torsdag 9 januari 2014

Motviljan inför Islam




I efterdyningarna av den senaste mediekampanjen mot SD, som handlade om en Facebook-kommentar postad av partiets vice ordförande i Karlskrona, känner idag DNs Erik Helmerson att även han är kallad att ta avstånd från islamofobi i allmänhet och naturligtvis SD i synnerhet.  Under rubriken "Islamofobi: Rädslan är SDs fundament" inleder han med att försvara Koranen, med det gamla trötta argumentet att Bibeln minsann inte är så sympatisk den heller:

"En man kanske gifter sig med en kvinna, men påstår sedan att hon inte var oskuld. Om det inte finns något bevis på att flickan var oskuld ska hon stenas till döds. Kanske är det också så att en flicka är trolovad och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där. Då ska båda stenas till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp.

På vad grundas dessa obarmhärtiga bud? På Bibeln, femte Mosebok. En besvärlig textsamling för bokstavstroende kristna."

Visst går det att hitta en mängd både märkliga och blodiga avsnitt i Bibeln, inte minst i Gamla Testamentet, men det finns ett antal avgörande skillnader som personer av Helmersons kaliber inte förstår. Till att börja med är Bibeln skriven och redigerad av människor, vilket ingen kristen förnekar. Den har dessutom tolkats, stötts och nötts under århundradena, vilket har lett till att det idag finns ytterst få kristna som tar varje avsnitt bokstavligt. Jag är själv inte troende, men mitt intryck är att kristna svenskar fokuserar mer på Nya Testamentet och Jesus, än på våldsamheterna i Gamla Testamentet.

Koranen är en annan historia, då den av de troende ses som Guds direkta ord, bokstav för bokstav. Dess texter kan följaktligen inte omtolkas av någon människa. Faktum är att den egentligen inte ens kan översättas, vilket gör att exempelvis muslimska turkar och indonesier måste lära sig klassisk arabiska för att ta del av Guds ord.

Genom seklerna har kristendomen tryckts tillbaka av både renässans och upplysningstid, och i många länder i dagens Europa är praktiserande kristna en liten minoritet, framför allt i Sverige. I muslimska länder är situationen den omvända, där oerhört många fler är troende än helt sekulära. Muslimsk invandring till Västeuropa kolliderar snarare med den sekulära civilisationen, än med den kristna religionen.

Sedan kommer inte heller den skepsis och motvilja, som de flesta av oss européer känner inför islam, ur vad som står i Koranen, utan från det vi kan se religionen leder till i praktiken. De flesta européer har aldrig läst Koranen, men vi kan alla se att muslimska länder saknar demokrati och antingen befinner sig under en rejäl diktatur eller i kaos. I de länder där muslimer befinner sig i minoritet, verkar de ständigt skapa konflikter med den omgivande majoriteten, vilket vi kan se redan i vårt eget Europa, men framför allt i länder som Filippinerna och Thailand, där andelen muslimer är än högre.


Att det finns en koppling mellan islam och stagnation, våld och terror är uppenbart. Dessa företeelser verkar också hämta sin näring ur just Koranens budskap. Den somaliskfödda debattören Ayaan Hirsi Ali, som genom sin bakgrund och uppväxt, i bland annat Kenya och Saudiarabien, vet mer om detta budskap än de flesta av oss, har dragit samma slutsats. Efter att ha varit djupt troende, började hon att tvivla efter händelserna den 11e september 2011. Hon förfärades över handlingen och blev bestört då hon själv konstaterade att en sådan handling kunde finna stöd i Koranen.

Att jämföra avsnitt i Bibeln och Koranen är meningslöst. Det viktiga är vad dessa religioner och dess utövare innebär här och nu i Europa och Sverige. Även om Erik Helmerson kan hitta ett avsnitt i Bibeln om stening, så förekommer detta straff inte i något av Europas länder och det finns knappast heller en enda kristen som förespråkar det. Det råder dock ingen brist på muslimska länder där det förekommer och inte heller på troende och auktoriteter som förespråkar det.

