Märkliga analyser av opinionsläget

Häromdagen presenterades då Statistiska centralbyråns stora väljarundersökning. De två största partierna sjunker, det rödgröna laget är klart större än det blå, men den tydligaste utvecklingen är att SD fortsätter att gå starkt framåt. Partiet ökar med 1,6 procentenheter, vilket motsvarar en ökning med hela 20%.

I samband med att undersökningens resultat presenterades, kallades de vanliga kommentatorna och statsvetarna in. Helst vill man tala om de båda traditionella blocken, men då man inte helt kan ignorera SDs ökning, ställer man sig frågan hur det helt enkelt är möjligt. Kommentarerna avslöjar en hel del önsketänkande.

Aftonbladet försöker att hitta ett ljus i mörkret och fokuserar därför på kvinnorna, med rubrikerna "Här är gruppen som nobbar SD" och "Nej till SD - om kvinnorna får välja". Formuleringarna är tveksamma, då trots allt tusentals kvinnor röstar på partiet. Vi kommer heller aldrig att få se en rubrik om att det blir nej till Miljöpartiet om männen får välja.

Även borgerliga SvD gör en något förhastad analys, då man slår fast att SD kommer att förlora sin vågmästarposition och att de rödgröna får egen majoritet.

"Stefan Löfven bildar regering om SCB-mätningen blir valresultat. Sverigedemokraterna stjäl väljare från Moderaterna och SD har aldrig varit större, men Jimmie Åkesson förlorar den position han värderar högst av allt."

Faktum är att de rödgröna i denna undersökning inte uppgår till mer än 49,8%, så någon solklar egen majoritet kan man knappast tala om.

Även jag är naturligtvis tämligen partisk, så jag skulle vilja ge min egen syn på siffrorna, som möjligen också färgats av önsketänkande. Det brukar sägas att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna tävlar om tredjeplatsen, men själv tror jag att MPs siffror är något överdrivna och SDs något för låga. Man kan nämligen anta att det i en undersökning är lättare att svara MP, särskilt för den som inte är särskilt engagerad och kanske inte heller kommer att rösta när det väl kommer till kritan på valdagen. På samma sätt tror jag att den som svarar SD, antagligen har tagit ett verkligt beslut och därför också är mer benägen att verkligen ge sig iväg till vallokalen. Jag menar att det inte alls är orealistiskt, om än kanske något optimistiskt, att tro att MPs siffror snarare skulle motsvara ett valresultat på 7-8% och SDs på 11-12%.

Mycket kan hända fram till valdagen, men dagens siffror talar för att vi kommer att se en vänsterseger, med SD som vågmästare, vilket öppnar för desperata allianser. Skall Stefan Löfven då försöka få med Folkpartiet eller Centern? De säger idag visserligen nej, men när valet väl är över, kommer det att bli annat ljud i skällan och man kan alltid hänvisa till "ett allvarligt parlamentariskt läge" eller "demokratiskt ansvar". Intrycket av alla debatter och uttalanden kring regeringsbilden är att det spelar mindre roll vem som bildar regering, då det absolut viktigaste är att utestänga SD från allt inflytande. Själv skulle jag tycka att det var fantastiskt om Socialdemokraterna och Moderaterna bildar en bred koalition, för att slutligen spotta väljarna i ansiktet och visa vilket parti som utgör den verkliga oppositionen. Moderaternas långa maktinnehav och sjunkande opinionssiffror gör dock detta scenario mindre troligt.

Lite intressant är också att både politiker och media helt biter sig fast i de förklaringar man valt till SDs uppgång. Det handlar dels om att konflikterna minskat mellan blocken, dels, förstås, om hur människors utsatthet och arbetslöshet gör att de söker enkla lösningar. Ingen, inte en enda, av alla de som kommenterar siffrorna vågar ens fundera på om det kan finnas ett missnöje med den förda invandringspolitiken. I SVTs morgonsoffa menade Margit Silberstein dessutom att "Jimmie Åkesson är SD", vilket ju inte heller stämmer. Visst gör han utmärkt arbete som partiledare, men väljare skulle lika gärna kunna imponeras av någon annan företrädare i riksdagsdebatterna, eller en duktig lokal SD-politiker i sin egen kommun.

Jag har mycket svårt att se hur SD skulle kunna hamna under 10% vid valet i september nästa år. Även om partiet nu verkligen skulle ligga på 9,3%, och även om medierna kommer att göra sitt yttersta för att förtala det fram till valet, så kommer samhällsutvecklingen knappast att göra SDs politik mindre relevant. Nästa år förväntas åtminstone 69 000 asylsökare komma, varav de flesta kommer att få permanent uppehållstillstånd. Det är för mig en gåta hur 90% av svenskarna tror att detta helt saknar betydelse för skatter, välfärd, skola och trygghet.