fredag 24 januari 2014

Dagens hyckleri: Rasistchocken från bostadsbolagen





Idag var det återigen dags för Aftonbladet att göra en insats i sin oförtröttliga kamp mot den rasistiske svensken. Genom att ställa frågan om det bor några araber i ett visst bostadsområde, och få frågan besvarad, lyckas man producera att antal artiklar om de hemska bostadsbolagen. Tidningens journalister, kanske landets mest nitiska och systematiska när det gäller att leta upp helsvenska bostadsområden till sig själva, förfasas. Att låtsas chockeras av att frågan ens besvaras, trots att de alltså själva vägrar att bo i mångkulturella områden, kan inte kallas annat än ett enormt hyckleri. Man inleder ödesmättat:

"I fastighetsmäklares jakt på en köpares signatur eller en lönsam budgivning verkar alla medel vara tillåtna."

Även jag tycker att det är principiellt fel att diskriminera människor på grund av ursprung, men nu befinner vi oss i verkligheten, och här handlade det ju faktiskt inte ens om diskriminering, utan om konsumentupplysning. Det går inte att önska bort att ett områdes etniska sammansättning är viktig för den som funderar på att bosätta sig där, vilket inte minst Stockholms journalister bevisar i sina egna liv. På sina webbsidor ger bostadsbolagen gärna en mängd irrelevant information om de boende, som studienivå, ålder och vilka tidningar de läser, men är alltid noga med att utelämna etnicitet, trots att det lär vara något av det mest intressanta för den potentielle kunden. Uppenbarligen är Södermalm mer attraktivt än Husby, och det, vågar jag påstå, beror inte främst på bostadsstandard eller pendlingsavstånd. En mäklare som, istället för att svara på frågor om ett områdes etniska sammansättning, bjuder på en uppläxning om människosyn och mångfaldens välsignelse, har valt helt fel yrke. Ett svar från en mäklare visar ytterligare på det gap som finns mellan offentlighet och verklighet:

"Nej, nej, och det får du fråga utan att känna dig dum. Vi tycker nog alla likadant i grund och botten vågar jag påstå. Svaret är nej, inte där, inte i Slottsstaden. Där är mycket högre kvadratmeterspriser så det är inte där du hittar det gänget. Och hittar du någon så är det en doktor eller någon annan vettig människa bland dem som tjänar lite pengar och har lite utbildning."

Aftonbladets journalister må förfäras på ett filosofiskt plan, men ovanstående svar känns troligen helt rimligt för de flesta svenskar, och troligen även för många människor med annan bakgrund. Jag gissar att det finns gott om jugoslaver och finnar som inte har några problem med att fråga om "araber".

Fastighetsbyråns presschef Johan Vesterberg är, som sig bör, mer skolad i politisk korrekthet, och kan därmed också bjuda på lite hyckleri:

"Jag tycker det är ett plumpt svar av min medarbetare men samtidigt en korkad fråga."

Det var väl snarare ett rimligt svar på en berättigad fråga? En arab, somalier eller afghan kan vara världens bästa granne, men ett bostadsområde med ett stort inslag av dessa nationaliteter är inte ett bra område. Så ser verkligheten ut, och det vet även journalister. Det finns en anledning till att Jan Helin bor i Äppelviken och inte i Rinkeby.

Bessie Wedholm bor, av en händelse, i Täby

Även Svensk Fastighetsförmedlings presschef, Bessie Wedholm, är duktig:

”Vi anser att alla människor har lika värde – oavsett etnisk tillhörighet, religion eller ursprung. Vi anser därför att beskrivningar och kommentarer om sådant inte har någon relevans när det gäller beskrivningen av en bostad eller ett bostadsområde. Mäklare bör därför avstå från det, även om det är på en direkt förfrågan."

Återigen, vi kan låtsas som att frågan är oerhört obehaglig, men den är knappast irrelevant. Vad människor har för värde behöver hon överhuvudtaget inte ta ställning till. Att hon menar att mäklare inte bör svara på direkta frågor är groteskt.


