SD och KD

När Göran Hägglund publicerade sin debattartikel var det inte svårt att förutsäga reaktionerna och man blev inte besviken. Vänstern reagerade med upprördhet över att frågan ens berördes och drog fram de vanliga ryggmärgsreflexerna och känslorna. Borgerligheten talade om att det var bra att SDs monopol bröts. Ett undantag utgör Lena Mellin, som kan klassas som socialdemokrat, men ändå ansluter sig till det borgerliga resonemanget:

"Göran Hägglund kanske har helt fel. Han kanske har helt rätt. Men det är bra att något annat parti än Sverigedemokraterna talar om den här frågan och gör det i någorlunda konkreta ordalag."

Man kan förstås undra varför det är bra. Själva skulle de med all sannolikhet svara ungefär att "om de anständiga partierna inte deltar i debatten, lämnas fältet fritt för SD" och "vi måste kunna diskutera de här frågorna och ändå ha en god människosyn och ta hänsyn till alla människors lika värde". Själv tror jag att det egentligen handlar om någonting annat, nämligen att demoniseringen av SD har gått så långt att den sedan länge lämnat all politik, vilket gör att vilket förslag som helst blir mer "rumsrent" så länge det kommer från ett annat parti, idag stämplade som "de anständiga". Etablissemanget skulle fortfarande hata Mattias Karlsson och Björn Söder, även om SD imorgon anslöt sig till hela Miljöpartiets migrationslinje. Det är också därför som Göran Hägglund kan tala om vissa skärpningar av asylpolitikens utformning och ändå på något sätt ses som god innerst inne.

I samma tidning försöker den något enfaldige Daniel Swedin ge sig in i siffrorna för att såga Hägglunds inlägg:

"Mellan januari och september i år betalade till exempel Migrationsverket ut 700 miljoner till de privata bolag som tillhandahåller tillfälliga bostäder till flyende människor som sökt sig till Sverige. De sju största har tillsammans fakturerat staten 250 miljoner kronor. Varannan skattekrona blir här ren vinst för vissa bolag. Men det är inte sådana kostnader Hägglund vill prata om. Nej, det är kostnaderna för människorna som måste ner."

Swedins utgångspunkt är typisk för vänstern, där konsekvenserna är mindre viktiga, eftersom det som skaver mest är när människor tjänar pengar. Det är därför som Jonas Sjöstedt inte talar så mycket om kvalitet i vården som han gör om giriga investmentbolag och vinster som placeras i skatteparadis. Av samma skäl älskar vänsterdebattörer att, om någon talar om asylmottagningens kostnader, börja tala om hur mycket direktörer tjänar, som om de båda fenomenen skulle ha någonting med varandra att göra.

Daniel Swedin verkar inte riktigt förstå varifrån Göran Hägglunds resonemang kommer. Det handlar inte om att bestraffa människor, eller om att flyktingarna skulle leva i lyx, utan om Alliansens arbetslinje, där man på olika sätt vill öka motivationen att arbeta. Även jag tror att det finns sätt att stimulera arbetsmarknaden, men i detta fall lär det bli ett slag i luften. Jag är övertygad om att de flesta som kommer hit faktiskt helst vill arbeta, men om det varje år ska komma 100 000 människor som inte kan språket och i många fall saknar relevant utbildning, hjälper dessa typer av stimuli föga.

De vinklade tolkningarna fortsätter:

"För, visar det sig, svenskt flyktingmottagande måste också bli mindre och utformas på ett sätt så att det har en avskräckande inverkan på andra människor som flyr. Dels vill han att ingen som flyr till Sverige ska få besked direkt om man får stanna. I tre år ska man leva med tillfälligt uppehållstillstånd och om landet man kom från blivit säkrare får man åka hem. Om man fått ett jobb som rut-städare kan man också få stanna."

Man kan förstås kalla det "avskräckande", men en mer rimlig syn är att vi kanske inte måste bedriva en så avvikande politik att det i hela världen blir känt att det är just till Sverige man ska söka sig. Vårt land är det enda som delar ut permanenta uppehållstillstånd till alla syrier, vilket är vida känt bland de som har lämnat Syrien och befinner sig i något av grannländerna. Egentligen är det absurt att den som befinner sig i omedelbar fara självklart ska tillbringa resten av sitt liv i Sverige, men inom etablissemanget har det blivit en etablerad sanning att det är nödvändigt för integrationen, liksom anhöriginvandring anses vara det. Det framförs ofta till och med att moskébyggande har en positiv effekt på denna integration.

Alstrets mest förljugna stycke torde vara följande:

"Dessutom vill Kristdemokraterna ge Migrationsverket i uppdrag att snabbt behandla asylansökningar från 'säkra länder'. Problemet är väl att det inte finns några säkra länder ur ett rättsligt perspektiv. Alla människor som söker asyl har rätt att få sin sak prövad i en process som är individuell och rättssäker."

Nonsens. Det finns absolut länder som direkt kan avfärdas, som Serbien, Bosnien och Makedonien. Därifrån får vi endast romer, som använder asylprövningens tid för att uppehålla sig i landet och syssla med de sedvanliga aktiviteterna.

Göteborgs-Posten hyllar Göran Hägglunds initiativ och skriver under rubriken "Ett steg bort från SD" bland annat:

"Kristdemokraternas agerande gynnar inte med självklarhet främlingsfientliga krafter. Det är tvärtom Romson med fleras ovilja att, till skillnad i från när det gäller andra politikområden, diskutera de kostnader och problem som finns när det kommer till asylmottagande och integration, som lett till att SD kunnat ta problemformuleringsinitiativet. Nu öppnas förhoppningsvis dörren till en mer seriös diskussion."

Det är som vanligt märkligt att det viktigaste är att komma bort från partiet SD, genom att någon annan tar upp frågan, då deras fina värdegrund inte är "främlingsfientlig". Jag håller med om att personer som Åsa Romson knappast har någonting konstruktivt att komma med, men jag skulle inte heller kalla Göran Hägglunds utspel som "seriöst". Det är alldeles uppenbart att artikeln skrevs för att lyfta KD över riksdagsspärren, utan att på allvar ta ansvar för Sverige och vår framtid. För att fortfarande få tillhöra de anständiga, tog Hägglund i precis så mycket han vågade, med en mängd försäkringar kring asylrätten. Då kommer vi att fortsätta köra mot avgrunden, om än kanske något långsammare och med någon besparing i den omedelbara asylmottagningen.

Jag tror absolut att detta utspel kommer att ge KD fler röster, då partiet blir det enda alternativet för någon som ser sig som borgerlig och fortfarande känner beröringsskräck inför SD. Däremot tror jag knappast att man kommer att ta särskilt många röster från SD, då dessa väljare sedan länge insett problemens omfattning och förstår att KDs desperata utspel är fullständigt otillräckligt.

Slutligen är jag faktiskt övertygad om att det i viss mån gynnar SD. Trots att en mängd debattörer nu jublar över att något annat parti än SD berör frågan, kan de inte låta bli att varje gång ställa inlägget i relation till SD, vilket gör att partiet fortsätter att vara politikens "gravitationscentrum", kring vilket allting rör sig. Att migrationsfrågan får ytterligare lite uppmärksamhet är också positivt, eftersom landet fortfarande bara har ett enda riksdagsparti som på allvar vill göra någonting åt situationen.