torsdag 6 mars 2014

Sekterism är inte vägen framåt


Förutom att driva denna blogg, skriver jag regelbundet även krönikor och artiklar för andra publikationer. Dessa publikationer må ha olika inriktningar, men jag anser att denna mångfald är en styrka för hela rörelsen.



Jag kan nu stolt meddela att jag nyligen blivit skribent för eminenta Nationell Idag, där min första krönika publicerades för två veckor sedan. Tidningen har idag 1600 prenumeranter, en siffra som naturligtvis stadigt ökar. Nationell Idag beskriver sig själv som:

"Nationell Idag är en nyhetstidning som utkommer en gång i veckan. Vi har en gedigen bevakning av svensk och europeisk politik. Med skarpa analyser och omvärldsbevakning ämnar vi sätta in nyheterna i ett förståeligt sammanhang. Nationell Idag är partipolitiskt obunden men räds inte politiska perspektiv. Vi vågar också utlova den i särklass bästa bevakning av Sverigedemokraterna. Nationell Idag grundades 2001 och övergick till tabloidformatet 2004 och blev med det en klassisk nyhetstidning. 2010 erhöll Nationell Idag presstöd som första invandringskritiska eller nationalistiskt orienterade tidningen i Sverige i modern tid."

Med redaktionens godkännande återpublicerar jag här min första krönika för NI (längden är bestämd av utrymmet i den tryckta tidningen):


Sekterism är inte vägen framåt

Det som idag kallas Vänsterpartiet bildades 1917 under namnet Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti, efter en utbrytning ur Socialdemokraterna. 1967 bröt sig i sin tur en grupp ur partiet, nu kallat Vänsterpartiet Kommunisterna, då de ansåg att Kina stod för den renläriga kommunismen, snarare än Sovjetunionen. Detta nya parti fick namnet Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (KFML), men redan tre år senare drabbades även de av en mer renlärig utbrytning, då ett antal avhoppare bildade Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna) ”KFML(r)”. Dessa ansåg att KFML blivit närmast socialdemokratiskt och man ville markera sin fortsatta revolutionära glöd genom tillägget ”revolutionärerna” inom parentes. Det ursprungliga KFML, som nu ansågs alltför mjukt, kallades nedsättande för KFML(s). Vid sidan av dessa fanns än mindre grupperingar, som exempelvis Kommunistiska Partiet i Sverige (KPS), med 70-80 medlemmar, och Albanien som förebild.

Dessa olika mer eller mindre radikala grupper såg inte Socialdemokraterna som den främste fienden, eller ens borgarna, utan alltid den mest närliggande kommunistiska grupperingen, eftersom de genom din brist på renlärighet ansågs vara förrädare. Endast den egna sekten kunde representera den rätta kommunismen.

På den politiska skalans andra flank, hos de amerikanska republikanerna, ser vi en annan form av purism. Varje republikansk kandidat riskerar att komma under attack från en mer renlärig konkurrent, eller en mer krävande väljare, då han eller hon inte varit radikal nog i frågor kring religion, abort, vapenlagar eller skatter. 

Dessvärre tycker jag mig se mycket av liknande sekteristiska tendenser i dagens nationella rörelse, där vissa individer framför allt verkar vara upptagna av att bekämpa andra nationalister, just eftersom de inte anses vara tillräckligt renläriga eller, för all del, inte tillräckligt rumsrena. 

Inom Svenskarnas Parti finns personer som gärna talar om ”Åttaklövern”, då Sverigedemokraterna, genom sin brist på renlärighet, anses vara precis lika onda som vilket parti inom Sjuklövern som helst, kanske rentav värre, då de förleder människor att tro att de vill Sverige väl. På samma sätt görs en stor poäng av att Jimmie Åkesson har talat om ”öppen svenskhet”. Man må ogilla detta, eller tycka att Sverigedemokraterna inte går tillräckligt långt, men Jimmie Åkesson kan aldrig vara en patriots främsta fiende. Vi har så oändligt många fler, från socialister till liberaler.

