torsdag 4 december 2014

"SD gör bort sig i mediernas finrum"


Björn Häger

Det skrivs i dessa dagar så mycket märkligheter om regeringskrisen, att det är omöjligt att täcka in allt. Ett genomgående tema för hela vänstern är att SD inte har tagit ansvar, Alliansen har inte tagit ansvar, medan vänsterregeringen förstås har agerat på ett alldeles utmärkt sätt.

Publicistklubbens ordförande Björn Häger väljer i Expressen att attackera SD, med fokus på presskonferensen då Mattias Karlsson och Oscar Sjöstedt gav besked om kommande omröstning. Det retar etablissemanget, och framför allt medieetablissemanget, någonting oerhört att de båda företrädarna inledde presskonferensen med att förklara sitt resonemang, vilket gjorde att dessa medier inte hade något annat val än att direktsända minut efter minut av sverigedemokratisk retorik och politik. Själv tyckte jag att det var en genial idé av partiet och dessutom väl genomfört, medan Häger låtsas som att SD därmed "gjorde bort sig":

"Äntligen stod Mattias Karlsson på presskonferensen. Och skulle berätta om han tänkte fälla regeringen. Alla medier sände direkt. 16.30. Nyhetsdagens prime time. Och så blir det ett av svensk politiks märkligaste ögonblick. Ett bevis på att SD inte bara vill jäklas med regeringen, utan också med journalisterna."

Att företrädarna valde att motivera sitt beslut, innebar alltså att de ville "jäklas med journalisterna", vilket vi förstår är något av det värsta en människa kan göra. Mattias Karlsson skulle helt enkelt ha sagt hur partiet tänkte rösta, så att exponeringen av partiet kunde hållas minimal. Följande dag höll också Stefan Löfven och Gustav Fridolin en presskonferens, fylld med attacker mot SD och Alliansen. Även den direktsändes, men det var uppenbarligen inget problem för journalisterna. Hägers beskrivning säger mer om journalisterna än om SD:

"Likt ett trotsigt barn som säger: nu är det min tur att prata, gick vikarierande partiledaren Mattias Karlsson upp och höll ett tjugu minuter långt linjetal om invandringen. Som medierna tvingades sända ut i väntan på Beskedet. Och där stod journalisterna och trampade, tittade alltmer nervöst på klockan." 

Nu var det ju faktiskt Mattias Karlssons tur att prata, medan journalisternas jobb var att lyssna och rapportera. Att man då kallas för "ett trotsigt barn", och att journalisterna i sin yrkesutövning "står och trampar" och "nervöst tittar på klockan", säger något om klimatet i Sverige. Ingen påminde för övrigt mer om ett trotsigt barn än Gustav Fridolin under regeringens presskonferens.


Mattias Karlsson framför en av graferna


Vi kan kalla Björn Hägers, som ändå har en speciell roll i medieetablissemanget, syn på journalistiken för "intressant":

"Situationen illustrerar mediernas - och politikens - dilemma. Så länge SD har makt måste medierna vara där. Och då tar de tillfället att prata. Därför tvingades vi i tisdags bevittna en av tidernas mest bisarra presskonferenser."

Att behöva rapportera om landets tredje största parti är alltså "ett dilemma". Häger citerar en av Sveriges Radios programledare, som på sedvanlig nivå redogör för sina känslor och hur han borde ha agerat:

"Sveriges public service-företag hoppade i en pöl av bajs i går, så mycket att det stänkte ner oss allihop.
Vi sände partipropaganda av i Sverige sällan skådat slag, rakt ut i etern på bästa sändningstid. Och jag bröt inte sändningen. Det var så klart inte mitt uppdrag, för det var riks som sände, men jag borde gjort det."

