Dessa hijaber

Vi börjar kunna dessa inlägg nu. En ung kvinna vill förklara att hon bär plagget av fri vilja och att själva förtrycket kommer från det omgivande samhället. I dag kommer texten i SvD från en Ghazala Chaudhry, som dessutom är blivande socionom. Det innebär att människor i olika typer av svårigheter att kommer att få tala med en person som med hela sin person skriker ut sin ideologi, som inte nödvändigtvis står för enbart positiva drag. Det börjar som sig bör:

"Något man kan märka av i svenska samhället är att muslimska kvinnor oftast ses som marionettdockor. En människa som är en marionettdocka står inte upp för något eget, saknar karaktär, och låter sig ständigt ledas och styras av andra. Slöjan ses som något påtvingat och kvinnor som bär denna anses vara styrda av andra eller indoktrinerade till att tro att slöjan är något som är bra."

Nej, jag tror faktiskt inte att gemene svensk ser det så. Vi ser en tilltagande ockupation, där frågan om fri vilja är helt irrelevant. Gå runt i vilken större svensk stad som helst och dessa plagg formar hela stadsbilden. Sist var jag på en läkarmottagning och fick tala med en hijabist. Jag ska erkänna att jag enbart kände olust. Inte inför ett klädesplagg, utan för allt det där hon skulle skrika ut till mig. Jag är, som ni vet, en blid och vänlig själ, och ställer i bland frågor till hijabister och besvarar ibland sådana. Att hjälpa en hijabist med fyra barn ut ur spårvagnen, där går dock gränsen. Jag vägrar. Texten fortsätter:

"Det pågår just i dag i världen en kampanj för hijab. Dagen firas internationellt för att stå upp för beslöjade kvinnors rättigheter i samhället. Själva idén med hijab-dagen är inte att få så många som möjligt att ha slöja på sig för en dag, utan för att sätta ljuset på att det fortfarande råder diskriminering mot kvinnor som har slöja på sig. Människor bör inse att bära slöja är ett individuellt val, ett val som ingen bör få ta ifrån en. Under denna dag är det flera kvinnor som står upp och berättar om sina egna upplevelser av att bära slöja."

Nej du, snarare håller islamisk klädsel på att helt vinna västerlandet. De är nu så många till antalet att det skulle vara omöjligt att på något sätt förfölja dem. Det är ett av skälet till att jag är skeptisk till de där små berättelserna om avdragna hijaber. Du kan gå runt en hel dag i Nordstan i Göteborg och ändå inte hinna med. En intressant aspekt av detta nya land är att i stort sett varje butik har en väktare utanför och det vimlar av poliser.

Så minns i alla fall inte jag mitt barndoms Nordstan. Jag vill inte höra mer om detta. Skriv ett reportage om mannen med hakkors i pannan, eller en sjukdomsbild som gör att han får svårigheter i vardagen. En krigsförklaring, som ju hijaben är, har man valt själv och det gör en inte till något offer. Så kommer då något viktigt:

"Hijab-dagen har startat en debatt, där de som är emot dagen tar upp fall där flickor blivit förtryckta i sina egna hem till att bära slöja som ett argument för att stoppa hijab-dagen. Det finns absolut sådana fall, det förnekar jag inte. Dock är det viktigt att inse att genom att förbjuda slöjan kommer det inte vara så att förtrycket mot tjejer i sådana familjer kommer att ta slut. Jag hoppas att folk inser att detta inte är något som kommer att ändras genom att förbjuda slöjan. Slöjan är inte problemet utan attityderna hos dessa föräldrar. Det är aldrig acceptabelt att misshandla sitt eget barn, varken psykiskt eller fysiskt, för att tvinga dem att följa ens vilja. Det är absolut inte heller tillåtet i islam."

Mitt eget högst personliga intryck är att valet är fritt och där unga kvinnor umgås med andra unga kvinnor som också bär hijab. Ett modeuttryck om man så vill, som dessutom har fått frikort att visa upp ren ondska för var och en. Vi andra orkar knappt titta på dem med förakt längre. Visst kan man se det som barnmisshandel att tvinga på dem dessa attribut, men vem bryr sig? Det enda viktiga är att inslaget ökar dag för dag. Den sista meningen är den intressanta och jag tror att vi har hört den förut. Det är fel för att det inte är tillåtet i islam. Då är det ju en enorm tur att väldigt mycket är tillåtet, där förtäring av fläskkött, alltid kallad "gris", verkar vara det enda riktigt viktiga regeln. Vi får en personlig reflektion:

"Jag kände mig aldrig tvungen till att bära slöja och min familj har aldrig heller förtryckt mig. Jag har fått uppleva en annan sorts förtryck, och detta förtryck har kommit från individer som är övertygade om att slöjan är påtvingad. Vi talar ofta stolt om religionsfrihet i Sverige, men var är denna frihet då vi muslimska kvinnor tvingas att försvara rätten till att bära slöja praktiskt taget hela tiden?"

Problemet är att religionsfriheten också innebär frihet från religion. Den trycks på mig med varje hijab, varje halal-måltid och varje gång islam flyttar fram positionerna. Varje dag, alltså. När den kritiska massan har uppnåtts kommer vi heller aldrig heller aldrig höra något om religionsfrihet; då är det bön på fredagen och mätning av skägg.

Vad ska vi då göra? Fientlighet mot gruppen är meningslös, eftersom den förväntar sig det och föraktar oss än mer. Rösta på islamkritiska partier och gör vad ni kan för att skapa opinion. Resten kommer nog muslimer och deras regler och attentat att ordna. Vi misstror er inte. Vi ogillar er.