måndag 5 september 2016

De vanliga medelmåttorna med de vanliga angreppen




Det hör ju inte till ovanligheterna att jag här är något kritisk till nivån inom det mediala etablissemanget, men jag förvånas fortfarande av inte bara vad som går i tryck, utan att medier uppenbarligen inte vill eller lyckas hitta några faktiska förmågor. Att en mindre sajt som Politism av någon anledning tycker att det känns rätt att kalla en individ som Margret Atladottir för "redaktör" och betala henne rikligt för att hon av och till ska bjuda på någon observation av en amerikansk artist, kanske bara beror på lite vänskapskorruption i Stockholms vänsterkretsar. Aftonbladet och Expressen är dock stora företag med rejäla resurser, varför det blir närmast obegripligt att man utser en Fredrik Virtanen till ledarskribent, eller att Expressen glatt betalar Lars Lindström för att han i spretiga inlägg ska bearbeta sitt hat mot Sverigedemokraterna.

Dessa två figurer får idag varsitt inlägg publicerat i respektive forum. Lars Lindström bjuder på kanske det hundrade alstret där det enda som blir tydligt är att han ogillar partiet, medan det som vanligt är svårt att hitta någon röd tråd eller argumentation. Redan rubriken "Det är som om hela partiet bara finns inom citationstecken - 'Sverigedemokraterna' " är tämligen obegriplig och inte ens ingressen är ett under av klarhet:

"Nej, alla som röstar på Liberalerna är inte liberala. Max 72 procent, gissningsvis.
Tänk om alla som sympatiserar med Fi var feminister!
Ingen tror väl att Tyskland var fullt av rasister på 1930-talet, bara för att de gillade ett parti som ville rensa ut judar, romer och homosexuella?"

Möjligen är detta någon form av ironi för idioter, där budskapet kanske är att alla som röstar på SD är rasister. Det budskapet skulle en mer begåvad skribent säkert ha kunnat framföra på ett mer övertygande sätt, men vi kommer åtminstone att få ytterligare några reflektioner kring 1930-talet, som i och för sig inte heller riktigt förklarar varför just SD och alla deras väljare är rasister. Lindström inleder dock med lite poesi som inte har någon koppling till resten av texten:

"Sverigevänner! Jag kör med öppen ruta och med ena armbågen över fönsterkarmen, som en grånad, solbränd, något patetisk medelålders man i en folkhemsvolvo, lyssnar på jazz i svensk folkton, njuter av magin i Lars Gullins barytonsaxofon. Belåtet ler jag i den ännu ljumma sensommarkvällen, och inbillar mig att jag har total kontroll fastän det i det här skedet av livet egentligen inte finns något att ha kontroll över."

För en person som hatar SD så mycket som Lars Lindström, kan man tycka att det borde gå att få ihop knappt 500 ord utan att fylla på med slumpvisa ordkombinationer, men kanske tycker han att det är vackra rader som ger tyngd åt övrigt nonsens. Skulle jag själv försöka mig på något liknande i Sveriges mest omtalade och snabbast växande veckotidning, skulle chefredaktören omedelbart fråga mig vad jag höll på med.

För övrigt, om jag nu ska tillåta mig att själv sväva iväg lite, fascineras jag av vissa människors enorma fixering vid just SD. Det mest tragiska exemplet är kanske IRM:s Henrik Johansson, som jag antar är någon sorts vänstermänniska, men som har vigt hela sitt liv åt vad olika sverigedemokrater säger och gör runt om i landet. Efter Lindströms reflektioner kring solbrändhet och grånad, utgörs hälften av det begärda antalet ord av funderingar kring det alltid populära 1930-talet, där vi alltså får anta att det ska appliceras på dagens SD:

"Du tror väl inte att alla tyskar som röstade på NSDAP på 1930-talet var rasister? Såklart inte. Hur skulle det se ut: en massa rasister mitt i Europa! Nej, de var vanliga människor som satt vid köksborden och tänkte att Tysklands utveckling gick åt fel håll. De var OROLIGA."