Denne medieperson, liksom merparten svenska journalister, är redan så nedstänkt av sitt eget värv, att det knappast är Mattias Karlssons fel. Det är också fantastiskt att om SD talar, så bör svensk statlig media bryta sändningen. Björn Häger fortsätter om hur förolämpade de storslagna journalisterna var av att behöva lyssna på presskonferensen:

"Flera har kallat det för PR-kupp. Men det är att devalvera ordet. Snarare är det festtalaren som mal på om sig själv tre gånger längre än avtalat. Publikens sympatiyttringar står inte i proportion till antalet pratade minuter och visade powerpointkurvor. Snarare står antalet pratade minuter på presskonferenser i direkt proportion till antalet irriterade journalister. Och irriterade journalister är en dålig grej, skulle en PR-konsult ha sagt. För att inte tala om irriterade tv-tittare eller radiolyssnare som ville veta om det skulle bli nyval eller inte - och i stället fick stå ut med en sverigedemokratisk lektion i invandringspolitik."

I verkligheten spelar det naturligtvis ingen roll om agerandet irriterar journalister, eftersom de redan hatar partiet och gör allt för att bekämpa det. Följaktligen var det en bra idé att tvinga dem att sända ren fakta om invandringspolitiken. Det är också endast SD som kan ge en lektion i invandringspolitik, vilket gjorde presskonferensen intressantare än om man hade låtit något av de övriga partierna prata i en halvtimme om "humanism" och "människosyn". Sådant fick ju tittarna serverat redan nästa dag, av Löfven och Fridolin, då journalisterna inte stod och trampade och tittade på klockan. Det blir sedan dags för lite projicering:

"En missuppfattning kring medieuppmärksamhet är att ju mer exponerad man är, desto bättre skulle det vara. Men många som röstade på SD gjorde det för att visa sitt missnöje, inte för att de tycker att deras företrädare är starkt lysande stjärnor. Och det är långt ifrån säkert att exponering av SD:s företrädare gynnar partiet."

Nonsens. Mattias Karlsson och Oscar Sjöstedt ger sannerligen ett kompetent och intelligent intryck och presskonferensen var väl genomförd. Varje svensk borde se den i sin helhet. Björn Häger avslutar med hur framtiden ska se ut:

"Mediernas finrum var öppnat. Dit kom de in, tog ordet och slutade aldrig prata. Journalisterna kommer att bli snabbare att dra ner regeln nästa gång."

Vem gör egentligen bort sig?





18 kommentarer:

  1. Det är tragik och komik på samma gång då 'journalisterna' vrider sig runt sig själva i sin iver, och försöker överträffa varandra i föraktet för oss svenska skattebetalare. Andra länders folk är viktigare än svenskar, häpnadsväckande.

    Vi ska kanske sluta att lära ut om svensk politik och nationalekonomi på våra universitet? Den enda kunskap som behövs är; svensk skattepolitik, svensk politik och den svenska ekonomin tillhör numera muslimska länder. Den som tycker något annat bör straffas på olika sätt, hängas ut, fängslas, tystas och löpa gatlopp i medier och frysas ut av grannar och anhöriga, mista jobbet och politiska och fackliga uppdrag. / V

    SvaraRadera
  2. Jag har ju hört dessa media människor prata på detta sätt förut, ett otal gånger.
    Men jag blir tydligen aldrig härdad då jag varje gång blir både upprörd och förvånad.

    Var kommer allt detta hat ifrån från mediafolket, varför är det så starkt och vad grundar det sig på??? Uppriktigt, jag förstår inte.
    Samtidigt så blir man uppgiven och modlös av att man inser att det svenska folket är taget som gisslan i detta drama och blir konstant disinformerade, lurade av ett gäng gangsters.

    Pelle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer förmodligen från journalisthögskolorna? Innan dessa fanns så odlade inte journalisterna något hat mot allmänheten.
      Rune

      Radera
  3. Jag njöt av framträdandet. Enda gången jag blev riktigt irriterad var när den där idioten Mats Knutsson (och den andra nervösa hallåan) gick in mitt i sändning och avbröt för att tala om för mig, som var TV-tittare, vad jag nyss sett och hört. Precis som om jag inte kunde begripa detta själv. Alla dessa politiska kommentatorer som dräller omkring för att filtrera budskapet är oerhört plumpa.
    Jag är extremt välutbildad, kan jag nämna, och tillhör inte alls de där outbildade frustrerande, våldsbenägna unga vita bondtölparna som PK-media tror utgör SDs väljarbas. Och jag valde SD för att de är helt överlägsna - intelligens-, känslo- och kunskapsmässigt jämfört med nollorna inom 7-klövern.
    Och många fler människor kommer med tiden att inse detta - dock inte journalisterna som står och stampar som bortskämda barn. Ser fram emot den dag då journalistkåren försvunnit och vi helt förlitar oss på de fria bloggarna.
    /Gunnar B.

