Hakkorsen lockar fram Erik Ullenhag

Flosklernas och de meningslösa pressmeddelandenas konung, Erik Ullenhag, känner nu att även han bör säga något om klottret på dörrarna till moskén på Södermalm, vilket han gör genom ett litet inlägg i Aftonbladet. Tydligen har han redan på Twitter fördömt detta klotter, i storvulna och floskeltyngda formuleringar får vi förmoda, vilket lett till att "sverigedemokratiska reaktioner" påtalat att det rör sig om just klotter, och kanske inte världens undergång. I verkligheten vet vi inte ens vem som ligger bakom detta klotter, men eftersom det skulle föreställa ett antal hakkors, blir det i Ullenhags värld så mycket större:

" 'Klotter' var en annan återkommande kommentar kring att en religiös byggnad drabbats av nazistiska symboler. Ren rasism är alltid skrämmande och den blir än värre när hatet bagatelliseras. "

Jag får väl då bidra med lite "bagatelliserande", genom att återigen påpeka att det inte är särskilt troligt att det var "nazister" som utförde målningen, utan snarare stökiga ungdomar eller vänsterextremister. De flesta människor känner en motvilja inför islam, utan att för den skull markera denna genom just hakkors.

Sedan bjuder Ullenhag på den där vanliga sammanblandningen av en mängd fenomen, som i vissa fall står i direkt motsättning till varandra. I hans egen värld finns det dock bara två sidor; den onda, i form av sverigedemokrater och nazister, och den goda, som egentligen är alla andra och då särskilt liberaler och han själv:

"Hakkorsen på moskén är ett exempel i raden. Synagogor har under senare år utsatts för antisemitiska attacker. I november kastades grisfötter in i Fittjamoskén. Och S:t Botvids katolska kyrka eldhärjades under hösten. Romer vittnar om hur de drabbas av rasismen och nazisterna i den svenska motståndsrörelsen demonstrerar öppet i Stockholm. För många svenskar påverkas vardagen av främlingsfientligheten. Såväl judar som muslimer känner en oro för att bära religiösa symboler."

Det var en märklig blandning Ullenhag hade att bjuda på, som exempel på "främlingsfientlighet". Vid det här laget borde de flesta svenskar, inklusive Ullenhag själv, känna till att den mesta antisemitismen kommer från just muslimer. Hur den katolska kyrkan kom in i berättelsen är relativt obegripligt, men det brukar inte heller vara en typisk måltavla för "nazister" eller "främlingsfientliga".

Det blir sedan dags för de underbara floskler, som Ullenhag knappast är ensam om, men vars obestridde mästare han ändå har blivit:

"Vi ska aldrig tillåta att de främlingsfientliga får stå oemotsagda. Vi som tror på ett samhälle där var och en alltid bedöms som individer har ett ansvar att stå upp för att mångfaldens Sverige är ett bättre Sverige. Det positiva är att vi som säger nej till rasismen är i kraftig majoritet. Sverige i dag är mer tolerant än för 20 år. Fler människor än tidigare står bakom idén att Sverige ska vara öppet och tolerant."

Vi är många som vill att Sverige skall vara öppet och tolerant, men vi menar att det inte nödvändigtvis innebär hämningslös invandring från Tredje världen. Det är allt annat än självklart att "mångfaldens Sverige är ett bättre Sverige". Det är snarare troligt att ett splittrat land, särskilt när det får ett stort muslimskt inslag, blir långt mindre öppet och tolerant. Sedan följer naturligtvis den numera obligatoriska oron inför våra vänner i Europa:

"Men samtidigt ser vi en utveckling i Europa där populistiska, nationalistiska och främlingsfientliga partier går framåt och de har intoleransen som valfråga. Inför vårens Europaparlamentsval har de siktet inställt på ökat inflytande inom EU. Partierna får mylla att växa i när ekonomisk oro och arbetslöshet sprids. De levererar förenklade budskap med stereotyper och kollektivt skuldbeläggande. Muslimer, judar eller romer hålls ansvariga för alla tänkbara samhällsproblem. När en grupp pekats ut står nästa på tur."

