fredag 11 november 2016

Aftonbladets patetiska omvärldsanalyser


Karin Pettersson skyggar för verkligheten


Efter att Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet, helt obegripligt för vårt svenska medieetablissemang, har tidningarna och nätsidorna fyllts av de förväntade kommentarerna. Ett par vänsterfigurer har som vanligt sagt att det handlar om klyftor och människor som inte själva förstår att de vill ha vänsterpolitik, medan de flesta faktiskt har baserat sina "analyser" på kön och ras. Hillary Clinton anses ha förlorat för att hon är kvinna, medan Donald Trump vann för att han är vit. Att mängder av vita röstade på Barack Obama och att män röstade på Hillary Clinton passar inte riktigt in i den identitetspolitiska bilden.


Idiotierna fortsätter givetvis idag, och när vi nu har tagit del av vad de europeiska patrioterna har sagt om saken, kanske man kan bemöta ett par alster av detta snitt. På Aftonbladets ledarsida försöker Karin Pettersson närma sig någon form av självkritik, men det lyckas inte fullt ut, utan spårar ur nästan direkt:

"Donald Trump gick till val som en fascist för vår tid. En rasistisk, twittrande kändis som hetsar mot kvinnor och invandrare, hotar med våld och föraktar demokrati."

Det är ändå en bedrift att få med så mycket nonsens och egentligen rena felaktigheter i en mening. Trump har inte drivits av någon ideologi, särskilt inte fascism, och jag tvivlar på att han ens skulle vara rasist. Visserligen gjorde han det där svepande uttalandet om illegala mexikanska invandrare, men han hävdade inte att de beteenden han räknade upp skulle bero på några biologiska egenskaper. Problemet är att han alltid talade utan manus och spontant sade vad han just då kom att tänka på, vilket på sätt och vis kan vara lite befriande i en tid av talskrivare och fokusgrupper.

Det är också lite roligt hur vänstermänniskor numera automatiskt räknar upp ett antal markörer, där de själva alltid är "feminister och antirasister", vilket gör att Donald Trump inte bara är sexist och rasist, utan självklart också islamofob och rentav homofob. Vi vet varifrån de första två etiketterna kommer, och lite islamofobi lider de flesta av oss av, medan jag aldrig har hört Trump säga någonting nedsättande om homosexuella.

Så vitt jag vet har han inte heller hetsat mot kvinnor i allmänhet, utan mot profilerade meningsmotståndare och journalister, samtidigt som han knappast har varit snällare mot män som Ted Cruz, Marco Rubio och Jeb Bush. Twittrar gör de allra flesta politiker, så också Hillary Clinton. Det där med att han skulle hota med våld har vi hört förut, och det handlar om att han från podiet sagt att han skulle vilja klippa till den ene eller andre mötessabotören. Vad en Clinton- eller Bernie-anhängare ens gör på ett republikanskt möte har ingen ifrågasatt, och än mindre kommenterat att de i många fall verkar ha skickats ut av dessas kampanjer, just för att kunna framställa Trumps möten som våldsamma.


En anhängare till Bernie Sanders har tagit sig in på
ett Trump-möte för att riva sönder en skylt och skrika.


Karin Pettersson bjuder sedan på ett par stycken som går ut på att USA egentligen behöver svensk socialdemokrati, men sedan är vi tillbaka i identitetspolitiken:

"Valet av Donald Trump måste samtidigt förstås som en rasistisk reaktion mot Obama, en kulturell backlash och en effekt av en ny ekonomisk verklighet."

Ni är så trötta. 2008 röstade över 90 procent av de svarta väljarna på Barack Obama, en rasistisk preferens som ingen hävdade var en "kulturell backlash" mot den vite George W Bush. Samtidigt kanske vi ska påminna om att Hillary Clinton nog också måste klassificeras som vit. Den rasfixerade kan ju se Ted Cruz och Marco Rubio som "latinos", men den ende svarte kandidaten i primärvalen var republikanen Ben Carson, som samlade 0,3 procent av rösterna. De fina progressiva Demokraterna hade inte en enda icke-vit kandidat. Mot slutet återkommer vi till det där behovet av svensk socialdemokrati:

"I stället bör vänstern titta på politiker som Elizabeth Warren, som ägnar sin tid i senaten åt att kritisera brist på regler i banksektorn och hur det drabbar vanligt folk."