Problemet för etablerad medias SD-hatande krönikörer är att de genom att förvrida betydelsen av ordet "rasism" har gjort sig själva helt oförmögna att analysera dessa frågor. Sannolikt är få av SD:s väljare övertygade rasideologer, men oroas av samhällsutvecklingen, som i hög grad påverkas av invandringen, vilket i sin tur stämplar dem som "rasister" eftersom ordet i dagens Sverige har kommit att helt handla om invandringspolitik. Sålunda anses det vara helt i sin ordning att identitetsvänstern kan orera om "rasifierade" och "vita kroppar" i all oändlighet, medan varje kritik mot invandringens konsekvenser bör leda till olika typer av repressalier.

När det gäller så pass viktiga ämnen är inte
Anders Lindberg rädd för att länka till konkurrenten.


Med utgångspunkt i den där formuleringen om SD inom citationstecken, får vi sedan en ganska typisk argumentationslinje i dessa kretsar:

"Men de sitter där på riktigt och uppviglar och vilseleder, och allt, varenda bokstav, handlar om att bevara Sverige svenskt, vad nu det är. Är det Sverige 1993? 1973? 1953? 1933? Vilket Sverige ska bevaras?"

Visst, och vad är egentligen svenskt? Lucia kom ju från Italien och Karl XII hämtade kåldolmar från Turkiet, så finns ens landet? I själva verket är det inte så svårt att förstå varför och på vilket sätt som Sverige ska förbli svenskt, och man behöver inte tramsa om något specifikt passerat årtal. Vi kan i stället fokusera på vad som inte är svenskt, eller ens europeiskt, och har uppstått tämligen nyligen och mycket snabbt. Människor är inte bittra över tyska julgranar eller franska lånord, utan trötta på stenkastning mot räddningstjänst, bilbränder, skottlossningar, islam och att leva i ett land där det numera är problematiskt med både badhus och festivaler. Att inte vilja leva i Mellanöstern är inte samma sak som att vilja leva på 1950-talet.

Idag vill även Fredrik Virtanen säga någonting om SD och tar i Aftonbladet avstamp i turerna kring artisten Peter Jezewski. Det blir förljuget omedelbart:

"Bara genom att komma ut som SD-anhängare och spela på partiets festival lyckades den bortglömda artisten Peter Jezewski bli större på listorna än både Beyoncé och Justin Timberlake.
SD:s makt på nätet är inte bara att trakassera meningsmotståndare."

Detta är en något märklig historieskrivning. Mer korrekt skulle man kunna säga att Jezewski uttalade sitt stöd för SD, vilket ledde till att ett hotell avbokade honom och i sin tur till att människor ville ge honom sitt stöd. Det var inte en snillrik konspiration för att ge en "bortglömd artist" en skjuts, till skillnad från när Niklas Strömstedt eller Henrik Schyffert gör omotiverade pk-utspel och då får ny glans. Att artister som säljer mer inte uppträder på en festival av detta slag är fullständigt logiskt i det svenska klimatet, där de omedelbart skulle förpassas från bokningar och medial värme. Virtanen inleder med lite hjärtvärmande bilder från barndomen:

"Jag var ett stort Boppers-fan när jag var barn. Särskilt tyckte jag att sångaren Peter Jezewski var tuff. Det tycker jag inte 35 år senare. Ingen medlöpare till ny fascism är tuff."

Vad det nu än var som gjorde Jezewski tuff i Virtanens ögon, så är det oändligt mycket tuffare, i betydelsen besvärligare och rakryggat, att som artist på något sätt förknippas med SD eller invandringskritik. Det visas dessutom direkt i samma text genom stämpeln "medlöpare till ny fascism", och det är ingen slump att ytterst få profiler inom nöje eller sport vågar ta ställning på detta sätt. Det skapar en obalans, där vi konstant matas med Malena Ernmans syn på världen, men aldrig får höra något från de av hennes kollegor som inte håller med.


Fredrik Virtanen oroar sig för att Jimmie Åkesson
ska skicka ut sin digitala armé till Södermalm.


