Näthat som maktens verktyg

Det pågår för närvarande en medveten sammanblandning av två olika fenomen. Det första är det riktiga näthatet, som riktas mot kvinnor i offentligheten, och uttrycks som rena hot, ofta av sexuell karaktär. Det andra är den kritik mot makten som förekommer på fria sajter som exempelvis Avpixlat. Dessa fria sajter, och den samhällskritik som där framförs, är helt nödvändiga i det stängda svenska debattklimatet.

Det senaste exemplet på denna taktik är gårdagens Uppdrag granskning. Programmet inleds med att kvinnliga debattörer får läsa upp hot som riktats mot dem, hot som är både grova och idiotiska. Sedan dyker dock sammanblandningen upp:

"Annars är det två ämnen som är extra känsliga, enligt alla kvinnor vi pratar med. Det ena är att kritisera högerextrema krafter, eller att skriva negativt om Sverigedemokraterna. Det andra är att överhuvudtaget uttrycka en feministisk åsikt."

Problemet i Sverige, och det som orsakar denna ilska, är att det i offentligheten enbart skrivs negativt om Sverigedemokraterna. Denna propaganda matas ut dag efter dag, och det är knappast konstigt att många människor blir upprörda. Då deras invändningar inte kan framföras via traditionella kanaler i offentligheten, blir det fria sajter och kommentarsfält som återstår. Det är dock djupt ohederligt att likställa denna berättigade vrede med de idiotiska hot som skickas till kvinnliga debattörer. Själv hatar jag varken Åsa Linderborg eller Lisa Bjurwald, men jag tycker de har fel, är odemokratiska och har alltför stort inflytande, vilket jag också argumenterar för, bland annat här. Jag skulle dock aldrig få för mig att hota dem, eller skicka kränkande meddelanden.

Man skall komma ihåg att personer som Linderborg och Bjurwald inte är några stackars sårbara kvinnor, utan i högsta grad makthavare, som går andra makthavares ärenden. Som maktens megafoner förtjänar de att bemötas. Detta skall dock ske med argument, inte med hot och debila förolämpningar, som endast slår tillbaka mot dem som skickar dessa.

Sedan är blir det lite patetiskt att dessa mediefigurer reagerar endast för att det drabbar dem själva. SD-kvinnor har länge utsatts för hot med liknande innehåll, utan att det rönt någon större uppmärksamhet. Gissningsvis tycker Linderborg och Bjurwald att detta egentligen är bra och berättigat.

Om detta skriver Mats Dagerlind på Newsmill:

"Varför fanns bland alla dessa högläsande kvinnor i Uppdrag Gransknings trailer exempelvis inte någon av alla de Sverigedemokratiska politikerkvinnor som utsätts för minst lika obehagliga upplevelser som Åsa Linderborg? Och varför detta ensidiga val av garvade journalistkvinnor med resursstarka medieplattformar till sitt förfogande, som samtliga dessutom talar i egen sak i stället för att ge röst åt de många unga tjejer därute som dagligen utsätts för näthat långt under medias radar?"

Mediernas kampanj mot "näthatet" är inget annat än en fortsatt kampanj mot oppositionella åsikter. När avvikande åsikter i exempelvis invandringsfrågan började dyka upp i kommentarsfälten, stängde man helt sonika dessa. Nästa mål blir nu all övrig opposition på nätet, som man först stämplar som "näthat", för att sedan kunna förbjuda även denna.

Bjurwaldismen har nått Finland

Vi har ju många gånger kunnat konstatera att debatten är lite friare och friskare i våra nordiska grannländer. Dock verkar Finland nu ha fått sin egen Lisa Bjurwald, i form av en man vid namn Mikael Brunila, som släppt boken "Äärioikesto Suomessa" ("Extremhögern i Finland").

Mikael Brunila, som till och med ser
ut som en svensk Expo-medarbetare

Hans ord hade lika gärna kunnat komma från Sverige:

"Journalisterna har legat på latsidan och extremhögern har fått härja fritt i Finland. En orsak till det är att journalisterna inte har varit på hugget. Extremhögern har inte tagits på allvar. Vi har ingen antirasistisk tradition i vårt land.

Det har inte skrivits tillräckligt om extremhögern. Folk vet helt enkelt inte om att de finns."

Samma fixering vid "extremhögern", och samma självpåtagna frälsarroll att bekämpa den oupplysta massans åsikter. Han drar sig förstås inte heller för att dra in demokratiska Sannfinländarna under den här beteckningen.

Vi kan nog trösta oss med att dessa censurivrare och godhetsapostlar knappast kommer att lyckas att hålla nere folkets åsikter ens i fogliga Sverige. Än mindre i det friare Finland.