Reportern som genomför rundringningen heter Fredrik Rubin. Ni undrar kanske om han har valt Rosengård, och kanske rentav Herrgården? Nej, faktiskt inte. Trots att han själv är helt ointresserad av etnisk sammansättning, har slumpen fallit sig så att han bor på Möllevången, bland Majken, Karl-Åke och de andra.

Aftonbladet I
Aftonbladet II




15 kommentarer:

  1. Trots att det inte blir ett samhälle i längden så vill man inte själv utsätta sig för "fel" område. Uppväxt på Nydala o Seved sen på Rosengård. Även för tjugo år sedan var det kaos men nu är det laglöst land. Idag har jag "flytt" till en bostadsrätt i en mindre stad med trevlig sammansättning och ordning och reda. Drömmer om Malmö ibland men inte till mina uppväxtområde.

    SvaraRadera
  2. Vad drar man för slutsats efter att ha sett denna video?
    http://www.youtube.com/embed/A3YQANdvvbY

    Lyckligtvis bor vi varken i Frankrike eller Sverige. Vi kunde välja.

    SvaraRadera
  3. Var bor du själv, Tobbe? Tolkar dig som att det är avgörande för om man ska tas på allvar i debatten eller inte? Själv har jag bott i miljonprogram i 7 år och bor nu i ett radhusområde 200 m från miljonprogrammet. Här pågår ett generationsskifte. Vartefter husen säljs flyttar invandrare in. Området är första steget bort från miljonprogrammet för dem som lyckats etablera sig. De som flyttat in är från Iran, kurdistan, Eritrea, Turkiet och Bolivia bland annat. Alla är trevliga grannar, men utbildning och jobb, som deltar i all typ av samvaro och bidrar till trevnaden i området. Hur mottas då dessa nya grannar i området? Det är lite blandat, beroende på vad man tycker är viktigt. Vi som är angelägna att ha trevliga och hänsynsfulla grannar är nöjda och glada. Sen finns det grannar som rynkar på näsan åt de nya grannarna. Varje gång ett hus blir till salu gruvar de sig för att det kanske ska flytta in en utlänning. Det tisslas och tasslas, och man försöker utöva påtryckningar på den säljande grannen att bara sälja till svenskar.

    Läs gärna på min blogg om Gittan, för ett exempel: http://motenmedmanniskor.wordpress.com/2013/07/10/dom-dar/

    På senare tid har det flyttat in några svenskar i området. Min närmaste granne är en alkoholiserad man som slår sin hund. Mitt emot har det flyttat in en familj med tonårsbarn. De kedjeröker så att nämnda Gittan inte längre kan sitta på sin uteplats. Ungarna studsar basketbollar in på Gittans tomt som krossar hennes utebelysning och förstört hennes rabatter. Området har strösslats med fimpar och sommarkvällarna förgylls av familjens raptävlingar som hörs över nejden. Vi har fått ytterligare en svensk granne, som har dekorerat sitt hus med banderoller med fientliga budskap och skurit sönder däcken på bilarna i garaget när han har en dålig dag.

    Vart vill jag komma med denna långa utläggning? När jag pratar med Gittan om det hela så är vi egentligen helt överens om vilka grannar som är mer önskvärda än andra, och jag blir nyfiken på om det inträffade är något Gittan lagt till i sin erfarenhetsdatabas och begrundat.

    Svaret är nej. "Jag vill ändå inte ha dom här, utlänningarna." säger Gittan uppriktigt.

    Så får man tycka, det är ett fritt land. Och Gittan skulle säkert vara angelägen att få ta del av den typ av "konumentupplysning" du hänvisar till. Men det är svårt att kategorisera det som något annat är främlingsfientlighet.

    Från min erfarenhetsdatabas kan jag inte se att det skulle finnas något matematiskt jämviktsläge där det plötsligt blir ett "för stort inslag" av utlänningar för att kunna vara ett trevligt område att bo i. Och inte heller att det svenska inslaget med automatik är något lyft för området.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker faktiskt att ditt exempel känns konstruerat. Inte för att det inte finns alkoholiserade eller störande svenskar men handen på hjärtat, hur troligt är det att det av tre familjer som flyttar in så är det familjer med ett så väldigt avvikande beteende? Jag har mestadels svenska grannar och jag har inga som helst problem med någon. I alla fall inte mer än de har med mig, dvs en och annan fest, barn som leker några grannar som skjuter "störande" fyrverkerier runt nyår. Normalt beteende alltså, inom ramen för vad som på det hela taget kan anses som icke störande.