Visst, en 67-årig (vit) vänsterakademiker är nog ett framtidsnamn. Avslutningen blir förstås:

"Det finns en majoritet för progressiv politik. Om människor bara känner att det är värt deras tid att gå och rösta."

Som vanligt antas att alla de som inte röstade egentligen stödde Hillary Clinton. I själva verket gör det amerikanska valsystemet det ointressant att rösta för stora skaror väljare. En republikan i exempelvis Massachusetts kan lika gärna låta bli, då samtliga elektorer alltid går till den demokratiske kandidaten.


Johanna Frändén


Därefter kommer vi in på en intressantare fråga, den om Europas patriotiska våg, vilket Johanna Frändén försöker kommentera i samma tidning under rubriken "Frankrike står på tur att falla i dominospelet". Redan de första raderna avslöjar den där självgoda tonen som vi har vant oss vid:

"Det började med Brexit och nådde i veckan den fria världen. Frågan ställs ­redan: Är Frankrike nästa bricka att falla i det pågående ­dominospelet om västvärldens heder?"

Det handlar alltså om "heder", vilket i och för sig är lite mer kreativt än "anständighet". Det är intressant att dessa begrepp, som vi i stället kan sammanfatta som "godhet", alltid handlar om nivån på asylinvandringen. Om inflödet maximeras behåller vi alltså vår heder, men om det stoppas är det "mörka krafter" och inte minst "kalla vindar". Uppenbarligen kände Johanna Frändén själv att "anständighet" saknades, så vi får det i nästa stycke:

"Den 7 maj nästa år vet vi om ­också Élyséepalatset tas över av den våg av populism, vrede och uppenbar undergångslängtan som väller in över hela konti­nenten och tycks skölja bort all mellanmänsklig anständighet."

Ovan nämnda ord är märkliga, men varifrån kommer "undergångslängtan"? Det är kanske det sista ordet jag skulle förknippa med Marine Le Pen. Det är oändligt mycket enklare att påvisa, på ett närmast objektivt sätt, hur asylvurmarna verkar längta efter just Europas undergång. Som sig bör, sliras det även på sanningen:

"Den franska extremhögern, med utträde ur EU och dödsstraff på sitt partiprogram, har medvind i opinionen."

Front National tänker inte genomföra detta vid ett makttillträde, utan underkasta frågorna folkomröstningar. EU-medlemskapet är en viktig fråga för partiet, men dödsstraffet nämns aldrig. Som vanligt ska all sådan politik ses som "populism":

"Det finns en idé, omhuldad inte minst av fransmännen själva, att kulturlandet Frankrike, upplysningens vagga, är för fint populism. Marine Le Pen är inte ­dummare än att hon anpassar sig efter det. Med Jeanne d’Arc som partisymbol och republikanska värderingar som slagord låter hon ibland nästan som vilken fransk patostyngd politiker som helst. Och allt oftare fungerar det."

Donald Trump kan man möjligen se som en populist, men Front National har ett omfattande program för alla samhällsfrågor. Här brukar jag oftast lägga upp klipp som kan vara intressanta för en svensk publik, vilket ger en viss övervikt för exempelvis invandring, men i församlingarna talar partiets representanter om allt från jordbruk till försvarsfrågor. Marine Le Pen talar mycket mer om ekonomi och handel än om invandring.

Det är inte svårt att tycka att det franska valsystemet är enormt snedfördelande, men för den odemokratiska vänstern är det förstås positivt:

"Inbyggt i det franska röstsystemet finns dock en sorts andra chans för röstskolkarna att rätta till ­obehagliga överraskningar. Det har gått fjorton år sedan en höger­extrem kandidat - för första och hittills enda gången - slog ut socia­listernas kandidat och gick till sista rundan i det franska president­valet. Då, år 2002, röt fransmännen ifrån och gav ­konservative Jacques Chirac 82 procent av rösterna mot chans­löse Jean-Marie Le Pen i andra omgången. Efteråt kände sig många vänsterväljare som stödröstat lurade, de ansåg att Chirac behandlade sitt stora ­mandat som ett fullvärdigt stöd för sin högerpolitik."

