Vänsterns fixering vid sina motståndare

De senaste turerna kring annonsen i DN, och inte minst medieetablissemangets senaste räd mot oliktänkande, har fått mig att åter reflektera kring någonting som länge förundrat mig; vänsterns bisarra fixering vid åsiktsmotståndare.

Det är en sak att kritisera och bemöta motståndares argument, men någonting helt annat att släppa sina egna idéer för att följa varje steg dessa motståndare tar. Den svenska vänstern verkar idag mycket mindre intresserad av att kämpa för egna idéer, än att kartlägga och förfölja dem man uppfattar som meningsmotståndare, framför allt de som kan stämplas som "högerextremister".

Man ser sällan att exempelvis Rättvisepartiet Socialisterna genomför några egna aktiviteter, men de sluter mangrant upp vid snart sagt varje sverigedemokratisk aktivitet och man får lätt intrycket att de är mer flitiga deltagare än vad många sverigedemokrater är. Deras parti fick dock bara 1500 röster i riksdagsvalet 2010, varför man kan tycka att egen verksamhet borde prioriteras över förföljelse av motståndare. Om ni läsare själva skulle dyka upp vid varje tillställning som Rättvisepartiet anordnade, för att där stå och skrika, skulle ni inte känna er lite...löjliga?

I Sverige har dessutom situationen vuxit sig långt bortom enskilda aktivister med vuvuzuelor. Hela organisationer har bildats, inte för att bedriva någon egen opinion, utan för att helt ägna sig åt att förfölja de individer man ser som politiskt misshagliga.

Expos Alex Bengtsson

Expo presenterar sitt uppdrag som följer:

"Expo har sedan 2008 följt utvecklingen inom den rasideologiska miljön i Sverige. Vi granskar huvudsakligen fyra punkter: antalet aktiviteter, vilka former av aktiviteter det rör sig om, var i landet det sker och vem som ligger bakom dem."

Observera att de, trots att de talar om "rasideologiska miljöer", nästan enbart ägnar sig åt smutskastning av landets tredje största parti och registrering av dess sympatisörer.

Då jag själv inte delar vänsterns besatthet vid motståndare och kartläggning, är jag ingen expert på hur deras nätverk är sammansatt, men vid en ytlig anblick verkar det vara samma människor som glider mellan Expo, AFA, Researchgruppen, Revolutionära Fronten och vad det nu kan finnas för liknande organisationer.

Researchgruppens AFAiter Martin Fredriksson och Mathias Wåg

Fulmedias senaste uthängning verkar komma från den så kallade Researchgruppen, vars senaste infall alltså är att leta upp vilka som kommenterar på Avpixlat. Deras inriktning, resurser och inte minst besatthet är egentligen fantastiska. På den fyndigt benämnda sidan Avkodat får vi veta:

"För Fria Tidningar har researchgruppen tagit fram statistiken kring vilka grupper som dominerar och hur den större bilden ser ut, ålder, könsfördelning och geografisk spridning.

Fram till november 2013 hade 54607 personer skrivit i kommentarsfälten på Avpixlat, Exponerat, Fria Tider och Realisten. Vi har särskilt fokuserat på de 1500 toppkommentatorerna, personer som skriver dagligen på någon av dessa sidors kommentarsfält. Av dessa 1500 har vi tagit fram identiteterna på 406 personer som grafiken intill baseras på. Namnen har vi funnit bland de uppgifter personerna själva lämnat på nätet via diskussionsforum, Facebook och öppna sidor. Via korsreferenser har vi kunnat fastställa de verkliga identiteterna och utifrån denna kunskap skapat statistiken som följer."

"Många av de aktiva är mycket noga med att dölja vilka de är och att sopa igen alla spår efter sig. Vi har dock lyckats med att säkert identifiera ungefär var fjärde toppkommentator, det vill säga 406 av de 1 500 dagliga skribenterna. Dessa 406 har vi gjort närmare persongranskningar av. Vi har undersökt vilka uppgifter de lämnat på nätet och Facebook, följt deras korrespondens med myndigheter, kollat upp var de är skrivna enligt folkbokföringen, tagit fram deras åldrar och läst deras domar."

Många kan förstås ifrågasätta lagligheten och moralen i denna verksamhet, men min stora fråga är densamma som vid de eviga motdemonstrationerna:

Varför?

Vad uppnår de med all denna kartläggning? När de fått reda på kön, ålder och allt annat kring dessa 406 toppkommentatorer, vad är då vunnet? Observera att man inte ens koncentrerat sig på de som har lämnat särskilt provocerande kommentarer, utan helt enkelt på de som är mest aktiva. Man vill alltså hänga ut individer, vars enda brott är att de kommenterat på en nyhetssajt.

Den första och naturliga misstanken är förstås att man vill skrämma människor till tystnad, men jag är inte så säker på att det är vad som egentligen driver dessa människor. Hur mycket de än kartlägger, hotar och misshandlar, så lär ju inte den invandringskritiska opinionen försvinna. De kan naturligtvis bedriva sin kartläggning in absurdum, men jag betvivlar att de har tillräckligt med folk för att misshandla alla som kommenterar på Avpixlat, för att inte tala om de hundratusentals som sympatiserar med Sverigedemokraterna.

Jag misstänker allt mer att det inte finns något strategiskt mål, utan att dessa individer helt enkelt njuter av att sitta och spionera, kartlägga och hänga ut, precis som andra i samma kretsar njuter av att misshandla människor. Besattheten och fixeringen vid "högerextremister" känns helt enkelt inte särskilt frisk, ett intryck som förstärks än mer redan vid en titt på foton av dessa individer. Självklart är det mindre krävande att hata och hota, än att envist och tålmodigt framföra egna åsikter.

Hur skall då vår sida ställa oss till denna allt intensivare och allt mer desperata förföljelse? Jag föreslår att vi inte låter oss skrämmas eller tystas, utan helt enkelt tålmodigt och passionerat fortsätter kampen. Våra motståndares taktik visar ju framför allt att de saknar både argument och tilltro till några egna idéer. De håller på att förlora och inser det uppenbarligen själva. Framtiden tillhör oss!