Ärligt talat känner jag inte till ett enda parti som har intolerans som valfråga, men vi är alla tillräckligt insatta i det svenska nyspråket för att förstå att "intolerans" inte betyder just det, utan som vanligt invandringskritik. Att mannen som levererar ovanstående strofer har mage att kalla någon annans budskap "förenklat" är också tämligen provocerande. Det finns väl knappast något budskap i den svenska debatten som är mer förenklat, förljuget och missvisande än allt tal om "främlingsfientlighet" och "grumliga vatten". För att då inte tala om den eviga analysen om att människor som ställer sig kritiska till massinvandring och islam i själva verket endast är oroade över sin privatekonomi och skyller denna på olika etniska grupper. Jag har överhuvudtaget aldrig hört någon invandringskritiker resonera på det sättet. Därefter blir det dags att lyfta fram de storartade insatser Ullenhag själv gör i det godas tjänst:

"Från Alliansregeringens sida har vi under senare år kraftigt höjt ambitionsnivån när det gäller kampen mot intoleransen. Vi avsätter 61,5 miljoner kronor de närmaste fyra åren för att bekämpa främlingsfientlighet och intolerans. Skolans roll i arbetet mot främlingsfientlighet och intolerans kan inte nog understrykas. Lärare måste kunna bemöta rasismen och intoleransen i klassrummen. Insatser görs nu bland annat med fokus på skolan för att förbättra förmågan att bemöta antisemitism och islamofobi. Vi har också tagit flera initiativ för att höja kunskapen och förmågan att bemöta hatet på nätet."

Jag vågar lova att dessa pengar varken gör från eller till, men det är klart att det är trevligt för Ullenhag att kunna visa på konkreta insatser, även om de råkar vara meningslösa. Hur skall en lärare överhuvudtaget förändra en bild som en skolelev får genom dagliga kontakter med verkligheten? Kanske är läraren själv skeptisk till massinvandringen, inte minst efter vad denne upplever i klassrummet? Vågar lärare bemöta antisemitism hos muslimska elever? Sedan blir det motsägelsefullt på allvar:

"Regeringens budskap är mycket tydligt. Vi står upp mot all form av rasism och vi tänker aldrig låta främlingsfientliga krafter sätta agendan i Sverige. Men den svenska regeringen sticker tyvärr ut i dagens Europa. I flera europeiska länder har många partier varit tysta eller anpassat sig efter de främlingsfientligas agenda. Alltför många ledande politiker i Europa sviker i dag sitt politiska ledarskap och det gör att intoleransen vinner terräng. Alliansregeringen motverkar en sådan utveckling Sverige. Främlingsfientliga uppfattningar som står i strid med principen om allas lika värde utgör ytterst en utmaning mot hela den värdegrund som vår demokrati bygger på."

Ett mycket märkligt resonemang. Innebär inte demokrati just att folkets vilja, även om den inte skulle överensstämma med Ullenhags, skall sätta agendan? I dagens orwellska Sverige har istället vissa åsikter förpassats utanför demokratin, vilket normalt sett inte kan anses vara särskilt demokratiskt. En demokrati skall inte ha någon "värdegrund", eftersom konceptet innebär att alla skall kunna få hysa och ge uttryck för de värderingar de vill. Att den svenska regeringen sticker ut har dock Ullenhag förstås helt rätt i.

"Inför årets val till Europaparlamentet och riksdagen kommer det att vara centralt att ta kampen för öppenhet och tolerans. Sverige ska inte gå i den fälla som flera andra europeiska länder hamnat i, nämligen att tillåta att små främlingsfientliga opinioner får flytta hela den politiska kartan. När partier anpassar sig eller tiger inför främlingsfientligheten är vi inne på ett slutande plan och intoleransen vinner mark."

Min egen uppmaning inför Europavalet är att vi ser till att ta upp kampen mot den verklighetsfrämmande liberalism som fortfarande biter sig fast i parlamentet. Låt oss se till att Erik Ullenhags Folkpartiet förlorar sitt sista mandat och att vi i förlängningen befriar personer som Cecilia Malmström från inflytande. Vi kan inte tillåta att den mikroskopiska liberala opinionen får fortsätta att sätta agendan.