Aftonbladet försöker förstå SDs framgångar

Idag presenterar Aftonbladet ytterligare en undersökning som visar att Sverigedemokraterna ökar i opinionen. Institutet Inizio visar att 16,0 procent idag skulle rösta på partiet.

Till Aftonbladet säger SDs partisekreterare Richard Jomsof:

"Vi vill kunna vara ett regeringsalternativ."

I ett sundare klimat skulle partiet ha varit det för länge sedan. Om inte just invandringsfrågan varit fullständigt tabu, skulle Alliansen kunnat behålla makten om man samarbetade med SD. I Sveriges bisarra politiska kultur släpper dock Moderaterna hellre makten till Socialdemokraterna, som enligt den gängse retoriken ska vara deras huvudmotståndare.

Karin Nelsson, opinionsanalytiker på Inizio/Sverige, bjuder på en inte helt revolutionerande analys:

"Deras frågor är viktiga för svenska folket, ser vi i våra mätningar. Så min tolkning är att deras uppgång är en underliggande opinion som ännu inte riktigt hanterats av de andra politikerna."

Att säga att invandringspolitiken inte riktigt hanterats av de andra politikerna är sannerligen en underdrift. De har inte bara underlåtit att tala om invandringen i realistiska termer, utan dessutom gjort allt för att någon debatt inte ens ska kunna föras. Så länge man säger att integrationen möjligen kan diskuteras, men att det är självklart att volymerna ska vara enorma, kommer SD att gå framåt.

Samtidigt backar Socialdemokraterna. Karin Nelsson berättar:

"Socialdemokraterna nådde sin "all time high" sedan valet direkt efter decemberöverenskommelsen. Då hade de 33 procent. På två månader har de sjunkit till 28,8, alltså fyra procentenheter."

Egentligen är det alldeles fantastiskt att, oavsett vad som händer, så förblir nästan en tredjedel av svenskarna socialdemokrater. Ett samarbete med Miljöpartiet, Stefan Löfven som partiledare och en mängd inkompetenta turer och utspel verkar inte spela någon större roll.

Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin får också utrymme att kommentera siffrorna, vilket hon gör under den något utslitna rubriken "Ingenting tycks kunna stoppa SD". Som så många journalister, baserar hon sin analys på den egna verklighet som medierna själva skapat:

"Partiledaren är sjuk, partiet syns knappt och i så fall handlar det om fraktionsstrider. Ändå ökar stödet."

Även om Jimmie Åkesson är sjukskriven, så har partiarbetet fortskridit, och personer som Mattias Karlsson och Oscar Sjöstedt har visat sig vara fullt kompetenta. Vad journalisterna inte tänker på, eller vill tänka på, är att det häri sannolikt ligger en potentiell ytterligare ökning för SD. Om Åkesson en dag åter träder fram, är jag övertygad om att det skulle ge ännu en skjuts i opinionen.

Varför skulle ett turbulent årsmöte i Stockholm stad leda till en nedgång i opinionen? Det lär finnas en mängd andra frågor som väljarna uppfattar som viktigare.

Lena Mellin fortsätter att se medierna som själva verkligheten, när hon hävdar att partiets frågor inte stått i centrum:

"Men inte om Sverigedemokraternas paradfråga, invandring. Tvärtom har SD:arna spelat en undanskymd roll med undantag för falangstriderna i Stockholmsdistriktet."

Nu är det ju så att det också pågår en verklighet utanför redaktionerna, där allt fler människor inser att invandringspolitiken är ohållbar. Dessutom, vilket Mellin faktiskt inser, finns det idag alternativa medier som inte skyggar inför verkligheten:

"Ett plausibelt svar är att diskussioner som gynnar Sverigedemokraterna bubblar under ytan. De dyker inte upp på de etablerade nyhetssajterna i någon större omfattning men i desto högre grad i undervegetationen."

Med tanke på samhällsutvecklingen, är det mest otroliga i dagens opinion att Stefan Löfvens socialdemokrater lyckas samla dubbelt så många väljare som Sverigedemokraterna. Så lär det dock inte förbli i all framtid.