Ett litet bottennapp från Alex Schulman

Många tycker att man helt skall bojkotta fulmedia och absolut inte ta någon notis om vad de säger, än mindre kommentera det. Jag har valt den motsatta hållningen, dels för att dessa medier trots allt formar många svenskars världsbild, dels för att jag har ett behov av att bemöta den ständiga propagandan. Detta forum är min möjlighet att göra det och fungerar på det sättet som en ventil. Att mina tankar dessutom lockar ett allt större antal läsare minskar naturligtvis inte denna drift. Ofta publiceras dock så mycket nonsens i etablerad media att jag tvingas göra ett urval av vad som är värt att kommentera.

Varför denna lilla ingress? Därför att jag nu tänker kommentera ett egentligen helt irrelevant inlägg av Alex Schulman, som ju naturligtvis endast är ännu en tv-pajas, snarare än någon större tänkare. Hans inlägg idag må vara precis så dumt som man kan förvänta sig, men dess nivå är inte mycket lägre än övriga texter vi matas med, dag efter dag, vecka efter vecka.

Schulmans lilla alster har fått rubriken "Det är dags att ta duellen", en variant på att "ta debatten", vilket avslöjar en synnerligen självgod föreställningsvärld, där varje politiskt korrekt individ är överlägsen varje sverigedemokrat och vinner varje debatt automatiskt, så snart de bara dyker upp, eftersom de helt enkelt har rätt enligt någon sorts universella lagar. Det komiska är att dessa figurer, som Mona Sahlin och Lars Leijonborg, alltid blir grundligt krossade, eftersom de saknar genomtänkta argument. Detta erkändes i ett svagt ögonblick av självaste Fredrik Reinfeldt, då han sa att enda chansen för honom att vinna mot Jimmie Åkesson var om denne dök upp full och började slåss. Alex Schulman har själv, högst medvetet, skapat sig en karriär genom att sprida näthat, men när det drabbar honom själv blir han chockad:

"Senaste gången jag skrev om främlingsfientlighet och om Sverigedemokraterna så fick jag en mängd mejl från SD-sympatisörer. De var alla hatiska, många av dem hotfulla. En konstaterade att jag var ”en landsförrädare” och att han skulle se till att jag straffades som en sådan."

Människor som skickar hot till offentliga personer är troligen ofta obalanserade även på andra sätt. De allra flesta sverigedemokrater skulle förstås aldrig göra det. Samtidigt provoceras naturligtvis många av de eviga krönikorna i fulmedia, inte för att de handlar om SD eller invandring, utan för att de är så många, så ensidiga och så enfaldiga.

"Sen dess har jag många gånger kvävt impulser om att skriva igen, för jag har känt att jag inte orkar, att det är för läskigt.
Men varje gång som jag låtit bli har jag också känt obehag, eller skam kanske är ett bättre ord.
Jag har skämts för att jag inte haft modet." 

Jag förundras en hel del av vänstermänniskors behov av att ta avstånd från och attackera SD. Denna fixering vid en motståndare känns mer bisarr och tvångsmässig än modig. Ni måste inte känna något kall att ständigt attackera SD. Varför är ni inte trygga i era egna läror och försöker sprida dessa istället? Jag varken följer allt som Vänsterpartiet gör eller har något behov av att håna varje företrädare och varje uttalande från detta parti.

"Jag ser på Youtube en film där någon tårtar den kvinna som tårtade Jimmie Åkesson. Jag läser de hundratals kommentarerna under filmen. De flesta ropar skadeglatt och i triumf. Där fick hon! De här samtalen förs inte längre på obskyra sajter. De sker öppet, och ingen säger ifrån."

Jag misstänker att du, Alex Schulman, ropade skadeglatt när Åkesson blev tårtad, varför denna upprördhet känns något falsk. Allra helst skulle vi vilja leva i ett samhälle där man inte slänger tårtor på varandra, eller mordhotar folkvalda politiker, men detta är det klimat som vänstern skapat. Irene Matkowitzc genererar en särskild motvilja, då personer som du uppfattar hennes handling som någon sorts civilkurage, där en grovt kriminell narkoman och kommunist, ett motbjudande spöke från 1970-talet, ses som en hjälte. Plötsligt blir det patetiskt på allvar:

"Jag står för öppenhet och för en generös invandringspolitik. Jag hatar främlingsfientlighet."

Ja, det var väldigt fint sagt, men vi väntar oss ingenting annat. Visserligen är det rent snömos, men någonting annat skulle aldrig ha fått publiceras. Vi är också vana vid att det sätts likhetstecken mellan "öppenhet" och "generös invandringspolitik", men i verkligheten har det ena naturligtvis ingenting med det andra att göra. Det skulle också vara välkommet om er sida inte hatade så fantastiskt mycket.

"Sverigedemokraterna färg­ar nu det här landet på ett sådant sätt att jag börjar känna mig illa till mods att bo i det, att vara en del av det. Sverigedemokraterna pratar om ”svenskhet” på ett sätt som gör att jag aldrig mer vill ta ordet i min mun. Detta händer just nu. Jag känner att jag långsamt håller på att tappa greppet om mitt eget land."

Jag förstår fortfarande inte varför det är helt oacceptabelt att 10% av svenskarna har en annan uppfattning än etablissemanget. Varför är det helt nödvändigt att alla är med på samma tåg? Gör 10% meningsmotståndare att ni helt "tappar greppet" om landet? Ni håller det uppenbarligen fortfarande i ett starkt grepp, men visst blir vi allt fler som känner att landet håller på att tappa greppet om sin framtid. Sedan dyker den typiska vänsterretoriken upp i all sin prakt:

"För något år sedan hade jag kanske tyckt att det bästa sättet att möta Åkesson och andra främlingsfientliga människor är att strunta i dem. ”Man ska inte argumentera med en idiot. Han drar ner dig till sin egen nivå och vinner på erfarenhet”, som någon sa."

Som vanligt skall eliten alltså antingen ignorera andras åsikter eller helt enkelt kalla dem idioter. Det är lite intressant att en avvikande uppfattning i invandringsfrågan, för det är ju vad det handlar om, omedelbart gör att man måste klassas som idiot. Om det nu är så, varför använder ni inte istället er överlägsna intelligens till att förklara för oss lite lägre människor? Det borde ju vara oerhört enkelt för er som inte är idioter. Eller är ni möjligen oroliga för att vi kanske rentav har tänkt lite längre och djupare kring dessa frågor?

Jag tycker att hot är förkastliga och att hat är en föga produktiv känsla. Men att vi, i ljuset av vad du idag skrivit, föraktar din person, din gärning och dina infantila attacker är väl inte särskilt konstigt, Alex?