Virtanens huvudpoäng verkar handla om de berömda fotsoldaterna:

"Alla journalister, politiker, invandrare och anti­rasister vet kraften i SD:s nätarmé.
Den är ytterst välorganiserad och ytterst obehaglig. De trakasserar, hotar och hatar sönder varje meningsmotståndare via mejl, hatsajter och sociala medier. Mycket av allt näthat har kopplingar till SD eller andra högerextrema rörelser. De SD-relaterade sajterna är starka och nätsoldaterna är totalt lojala i kampen mot feminism, invandring och progressivitet."

Här vore lite ödmjukhet och självkritik på sin plats. Är det verkligen konstigt om skriverier av den typ som Virtanen i samma inlägg ägnar sig åt skapar irritation? En förklaring till att det finns en "nätarmé" är att många människor med vissa åsikter aldrig får utrymme i officiella kanaler och morgonsoffor. Att det uppfattas som och kallas för "näthat" beror på att de fina journalisterna inte tycker att dessa människor ska få komma till tals någon gång överhuvudtaget. Stödet för Jezewski, där han alltså röstades upp på en topplista, får Virtanen att oroa sig och han är inte för blyg för att antyda hemska scenarion:

"Det otäcka är att fundera på vad Jimmie Åkesson uppmanar fanatikerna att göra nästa gång. Det otäcka är att fundera på vad SD:s ledning i smyg uppmanar sina nätsoldater att göra just nu."

Jag betvivlar att Jimmie Åkesson kommer att uppmana sina väljare att hänga Virtanen i närmaste lyktstolpe, eller vad det nu är han föreställer sig. Det har för övrigt varit märkligt tyst kring vad Aftonbladets Åsa Linderborg uppmanade sina nätsoldater att göra mot Nya Tiders monter på bokmässan.





13 kommentarer:

  1. Helt fantastiskt att Jezewski blev etta pa topplistan efter att han gatt ut med sitt stod for SD, utan att backa! Nu LONAR det sig alltsa for artister att stodja SD, till skillnad for inte sa lange sen da det motsatta gallde.
    En otrolig seger for oss Sverigevanner! VINDARNA VANDER!

    SvaraRadera
  2. Med sådana representanter för journalistkåren förstår vi varför journalister har så lågt anseende. De ligger på "kloaknivå". Jag litar hellre på en bilhandlare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag röstar på SD. Jag har gjort militärtjänst Men känner obehag när jag ser en revolver live.
      Jag har läst historia i femtio år och besökt Aushwitz.Känner samma obehag när jag bläddrar i AB eller EXP.

      Radera
  3. Finns det några fler än OBS-klassare som läser AB eller Expressen längre?
    Jezewski = CIVILKURAGE!

    SvaraRadera
  4. Man kan undra vart vi SD med våra värderingar skall ta vägen eller göra enligt dessa fina herrar? Antagligen ska vi inte få uttrycka våran oro eller tankar överhuvudtaget. Vi ska nog snällt sitta och svälja "hook line and sinker" som gammelmedia bjuder på. Bara sitta där och hålla käften. Allt annat är "farligt". Att de själva kan ljuga rakt ut och vinkla för sin egen agenda är "riktigt" och "fint". De är ju bättre människor som har blivit upplysta av mångkulturen. Jajamensan. Suck!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan dra tydliga paralleller mellan 30-talets fascism och nazism och Virtanens uppträdande. I alla tre fallen handlar det om att tvinga på motståndaren sina egna åsikter. Virtanen et al har ännu så länge bara några av barnen i arsenalen, propaganda, förtal, utfrysning och yrkesförbud. Javisst ja, jag glömde Expo och vänsterhuliganerna, våldet finns också i arsenalen. Och faktiskt också inspärrning genom den famösa hmf-lagen.

      Radera
    2. Androids s.k. stavningshjälp slår nya rekord, nu blev "vapnen" "barnen".

