Schweiz är främlingsfientligt igen

För svenska journalister finns det mycket att förfäras av i omvärlden. Eftersom rasism och främlingsfientlighet här bedöms efter mängden asylinvandring ett land har, blir samtliga övriga europeiska länder tämligen främlingsfientliga när de jämförs med Sverige. Ibland kan den svenska naiviteten vara lite rörande, som när politiker på allvar säger att Sverige går före med exempelvis fri invandring från Syrien, och att de nu väntar på att övriga länder skall följa efter och "ta sitt ansvar".

I augusti förra året kunde SvDs Gunilla von Hall konstatera att Schweiz hade infört apartheid. I verkligheten hade de naturligtvis inte gjort det, men för de ädla blommor som utgör den svenska mediekåren kändes det så, när en kommun i landet infört vissa restriktioner för asylsökanden.

Idag är det Staffan Heimersons tur att med historiska paralleller förklara vad Schweiz håller på med. Efter att förra året alltså ha infört det sydafrikanska apartheid-systemet, har de nu hämtat inspiration från gamla Östeuropa och byggt en järnridå. De har visserligen inte uppfört taggtrådsstängsel, minfält eller vakttorn, men i Heimersons värld har de gjort exakt samma sak, när de nu skall stoppa utbetalningar av arbetslöshetsunderstöd till utlänningar. Journalister får i och för sig tycka vad de vill om politiken i olika europeiska länder, men varför måste alltid de historiska referenserna vara helt uppåt väggarna? Att inte också det annars obligatoriska Nazityskland dök upp i texten, var nog mer ett resultat av försumlighet, än någon sorts intellektuell hederlighet. Heimerson har tidigare tyckt om vissa aspekter av Schweiz, men nu när landet är så fruktansvärt främlingsfientligt går det förstås inte längre:

"Men nu känner jag kyla välla fram i mitt förhållande till Schweiz, ty när främlingsfientligheten som en epidemi sprids från land till land genom Europa, är det Schweiz som går från ord till handling."

Heimerson menar att Schweiz verkligen genomför det som andra länder endast talar om, exempelvis Storbritannien:

"Trots att britterna har statistik på att invandrare i skatter pytsar in mera i samhällsekonomin än de tar ut i bidrag, laborerar de med tanken, att invandrare ska starta livet i sin nya miljö med att i två år stå utanför social- och sjukvårdssystem. Premiärminister Cameron hoppas att han med detta populistgrepp - i praktiken ett sätt att skapa ett lumpenproletariat - kan återerövra röster från UKIP, som är Storbritanniens SD with a smile."

Den där statistiken har använts flitigt i Sverige den senaste tiden, trots att den avser arbetskraftsinvandring från EU och överhuvudtaget inte kan appliceras på Sveriges flyktinginvandring. Okvalificerad invandring från Tredje världen är en enorm förlustaffär, vilket är skälet till att vi här inte ens får se någon liknande statistik. I själva verket skapar massinvandring från Tredje världen automatiskt ett proletariat, även i Sverige och även om det uppbär bidrag och sjukvård. När pengarna en dag tar slut, blir det konflikter på allvar, och denna grupp kan mycket väl övergå till att bli ett trasproletariat, vilket är det korrekta ordet som Heimerson sökte.
Han kommer sedan in på vårt eget land:          

"I Sverige - i vars grundlag det står att Sverige är medlem av EU och att Sverige är mångkulturellt - hörs liknande tongångar:
”Vi är ett rikt land med en välfärdsstat”, konstaterar den ansedde professor Assar Lindbeck, ”och när ett stort antal mer eller mindre utfattiga och i många fall lågutbildade människor kommer till en rik välfärdsstat så utsätts samhällssystemet för stress och besvärliga vägval. Vi har höga ingångslöner och hög arbetslöshet bland lågutbildade svenskar, och vi har ingen fungerande bostadsmarknad.”
Slutsatsen (fast den sägs inte öppet) är: Stäng gränserna.

Dags för ny järnridå."

Varför inkluderas ens detta stycke, då det motsäger Heimersons linje? Möjligen är det för att visa att inte ens en ekonomiprofessor förstår dessa frågor lika bra som svenska journalister, utan verkar även de ha fallit i grumliga vatten. I verkligheten behöver man inte ens vara ekonomiprofessor för att förstå att den typen av invandring som Sverige satsar på, inte går att kombinera med en välfärdsstat, vilket är själva skälet till att många liberaler älskar den. Slutligen är det märkligt att den som kritiserar massinvandringen från Tredje världen, med en gång anses vilja ha stängda gränser och nu tydligen också en järnridå. Flyktinginvandring från Afrika och Mellanöstern har ingenting med globalisering och öppenhet att göra.

Som så ofta visar även små detaljer att journalister gärna låter munnen gå utan att närmare bekymra sig om fakta:

"I väntan på en folkomröstning redan den 9 februari på temat ”Stop le immigration de masse”, stoppas utbetalningarna av arbetslöshetsunderstöd till utlänningar och nya lagar ska skrivas för att göra det lättare att kasta ut dem ur landet. Invandraren är dömd om han varit arbetslös i 12 månader."

Nej, så formulerades temat knappast, då det franska ordet "immigration" dels är feminint, dels här skulle bindas till "l'immigration". Stoppa heter inte heller "stop", utan "stoppe", eller varför inte "stopper", som man faktiskt använde. Festligt nog var inte ens det sista elementet rätt, då man istället verkar ha använt "immigration massive". Spelar sådana petitesser någon roll? Ja, därför att det visar hur journalister alltid är mer noggranna med att ta avstånd från "högerextremism" och "främlingsfientlighet", än att intressera sig för fakta. Vi talar om samma människor som gör en stor poäng av att Geert Widlers heter "stjärt", trots att det inte uttalas så, och att Jean-Marie Le Pen skulle ha dömts för förintelseförnekelse, vilket inte heller stämmer. Det blir sedan dags att bland ihop äpplen och päron, vilket man också gärna gör i sådana här sammanhang:

"Tusentals tyska läkare har flyttat till Schweiz. De gillar de höga lönerna och arbetsmiljön. Men de tar bostäder i ett land som bygger för lite. Släng ut dem."

Nu är jag ingen expert på den schweiziska debatten, men europeiskt motstånd mot massinvandring handlar ytterst sällan om tyska läkare. Festligt nog har det i svenska tidningar skrivits mycket om tyskar som köper upp sommarstugor i Småland, ett tydligt exempel på faktisk främlingsfientlighet, dessutom politiskt korrekt sådan.

Avslutningsvis använder Heimersson ett annat välkänt grepp, nämligen att raljera kring hur överdrivna farhågor kring massinvandringens följder är:

"Vem vinner? Svaret finns sannolikt i utgången av en omröstning för fyra år ­sedan. Då stödde 57 procent lagförslaget om att minareter ska förbjudas.
Först efteråt kom någon sig för att ­kolla hur stort ”problemet” var. I hela Schweiz finns fyra minareter."

Fyra minareter är väl fyra för mycket? Skall man stoppa denna kolonisering, skall man förstås göra det när den är i sin linda. När Sverige en dag kommer att försöka rädda nationen, efter att ha vaknat alldeles för sent, kommer det sannolikt att finnas hundratals moskéer och minareter, och processen kommer att bli oändligt mycket smärtsammare.