Ylva Johansson (s) och invandringspolitiken

Ylva Johansson (s) är arbetsmarknadsminister, men tydligen också ansvarig för "integration", vilket naturligtvis är en fyndig markering om hur viktigt arbete är för integrationen. I en intervju i Sydsvenskan bjuder hon på ett antal förslag, som ska preciseras i vår, som ska lösa alla problem som en massinvandring orsakar, och då hon är socialist är förstås tvång det allra viktigaste. Tidningen skriver:

"Allt är inte klart. Men på en punkt har hon bestämt sig: Ett antal rika kommuner ska inte längre smita undan medan andra – däribland Malmö – tar ett mycket stort ansvar."

Observera hur språket här används och att formuleringarna dessutom är så vanliga att mången svensk antagligen tänker i liknande termer vid det här laget. Det är George Orwells 1984 rakt av, där krig är fred och slaveri är frihet. Kommuner som Malmö och Södertälje, som alltså i princip havererat på grund av invandringen, anses "ta ansvar", medan kommuner som försöker hålla bevara en normal svensk verklighet sägs "smita undan". Det var naturligtvis bara en tidsfråga, men nu ska alla med, vilket ska lösas genom politisk styrning och tvång:

"Det är en helt orimlig fördelning av ansvar i dag. Så kan vi inte fortsätta. Det är min bestämda uppfattning. Vi behöver lagändringar för att säkerställa att alla kommuner tar sitt ansvar för flyktingmottagandet."

Återigen detta mystiska "ansvar" som Sverige har för hela världen. Vilket ansvar har den enskilde svensken i, säg, Vellinge, för kriget i Syrien eller kaoset i Somalia? Vilket ansvar har vårt land för att lösa alla andra länders problem? Att integrationen inte fungerar handlar inte om fördelning mellan kommuner, utan om den totala volymen. Det är inte särskilt svårt att förstå att en tillförsel av 100 000 nya människor från Afrika och Mellanöstern varje år knappast leder till välfärd, blommor och kramar, utan naturligtvis till att rasera hela landet, oavsett om man tvingar in dessa i Vellinge eller Södertälje. Dessutom skulle en alldeles rättvis fördelning, där alla kommuner "tar ansvar", helt enkelt innebära att alla kommuner får uppleva massinvandring, snarare än att alla problem löses.

Nu har ju våra överordnade förstås fler förslag som med ett trollspö, alltså politik och tvång, kommer att ordna upp situationen:

"Regeringens båda samordnare Lars Stjernkvist (S) och Gunnar Hedberg (M) har skissat ett förslag där var och en av landets 290 kommuner åläggs att bygga upp en beredskap att ta emot flyktingar och ordna bostad, skola och svenskundervisning. Det förslaget tycker Ylva Johansson är 'intressant'."

Det här är ren och skär socialdemokrati, där alla måste med och allt löses genom politik. Kommuner ska alltså "åläggas" att "ordna" alla de problem som politikerna i Stockholm skapar och nu dessutom ska ge varje kommun. Självklart tycker socialdemokraten och före detta kommunisten Ylva Johansson att det är "intressant". Än mer intressant skulle det vara om varje kommun också "ålades" att "ordna" ett arbete åt de några hundra nya invånarna varje år, men försörjning får väl lösas genom transfereringar från det magiska trädet som redan bekostar invandringen. Ministern är dock inne även på ett sådant spår:

"I dag tar det i genomsnitt sex-åtta år innan en flykting fått jobb i Sverige. Ylva Johansson har satt som mål att minska tiden till två år."

Jaha, om ministern har satt det som mål kan vi andas ut och köra på. Att den faktiska arbetsmarknaden, alltså den som finns i verkligheten, inte verkar behöva 100 000 asylinvandrare varje år tas inte med i beräkningen. Men visst, liberalerna vill lösa det genom att krossa arbetsmarknaden och skapa en underklass av hushållerskor och trädgårdsmästare och vänstern får väl satsa på 100 000 nya beredskapsjobb varje år, givetvis betalda av staten och ovan nämnda träd.

Om ni nu känner att någon floskel saknas, så kommer den:

"Jag vill att de andra EU-länderna ska ta ett större ansvar. Men jag vill inte åstadkomma det genom att göra det svårare eller sämre för människor att komma till Sverige."

Absolut, full fart mot avgrunden är det som gäller. Ingen kommer dock att följa oss, åtminstone inte med samma driv.