    SvaraRadera
  4. Nu finns det en ny rapport som visar att det inte alls är "missnöjes-röstare" som är SD-röstare, så där har han tydligen fel. Inte bara han för den delen. Det är "intoleranta" röstare som är majoriteten. Dom vill inte ha in alla dessa muslimer, punkt slut. Har inte läst hela rapporten, men det är tydligen huvudpunkten.

    SvaraRadera
  5. "Mediernas finrum var öppnat" skriver Häger och visar därmed med all önskvärd tydlighet hur skev hans bild är av journalistikens uppdrag. Journalistens skicklighet borde bedömas efter hans/hennes förmåga att beskriva och förmedla objektiv rapportering allena. Rådande trend där "journalisterna" kämpar för att skapa sig en profil och en plats i morgonsoffan på TV genom att positionera sig ideologiskt är direkt förkastlig och om något ett hot mot demokratin, för att använda ett uttryck som dessa "journalister" älskar att slänga sig med.

    Låt dem tycka och skriva om sina egna ideologiska uppfattningar, men ryck av dem den journalistiska täckmanteln.

    SvaraRadera
  6. Är det någon som förstår vad Alliansen & de Rödgröna menar med de här ändringarna av regelverket som ska göra det lättare för en minoritetsregering att regera? Varför ifrågasätts inte det av journalisterna? Är småpartier som V, MP, C & KD verkligen bekväma med att deras makt att påverka eventuellt försvinner?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förslaget utgår från den s.k. praxis att ledamöterna bara röstar en gång, då på sin egen budget och sedan lägger ner sina röster när det röstas på de andra partiernas budgetar. Man skall alltså bara få rösta ja/nej en gång och sedan lägga ner sin röst.
      Som det var denna gången skulle i så fall utfallet blivit att de röd/grönas budget vunnit, eftersom SD inte fått rösta på Alliansens budget.
      Det kan emellertid kringgås genom att SD inte lägger någon egen budget (det finns inte något krav på detta) och SD kan då rösta på någon av de andra blockens budgetar.
      Gunnar Edlund.

      Radera
  7. Över hela världen får man kompromissa så att man kan skapa en majoritet. Och det har vi gjort även i Sverige när vi har minoritetsregeringar. Nu vill de ändra på detta och minoriteten skall få igenom sin linje utan att skapa en kompromiss med övriga partier. Men då behövs ju ingen diskussion heller i riksdagen. Ett parti som kanske får 25 % och blir största parti driver då igenom sin linje utan diskussion. Men alla åtgärder blir då väldigt ryckiga och nyckfulla.
    Detta kommer naturligtvis inte att gå igenom.
    Man behöver bara påpeka för dem (som Jan Sjunnesson just gjorde på TV) att samma måste ju då också tillämpas när SD är största parti, som i Frankrike och Holland. Då behöver ju inte heller SD bry sig om vad de andra partierna har för åsikt utan kan bara driva igenom sin politik.
    Alice Teodorescu sågade genast ett sådant förslag. Fast hon är ju intelligent till skillnad mot Jonna Sima som var med i samma debattprogram.
    /Gunnar B.

    SvaraRadera
  8. Tobbe, jag tycker att du är en utmärkt skribent och jag läser i allmänhet dina texter med stort nöje. Med detta sagt ifrågasätter jag ändå det meningsfulla i att diskutera Björn Hägers utspel. Vid det här laget vet vi ju att SD inte kan göra något rätt enligt representanter för politiskt korrekt gammelmedia. SD utmanar deras åsiktshegemoni och utgör ett hot mot deras makt, och ska därför demoniseras och svartmålas till varje pris, i alla sammanhang.

