lördag 17 december 2016

Idiotdiskussionerna rullar vidare


Det har nu gått ett par dagar utan något inlägg här och det är ju lite sorgligt. I viss mån kan jag skylla det på andra förpliktelser, men framför allt har samhällsdebatten inte bjudit på särskilt mycket spännande. Mer eller mindre idiotiska diskussioner tickar vidare, men när det gäller exempelvis Åhléns Lucia har jag sagt mitt för länge sedan. En annan sådan debatt som har gått på tomgång under en längre tid är den om "godhet", och etablissemangets skribenter har uppenbarligen inte tröttnat på att låtsas som att det är faktisk godhet som människor vänder sig emot, antagligen för att godhetssignalering utgör en så stor del av dessa mediefigurers kapital. Låt oss, trots det torftiga utbudet, göra ett litet opinionssvep.


Det är inte mycket som behöver presteras
så länge som rätt värdegrund framförs.


På Aftonbladet har Fredrik Virtanen känt sig manad att säga någonting om just "godhet", inte minst därför att ämnet behandlades i torsdagens Opinion Live. Från honom får vi de sedvanliga plattityderna från vänster:

"Men jag håller med om att allmosor är ett sätt för de rika att köpa sig fria. Alltid varit. Godtyckliga små gåvor kanske till den som behöver slanten bäst men lika troligt till den tiggare som är sötast. Detta istället för verklig jämställdhet via fördelningspolitik. Skatt anses vara stöld, självvald filantropi är borgarens livsstil och ideologi."

Detta är, som så ofta i Sverige, en skendebatt. Den som skänker en slant i muggen känner sig sannolikt som god just då, men varför det görs är egentligen tämligen irrelevant. Problemet är att tiggeriet uppenbarligen lönar sig och därför permanentar och stimulerar denna typ av resor. Konflikten mellan vänster och höger om huruvida vi ska ha en välfärd genom statliga eller privata initiativ kan inte appliceras på utländska medborgare. Möjligen vill Virtanen att Europas romer ska ha tillgång till den svenska välfärden, och vi ser en hel del förslag i denna riktning, men då har vi i sanning skapat ett incitament att resa hit. Frågan om romskt tiggeri är intressant i detta sammanhang, eftersom knappt ens ett ställningstagande för omfattande asylinvandring har varit en lika tydlig signal om godhet som några rader om Europas romer.




Virtanens korta text kommer snart till kärnan, även om han saknar förmågan att göra en relevant analys:

"Påfallande många verkar tro att denna bakofram-terminologi är ny. Inte alls. Det nya är att orwellspåket nått etablissemanget. Precis som i Danmark där högerextremistiska skällsuttryck som ”de anständiga” (”politiskt korrekta”) rann över till borgerligheten via Danskt Folkeparti har den högerpopulistiska delen av svensk borgerlighet alltmer börjat härma Sverigedemokraternas sätt att använda högerradikala ordbetydelser."

Virtanen tror antagligen på fullt allvar att dessa uttryck har uppstått i ett försök att flytta fram ondskans positioner och utmana godheten. Vad han och hans gelikar helt missar är att det är deras egen skuld, eftersom de ständigt har talat i sådana termer. Vi får höra ändlösa utläggningar om kalla vindar och mörka krafter, där samhällsfrågor inte handlar om rationella val eller kronor och ören, utan om "människosyn". I Sverige används rentav just "de anständiga" av godhetsapostlarna själva, för att markera mot främst Sverigedemokraterna, som då blir det enda oanständiga partiet. Eftersom våra meningsmotståndare inte verkar ha några faktiska argument, blir ju slutsatsen att de helt enkelt poserar, eller "godhetssignalerar" om man så vill. Som avslutning får vi ett inte alldeles ovanligt grepp:

"Jag vill kraftfullt dementera alla påståenden om godhet eller ens godhetssignalering för egen del.
Allt jag gör är av egoistiska skäl. Jag är inte feminist för kvinnors skull, inte antirasist för flyktingarnas skull och inte socialist för fattigpensionärers, arbetslösas eller långtidssjukskrivnas skull. Utan för min skull. Och jag försöker inte kokett ondhetssignalera här – jag är ingen sociopat, jag har empati med orättvist behandlade samhällsgrupper – men i första hand handlar allting om mig, mig, mig. Min uppfattning är att solidaritet gynnar mig. Det har ingenting med godhet att göra."

