man slängde upp bebisen i luften och spetsade den på bajonetten. Eller man tog bebisen i fötterna och svängde den runt så att huvudet krossades mot en trädstam. Man använde då ett speciellt stor trädstam i mitten på "the killing field" (jag såg detta) - detta sätt att döda barn och bebisar kostade ingenting och man slösade inte med "folkets egendom", om man säger så. På denna trädstam hade man nu hängt upp hundratals rester av barnens kläder, armband m.m. till allmän beskådan av vänsterextremisternas "välvilja".
      Jag undrar vad Åsa Linderborg skulle säga om man tagit hennes små barn i fötterna och krossat deras huvud mot en trädstam. Då tror jag inte att hon tyckt att detta var ett utslag av välvilja. Men varför resonerar hon då så bakvänt när det gäller vänsterextremister i Sverige? Följer de inte samma ideologi?
      /Gunnar B.

      Radera
  2. Nämligen att nazister anser att det är helt i sin ordning att döda invandrare, feminister, bögar och annat folk de inte tycker har något existensberättigande i ett befriat Sverige. Den svenska vänstern å andra sidan är främmande för mord som politisk metod.
    Låt oss inte glömma det. Låt oss inte heller glömma att det är nazisterna som bär ansvaret för en attack på demokratin i en sömnig stockholmsförort som hade kunnat sluta i en katastrof."
    Den där Cantwell kan inte vara helt frisk-både historia och nutids bevakning visar exakt motsatta förhållanden,det är vänstern som står för de mesta illdåd runtom i världen-

    SvaraRadera