Det är inte soffliggare som "rättar till" de franska valens andra omgångar, utan höger- och vänsterväljare som då röstar på den som ska vara deras motståndare, vilket blev särskilt tydligt just 2002.


Som Front Nationals enda ledamot i Nationalförsamlingen
representerar Marion Maréchal-Le Pen själv 3,6 miljoner väljare.
De gröna, med ett valresultat på 5 procent, har 17.


Självklart bedrev Jacques Chirac sin egen politik, vilket också vänsterväljare borde ha kunnat förutse, men allt mer tyder på att taktiken fungerar allt sämre. Marine Le Pen är en mindre polariserande person än Jean-Marie Le Pen och tiderna har förändrats. Johanna Frändén fortsätter att predika sin demokratisyn:

"I förra årets lokalval hamnade hälften av de franska regionerna hos Nationella Fronten i första valomgången. Veckan därpå gick fransmännen man ur huse till ­valurnorna och såg till att inte ett enda område till slut tillföll Marine Le Pen. Det är den typen av mobilisering som numera krävs för att mota ­nyfascism i grind."

Är det ett bra system? Ska ett parti med 25 procents väljarstöd bara ha en enda ledamot av 577 i landets parlament? Ska miljoner medborgare sakna representation för att två partier delar upp makten mellan sig? Genom Decemberöverenskommelsen skapade våra politiker förvisso ett liknande system, men än effektivare skulle förstås vara att kopiera det franska, så att SD måste få över 50 procent i en valkrets för att få en riksdagsledamot.

Det finns ett antal skäl till att dessa alster ska göra oss glada. Gång på gång visar det mediala etablissemanget att de inte förstår, men inte heller vill förstå, vad som händer i världen. Så länge som de nöjer sig med att fördöma och förfäras, dessutom genom en helt förvriden verklighetsuppfattning, har de ingenting att sätta emot. Den patriotiska vågen rullar vidare och snart når den stranden.





18 kommentarer:

  1. Elizabeth Warren är inte vit. Hon är indian.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, hon har hävdat sådana rötter själv, men det räcker att titta på en bild av henne för att se henne som vit.

      Radera
    2. Som Tobbe sier - men for å utvide det litt. Warren er 1/32 del Indianer, påstår hun selv. Ikke alle er like sikre på det - Warren baserer det selv på "familiehistorier" fra hun var liten. Hun er videre anklaget for å bruke sin minoritets status for å få personlige fordeler. Det er blant annet lavere opptakskrav, kvoteordninger, stipender osv osv for minoritetsgrupper i USA. Men søk Google: Elizabeth Warren Indian or not - så finner du en lang rekke artikler om saken: høyre som venstre vridde. De venstrevridde er ofte opptatt av at om hun føler seg som en Indianer - ja så er hun det og skal respekteres som Indianer. ha ha... Personlig føler jeg meg som en hvit neger i mitt eget hjemland - jeg slaver og betaler MYE skatt, og kan se fram til dårlig pensjon - for å betale for en innvandring av folk som hater meg, mot min vilje. Men det er visst rasistiske følelser - å kjenne seg som hvit neger. :-) 1/32 dels indianer er derimot OK.

      Radera
    3. Vit eller indian - men raljera inte med hennes ålder (67 år).
      Donald Trump är 70 år. samma ålder som Ronald Reagan när han tillträdde som president; Liksom de Gaulle när han valdes till president;
      Churchill var 65 år när han blev premiärminister under brinnande världskrig;
      Gustaf Mannerheim var 72 år då han blev Finlands ÖB i vinterkriget mot Sovjet och 76 år då han blev Finlands president;
      Nelson Mandela var 75 år då han blev Sydafrikas president;det finns andra exempel
      När man är 70+ har man varit med om mycket och gjort många misstag och lärt sig hur undvika nya sådana samt har förstås en erfarenhet som de unga svenska politiska gödkycklingarna av typ Lööf, Busch-Tor, Wikström,AKB, Ohlsson med flera inte har - i synnerhet som dessa aldrig haft en annat arbete än att vara politiker! Detta gäller också en hel del av SD:s politiker.....