Under en ledarkrönika jag skrev i Fria Tider, uttryckte en kommentator sitt ogillande inför att "kontrajihadisten Tobias Svensson" tilläts bidra med material. Jag blev tämligen förvånad, då jag aldrig sett mig som någon sådan, och förklarade att jag i så fall till och med hellre skulle få etiketten "högerextremist". Jag skriver aldrig om islams innehåll eller vansinnigheter som äger rum i Pakistan och Jemen. Islam nämns däremot här med jämna mellanrum, men då i samband med dess följder för Europa och Sverige. Helst skulle jag inte vilja befatta mig med denna religion överhuvudtaget.

Det som idag kallas "islamofobi" har inte uppstått genom att några paranoida personer suttit och sträckläst någon obskyr bok, som gjort dem irrationellt skräckslagna, utan genom att människor upplever hur denna religion tar allt mer plats och skapar allt fler helt nya problem kring mat, handskakningar, klädsel och så vidare. Av någon anledning upplever inga västländer några problem med buddhister och hinduer, medan den muslimska gruppen, som samtidigt är den som växer mest, skapar problem överallt. Om den berömda islamofobin haft sitt ursprung i en illvillig läsning av den slumpmässigt utvalda Koranen, skulle vi troligen ha sett en mängd sjukliga rädslor uppstå kring en mängd andra böcker. Dessutom blir just islam relevant, eftersom det är främst från muslimska länder vi hämtar våra nya medborgare. Troligen finns det ett antal skräckinjagande läror och sedvänjor på Papua Nya Guineas högland, eller i Brasiliens regnskog, men eftersom vi inte varje år berikas med tusentals av dessa lärors anhängare, behöver vi inte heller oroas av dem.

Mot slutet av sitt kortfattade inlägg motsäger Helmerson på sätt och vis sig själv:

"För islamhatarna är själva användandet av ordet ”Koranen”, med darr på stämman, ett argument i sig. Ställda mot väggen kan de modifiera sig till formuleringar som ”inrotat i islamisk kultur”. I botten ligger övertygelsen om att Den Andre är hotfull och obotligt annorlunda. Det är SD:s själva grundfundament, partiets livsluft, även om en del partiföreträdare stundom lyckas uttrycka saken något mer verserat än andra."

Men nu handlar det ju inte om "Den Andre", utom just om en speciell ideologi vars följder människor befarar. Efter att ha ägnat hela sitt inlägg åt "islamofobi", försöker alltså Helmerson, vilket i och för sig inte är särskilt ovanligt, reducera frågan till rasism och fördomar. Om svensken nu verkligen var så rädd för allt som var annorlunda skulle vi se en stor motvilja mot japaner och uppleva en utpräglad sinofobi. Överallt skulle främlingsfientliga svenskar sitta och lusläsa Bhagavad-Gita och Book of Mormon för att förstå det våld som deras läror sprider över världen.

I Västvärlden finns det många människor som misstror, föraktar och faktiskt avskyr både kommunism och nationalsocialism, framför allt på grund av hur de upplever att dessa ideologier manifesterar sig i praktiken och vilka konsekvenser de har fått i den verkliga världen. Kan det inte förhålla sig på samma sätt med motviljan inför islam?






14 kommentarer:

  1. Jag känner en stor rädsla för Erik Helmerson och DN, som propagerar för och vill göra Islam som en naturlig del i det svenska samhället.
    Tack Tobbe för sunda åsikter. Må Gud bevara oss från DN:s försök till indoktrinering.

    SvaraRadera
  2. Helmerson: -"inte ens 50 år sedan som våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades här." Och?

    Katoliken Helmerson försvarar islam i Sverige med att "kvinnofientliga lagar och traditioner i muslimska länder [..] säger mycket lite om hur muslimska individer väljer att leva sina liv i länder som Sverige", men så är det förstås inte. Även om stening för otrohet inte är det första man tänker på när man ser en svensk muslim

    Till sist, våldtäkt och tradition är väl rätt magstarkt uttryckt. Är det någon annan än Helmerson som har formulerat den kombinationen? Traditioner förknippar man väl med något positivt. Typ, 'vi har som tradition att varje lördagskväll..'

