Motviljan inför Islam

I efterdyningarna av den senaste mediekampanjen mot SD, som handlade om en Facebook-kommentar postad av partiets vice ordförande i Karlskrona, känner idag DNs Erik Helmerson att även han är kallad att ta avstånd från islamofobi i allmänhet och naturligtvis SD i synnerhet.  Under rubriken "Islamofobi: Rädslan är SDs fundament" inleder han med att försvara Koranen, med det gamla trötta argumentet att Bibeln minsann inte är så sympatisk den heller:

"En man kanske gifter sig med en kvinna, men påstår sedan att hon inte var oskuld. Om det inte finns något bevis på att flickan var oskuld ska hon stenas till döds. Kanske är det också så att en flicka är trolovad och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där. Då ska båda stenas till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp.

På vad grundas dessa obarmhärtiga bud? På Bibeln, femte Mosebok. En besvärlig textsamling för bokstavstroende kristna."

Visst går det att hitta en mängd både märkliga och blodiga avsnitt i Bibeln, inte minst i Gamla Testamentet, men det finns ett antal avgörande skillnader som personer av Helmersons kaliber inte förstår. Till att börja med är Bibeln skriven och redigerad av människor, vilket ingen kristen förnekar. Den har dessutom tolkats, stötts och nötts under århundradena, vilket har lett till att det idag finns ytterst få kristna som tar varje avsnitt bokstavligt. Jag är själv inte troende, men mitt intryck är att kristna svenskar fokuserar mer på Nya Testamentet och Jesus, än på våldsamheterna i Gamla Testamentet.

Koranen är en annan historia, då den av de troende ses som Guds direkta ord, bokstav för bokstav. Dess texter kan följaktligen inte omtolkas av någon människa. Faktum är att den egentligen inte ens kan översättas, vilket gör att exempelvis muslimska turkar och indonesier måste lära sig klassisk arabiska för att ta del av Guds ord.

Genom seklerna har kristendomen tryckts tillbaka av både renässans och upplysningstid, och i många länder i dagens Europa är praktiserande kristna en liten minoritet, framför allt i Sverige. I muslimska länder är situationen den omvända, där oerhört många fler är troende än helt sekulära. Muslimsk invandring till Västeuropa kolliderar snarare med den sekulära civilisationen, än med den kristna religionen.

Sedan kommer inte heller den skepsis och motvilja, som de flesta av oss européer känner inför islam, ur vad som står i Koranen, utan från det vi kan se religionen leder till i praktiken. De flesta européer har aldrig läst Koranen, men vi kan alla se att muslimska länder saknar demokrati och antingen befinner sig under en rejäl diktatur eller i kaos. I de länder där muslimer befinner sig i minoritet, verkar de ständigt skapa konflikter med den omgivande majoriteten, vilket vi kan se redan i vårt eget Europa, men framför allt i länder som Filippinerna och Thailand, där andelen muslimer är än högre.

Att det finns en koppling mellan islam och stagnation, våld och terror är uppenbart. Dessa företeelser verkar också hämta sin näring ur just Koranens budskap. Den somaliskfödda debattören Ayaan Hirsi Ali, som genom sin bakgrund och uppväxt, i bland annat Kenya och Saudiarabien, vet mer om detta budskap än de flesta av oss, har dragit samma slutsats. Efter att ha varit djupt troende, började hon att tvivla efter händelserna den 11e september 2011. Hon förfärades över handlingen och blev bestört då hon själv konstaterade att en sådan handling kunde finna stöd i Koranen.

Att jämföra avsnitt i Bibeln och Koranen är meningslöst. Det viktiga är vad dessa religioner och dess utövare innebär här och nu i Europa och Sverige. Även om Erik Helmerson kan hitta ett avsnitt i Bibeln om stening, så förekommer detta straff inte i något av Europas länder och det finns knappast heller en enda kristen som förespråkar det. Det råder dock ingen brist på muslimska länder där det förekommer och inte heller på troende och auktoriteter som förespråkar det.

Under en ledarkrönika jag skrev i Fria Tider, uttryckte en kommentator sitt ogillande inför att "kontrajihadisten Tobias Svensson" tilläts bidra med material. Jag blev tämligen förvånad, då jag aldrig sett mig som någon sådan, och förklarade att jag i så fall till och med hellre skulle få etiketten "högerextremist". Jag skriver aldrig om islams innehåll eller vansinnigheter som äger rum i Pakistan och Jemen. Islam nämns däremot här med jämna mellanrum, men då i samband med dess följder för Europa och Sverige. Helst skulle jag inte vilja befatta mig med denna religion överhuvudtaget.

Det som idag kallas "islamofobi" har inte uppstått genom att några paranoida personer suttit och sträckläst någon obskyr bok, som gjort dem irrationellt skräckslagna, utan genom att människor upplever hur denna religion tar allt mer plats och skapar allt fler helt nya problem kring mat, handskakningar, klädsel och så vidare. Av någon anledning upplever inga västländer några problem med buddhister och hinduer, medan den muslimska gruppen, som samtidigt är den som växer mest, skapar problem överallt. Om den berömda islamofobin haft sitt ursprung i en illvillig läsning av den slumpmässigt utvalda Koranen, skulle vi troligen ha sett en mängd sjukliga rädslor uppstå kring en mängd andra böcker. Dessutom blir just islam relevant, eftersom det är främst från muslimska länder vi hämtar våra nya medborgare. Troligen finns det ett antal skräckinjagande läror och sedvänjor på Papua Nya Guineas högland, eller i Brasiliens regnskog, men eftersom vi inte varje år berikas med tusentals av dessa lärors anhängare, behöver vi inte heller oroas av dem.

Mot slutet av sitt kortfattade inlägg motsäger Helmerson på sätt och vis sig själv:

"För islamhatarna är själva användandet av ordet ”Koranen”, med darr på stämman, ett argument i sig. Ställda mot väggen kan de modifiera sig till formuleringar som ”inrotat i islamisk kultur”. I botten ligger övertygelsen om att Den Andre är hotfull och obotligt annorlunda. Det är SD:s själva grundfundament, partiets livsluft, även om en del partiföreträdare stundom lyckas uttrycka saken något mer verserat än andra."

Men nu handlar det ju inte om "Den Andre", utom just om en speciell ideologi vars följder människor befarar. Efter att ha ägnat hela sitt inlägg åt "islamofobi", försöker alltså Helmerson, vilket i och för sig inte är särskilt ovanligt, reducera frågan till rasism och fördomar. Om svensken nu verkligen var så rädd för allt som var annorlunda skulle vi se en stor motvilja mot japaner och uppleva en utpräglad sinofobi. Överallt skulle främlingsfientliga svenskar sitta och lusläsa Bhagavad-Gita och Book of Mormon för att förstå det våld som deras läror sprider över världen.

I Västvärlden finns det många människor som misstror, föraktar och faktiskt avskyr både kommunism och nationalsocialism, framför allt på grund av hur de upplever att dessa ideologier manifesterar sig i praktiken och vilka konsekvenser de har fått i den verkliga världen. Kan det inte förhålla sig på samma sätt med motviljan inför islam?