    SD utnyttjade situationen inför budgetomröstningen för att kunna framföra sina åsikter om invandringspolitiken. Sannolikt hade alla partier gjort exakt samma sak i motsvarande situation. Det är förstås ett guldläge att i en extremt uppmärksammad situation få möjlighet att i direktsändning, oemotsagd framföra sina åsikter i en mycket kontroversiell politisk fråga, som dessutom råkar vara partiets allt överskuggande profilfråga. Inget av de övriga politiska partierna hade agerat annorlunda om de hamnat i en likartad situation (vilket bevisades av Löfvens och Fridolins presskonferens på onsdagen, som ju till stora delar var ett rent valtal).

    Låt säga att SD inte utnyttjat situationen. Låt säga att Mattias Karlsson nöjt sig med att i ett kort uttalande säga: "Vi kommer att fälla regeringens budgetförslag." Hur hade reaktionerna blivit då? Jo, då hade Häger och hans åsiktsfränder med största sannolikhet vinklat det till något negativt. Kanske hade det då hetat att SD inte gett tillräcklig information om orsakerna bakom sitt agerande, eller kanske hade man menat att SD är dåliga på mediehantering.

    Alltså: Björn Hägers utspel är bara ännu ett exempel på gammelmedias SD-hat. Det är bara en upprepning på samma trötta tema som vi hört sedan 8 - 10 år tillbaka. Allt SD gör är fel och all kritik av Sveriges extrema asyl- och invandringspolitik är uttryck för "rasism" och "främlingsfientlighet". Lägg därtill lite tomma klyschor om "allas lika värde", "öppna sina hjärtan", "järnrör" och "bruna rötter"... ja, då har du ungefär innehållet i några tusen krönikor och ledarstick som publicerats i svensk mainstream-media de senaste åren. Vi kan den visan vid det är laget. Och den är så uttjatad och i så total avsaknad av hållbara argument att den inte behöver diskuteras längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt många därute som behöver läsa kloka analyser av journalisters och politikers utspel. Tobbe gör oss alla en otrolig tjänst genom att sätta ord på det.

      Bloggen är nog inte bara till för redan 'frälsta' utan för många andra. Det är ett faktum som gör bloggen så outstanding, Tobbes analyser är inte monotona, även om eländet i medier och politiken är bedövande monotoni./ V

      Radera
    2. Visst har du rätt i, att PK-media är ganska så uttjatade, men tro
      mig, det finns massor av väljare som ännu inte har upptäckt de
      alternativa nätsajterna...det räcker att man rör sig ute i samhäl-
      let, så förstår man vilken oerhörd "tyst majoritet", som bara vän-
      tar på att någon ska föra deras talan, och det är väl precis vad
      Tobbe gör...alltså får en och annan troende moderat och sosse
      att börja ifrågasätta sitt tidningsval, och naturligtvis även sina
      politiker.

      Radera
  9. 7-klövern finansierar ökad migration genom att i princip avskaffa presstödet. Lek nu med tanken: SD vill 5-dubbla presstödet för att bevara den nationella och lokala nyhetsförmedlingen. Det skall finansieras med sänkta migrationskostnader. Vad händer då inom journalistkåren. Vänder hatet?

    SvaraRadera
  10. Journalister har länge varit missnöjda med sin roll att enbart rapportera. Likt bortskämda barn vill de vara med och bestämma ! Därför har de enats om att ta över politikernas roll att driva opinion.

    SvaraRadera
  11. Att "de"aldrig lär sig...

    SvaraRadera
  12. Jag plockar upp nyckelordet "fakta" i det här blogginlägget. Det är det nya nu, mainstreammedia har ett problematiskt och krystat förhållningssätt till fakta. Fakta är inte längre fakta utan den har en kontext: vem som uttalar faktat, urvalet av fakta, avsikt med fakta, m.m.

    SvaraRadera
  13. Trevligt att han anser sig vistas i "medias finrum". Vore kanske klädsammare om han lät någon annan säga det.

    SvaraRadera
  14. medierna har aldrig gillat SD tror knappt att de gör bort sig i muslimska sändebud

    SvaraRadera