      Radera
    4. 23:21 Jag håller helt med och menade inte riktigt att det skulle vara ett problem i sig. Jag tyckte snarare det var ett udda förslag som ett framtidsnamn och då sett till helheten. Å andra sidan lyckades Bernie uppenbarligen få fart på en hel del människor, men jag har svårt att se Warren göra samma sak.

      Radera
  2. Den våg som väller över västvärlden är inte ideologisk eller abstrakt utan i allra högsta grad fysisk. En politisk våg har som motkraft uppkommit då fler och fler inser att deras och deras barns och barnbarns existen ligger i vågskålen.

    SvaraRadera
  3. "Den patriotiska vågen rullar vidare och snart når den stranden."

    Poetiskt!

    SvaraRadera
  4. Det enda som är större än svenska mediers inskränkthet är deras självgodhet. Det är ett intressant fenomen, att debatten i ett land kan förfalla till den grad att ett politiskt samtal utanför en snäv posörsocialistisk fåra blir en övning i invektivmissbruk. Såsom den gjort i Sovjet unionen, förlåt Sverige.

    SvaraRadera
  5. Läs Michel Houellebecqs utomordentliga bok "Submission" (Underkastelse) som handlar om det franska presidentvalet 2022, där Marine Le Pen från Front National blir överlägsen segrare i första omgången för att sedan bli utmanövrerad av att mainstreampartiernas väljare i andra omgången röstar på motkandidaten Muhammed Ben Abbes från Muslim Fraternity, med påföljd att Frankrike blir en islamistisk teokrati. Oerhört bra bok!

    SvaraRadera
  6. Begriper någon vad människan skrivit?
    "Det började med Brexit och nådde i veckan den fria världen."
    Räknas inte Storbritannien till den fria världen? Är det bara USA som floskelproducenten anser vara den fria världen? Kanske ligger något i det.

    SvaraRadera
  7. En kvinnlig president i Frankrike måste ju verkligen vara nåt för svenska vänstern att stödja ? Det är ju enormt viktigt att det blir en kvinna på toppen.

    SvaraRadera
  8. Snacka om att spotta snus i motvind. Är media den enda bransch man går mot marknaden. Inser inte ägarna var vindarna blåser? En gång för många år sen som egen företagare lät jag min egna övertygelse gå emot marknaden. Det slutade med konkurs för det företaget. Vad driver schibstedts och Bonniers till denna galenskap? Hade jag ägt tidningarna oavsett politisk färg hade många huvuden rullat. Det går inte vinna mot marknaden. Tidningsdöden är ett klart bevis på detta. Folk orkar inte läsa den här skiten längre!

    SvaraRadera
  9. Jag tror att det inte alltid är frågan om oförståelse. Det finns egennyttiga motiv till att endast ett visst slags analyser kablas ut i medierna. Som vi alla vet är de etablerade medierna inte kritiska och oberoende rapportörer. Etablerade medier och etablerade partier har ingått en allians med varandra. De delar samma syn i alla väsentliga politiska frågor.

    Journalistkåren vet att om det parti eller de partier som de nu tjänar med sina skriverier förlorar makten kommer det påverka också dem högst väsentligt. Vad ska en Fredrik Virtanen eller Anders Lindberg göra om deras partier och tidningar förlorar inflytande rejält? De har det idag mycket komfortabelt. De erhåller hutlöst bra betalt för ett dåligt utfört arbete. Därtill har de, helt oförtjänt, ett visst socialt anseende.

    Om journalisterna belönades efter förtjänst pekuniärt och socialt skulle de stå nästan längst ned på samhällsstegen. Denna framtidsutsikt skrämmer naturligtvis mediemänniskorna. Därför fortsätter de skriva sina lögnaktiga analyser i syfte att slå vakt om sina privilegier.

