torsdag 19 december 2013

Etablissemanget om hur man bemöter "rasism"


Sveriges fina människor verkar stå inför ett stort problem, då de möter vad de uppfattar som "rasism" i många sammanhang. Som vanligt handlar det inte nödvändigtvis om rasism i egentlig mening, utan om de besvärliga situationer i vardagen då någon uttrycker kritik mot invandringspolitiken, stöd till SD eller skepsis inför islam. Det är då mycket viktigt att den politiskt korrekte rycker in för att förklara att det inte är acceptabelt, men hur skall man gå tillväga? Våra medier ger oss i dessa dagar lektioner.



Få är väl lika fina, åtminstone till ytan, som DNs etikettexpert Magdalena Ribbing. Hon presenterar idag svar på en fråga, som hon troligen skrivit själv:

Är det okej att säga ifrån till släktingar med exempelvis kvinnoförnedrande eller smygrasistiska åsikter? 

– Om rasistiska och odemokratiska åsikter dras upp ur gyttjan i ljuset, säger man hövligt "det där är inte okej för min del, du har fel" och då får man mothugg förstås av den som har denna uppfattning, varvid man motfrågar "vilka belägg har du för det? Statistik? Var har du hittat den informationen?"

– Och till slut kan man säga, om inget annat hjälper, ungefär "det är obegripligt att en tänkande människa kan inbilla sig att andra är sämre varelser bara för att de har en annan religion/kultur eller ett annat kön; hur korkad får man vara för att tro sådant?"

– Därefter är det förmodligen slut på julstämningen, men det är inte heller okej att någon-några får sitta och säga dessa enfaldiga dumheter utan att någon protesterar.

Det skulle vara mycket intressant att se Magdalena Ribbing diskutera statistik med en invandringskritiker. Det är också varför de politiskt korrekta inte gör det, utan alltid agerar som Ribbing sedan rekommenderar; istället kommer med en fråga av typen "hur korkad får man vara?". Intressant nog tycker hon samtidigt inte att man får tycka att någon är en sämre varelse, men undantaget är om den skulle vara invandringskritiker.

Trots att Magdalena Ribbing lever på att utmåla sig som mycket belevad och väluppfostrad, blir det direkt vänsternivå när invandringsfrågan kommer på tal, där politiskt inkorrekta yttranden kommer från "gyttjan" och där den som yttrar dem är "korkad" och säger "enfaldiga dumheter".

Även TV4 har förstås sett behovet av en skola för hur den som aspirerar på att vara politiskt korrekt skall hantera dessa jobbiga situationer. Inbjudna är Navid Modiri, känd för att ha vunnit en möjlighet till golf med Jimmie Åkesson, och Kalle Larsson, som presenteras som ordförande för Centrum mot rasism, en organisation som är ökänd för ekonomiska oegentligheter och löjeväckande kampanjer, som exempelvis den legendariska kampen mot glassen Nogger Black. Nu har emellertid Kalle Larsson fler strängar på sin lyra, då han sitter i Vänsterpartiets styrelse och medverkat i Ship to Gaza.

Han bekräftar också omgående att hans syn på rasism är tämligen generös, då han som exempel på vardagsrasism direkt nämner "många uttrycker på olika sätt att man är tveksam till att människor har rätt att komma hit för att få skydd osv." Det är fyra mycket fina människor som deltar, och de talar och förklarar på ett sätt som gör att varje barn därute förstår:


Kalle Larsson kan dock berätta att allt går åt rätt håll, på grund av alla de, som han själv, som aktivt försöker påverka och förändra värderingarna. En liten vardagshjälte alltså, åtminstone om han får säga det själv.

I pedagogisk anda bjuder programledarna även på några konkreta exempel där det gäller att agera, exempelvis det vanliga uttalandet "Jag såg en neger häromdagen", vilket vi får veta främst äldre brukar säga.