På sätt och vis är detta inte en dum utgångspunkt. Virtanen har inte riktigt fått till budskapet här, men vad vänstermänniskor brukar vilja säga med liknande resonemang är att omsorg om de svagaste skapar ett bättre samhälle för alla. Det är i sig en fullt rimlig hållning och dessutom bör politiska målsättningar höja sig över den egna plånboken. Värnandet av samhället som helhet är också det stora skälet till att motsätta sig massinvandringen, som inte nödvändigtvis drabbar en själv i vardagen.

Virtanen är dock inte heller här alldeles ärlig. Varken romsk tiggeriturism eller asylinvandring gynnar nämligen svenskarna, om man nu inte verkligen tror på det där om försörjning av en åldrande befolkning. På ett sätt stämmer det emellertid att Virtanen endast ser till sin egen välfärd, eftersom han på Aftonbladet är tvungen att sjunga massinvandringens lov för att kunna behålla sin inkomst och upprätthålla sin livsstil. Asylinvandringen är i sig destruktiv och hans skriverier lär inte omvända särskilt många, men de gynnar honom själv och endast honom.

Det finns ännu tydligare exempel på när det bara handlar om signalering. Anne Ramberg kommer att klara ålderdomen oavsett vad som sker, och jag betvivlar att hon gör någonting praktiskt i det fördolda för utsatta människor i världen, men genom att profilera sig med denna "anständighet" kan hon så småningom komma att få den där åtråvärda ministerposten. På samma sätt betvivlar jag att Henrik Schyffert egentligen är särskilt engagerad i invandringsfrågan, men genom att posera med den har han plötsligt efter 20 år i medieskugga blivit högaktuell.




Fenomenet människor som har en större plattform än deras kognitiva förmåga egentligen motiverar återkommer också i dagens andra ämne som jag skulle vilja hinna med i detta inlägg. Camilla Läckberg, av alla människor, blev nämligen oerhört provocerad av att Jimmie Åkesson läser Astrid Lindgren för sin son:

"Och hela min själ gör ONT när jag ser hur SD:s partiledare försöker claima Astrid Lindgren som 'sin'. Förlåt men hur fräck och okunnig kan man vara??? VET han inte vad Astrid stod för? Jag kände henne inte personligen men jag har hela mitt liv beundrat kvinnan, människan, författaren Astrid Lindgren." 

Observera hur Läckberg inte har några problem att själv göra anspråk på (uttrycket vi som inte behöver dölja bristande språkkunskaper med anglicismer kan använda) Astrid Lindgren, men det beror förstås på att hon har rätt värdegrund och syftet därför är oantastligt. Det är ingen slump att både "ont" och "själ" dyker upp. I verkligheten sade Jimmie Åkesson om bokläsningen:

"Nu gör jag det varje dag. Jag är väldigt glad för det. Jag tror att det är väldigt bra för barn att läsa just Astrid Lindgren, för det är på en så fantastisk nivå. Dessutom är det en så viktig del av vårt kulturarv. Det beskriver vårt lands utveckling på ett sätt som få andra barnboksförfattare egentligen har lyckats med, så jag tycker det är jättebra."

Jag är alltid skeptisk till att påstå att den ena eller andra avlidna personen skulle ha haft en viss uppfattning i en aktuell fråga, men det gjorde inte heller Jimmie Åkesson. Vill man vara snäll, och det vill man ju ibland, skulle man kunna säga att Läckberg läser in någonting som inte finns där. Visst, våra förorter har hamnat ganska långt från Bullerbyn, men ingen av oss har någon rätt att säga vad Astrid Lindgren skulle ha sagt och gjort idag. Det är lika fel av Camilla Läckberg att hävda att Astrid Lindgren skulle ha förespråkat ohämmad asylinvandring 2016. Hennes skriverier är dock, till skillnad från Läckbergs, ett stycke svensk historia. Det är nog inte fel om dagens barn får reda på att det har funnits ett Sverige med svenskar, men utan islam, alldeles oavsett hur Astrid Lindgren som person skulle ha sett på utvecklingen.