    På återhörande!

    SvaraRadera
  3. Islam flyttar fram sina positioner nästan osynligt från dag till dag, till sin hjälp har dom "nyttiga ídioter " som Hjärpe, Gardell och många journalister. Andra "dogooders" inom kyrka,kommuner och skolor hjälper ju givetvis till att normalisera något som i vårt sekulära samhälle har tryckts tillbaka under många år genom upplysning och ifrågasättande.
    Det skulle vara kul och se om Jackelens vurm för andra religioner har något gensvar hos rabbinerna och mullorna, om de också svävar på målet om vems gud som är den rätta? De kanske anställer präster till moskee´rna och synagogerna ! Tack för en bra blogg
    Med vänlig hälsning Micke

    SvaraRadera
  4. En fotsoldat till som riskerar sin karriär i "den goda sakens intresse" men han har inte många hästar i stallet han inte.

    SvaraRadera
  5. Jag är en stor beundrare av Ayaan Hirsi Ali, en mycket modig kvinna, liberal politiker. I många avseenden delar jag också din (och hennes) analys av olämpligheten av att tillämpa islam som statsskick (eller någon annan religion för den delen). Som så ofta i historien används religionen av dem som vill ha makt över andra och resultatet blir ofattbara brott mot mänskliga rättigheter och förtryck, och som du säger, stagnation eller värre. Många, många önskar sig ett annat liv, som man kan förstå, och söker sig därför bort från det religiösa förtrycket till mer sekulariserade länder.

    Det kanske inte är så ändamålsenligt att konfrontera just dessa människor med avarterna i islam, även om den mindre nogräknade nog skulle bunta ihop dem i kategorin "muslimer". Jag tycker det ändå finns en pedagogisk poäng med jämförelsen med bibeln, i den meningen att vi sällan konfronterar varandra med exakta formuleringar i bibeln, även om vi tex inte aktivt gått ur svenska kyrkan. Man antas ha en personlig uppfattning, och står bara till svars för en livsåskådning som man faktiskt gett uttryck för, oavsett hur formuleringarna lyder i den heliga skrift. Även sverigedemokrater ger ju ofta uttryck för en enorm frustration över att få åsikter och värderingar klistrade på sig utan att någon egentligen frågat efter deras uppfattning, utan bara genom kategorisering. Varför inte låta var och en bara stå till svars för sin personliga uppfattning, även dem med ursprung i muslimska länder?

    SvaraRadera
  6. Det är idiotiskt att jämföra koranen med bibeln. Bibeln består av många böcker av många författare och skrevs under loppet av ca 1000 år (G.T. kom till 900 år f.Kr.).
    Koranen byggger på en enda persons uppenbarelser (Muhammed) under en mycket kort tidsperiod (jämfört med bibelns) och fanns till en början huvudsakligen i muntlig form och skrevs ner av någon muslimsk snubbe efter Muhammeds död. Kristna kan lätt förkasta hela kapitel ur Gamla Testamentet medan N.T. gäller i sin helhet. Så gör knappast en troende muslim.
    Det verkar finnas en djupt rotad vanföreställning bland journalister att islam är en sorts kristendom från arabiska halvön och koranen en arabisk variant av bibeln. De vet nästan ingenting men de vet vad "islamofobi" är och exakt vilka som lider av det...
    Att dra fram en och annan stollighet i Gamla Testamentet är ett billigt knep. Omvänt kan man ju säga att det finns ett och annat tankvärt i Hitlers
    Mein Kampf men det gör honom ändå inte till någon filosof vars bok kan jämföras med Nietzsches "Så talade Zarathustra".

    Evangelierna i Nya Testamentet är viktigast för kristna och de drar bara upp väl valda stycken ur G.T. när det passar i ett visst sammanhang i t.ex. en predikan. F.ö. är väl G.T. främst judarnas bok.

