Debatt om Europas patrioter

I förrgår tog SVTs Debatt upp de patriotiska partier som ställer upp i det kommande valet till Europavalet. Själv såg jag programmet först nu och troligen missades det av fler. Nu kallade man dessa partier naturligtvis inte för patriotiska, folkliga eller nationalistiska, utan kort och gott "extremistiska", och redan programledarens inledande mening skulle sätta tonen och den intellektuella nivån:

"Ja, hörrni, ibland känns det som att 30-talet är på väg tillbaka"

Jaha, Kristina Hedberg, född 1970, hur känner du det? Vilka exakta paralleller ser du till Weimarrepublikens Tyskland, som jag antar att det som vanligt handlar om? Jaså, det var bara någonting du hade hört att man skulle säga i dessa sammanhang?

Inbjudna var den fine liberalen Jasenko Selimovic och den märklige statsvetaren Andreas Johansson Heinö.

Man inledde med att räkna upp Gyllene Gryning och Jobbik, men vi förstod att man naturligtvis inte skulle stanna där. Följaktligen dyker sedan Front National, UKIP och en mängd andra partier upp, i en salig blandning. De politiskt korrekta har för länge sedan skjutit sig i foten, genom sitt förvirrade och generösa epitetsättande, där "högerextrem", "främlingsfientlig", "rasistisk" och "fascistisk" sedan länge förlorat all mening. Man vill svartmåla ett parti som Front National genom att koppla samman det med ett parti som Gyllene Gryning. Men även Front National beskrivs ju som fascistiskt och rasistiskt, så vad är problemet? På samma sätt vill man varna SD-väljare för att deras parti kommer att samarbeta med exempelvis Front National. Eftersom även SD alltid beskrivits som ett fruktansvärt och fascistiskt parti, är frågan hur ett sådant samarbete plötsligt blir skrämmande. 

Det är lite märkligt att liberaler så gärna vill tala om dessa "högerextrema" partier. Enda skälet till att de är mer fixerade vid dessa, än vid sin egen politik, torde vara att de här ser en chans att utmåla sig själva som fina och toleranta, vilket verkar vara själva grunden i deras liberala engagemang. Selimovic talar upprört om att de nationalistiska partierna har fått till stånd en förändring av migrationspolitiken, med vilket han menar att en minskad invandring alltid och i sig är negativt, oavsett vem som genomför det och varför. Allt som inte är massinvandring är fascism. 

Selimovic passar också på, som den folkpartist han är, att ge Löfven ett tjuvnyp för att han skulle ha sagt att svenska jobb först skall gå till svenska arbetslösa. Att socialdemokraterna är positiva till bidragsinvandring, men motståndare till arbetskraftsinvandring, beror i verkligheten helt på att de vill appellera till sin väljarbas och har ingenting med någon anpassning till en "främlingsfientlig" agenda att göra. 

Som vanligt så slarvas det också en hel del med logik och sanning när dessa partier skall diskuteras. Selimovic kan obehindrat tala om att "Idag är Le Pens dotter ledare till största främlingsfientliga partiet i Frankrike". Det var väl i så fall även fadern på sin tid? Front National har alltid varit det största invandringskritiska partiet i Frankrike, men är nu dessutom på väg att bli det största partiet över hela skalan.

Även Andreas Johansson Heinö, som ändå skall vara statsvetare, använder begrepp och logik lättvindigt. När han hävdar att det i Europarlamentet funnits fascister sedan 1984, syftar han troligen på just Front National, som det året fick tio ledamöter invalda. 

Det blir sedan Selimovics tur att spåra ur rejält. Tämligen lösryckt börjar han tala om "de här snorungar" och deras "nazi bombjackor", som tydligen även "ropat anti-semitiska glåpord". Då den italienska fascismen ursprungligen inte var särskilt antisemitisk, antar jag att vi nu istället gått över till tysk nationalsocialism.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Europavalet blir mycket spännande detta år, då en mängd ledamöter från folkliga partier från hela Europa kommer att tåga in i församlingen. Medan Folkpartiet får ett mandat, kommer Sverigedemokraterna kanske få tre. Möjligen är detta val början till slutet för hela det federala projektet, då Marine Le Pen drömmer om att krossa EU genom att ta Frankrike ur unionen.