12 kommentarer:

  1. Läckberg har ju tidigare uttalat att SD är en varböld, så vad kan man förvänta sig av en kvinna på denna låga nivå, fortsatt ointelligent trams.

    SvaraRadera
  2. Läckberg noterarad på bojkottlistan. Check!
    /Gunnar Edlund.

    SvaraRadera
  3. Att tvinga barn läsa koranen har däremot dessa godhetsnymfomaner inga problem med. Som sagt, de är jävligt medvetna om hur viktigt det är att tycka "rätt" i dagens skitsamhälle. Blodsven

    SvaraRadera
  4. Så urless man är på dessa piffiga rättänkande människor, som för sitt liv inte kan låta bli att berätta för populasen att den tänker fel - i alla
    bemärkelser ... jag frestas nästan att citera rikspolischefen (som är mycket rättänkande) "jag kräks" ...

    SvaraRadera
  5. Om de politiska motsatta intresseställningarna tidigare formulerades mellan ett s.k. proletariat, dvs., en s.k. vänster, och en s.k. borgerlighet, eller en s.k. höger, där förakt, ja, t.o.m., hat, kunde odlas fram och tillbaka mellan de både (politiska) grupperingarna, så ser en politisk antagonistisk problemformuelring idag annorlunda ut.

    Idag vill en alltmer internationaliserad s.k. vänstern ställa sig tillsammans med en alltmer globaliserad och internationaliserad s.k. höger, sida vid sida.

    De vill båda ställa sig på invandringens sida mot nationens sida, och därmed på den sida som önskar sig de europeiska nationernas upplösning och nedmontering.

    Tidigare menade sig en s.k. vänster och en s.k. socialdemokrati vilja stå på löntagares och s.k. arbetares sida, inom nationerna. Den sidan odlade då både hat, avund och anklagelser mot en s.k. höger inom nationerna. (Som om s.k. borgerliga människor, inom nationerna, inte skulle kunna anses vara arbetande, dvs., strävsamma, plikttrogna och självdisciplinerade människor, åläggande sig själva ansvar, skyldigheter och ambitioner att ta hand om sig själva och sina familjer genom hårt arbete, ofta då även lönearbete men även arbete genom egen företagsamhet).

    Men även en s.k. borgerlighet kunde känna både förakt samt avsky, och också ibland en otålighet inför en slö, slapp, smutsig och likgiltig stil, en ansvarslös, trolös eller en respektlös stil, som då inte sällan menades alltför ofta kunna florera bland det s.k. proletariatet (där det då inte sällan dracks mycket alkohol, samt i övrigt inte nämvärt kultiverades några s.k. - borgerliga - , (familjefasta) värderingar, utan mer kultiverades just hatiska, upproroska, rebelliska, eller avundsjuka, högmodiga, ilskna och hatiska värderingar, samt mindrevärdighetskänslor gentemot främst då en välordnad, väldisciplinerad s.k. borgerlighet, vars lön för strävsamhet och hårt arbete, både i två, tre och fyra generationer, kunde ge stabila famijer med en välordnad ekonomisk grund, ja, inte sällan även med rikedomar, samt i vissa fall även med förmögenheter, bakom sig. Dessa som då den s.k. arbetarklassen menade hade - stulits - från dem, enligt deras politiska övertygelser....)

    Men idag står som sagt både en vänster och en höger, sida vid sida, när det gäller att vilja montera ned nationalstaterna i Europa, där då en mycket överdimensionerad invandring vill användas som ett - effektivt verktyg - för just den saken....

    Det är märkligt ändå...

    JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ber om ursäkt om min kommentar drog iväg en (bra) bit från mediebloggens ämne för dagen...

      En bra, välskriven, blogg, som behövs. Skall försöka undvika att fundera iväg från ämnen som den tar upp. Tack för bloggen.
      JB

      Radera
  6. Kors i taket! Detta är ett historiskt datum därför att för en gång skull har Virrige Virtanen sagt någonting vettigt och tankvärt.:
    " Min uppfattning är att solidaritet gynnar mig. Det har ingenting med godhet att göra."