    Stig



    SvaraRadera
  7. Alla rätt igen. Det finns idag i världen bara en s.k. religion (eg. ideologi) som inte låter sig förenas med ett modernt samhälle och det är Islam. Varför får de med större kunskap än jag svara på men Tobbe har helt rätt - det är sunt förnuft att se hur saker fungerar i praktiken och bilda sig en uppfattning utifrån det - inte fördomsfullt.

    SvaraRadera
  8. Tack Tobias, för detta alster. Den sista delen av din text är fullständigt klockren. Det handlar om hur ideologierna manifesterar sig i praktiken och vilka konsekvenser de har fått i den verkliga världen.

    Det är därför jag själv som antiteist, nu på 2000-talet, ser islam som ett större hot än kristendomen. Det tillhör nämligen inte vanligheterna att jag hör talas om en kristen person som går över till grannen och dödar denne enbart på grund av att denne klippte gräset på en söndag.

    Och visst, man kan anordna en tävling om vilken bok som är värst, Koranen eller Bibeln. Det skulle inte förvåna mig om Gamla Testamentet gör så att Bibeln tar hem guldmedaljen. Men det är inte detta det handlar om, det handlar om hur det ser ut i verkligheten just nu.

    Det är direkt löjeväckande när vissa individer ska smeta "rasist" och "islamofob" över alla som är kritiska till islam. För det första, precis som du tog upp häromdagen, så är islam ingen ras. Om mina vita, svenska släktingar skulle konvertera till islam och jag skulle se detta som något negativt så betyder det inte att jag är rasist. För det andra, skepsis inför islam/religion är inte på något vis orimligt eller obefogat, därför bör det inte heller refereras till som en fobi.

    Men användandet av diverse epitet är karakteristiskt för den svenska debatten. Om du är något skeptisk till exempelvis genusforskning eller Mona Sahlin så är du automatiskt kvinnohatare, tycker du att Özz Nûjen ofta är pinsamt dålig så är du främlingsfientlig, och röstar du på SD så är du en koskitsätande grisknullare som är ofantligt "rädd för det okända". Men på något vis så tycker jag ändå väldigt mycket om Ayaan Hirsi Ali, trots att jag är en kvinnohatande rasist.

    Slutligen, om nu islam vore så extremt fantastiskt så borde det väl ändå finnas ett antal exempel på länder, där islam är statsreligion, där musik, konst och övrig kultur frodas, där vetenskapliga upptäckter och nya uppfinningar fullkomligt sprutar ut ur landet, där de mänskliga rättigheterna står i topp och där civilisationen överlag är välmående. Var hittar man dessa länder?

    Oscar

    SvaraRadera
  9. Varför avkrävs en islamofil aldrig någon närmare förklaring till sin islamofili?

    Vad är det som de uppskattar med islam, vad är det i islam som de vill se i det västerländska samhället?

    Varför använder de bara orden respektera, förstå, acceptera, tolerera och tillåta som är aktuella vid diskussion om islam, ord som alla innebär underkastelse?

    Vad är det islamofilerna GILLAR med islam?

    SvaraRadera
  10. Inte bara islam:
    http://krisernaviglomde.aftonbladet.se/
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Burundi

    SvaraRadera
  11. Citatet är taget ur sitt sammanhang, naturligtvis. Det är därför Helmerson inte vill ange exakt varifrån det ärt taget, nämligen från 5:e Mosebok kapitel 22. Det står mycket om liknande frågor i detta kapitel och jag råder dem som vill veta att läsa kapitlet i sin helhet eller läsa de kommentarer till kapitlet som givits av en förmodat kristen kvinna på bloggen:
    http://bjorkbloggen.com/tag/kvinna/
    Man måste också komma ihåg att när Moses skrev sina förmaningar så gjorde han detta utifrån ett dåvarande samhälle - som inte var särskilt snällt mot sina medborgare och framförallt inte mot kvinnorna.
    Moses ord var alltså inte hårda och grymma förmaningar till människorna från ett noll-läge. Snarare var detta förmaningar som var en oerhörd hjälp för dem i en redan extremt grym värld.
    Och nu -när världen inte längre är så grym - så behövs inte dessa stränga förmaningar.