      Radera
  4. @motemedmanniskor, mycket intressant blogg du har, och en relevant observation. Det är inte svart eller vitt. Utan båda saker på en gång, dvs grått i någon nyans.

    Allt köparen kan göra är att göra en samlad bedömning av boendemiljön innan köpet. Och där är frågan om sammansättningen av etniciteter en helt relevant fråga. Inte för att det med automatik betyder bu eller bä, utan därför att det kompletterar om man tror att området förblir stabilt och lugnt att bo i, med grannar som man kan trivas med.

    Enligt min egen erfarenhetsdatabas finns det visst ett läge där man tycker att det är droppen som får mig att vantrivas på ett ställe och vilja flytta. Inte som ett fast matematiskt värde naturligtvis. Men någon gång kommer en brytpunkt för när trivsel övergår i vantrivsel och man vill flytta.

    Jag bodde i Bergsjön i Göteborg på nittiotalet i ett miljonprogramhus. När jag flyttade in som studentska var det lugnt och trivsamt, med många grannar från balkanområdet, blandat med svenskar. Blandat även ute på gården. Även svenska socialfall och knarkare fanns där, och det var ingen idyll direkt, men det gick att leva med det.

    1995 flyttade den första storfamiljen från Irak in. Inga problem. Alla vänliga och ville lära sig och anpassa sig till uppgångens regler. Ingen upplevde dom som ett hot, och det minglades mellan familjernas barn. Sedan kom deras släktingar 1996. Sedan en familj från grannbyn i Irak.... tre nya storfamiljer på två år, sedan en till.... den första familjens beteende förändrades gradvis när dessa började ty sig till sina välkända grannar istället för oss andra. Klanen, religionen, den egna identiteten blev plötslig viktig för dom. De tog avstånd från oss andra. Framförallt från de ortodoxt kristna serberna som de tidigare hade ett som jag uppfattade bra förhållande med.

    Deras barn blev respektlösa och högljudda. Ramadan blev en plåga för alla i uppgången då man inte fick sova på nätterna. Tillsägelser ignorerades eller bemöttes hånfullt och alltmer fientligt.

    Jag som ensam kvinna började besväras mer närgånget av pojkarna. Balkan/svenskungdomarna som varit där först, började bli riktigt förbannade. Gängbildningen efter etnicitet och religion började bli ett faktum. Jag flyttade så fort jag kunde, likaså mina etablerade serbiska grannar och efterhand resten av svenskarna. Idag är hela uppgången irakisk/kurdisk att döma av namnen nere vid ingången. Det gick på ca 10 år. White flight är ett helt normalt beteende när oron för konflikter börjar sprida sig och man bara vill ha lugn och ro för sin familj.

    Vart vill jag komma med detta? Jo, att frågan om vilka som bor där är berättigad. Etnicitet, Religion och identitet har visst betydelse, precis som social Status naturligtvis. Däremot håller jag med om att tolkningen av svaret görs väldigt fördomsfullt av vissa som ser till exempel 'invandrare' som en homogen grupp. Samt att det är ett kategoriskt och plumpt språkbruk inblandat i för många fall. Men det är inte skäl nog att inte få ställa frågan, eller att inte hålla koll på sammansättnignen i området. Jag vill se varthän det barkar och vad jag kan förvänta mig för troliga beteenden innan jag flyttar till ett område.

    Och mäklarna förväntar jag mig ska svara ärligt på detta. Detsamma om jag vill veta om eventuella knarkarkvartar och övriga sociala problem i området, eller om det planeras byggen och vägar i området.

    Åter igen, det inte svart eller vitt. Och att svenskar inte är någon garanti för stabilitet stämmer ju. Men frågan måste få ställas utan moraliska pekpinnar.

    Nu ska jag läsa mer av dina tänkvärda texter i din blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annika, roligt att du gillar min blogg!