Detta tvång att uppfostra människor omkring en är lite märkligt. Själv känner jag inget sådant tvång, även om det händer att jag säger ifrån när någon uppvisar liberala attityder eller yttrar sig på ett sätt som kan tolkas som mångfaldsvurmande. Det är viktigt att stå upp mot de liberala strömningar som fortfarande dyker upp i vår vardag.




13 kommentarer:

  1. Ack, ja. Jag diskuterade en gång Islam med en av mina närmaste vänner genom åren. Och då kom han med denna motfråga: "Vilka belägg har du för det? Statistik. Var har du hittat den informationen? Det skulle jag gärna vilja se."
    Sagt och gjort. Jag förflyttade mig från köket till mitt rum, skrev omedelbart ut 5 A4-blad med den information som han ville ta del av. Han sade då att han skall läsa det nästa morgon och stoppade det i innerfickan på kavajen. När jag ringde honom två och en halv månader senare hade han fortfarande inte läst det som han "så gärna ville veta" och detta är fortfarande inte läst efter 3 år.
    Vissa människor vill helt enkelt inte veta och vill inte ta reda på. Det bara är så, de vill förbli okunniga så länge som möjligt och inte störas av sådant som stör deras världsbild. Jobbigt, men sådant är livet. Tids nog kommer väl de också att vakna upp.
    /SB

    SvaraRadera
  2. Kommer osökt att tänka på den debatt vi förde på denna sida angående diskussionen samma kvinna förde kring objudna sommargäster.
    http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2394912

    /Magnus

    SvaraRadera
  3. På ålderdomshem är det viktigt att personalen kan det språk som gamlingarna är uppfödda med, eftersom de gamla ofta glömmer de språk de har lärt senare i livet.
    Jag är svensk (åtminstone sju generationer, har inte forskat längre tillbaka) och har vuxit upp i John Wayne-generationen.
    I den macho-värld som danade oss var det okey att säga "fruntimmer ska studsa mellan spisen och knytnäven". Med ett leende förstås, för man menade det ju inte.
    Det var också okey att säga att "en guling är en fuling". De var elaka typer med runda glasögon, det hade vi sett på film.
    Där hade vi också sett att alla tyskar var iskalla sadister.
    De mörkhyade människorna (som då kallades negrer), som vi sett i Sten Bergmans och Rolf Blombergs reportage var människoätare som gick omkring med penisfodral.
    Ett riktigt skitjobb kallades "negerjobb". Chokladbollarna behöver jag inte nämna. Jag tror att många av PK-folket i 50+åldern skrattat åt historien "Hur får man in 28 Biafrabarn i Volkswagen? Kasta in en brödbit." Kan de erkänna det idag?
    Jag är nu 70 år och anser mig inte vara särskilt gaggig, men det är lite svårt att hålla reda på alla nyspråksord och att förstå att de ord jag alltid använt nu är tabu.
    Jag har ännu inte hamnat på hemmet, men jag hoppas att när den dagen kommer så kommer det att finnas personal som förstår (och tolererar) det språk jag växte upp med. Som kanske till och med tycker att Lars Ekborgs "Bunta ihop dom" är rolig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller fullständigt med dig! Numera ska man bara tala på PK vis och ve den som vågar tala på något annat annat sätt! Då är det bannlysning som gäller..... Ibland önskar jag att jag kunde vrida tillbaks klockan till 1970 eller något. Det var bättre förr!

      Radera
  4. "det är obegripligt att en tänkande människa kan inbilla sig att andra är sämre varelser bara för att de har en annan religion/kultur eller ett annat kön; hur korkad får man vara för att tro sådant?"

    Ja hur korkad får man vara? Jag tror att fru Ribbing själv är ett levande bevis på var den gränsen går...! Om den religiösa övertygelsen eller det kulturella arvet innehåller värderingar av högst klandervärd art eller är fullständigt vidrig då kan inte bärarna av sådana värderingar göra anspråk på att bli betraktade som personer/grupper som ska utnjuta ens ett uns av respekt.

