Fördumningen och polariseringen

Förutom att skapa inlägg på denna blogg, skriver jag även krönikor och artiklar i Dispatch International. För de som ännu inte var prenumeranter kommer jag nu att här återpublicera de tre krönikorna som publicerades i tidningen för ett par månader sedan. Jag vill passa på att uppmana alla som har möjlighet att bli prenumeranter av denna tidning. Den utkommer en gång i veckan, är alldeles utmärkt och är en kraft som behöver allt stöd den kan få. Med ytterligare några prenumeranter är den dessutom berättigad till presstöd.

Nedanstående krönika var min första för DI:

Fördumningen och polariseringen

Det finns mycket som gör mig upprörd i debatten kring invandringspolitik, inte minst åsiktsförtrycket och demoniseringen. Det som stör mig allra mest är dock den oerhörda fördumningen. Att reducera den absolut viktigaste frågan för landets, och Europas framtid, till beskyllningar om "främlingsfientlighet" och diffusa uppfattningar om "människosyn" är inte bara falskt, det är framför allt oerhört dumt. Människor som har helt legitima farhågor inför samhällets framtid, och dessutom kanske har funderat länge och djupt på dessa frågor, får helt enkelt veta att de är "rasister" och att om invandringen överhuvudtaget skall diskuteras, bör detta ske av den upplysta eliten, som vet lite bättre, och framför allt är lite godare än den vanliga pöbeln. Det finns naturligtvis en demokratisk aspekt av detta. Alla politiska frågor förtjänar att belysas från olika vinklar, på ett så intelligent och resonerande sätt som möjligt. Varje enskild medborgare har inte möjlighet eller tid att sätta sig in i samtliga frågor, utan demokratin behöver faktiskt opinionsbildare och politiska partier. Den demografiska förändringen Sverige genomgår på rekordtid är av sådan betydelse för det svenska folket att det är djupt tragiskt, ohederligt och farligt att förminska den till en kamp mellan goda och onda.

Att vi som är engagerade i invandringsfrågan bemöts på detta sätt tror jag har minst två orsaker. Hos de allra flesta som beretts podium på den offentliga arenan tror jag att det handlar mindre om en strategi för att fördumma, och mer om faktisk dumhet. Jag är övertygad om att deras analys begränsar sig till att de ser människor med annat ursprung, tycker synd om dessa, känner att dessa måste tas hand om och slutligen, att de som står för denna uppfattning därmed är de goda. Därifrån blir det logiska steget att de som har tänkt lite längre och djupare helt enkelt är onda. De måste ha en obehaglig människosyn, eftersom de inte vill ta hand om människor. I verkligheten tycker vår sida om människor lika mycket som någon annan, men inser att en massinvandring blir minst sagt problematisk för ett land. Denna kategori av debattörer bland våra motståndare saknar dock den intellektuella skärpan för att kunna ta till sig en mer komplex analys.

Hos nästa del av mångkultursförespråkare används dock fördumningen som ett verktyg för att genomdriva deras agenda. Eftersom det inte finns några logiska skäl att bedriva dagens invandringspolitik, och politikeretablissemanget därmed skulle förlora varje intelligent debatt, blir taktiken att demonisera motståndaren och hitta de absolut simplaste argumenten. När Jimmie Åkesson, med anledning av upploppen i Stockholms förorter, ställer statsministern till svars för den oansvariga invandringspolitiken, blir dennes svar kort och gott "Jaha, du skyller på invandrarna". Åkesson svarar då helt korrekt att han endast skyller på statsministern själv. Detta låtsas statsministern inte förstå, utan tar samma "argument" en runda till. Fredrik Reinfeldt är en intelligent person, som sannolikt inser att han varken svarar på frågan, eller bemöter den på ett hederligt sätt, men det är den enda taktiken han har till sitt förfogande. Han inser att varje saklig debatt omedelbart skulle förloras.

Det är oerhört frustrerande att ödesfrågan för framtiden inte kan diskuteras, men det är också djupt personligt förolämpande. Mina tankar kring samhället och farhågor inför framtiden förvrids till att jag är en ondskefull person, som på grund av brist på intelligens och bildning har svårt för personer med annat ursprung. Det är desto mer förolämpande då jag troligen är mer intresserad av andra länder och kulturer än vad våra överstepräster i det politiska etablissemanget är.

Slutligen skapar denna fördumning av debatten också en onödig och farlig polarisering. Vi skulle kunnat diskutera invandringsfrågan på samma sätt som vi diskuterar trafik, skattesatser eller skola. Nu har vi istället fått en skendebatt med mycket högt tonläge, som sedan länge upphört att beröra själva frågan. Vi kan inte längre nå varandra. Hur skall ni kunna övertyga mig om mångkulturens förträfflighet, när ni från början slår fast att den är av ödet bestämd, och att alla andra uppfattningar är ondskefulla? Hur skall jag kunna övertyga er om motsatsen, när det från början slås fast att min uppfattning är helt illegitim och inte bör få framföras överhuvudtaget? Genom att reducera denna viktiga fråga till "ras" och "främlingar" är det just ni som skapar rasism och främlingsfientlighet. Genom att utmåla debatten som att det står en strid mellan de goda, tillsammans med dem ni buntat ihop i kollektivet "invandrare, och en liten klick onda svenskar, riskerar ni att underblåsa aversion mot just invandrare. Låt oss oppositionella inte falla i denna fälla. Låt oss vända vår frustration och ilska mot de ansvariga i medie- och politikeretablissemanget där den hör hemma.