Se intervju med Mikael Brunila

Brunila m.fl. om "fascistiseringen" av Finland

Bjurwald och hennes bok II

Igår tittade vi på Aftonbladets recension av Lisa Bjurwalds senaste alster, "Skrivbordskrigarna". Idag dyker en recension upp i SvD. Då denna recension till större delen har ett annat innehåll än Aftonbladets, tänkte jag kommentera även denna.

Man börjar med att titta på Avpixlat:

"Det är en förutsägbar, repetitiv mix och en ännu mer förutsägbar retorik, där ord som islamisering, fulmedier, kulturmarxister, oikofobi och kulturberikning finns med i var och varannan mening, i en total åsiktshomogenitet. Innehållet och språket är extremt ensidigt, enligt klassisk propagandamodell."

Visst, jag kan hålla med om att det finns vissa nyckelord som ofta återkommer. Jag menar dock att detta är ganska naturligt när man skriver om ett visst område - hur skulle man exempelvis kunna undvika att tala om politisk korrekthet, när den genomsyrar hela offentligheten? Det är också absurt att representanter för medieetablissemanget kritiserar Avpixlat för att innehållet skulle vara förutsägbart, när det knappast går att bli mer förutsägbar än de ständiga krönikor och ledare vi matas med från gammelmedia. Avpixlats krönikörer Mats Dagerlind och Stefan Torssell håller en nivå skyhögt över vilken PK-krönikör som helst.

"På dessa sajter och via dessa nätverk sprids också tips och verktyg för hur besökarna ska ”infiltrera” kommentarsfälten på vanliga nyhetssajter, vilket gör att det sällan tar många minuter innan en artikel på en tidningssajt som nämner ”invandring”, ”SD”, ”islam” eller något liknande, får en snabb svans av mer eller mindre rasistiska kommentarer."

Vilka tips skulle man behöva för det, och varför är det "infiltration" när en kritiker kommenterar en artikel? Sanningen är att gammelmedias usla alster provocerar en mängd människor till att göra sin mening hörd. Att alla dessa kommentatorer skulle vara styrda och koordinerade från SD-toppen är en fantastisk konspirationsteori om någon.

"En av de frågor som ställs i boken är hur vi ska ”ta tillbaka nätet”. Där går Bjurwald över i en förslagslista, som handlar om allt från systematiskt anmälande till förslag till medieföretagen. De kapitlen präglas av en förhoppning som möjligen är aningslös: att det goda nätet ska kunna slå ut det dåliga."

Bjurwalds förslag kan vi vid det här laget; det handlar om uppspårning och censur. Det är för övrigt intressant att hon använder uttrycket "ta tillbaka nätet", då det är en mycket uppriktig beskrivning för vad hon faktiskt vill göra; se till att endast hennes vänner och hennes åsikter skall få finnas på nätet, och där stå oemotsagda.

Slutligen vill jag kommentera själva ordet "skrivbordskrigare". Om man värnar civilisation och demokrati, är det märkligt att håna just dem som använder pennan för att diskutera samhällsfrågor. Det är väl mycket sunt och sympatiskt att tusentals människor är intresserade av samhällsutvecklingen, och väljer att kritisera den med ord, i stället för att fysiskt angripa sina motståndare. Fysiska angrepp är istället just vad vänstern använder sig av, då de saknar orden och argumenten.

Bjurwald och hennes bok

Många känner säkert till att Lisa Bjurwald släppt en ny bok, med titeln "Skrivbordskrigarna". Den avhandlar som vanligt "högerextremister", och recenseras idag i Aftonbladet, samma tidning som nyligen gav henne ett pris och en hummer för hennes fantastiska kamp.

Boken verkar vara ett angrepp på de fria medierna, och de medborgare som debatterar på dessa. Lisa Bjurwald menar nämligen att denna fria debatt kan leda till en ny Breivik, och då måste förstås debatten stoppas. Hennes förakt för yttrandefriheten ses av Aftonbladet som någon sorts klarsynthet:

"Journalisten Lisa Bjurwald var däremot beredd. Hon hade sett vad som rörde sig på de antimuslimska nätsajterna och drog, nästan ensam bland borgerliga opinionsbildare, snabbt de ideologiska trådarna från Breivik till Sverigedemokraterna och ända in bland konservativa och liberala debattörer."