    De skakar i sitt fundament inför blotta tanken på att den makt de nu så servilt tjänar en dag kommer att bytas ut. Då rasar deras egna värld ihop och de mister alla sina fördelar. Detta är förklaringen till att journalisterna, som ingår i vad man brukar beskriva som den nya klassen, är så systembejakande. Som varje härskande klass genom historien har också vår vant sig till med en livsstil som den inte förtjänar hederligt. Vissa fördela får maktens män och kvinnor istället enbart för att de är följsamma mot och tjänar makten. Och det är för att slå vakt om dessa oförtjänta fördelar som en Karin Pettersson, Fredrik Virtanen eller Åsa Linderborg ytterst strider så hårt mot en förändring av förd politik.

    De vet själva med sig att de idag får oförtjänt mycket utrymme och får alldeles för bra betalt för vad de gör. De känner ångest inför vad som ska hända dem själva om den makt de tjänar förlorar greppet om samhället. Det är därför de ryser så mycket inför politiska omkastningar som. De känner att den tiden nu närmar sig då ingen längre vill betala för och än mindre läsa deras korkade analyser längre.

    Texterna är därför skrivna som de är skrivna för att det är frågan om ångestterapi för journalistkåren.



    SvaraRadera
  10. Vad Trump ursprungligen egentligen sa om Mexikaner och att dom var våldtäktsmän och kriminella handlade faktiskt om den Mexikanska regeringen. Vad han sa var att den Mexikanska regeringen inte sände sina bästa till USA utan att man sände sina drugdealers, kriminella och våldtäktsmän över gränsen. Han sa också i samma tal att deras regering är smartare än USA:s. Vad han menade med det var att ett smart sätt för Mexiko att bli av med det här klientelet. Den som kan lite historia vet att det är vad England en gång i tiden gjorde med sina kriminella. Istället för att låta dom kosta pengar på hemmaplan så skeppade man dom helt enkelt till Australien där man sparkade av båtarna och återvände hem. Att det var Mexikos regering han syftade på förstår man om man lyssnar på hela det tal där detta togs upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Castro på Kuba tömde sina fängelser och skickade dom till USA. När USA erbjöd alla kubansk Asyl. Det blev grunden för kriminella gäng.

      Radera
    2. Sign: Västsvenska Lantmän
      President Carter uppmanade Castro att låta de som ville, få komma till USA. Många redliga kubaner lämnade Kuba men samtidigt passade Castro på att tömma sina fängelser och mentalsjukhus på värsta kriminella avskrapet och skickade även dessa till Miami. Därefter blev den staden ett ultrakriminellt träsk. Projektet kallades för the Mariel boatlift.

      Upptakten i filmklassikern Scarface börjar med de kubanska båtflyktingarna, varav Tony Montana & Manolo är några av dessa. Likaledes, kriminalserien Miami Vice var inspirerad av den olyckliga utvecklingen i Miami.

      Sens moral: Godheten är ibland så naiv att den blir självförstörande!

      Radera
  11. Både Karin Pettersson och Johanna Frändén exponerar helt ohämmat sitt antidemokratiska patos och paradoxalt anklagar de andra för att vara fascister.
    Karin Pettersson ljuger lika grovt om Trump som Goebbels ljög om judar och hon blandar grova kränkningar med lögner, guilt by association och båser upp falska rykten.
    Johanna Frändén hyllar brister i det franska valsystemet och kallar politisk korruption och missnöjesröstande mot Le Pen bland väljarna för "fransmännen gick man ur huse"...
    Så länge allt går som vänsterfascisterna önskar sig är det "demokratiskt" men när det går som med Trump nu i USA ränner de ut på gatorna som vilda hundar och "demonstrerar" (dvs lever rövare) och visar sitt öppna förakt mot demokratin och det valsystem de själva utan protester deltog i när de trodde att Clinton skulle vinna.
    Att lågutbildade kränkta svarta amerikaner beter sig som bärsärkar för att de helt missförstått demokratibegreppet kan man ha viss förståelse för men det är obegripligt när två välutbildade skribenter på Sveriges största kvällstidning befinner sig på samma intellektuella och moraliska nivå.

    SvaraRadera
  12. Påminner lite om att bortförklara en förlust i fotboll att det var domarens fel

    SvaraRadera