      Radera
  5. Ingressen i Lindströms artikel är helt obegripligt dum. Hur kan han dra paraleller mellan ett folkligt parti som Liberalerna, ett extremistparti som Fi och hela det tyska folket för 70 år sedan. Han kan nog ha rätt i att alla som röstar på Liberalerna inte är några hängivna liberaler men att det skulle vara 72 % låter helt utflippat. Gissningsvis är 30 % av Liberalernas sympatisörer folk som bara röstar med plånboken och på det parti som de TROR och hoppas kan gynna deras familjeekonomi precis som sossar, moderater osv. Men de som röstar på Fi är en helt annan kategori som kan jämföras med kommunister och nynazister, för dem gäller inga privatekonomiska överväganden utan bara fanatisk övertygelse ofta underblåst av något sorts hat.
    I nazityskland var det "bara" ca 40 % som röstade på Nationalsocialisterna varav många gjorde det i ren skräck för att kommunisterna inte skulle få makten. Kommunisterna hjälpte på så vis nassarna att få makten. "Hellre nazist än kommunist" var ett talesätt i Sverige på den tiden. Det var heller inte rasism som lockade ca 40 % av det tyska folket att rösta på Hitler utan behovet av en stark ledare som kunde axla manteln efter den abdikerade kejsaren som lämnade ett tomrum efter sig i det forna stolta furstedömet. Sådana pikanta detaljer har sådana som Lindström inte den blekaste aning om utan tror att allt handlade om rasism och judehat.

    Eftersom den arroganta Lindström ironiserar över många svenskars oro över samhällsutvecklingen och jämför den med gamla nazisters "oro" ( vilket i praktiken var ren desperation i ett land där inflationen var så hög att man måste konsumera hela avlöningen samma förmiddag för att den på eftermiddagen var knappt hälften så mycket värd) önskar jag av hela mitt hjärta att han blir rånad och skjuten av en "kulturberikare", hans morsa bli gruppvåldtagen av ett gäng svarta afrikaner, hans syster (om han olyckligtvis har någon) blir ännu grövre gruppvåldtagen än modern av ett gäng araber och att han får se sin egen bil bli uppbränd av "busungar" från Rinkeby.
     Nej, jag önskar honom inget ont men vissa lärdomar måste vissa individer tillskansa sig genom praktiska erfarenheter.
    Det som råkar drabba "alla andra" måste drabba dem själva för att de ska förstå att inte ens hög sociokonomisk status är en hundraprocentig vaccination mot de olyckor som oftast drabbar allmogen i det blodiga blandkulturella samhället.

    SvaraRadera
  6. Det är lätt att förstå krisen inom etablerad media. När amatörer tjänar stora pengar på uselt arbete får vanliga människor nog.

    Angående Jezewski är jag inget fan till vare sig honom eller The Boppers och tänker inte stödköpa hans plattor. Däremot måste alla konstatera att han är betydligt ärligare och modigare än de artister som pudlat varje gång de råkar förknippas med SD och det tar jag med mig.

    Förövrigt finns det säkerligen många artister, idrottsstjärnor och medieprofiler som både sympatiserar med och röstar på SD, men som du skriver Tobbe, skulle de aldrig yppa det offentligt. Varför vet vi. De har inte Peter Jezewskis mod.

    SvaraRadera
  7. Samtliga 7 klöverpolitiker och medier borde göra en ärlig och moralisk självrannsakan. SD 2018 är ett bra val!

    SvaraRadera
  8. Ingressen i Lindströms artikel är helt obegripligt dum. Hur kan han dra paraleller mellan ett folkligt parti som Liberalerna, ett extremistparti som Fi och hela det tyska folket för 70 år sedan. Han kan nog ha rätt i att alla som röstar på Liberalerna inte är några hängivna liberaler men att det skulle vara 72 % låter helt utflippat. Gissningsvis är 30 % av Liberalernas sympatisörer folk som bara röstar med plånboken och på det parti som de TROR och hoppas kan gynna deras familjeekonomi precis som sossar, moderater osv. Men de som röstar på Fi är en helt annan kategori som kan jämföras med kommunister och nynazister, för dem gäller inga privatekonomiska överväganden utan bara fanatisk övertygelse ofta underblåst av något sorts hat.
    I nazityskland var det "bara" ca 40 % som röstade på Nationalsocialisterna varav många gjorde det i ren skräck för att kommunisterna inte skulle få makten. Kommunisterna hjälpte på så vis nassarna att få makten. "Hellre nazist än kommunist" var ett talesätt i Sverige på den tiden. Det var heller inte rasism som lockade ca 40 % av det tyska folket att rösta på Hitler utan behovet av en stark ledare som kunde axla manteln efter den abdikerade kejsaren som lämnade ett tomrum efter sig i det forna stolta furstedömet. Sådana pikanta detaljer har sådana som Lindström inte den blekaste aning om utan tror att allt handlade om rasism och judehat.