Jag antar att dessa trådar handlar om kritik av och oro inför islam, något som delas av miljoner människor i Västvärlden. Det finns knappast en enda sverigedemokrat som på något sätt stödjer Breiviks bärsärkagång, men någon hederlighet behövs ju inte när etablissemanget ger sig på SD. Aftonbladet har dock lite intressant kritik, bland hyllningarna:

"Hon lutar sig mot en rätt idylliserad bild av det goda samhället, där polis och säkerhetspolis står i demokratins tjänst, där massmedierna är ”neutrala” och där våra hyggliga medborgare nu riskerar att förföras av nätets extremister. Några djupare spekulationer om vad – i samhällsutvecklingen, i det politiska landskapet – som driver folk i händerna på ytterhögern får vi inte, allt handlar om hur propagandan ser ut och fungerar."

Exakt. Varför måste fritt tänkande medborgare söka sig utanför de etablerade medierna? Jag tror att Lisa Bjurwald på allvar tycker att medierna är neutrala, eftersom de speglar hennes egna åsikter. Delar man inte dessa åsikter blir man mycket medveten om hur likriktade och vinklade de är.


Expressens löpsedel inför valet 2010

Avslutningsvis förfäras Aftonbladet över att debatten rört sig utanför de formuleringar etablissemanget påbjudit:

"SVT kan ställa frågan om hur mycket invandring Sverige tål. En moderat kommunpolitiker föreslår ”flyktingtak”. Alla, säger alla, politiska partier beskriver ­integrationen som ”misslyckad”. Jag kan här skriva ord som PK-maffia, massinvandring eller islamisering, och nästan alla vet vad jag menar.

Det är den sortens förskjutningar i den politiska kulturen som är den stora faran med propagandan. Den plöjer marken, inte bara för någon enstaka Anders Behring Breivik utan framför allt för en Jimmie Åkesson."

Återigen är det censur man vill ha, där till och med fullständigt motiverade frågor om vilken nivå vi skall ha på invandringen, är så farliga att de helst måste förbjudas. Att man medvetet nämner Breivik och Åkesson i samma mening är uselt, men ännu allvarligare är egentligen att man inte tycker att partiledaren för Sveriges tredje största parti överhuvudtaget skall få delta i offentligheten. Det skulle nämligen innebära "en förskjutning i den politiska kulturen". Det är nog hög tid för en sådan förskjutning.

"Hummerkniven" till Lisa Bjurwald

 

Aftonbladet Kultur instiftade förra året ett nytt pris - Hummerkniven. Festligt nog är priset döpt efter ett kvarter på Södermalm, där ju de flesta i medieetablissemanget är bosatta.  Hummerkniven "är ett pris till liberaler som vågar vara liberaler". Ja, det måste ju vara en väldigt kontroversiell position bland Stockholms elit.

För 2012 går detta pris, förstås, till Lisa Bjurwald. Aftonbladet berättar:

"Framtidens historiker kommer att säga, att 2012 var året när främlingsfientligheten bröt igenom på alla nivåer. Liberala bastioner som tidigare stått oomkullrunkeliga började plötsligt svikta eller helt rasa ihop.

Så var blev ni av, ljuva liberaler, som pratade om en rimligare värld? Ni fanns ju här alldeles nyss, vart tog ni vägen?

Men vänta nu, vi ser någon där! Mitt på den liberala barrikaden står hon ju: Lisa Bjurwald!

I ett krig med två fronter - en mot högerextremisterna och en mot dem som banaliserar vår tids fascistoida tendenser - står hon okuvlig. När alla andra flyr, måste den som har modet att stanna kvar stå desto stadigare.

Vi ställer oss bredvid. I trots och längtan, drömmer vi om en ny tid."

Nu är det ju knappast särskilt modigt att "stå upp mot högerextremism" i medieetablissemanget, det verkar snarare vara det enda de sysslar med. Bjurwalds kamp går dessutom inte ut på att argumentera för sin liberalism, utan endast att brännmärka och förbjuda sina motståndare.

Kulturredaktionen delar också ut ett "Liffnerstipendium" till Göran Greider, för att han är kommunist, och litteraturpriset till Johannes Anyuru, för att han är svart.

AB om Anyuru
AB om Greider
AB om Bjurwald
Artikel i Fria Tider

Åsa Linderborg stoltserar

Vår eminente riksdagsman Thoralf Alfsson (sd) arbetar inte bara i riksdagen för landets framtid, han driver också en välbesökt blogg. För ett par veckor sedan lanserade han, med viss glimt i ögat får vi förmoda, tävlingen "Sveriges sämsta journalist". Vann gjorde Åsa Linderborg, med 38,7% av rösterna.

