Så var det dags för "vithet" och "rasifiering" igen

Somar Al Naher i sitt rasifierade utanförskap

Som vi tidigare har kunnat konstatera, finns det en liten klick människor som är helt upptagna av sin etnicitet och sin egen offerroll. De vill även stöpa om själva språket, en strävan som känns igen av den som har läst George Orwells "1984", så att ord som "vithet", "rasifierad", "hen" och "en" blir helt naturliga i den vardagliga tanken.

En av dessa individer är Somar Al Naher, som under rubriken "Veckan då vitheten tog över" främst visar upp sina egna fördomar och rasfixering. Hennes huvudsakliga budskap förefaller vara att skildringen av regeringskrisen fick rasifiering att komma i skymundan, men först vill hon framhålla det obehagliga i att SD ens får vara med i sammanhanget:

"Veckan som har gått har varit absurd på många sätt. 
Inte minst mediespektaklet. Det började i tisdags när SVT, Sveriges Radio och flera stora tidningar direktsände Sverigedemokraternas presskonferens. Partiet hade tillkallat medierna för att meddela hur de tänkte rösta i budgetfrågan men utnyttjade hela 25 minuter till att kabla ut sin rasistiska politik och fara med osanningar."

Man kan fråga sig på vilket sätt det är absurt att det tredje största partiet, med en position som ger dem möjlighet att fälla en sittande regering, får ge en presskonferens om sina bevekelsegrunder. Som vanligt skulle det också vara intressant att få höra hur partiets politik är "rasistisk" och framför allt vilka osanningar som framfördes. Stämde inte grafen över den ökade asylinvandringen? Var antalet utanförskapsområden, framtagna av folkpartister, felaktigt? Nej, Somar, att någon har en annan åsikt, eller lyfter fram för dig obehagliga fakta, är inte samma sak som att "fara med osanningar".

Det fanns många fler som inte borde ha fått förekomma i medierna:

"Men inte nog med presskonferensen. I veckan har SD:s ideologer fått sitta i princip dygnet runt och kommentera det politiska läget i snart varenda tidning, radioprogram och tv-kanal. Den gamle nydemokraten Ian Wachtmeister kunde höras flitigt i bland annat P1. Jan Sjunnesson, tidigare skribent på islamofobiska Dispatch International och numera utgivare av Sverigedemokraternas tidning Samtiden, har deltagit som standardgäst i morgonsoffor och samhällsprogram."

Återigen, om SD är en viktig aktör i det politiska skeendet, är det kanske intressant att höra vad dess företrädare har att säga. Jan Sjunnesson är dessutom en synnerligen resonerande och relevant person. I Somars världsbild är det inte bara hemskt att andra åsikter får framföras; det skapar också ett annat mycket viktigt problem:

"Parallellt med att rasisterna fått plats i sofforna har personer med annan etnisk bakgrund än svensk (rasifierade) och hbtq-aktivister i princip försvunnit från det politiska samtalet.
Det är som om höstens stora diskussion om delaktighet och representation är som bortblåst. Så fort det blev kris i landet och debatten började handla om ekonomi och makt så slutade det vara viktigt att ha med andra röster."

Därmed bekräftas ännu en gång att det absolut viktigaste i denna nyvänsters värld är ras. Även när det pågår en regeringskris, där Alliansen, vänstern och SD är inblandade, borde fokus ha legat på att se till att hbtq-aktivister kom till tals, samt att en viss kvot av "rasifierade" exponerades. Den där "stora diskussionen om delaktighet och representation" är i verkligheten en mycket intern diskussion i en mycket snäv krets, då vi andra helt enkelt inte lägger en sådan enorm vikt vid etnicitet.

Vi kan också se vad sådana resonemang får för praktiska konsekvenser. Många av dessa aktivister jublade över att det fanns en viss mängd "rasifierade" i Stefan Löfvens regering, vilket alltså innebar att vi fick en kulturminister som var okunnig om både politik och kultur, och en bostadsminister som var islamist. Dessa var uppenbarligen inplockade just för att fylla en etnisk kvot, vilket är ett tydligare utslag av riktig rasism än det mesta som SD företar tar sig. Det är dessutom tämligen nedsättande att klumpa ihop Alice Bah Kuhnke, Mehmet Kaplan, Aida Hadzialic och Ardalan Shekarabi som "rasifierade", utan några andra betydande egenskaper eller skillnader.

Ju längre vi kommer i Somars inlägg, desto mer bisarrt blir det:

"I onsdags sprang jag på två namnkunniga rasifierade antirasister utanför radiohuset i Stockholm. Eftersom båda har forskat och skrivit böcker om politik och rasism så tog jag för givet att de skulle vara med och prata om det aktuella parlamentariska läget."

Ja, om de samtidigt är "rasifierade" och "antirasister", och dessutom "namnkunniga", så borde de självklart dominera den större delen av sändningstiden. Någon kanske tycker att Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra eller Mattias Karlsson var de mest relevanta gästerna i sammanhanget, men där avslöjar ni direkt er "vita blick" och "heteronormativitet". Det sista stycket gör att Somar Al Naher slutligen kan avfärdas som en seriös debattör:

"Men det slog mig då att normaliseringen av SD och rasismen har gått så långt att det har blivit mer naturligt att ha med partiets ideologer i analysen av samhället än vad det är att ha med muslimer, judar eller transaktivister."

Ja, självklart var det mer relevant vid budgetomröstningen att ha med SDs företrädare än någon av Somars vänner. Roligast av allt är att hennes fördomar och svartvita världsbild gör henne blind inför något som skulle skaka om henne rejält: Tänk om det finns både homosexuella och rasifierade som röstar på SD?