    Ett solidariskt samhälle är ett gott samhälle och alla kan vi bli arbetslösa, sjuka, rörelsehindrade, arbetshandikappade och de flesta hinner bli ålderspensionärer, innan liemannen kommer, med behov av både bra pension och bra omvårdnad. Men det handlar faktiskt också om ANSTÄNDIGHET i ordets positiva bemärkelse. De flesta vill nog inte bo i ett land med kåkstäder som i Brasilien och att man ska behöva kliva över lik och halvdöda kroppar som ligger utströdda på trottoarer och parkernas gräsmattor. Men det är ju den gamla anständiga solidariteten som skapades redan på Hjalmar Brantings tid och fullkomnades på Tage Erlanders tid.
    För att solidaritet ska vara verkningsfull krävs att den har viss begränsning. Solidaritet med svaga grupper inom landets gränser och som själva är solidariska med hela den solidariska samhällsmodellen genom att bidra i den mån de kan och inte bildar egna kulturella klaner är av godo, tycker jag.
    Men solidaritet med t.ex. Hells Angels, den undre världens knarklangare och "beskyddare", islamister och stökiga invandrargäng är en abnorm och självdestruktiv form av solidaritet och vore inte ens önskvärd om så alla människor verkligen hade ett lika värde.

    Solidaritet med världens fattiga och svältande människor har Sverige visat sedan början av 1900-talet genom internationellt utvecklingssamarbete och Svenska Röda Korset bildades redan 1865.
    Men solidaritetstanken att ta hit halva Afrikas och Mellanösterns befolkning och inrätta socialkontor för en stor del av världens 1,4 miljarder människor som lever i extrem fattigdom och 50 miljoner som är på flykt är ett tydligt tecken på hybris och ansvarslös generositet som i slutändan drabbar alla svaga grupper, både inhemska och utländska.

    SvaraRadera
  7. Om man ska extrapolera vad döda författare skulle ha ansett om dagens situation, så har det inget med deras tidigare produktion att göra! Alla har rätt att ta del av deras publicerade alster, det ska ingen annan lägga sig i! Såklart!

    SvaraRadera
  8. Camilla Läckberg är faktiskt så barnslig att hon får ont i sin förtvinade själ för att Jimmie Åkesson öht gillar Astrid Lindgren även om han inte "claimar" henne. Bara tvångsföreställningen att man kan "göra någon författare till sin" och "kapa" svenska flaggan och nationalsången är löjlig. Hur mycket t.ex nynazister än viftar med svenska flaggan så är det knappast någon som tänker på Adolf när folk viftar med svenska flaggor på en hockeymatch eller i offentliga sammanhang
    Varken Jimmie eller andra sverigedemokrater får gilla Astrid Lindgren för då får sådana som Läckberg sin fördomsfulla verklighetsuppfattning förstörd, nej det ska givetvis vara Mein Kampf och Sion vises protokoll som Jimmie ska gilla och läsa för sin son. Inte ens sverigedemokraternas barn låter sådana som Läckberg få vara ifred.

    SvaraRadera
  9. Min indiske guru fick en gång en (dum) fråga om vad Gandhi hade sagt om situationen i Syrien. Min guru svarade att han inte har den färdigheten.

    SvaraRadera
  10. Jag tycker inte det är fel att säga att AL romantiserade det gamla Sverige. Tänker ex på Bullerbyn, Madicken, Emil m fl. Det betyder inte att hon var nazist. Man kan älska sitt land utan att se ner på andra länder och vilja härska över dem. Det behöver inte vara storvulet patriotiskt där man hävdar att ens eget land är bättre än alla andras. Utan förståelse för att alla älskar sin egen hembygd.

    Tror också att JÅ (liksom Astrid) uppskattar de värderingar som fanns i gamla Sverige. Hederlighet, ärlighet, göra rätt för sig, inte ljuga, ta hand om de som har det svårt. I några av Al's böcker får huvudpersonen också slåss mot de onda krafterna. Precis som Jimmie!!!😋😋😋

    SvaraRadera
  11. Kan inte den där notoriske brillmuppen och luffaren Virtanen nångång hålla käften om politik och saker han inte vet nånting om. Det har blivit en sorts följetong att ha med SD i varenda jävla ledarsida nu.
    Det spelar ingen roll om SD inte hade suttit i riksdagen. Han hade förmodligen skrivit om dom iallafall. ��

    Alla vet vi ju att han är en gammal knarkare som istället borde ta tjänstledigt.

    SvaraRadera