Även Sverigedemokraterna har utvecklat sin egen form av intolerans och sekteristiska tendenser. Människor utesluts för att de har uttryckt sympati för fel ukrainska parti eller skrivit i fel nationalistiska forum. Jag står själv närmast Sverigedemokraterna, men jag förbehåller mig rätten att göra avsteg från partiprogrammet och att skriva i vilken publikation jag vill. Jag ser inte heller nationaldemokrater eller svenskpartister som några fiender, utan som goda människor, som har valt ett annat parti, men att vi alla vill göra det här landet bättre. Det vill inte våra riktiga motståndare, var så säkra. 

Lika skadlig och förkastlig är den beröringskräck som sker på europeisk nivå. Många partier verkar vara mer upptagna av vad deras fiender, inte minst i media, skall tycka om eventuella samarbeten, än av vad dessa allianser kan ge våra rörelser. Dansk Folkeparti anser sig för fina för att ha någonting att göra med franska Front National, varför Sverigedemokraterna tvekar att samarbeta med detta parti. Jag menar att denna inställning är ett stort strategiskt misstag, då kampen är europeisk, och vi har mycket att lära av varandra. Det finns skillnader mellan Sverigedemokraterna, Front National, Partij  Voor de Vriheid och Vlaams Belang, men de är sina respektive länders sundaste partier och vi bör ha så täta kontakter med dem som det bara är möjligt.

Jag vill uppmana mina nationalistiska och invandringskritiska vänner att se upp för sekterism och inrikta kampen mot våra riktiga fiender, ty de är många och mäktiga, från liberaler till socialister, från mediefigurer till politiker. Vi som vill vårt lands, och Europas, väl, måste stödja, inspirera och tala med varandra. Allt annat innebär en eftergift och en anpassning till våra motståndares agenda.




15 kommentarer:

  1. Viktigt också att titta på vilka det är som leder dessa extremistiska partier som SvP och ND. Inte sällan har ledarna ekonomiska och personliga intressen att bevaka.
    Det går inte riktigt att jämföra dessa "nationella" sekter med 68-års rörelsens personer som oftast var idealister, det fanns inga pengar att tjäna på politiskt engagemang på den tiden, då det inte fanns något partibidrag eller andra förmåner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kan det finnas sådana aspekter, men det är inte vad jag här berör. Jag vill varna för ideologisk sekterism, där man ser än den ena, än den andra, som inte tillräckligt renlärig.

      Radera
    2. Jag ser det lite som att SD har förpackat om budskapet lite grann, men det är i stort samma politik sedan tidigare som SD företräder.

      SD övergav visserligen etno-pluralismen kring 2005 vilket i förlängningen har gjort att partiet har kunnat ta sig in i riksdagen och lyft frågan om massinvandringen till Sverige. Hade SD stått kvar vid sina tidigare positioner så hade man stått och stampat med 1.000 riksdagsröster och något kommunalt mandat i en WT håla på landsbygden.

      Som det ser ut nu är ND och SvP bara ett stort bekymmer för hela den politiska "invandringskritiska" och "nationalistiska" politiska diskursen - och jag tror inte att man inom en överskådlig framtid (läs aldrig) se någon förbättring där.

      Personligen ser jag gärna att det kommer in ett till svenskvänligt parti i Sveriges riksdag, och jag tror det är fullt möjligt att kunna sjösätta ett MYCKET polerat "etno-nationalistiskt" parti likt Marine Le Pens Front National Front.

      Radera
    3. Ja, det är ju ett otroligt bekymmer att alla inte övergett rätten (likt SD) för svenskarna att få behålla sitt eget land..?

      SD är större idag än förr - men vad skall de åstadkomma? De har gjort sig av med alla kärnfrågor.

      Radera
    4. Det är nog snarare i partier som SvP och ND som idealisterna finns. I SD däremot verkar det finnas gott om folk som är ute efter pengar för egen del, t. ex. J. Åkesson.