    SvaraRadera
  12. "Under en ledarkrönika jag skrev i Fria Tider, uttryckte en kommentator sitt ogillande inför att "kontrajihadisten Tobias Svensson" tilläts bidra med material. Jag blev tämligen förvånad, då jag aldrig sett mig som någon sådan, och förklarade att jag i så fall till och med hellre skulle få etiketten "högerextremist"."

    Typisk kommentar från den sekteristiska extremhögern som krampaktigt håller fast vid "judefrågan". Sådana etiketteringar ska du alltså ta som ett sundhetstecken. Fria Tider har väl inte höjts till skyarna av SD och liknande tendenser är väl orsaken till det. SD har under förnyarfalangen satsat hårt på att hålla rågången mot extremism, inklusive antisemitism. Ett område där det tidiga SD misslyckades fullständigt, vilket satt en mycket negativ bild av partiet i folks medvetande som man dras med i denna dag.

    SvaraRadera
  13. Hej tobbe. Jag vill bara säga att islam är efterblivet och dödstrisst. Och sen vill jag säga att journalister är sämst och särskilt SVT som jag tycker är allra sämst. Jag har noll förtroende för SVT vad dom än säger. De andra är också förljugna men SVT är värst. Jag tycker dom är vänstervridna a la carte och till det har dom en översittar von oben-attityd. Det är motbjudande! Men din blogg är grym!

    SvaraRadera
  14. Jag tror faktiskt inte att stening var ett vanligt straff i det forntida Israel. Vi känner alla till Jesu ord till de som ville stena en äktenskapsbryterska: "den som är utan skuld kasta första stenen". Men känner vi till bakgrunden? Bakgrunden var de judiska "skriftlärda" prästernas, fariséernas, förbittring över Jesu kritik gentemot dem. De hade nämligen förlorat förmågan att förstå det andliga och symboliska innehållet i Bibeln, såsom det förstods på Mose tid och så som det skulle förstås. Istället var de bokstavstroende och hade korrumperats av sin maktställning och använde Bibeln som ett maktinstrument över sitt folk. Jesus var inte nådig i sin kritik (=de kommer inte in i Himmelriket) men påpekade samtidigt att han inte kommit för att upphäva lagen (den mosaiska lagen) utan för att "fullborda den" och att han inte ville ändra på en enda bokstav, ett kommatecken eller en punkt i Gamla Testamentet.
    Tvistemålet gällde alltså tolkningen av GT.
    Det som speciellt upprörde fariséerna var Jesu mildhet och hans kärleksbudskap som stod i bjärt kontrast med deras budskap om "Guds Vrede" och bestraffningar. Jesus menade att de inte förstod GT.
    När de infångat en "äktenskapsbryterska" så fann de en möjlighet att snärja honom och anklaga honom för att "häda Gud" genom att fråga honom hur han ställde sig till äktenskapsbrott - den milda eller den hårda domen? Om han valde det milda sättet, så hade de tänkt att anklaga honom för att bryta mot den mosaiska lagen och använda detta som grund för en anklagelse om hädelse och i förlängningen dödsstraff.
    Han böjde sig ner och ritade lugnt i sanden, varefter han sade "den som är utan synd kastar första stenen". Han visste nämligen att Moses också skrivit att den som kastade första stenen måste vara utan synd - annars skulle de själva dödas av Guds vrede. Eftersom ingen var utan synd - vilket de själva visste om liksom alla andra visste om - så vågade ingen kasta den första stenen. De droppade av en efter en och kvinnan fick gå fri.
    Men man måste förstå att det hela inte huvudsakligen hände för att bestraffa kvinnan utan för att kunna snärja Jesus och få honom dömd.
    Mose lag kan tyckas grym, men jag tror inte att stenings-straff var så vanligt, om det än förekom. Det verkar ju som om judarna faktiskt väl kände till vad som stod i den mosaiska lagen.
    /SB

    SvaraRadera