    Kanske Ribbing själv tycker att inkvisitionens bödlar i sina prästkappor, islamistiska krigshetsare, sekten Guds barn, nazister, fascister och kommunitiska våldsdyrkare ska betraktas som vilka aktade samhällsmedborgare som helst.

    Magdalena Ribbing har en unken och banal människosyn som utgår från att alla har ett lika värde som om varje människa är ett oförstört spädbarn som inte utvecklar attityder, politiska agendor, värderingar och intar en position i samhällshierarkin som kan vara allt från vedervärdig till beundransvärd.

    /Stig

    SvaraRadera
    Svar
    1. kung_och_fosterland

      Här är något som den belevade Magdalena Ribbing borde läsa.

      Citat ur "De flesta kulturer är rena skräpet" av Svante Folin
      http://www.svensktidskrift.se/2004-6/2004-6-14_18.html

      "I en stam på Nya Guinea påbjöd seden att förstföderskor skulle piskas och misshandlas i största allmänhet. När kvinnan skulle föda isolerades hon som oren och oberörbar. När barnet framfötts tog den nyblivna modern det i ena benet och krossade huvudet mot en klippa. Därefter kastades kroppen till suggor som just grisat. Från den sugga som åt ivrigast av barnliket tog förstföderskan en griskulting av samma kön som det dödade barnet. Hon ammade sedan kultingen och behandlade den med samma omsorg som hon skulle ägnat sitt döda barn."

      Radera
    2. Stig, jag har också funderat på det här med "allas lika värde" och håller med dig helt och fullt. Det finns en implicit syftning på ras i "allas lika värde" och jag tror att den går att avslöja.

      FRÅGA TILL EN "ANTIRASISTISK" PK-ANHÄNGARE
      Tycker du alltså att en laglydig Svart mönstermedborgare har lika värde som en Vit bestialsk seriemördare?

      kung_och_fosterland

      Radera
  5. Det verkligt otäcka är att vänstern och dess språkbruk blivit den enda accepterade åsikten. Allt annat anses reaktionärt även en liten avvikelse från vänsterns agenda.
    Det skrämmer mig !

    SvaraRadera
  6. Är det på riktigt eller,,??

    SvaraRadera
  7. Det är lustigt att dessa fyra diskuterar hur det är på arbetsplatser efter som ingen av dem har någon erfarenhet av arbete utanför politiken och medie elitens skyddadeverkstad. Om man lyssnar med öppet sinne så är de faktisk riktigt underhållande i sin självgodhet.

    SvaraRadera
  8. http://snaphanen.dk/2013/12/19/nu-gar-det-at-helvete/#comment-209006

    SvaraRadera
  9. Det är komiskt hur de politiskt korrekta är övertygade om att motstånd mot massinvandring nödvändigtvis måste ha sin grund i "okunskap". Vilken kunskap det är som skulle saknas preciserar man aldrig, men någon kunskap har de uppenbarligen som vi invandringskritiker saknar.

    Jag antar att även jag satt på denna kunskap under de ca 25 första åren av mitt liv, men att den någonstans på vägen gick förlorad för ungefär 6-7 år sedan då jag blev massinvandringskritiker.

    "Det är viktigt att stå upp mot de liberala strömningar som fortfarande dyker upp i vår vardag."

    Absolut. Det är viktigt att säga ifrån, men man ska samtidigt akta sig för att kritisera personen i fråga så hårt och istället få denne att förstå vad han eller hon gjort för fel. När någon uttrycker sig på ett sätt som kan tolkas som liberalt så kan man exempelvis säga "intressant, var har du fått den uppgiften ifrån? Har du statistik på det?"
    Det får personen att tänka till och förhoppningsvis förstå hur fel hon har, istället för att vända taggarna utåt. ;-)

    SvaraRadera