      Jadu, jag tillhör inte dem som försöker beskriva miljonprogram i idylliska ordalag. De som bor där har ju oftast det gemensamt att de inte har valt att bo där och genast flyttar om tillfälle ges. Det är en ansamling av sociala problem, och sveskarna som bor där är ofta de mest socialt utsatta. Många av invandrarna är däremot socialt välfungerande men ännu inte tillräckligt etablerade för att ha råd att flytta.

      Jag förstår att man vill ha trevliga grannar, och att man gör vad man kan för att ta reda på om grannarna är trevliga där man planerar att bosätta sig. Däremot tycker jag inte etnicitet är ett ändamålsenligt urvalskriterium för goda grannar, och inte inkomst heller för den delen. Inte för mig i alla fall. Men om man upplever att själva etniciteten är det som bidrar till vantrivseln, oavsett hur de beter sig som grannar, (som Gittan), är det ju ändamålsenligt. Men då får vi kalla det för något annat än en jakt på goda grannar.

      Radera
    2. Hej Annika, är det ok om man postar din kommentar som en insändare på Exponerat?

      Radera
    3. Hej Vasili, tack för frågan! Svaret är dock absolut nej, min text hör in i just detta sammanhang, denna tråd, som en del av diskussionen. En insändare skulle jag säkert formulera annorlunda. Men åter igen, tack för frågan.

      Radera
  5. Jag skulle säga att för de flesta är alkoholiserade svenskar lika oönskade som arabiska muslimer. Och det vete fasen om det låtit mycket bättre om man frågat mäklarna om det bor några alkoholister i området.
    Men frågorna är överhuvudtaget konstruerade. Det blir ögonblickligen känt om det bor många invandrare i ett område och undviks av etniska svenskar. Inte för att man är rasist utan för att man – som alla andra – gillar lika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast Nils, hur lik är du dina svenska grannar? Jag har ju svårt att känna mig som en själsfrände med vare sig hundplågaren, Gittan, den arga mannen med banderollerna eller den rapande familjen i exemplet ovan.

      Radera
    2. Såna krav kan man inte ha på sina medmänniskor, att de ska vara själsfränder – då lär du få ringa många mäklare. Att få vara bland själsfränder händer väl enbart i församlingar typ Knutby.
      Jag är lik mina grannar på det sätt att vi delar alla de osynliga koder som det är så svårt för invandrade att ta till sig. Jag och mina grannar vet vad som gäller och beter oss därefter.
      Svenskar har inte en massa synliga ritualer och traditioner och det är detta att svenskhet är så subtil som är problemet. Typiskt svenskt är att vi dömer hårt när någon bryter mot dessa osynliga koder och möjligtvis är detta den så kallade "strukturella rasismen". Andreas Heinö Johansson kallar det för att vi har en "tjock" identitet.

      Radera
  6. Fredrik Rubin på Möllevången, vilken j.... hycklare!

    SvaraRadera
  7. Möllenvången är inte etniskt svenskt om man tror det.då känner man inte till Malmö.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Affes statistikblogg och några från Flashback gjorde ju en kartläggning av det där, var godhetsapostlarna väljer att bosätta sig. Se länken i mitt namn. I allmänhet är det definitivt så att de goda människor som förfasas över rasismen i Sverige ändå väljer att bosätta sig på tryggt avstånd från mångkulturen de säger sig gilla så mycket.

      I Möllevången är andelen utrikes födda 33%, snittet i Malmö är 31%, så man kan nog inte säga att det är särskilt svenskt eller icke-svenskt. Det är förstås långt ifrån Herrgården med sina 60% utrikes födda, upp till 90% om man räknar första generationens barn.

      Radera
    2. Möllevången är nog det mest segregerade området i Malmö. Vissa hus och delar har du bara utlänningar och andra enbart svenskar. Jag slår vad att han bor mitt emot folkets park, där har du 20-30 hus enbart med svenskar och ganska så stor skillnad vad det gäller standard och klass. Hur områden blir har också att göra med bostadsbolagen, många prioriterar svenskar framför invandrar vid bostadsansökningar, fastän det officiellt inte är tillåt. För många invandrare på ett ställe ger en nedåtgående spiral, där det tillslutet blir slum och detta vill ingen ha, inte ens invandrare.

      Radera