    Eftersom den arroganta Lindström ironiserar över många svenskars oro över samhällsutvecklingen och jämför den med gamla nazisters "oro" ( vilket i praktiken var ren desperation i ett land där inflationen var så hög att man måste konsumera hela avlöningen samma förmiddag för att den på eftermiddagen var knappt hälften så mycket värd) önskar jag av hela mitt hjärta att han blir rånad och skjuten av en "kulturberikare", hans morsa bli gruppvåldtagen av ett gäng svarta afrikaner, hans syster (om han olyckligtvis har någon) blir ännu grövre gruppvåldtagen än modern av ett gäng araber och att han får se sin egen bil bli uppbränd av "busungar" från Rinkeby.
     Nej, jag önskar honom inget ont men vissa lärdomar måste vissa individer tillskansa sig genom praktiska erfarenheter.
    Det som råkar drabba "alla andra" måste drabba dem själva för att de ska förstå att inte ens hög sociokonomisk status är en hundraprocentig vaccination mot de olyckor som oftast drabbar allmogen i det blodiga blandkulturella samhället.

    SvaraRadera
  9. Tobbe, du har utvecklats som skribent senaste året eller två, från att vara bra, till riktigt riktigt bra. Det är ett nöje att läsa dina texter, och inte bara för att jag ofta delar dina åsikter. Tyvärr är det som du säger, beklämmande låg nivå på många håll i media och man kan verkligen undra på vilka meriter de fått sina uppdrag.

    Det skulle vara befriande att ta del av en vänsterdebattör som förhåller sig någorlunda sakligt och rationellt till debatten, men sådana kan man leta med ljus och lykta efter, utan att finna dem. Tips mottages tacksamt. JW på ledarsidorna skulle kunna vara ett exempel, man han är ju, trots partibeteckning knappast vänster.

    SvaraRadera
  10. Ja, kommentarsfälten måste bara vara ett gissel för journalistkåren. Jag undrar ibland varför dom överhuvudtaget har kommentarsfälten kvar och öppna? Dom kunde lika gärna stänga ned alla kommentarsfält Majoriteten av den svenska journalistkåren har och känner ett genuint folkförakt och det är inte bara som Tobbe skriver folk med vissa åsikter som man känner motvilja mot, utan journalistkåren är inte ett dugg intresserade av, och känner en avskyvärd motvilja mot vad 'slasket'=folket, tycker överhuvudtaget. Och de är inte intresserade av att folket ska få tycka något för den delen heller, Är det därför dom bryr sig om vad som skrivs i kommentarsfälten?
    Det framstår som än mer löjesväckande att sådana som Virtanen med fler då sitter och ondgör sig i långa tidningsspalter över vad som skrivs av 'nätarméer', något som inte ens borde kunna beröra eller intressera honom när han och hans journalist kollegor, som sitter säkra i sitt elfenbenstorn ändå inte är intresserade av vad folket tycker.
    Eller är det bara det genuina folkföraktet och avskyn mot vad folk tycker, och ATT dom tycker som driver Virtanen och resten av journalistkåren? Tillsammans med den primitiva känslan av att efter att ha pissat in ett revir som bara är mitt och ingenting annat än mitt, ska ingen annan kunna klampa in där och konkurrera om det som i slutändan är det viktigaste av allt, att själv behålla makten över ORDET.

    SvaraRadera