      Radera
  2. Den stora sekterismen inom rörelsen, dvs att bara kritisera andra för bristande renlärighet, står snarare "nationell"(punkt)nu för.

    SvPs kritik av SD är baserad i det faktum att SD faktiskt har övergivit nationalismen. Tom enligt dom själva, de ingår helt enkelt inte i den nationella rörelsen.

    SvaraRadera
  3. Tack Tobbe. Jag håller som vanligt med till 100%. Då ska jag kolla upp denna tidning.

    SvaraRadera
  4. Grattis Tobbe! Skönt att få lite lön för mödan. Keep on going! =)

    SvaraRadera
  5. Inlägget är intelligent och klarsynt men präglas också av värme och god vilja. Tänk om alla som vill stoppa massinvandringen kunde enas och samfällt säga ifrån. Alltså även de som röstar på S och M. En sådan front skulle ha kraft nog att dra i nödbromsen innan innan det mångkulturella tåget spårar ur. Så frågan är - varför sker inte detta enande, varför räddar inte Sverige sig självt?
    Du Tobbe är så klok och balanserad att jag inte vågar säga emot dig men några frågor kan jag ändå ställa. När slutade Moderaterna att vara ett försvarsvänligt parti? När slutade C/Bondeförbundet försvara den svenska folkstammen? När blev SKP/VPK/V ett reformistiskt och demokratiskt parti? Har de ovan nämnda företeelserna över huvud taget inträffat? Kan SD upphöra att vara partiet som räddar Sverige?
    J_B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla "nationella" partier/grupperingar kan väl enas om att få till ett stopp på massinvandringen till Sverige, där ligger inte det stora problemet om enighet.
      Det spricker det på frågan om vilket Sverige vill vi ha i förlängningen, när vi väl fått stopp på massinvandringen.
      Vissa vill ha liberal marknadsekonomi och andra vill ha statligt reglerad ekonomi, som förslaget om ett förstatligande av bankerna. I den frågan ligger Vänsterpartiet och vissa nationella i fas.

      Radera
    2. Tack JB! Tja, hur de övriga partierna urartat finns det säkert många som bättre kan svara på.
      Självklart finns det en risk att SD liberaliseras bortom all meningsfullhet (vilket vissa menar redan har skett). Jag brukar då säga att samhällsutvecklingen snarare kommer att driva på en radikalisering och omöjliggöra all liberalisering. Samtidigt menar jag att SD och SvP stärker varandra, genom att SD i viss mån öppnat debatten och genom att SvP kan se till att det finns konkurrens "till höger". Jag ser gärna även SvP i Riksdagen till exempel.

      Radera
    3. Jag förstår inte varför vissa personer drar paralleller mellan SD och det nynazistiska partiet SvP?
      Dessa två partier står som jag fattat det ljusår ifrån varandra i samtliga politiska frågor, inte ens i migrations frågan kan jag se några likhetstecken.
      Om SvP ens skall lyckas måste det ske en radikal förändring. Detta kommer dock inte att ske, eftersom SvP lider av samma sjukdom som det kommunistiska partiet, de är extremister, som inte förstår vad som tilltalar, varken den etablerade arbetarklassen eller medelklassen. De lider också av en fullkomlig omedvetenhet om att man måste spela efter vissa politiska och sociala regler. Det innebär att ideologin måste anpassas efter reglerna inom vissa ramar.

      Radera
  6. Tobbe - hur kan du så självsäkert säga att du står "Sverigedemokraterna närmast". Du skriver samtidigt på medier som SD tycker är "neofascistiska" som Fria Tider och Nationell Idag, den senare tillsammans med folk som blivit uteslutna ur SD. Tror du inte att SD skulle utesluta dig fort som attan om du blev medlem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är möjligt - den risken får jag väl i så fall ta.

      Radera
  7. "Det är möjligt - den risken får jag väl i så fall ta"

    Skön inställning och bra artikel.

    SvaraRadera