Detta har gjort Linderborg stolt. Antagligen så känner hon att, om en massa otäcka högerextremister ogillar en, så måste man vara på rätt spår. Nu är det dock inte så att vi ogillar en mängd briljanta journalister bara för deras åsikter; vi tycker faktiskt att de helt enkelt är dåliga i sin enkelspårighet och debila analyser. I ärlighetens namn ska sägas att jag själv inte tycker att Åsa Linderborg är sämst. Hon är uttalad kommunist, och har mycket bisarra åsikter och korståg, men hon skriver åtminstone välformulerat, vilket är mer än man kan säga om de flesta av hennes kollegor. De flesta skriver dåligt genomtänkta och uselt formulerade krönikor, som inte är mer än upprepningar av andras krönikor, pepprade med små nyckelord som "30-tal" och "människosyn". Allra sämst skulle jag nog säga är Lena Sundström, som skaffat sig en plats i värmen genom att hitta rasism överallt, inte minst i Danmark. Hon verkar helt enkelt inte särskilt intelligent.



Linderborg kan berätta om hur det går till när "högerextremister" reagerar mot PK-media:

"Hur går det till när en skribent plötsligt får mejlen full av hat och hemmet attackerat?

I Mazettis fall började det med att Thoralf Alfsson bloggade. Thoralf Alfsson sitter i riksdagen för Sverigedemokraterna. När han bloggar klickar hela systemet i gång. Fotsoldaterna ger sig ut, på nätet och ända hem till folk."

Som vanligt så idiotförklaras vi. Man behöver ingen auktoritet som "klickar igång" en; vi överöses så till den grad av etablissemangets skriverier, att vi blir provocerade helt på egen hand. Det är väldigt sunt att en person som Mazetti inte bara kan vräka ur sig vad som helst, utan att få hundratals kritiska mothugg.

Linderborg avslutar med en förhoppning inför 2013:

"Jag siktar på att vinna 2013 också, även om konkurrensen kommer vara stenhård. Jag hoppas det i alla fall.

Året har bara börjat, men jag ser redan nu en ohygglig utmanare i Lisa Bjurwald. Om några ­dagar kommer hennes bok Skrivbordskrigarna, som handlar om hur högerextremismen formerar sig på ­nätet."

Lisa Bjurwald tittar vi på här i bloggen med jämna mellanrum. Hon ger ett arrogant och maniskt intryck, och lever helt på att bekämpa "högerextremism" och ivra för åsiktscensur. De är båda värdiga vinnare 2013, men möter förstås stark konkurrens från resten av ankdammen, i form av Oisin Cantwell, Lena Sundström, och alla de andra.

Att chatta med medieetablissemanget

De etablerade nättidningarna inbjuder ibland till chattomgångar med sina företrädare. Nu handlar det ju inte om chatt i egentlig mening, eftersom man inte kan diskutera, utan endast skjuta in en fråga, som sedan förhoppningsvis väljs ut för publicering och besvarande. Idag har två av de värre åsiktsförtryckarna givit läsarna denna möjlighet.

Det börjar lite fånigt med Jan Helin:



Daniel:
Vad använder du för hudprodukter? Om du nu använder det..din hud är fantastisk!

Jan Helin:

Wow. Tack! Hur kan du veta så mycket om min hud? Jag använder bara tvål. Min dotter, som är 15 och betydligt mer kunnig om hudvårdsprodukter än jag, hävdar att bara idioter tvättar ansiktet med tvål. Jag ska visa henne ditt inlägg.

Sedan blir det allvar, och Helin surnar till:

V för Vendetta:

Hur kommer det sig att man gått ut med namn och identitet på den rånare med nordiskt ursprung från rånet medans man valt att inte gå med identiteten på de icke-nordiska personerna som begick det andra rånet? Är det verkligen rättvist att dölja identiteten på alla brottslingar utom de från Sverige/Norden?

Jan Helin:

Zzzz.... Det är inte så det går till. Kan ni inte bara fatta det en gång för alla. Jag är urless på den här iditotiska konspirationsteorin som går ut på att medier publicerar namn och bild på personer om de har viss hudfärg och pixlar om de har annan bakgrund. Det är kort och gott bullshit. Det är i huvudsak bevisläge och straffvärde i brottet som ligger till grund för värdering av allmänintresse som styr publiceringsbeslut i sådana här fall.

Det låter ju bra, men motbevisas redan i samma upplaga, där man hänger ut en vit kvinna med namn och bild, som endast är misstänkt för bedrägeri. Södertäljerånarnas identitet håller man dock mycket hemlig.

Till Lisa Bjurwald kommer i DN en mycket bra fråga, från signaturen Johan:

Johan:

Om den kinesiska staten inför krav på registrering för Weibo-användare, så kallas det för nätcensur och förtryck. Men motsvarande tillvägagångssätt beskrivs i Sverige som kamp mot näthatet. Ligger det något i detta påstående? Kan man kanske säga att Kina också kämpar mot näthatet, fast på sitt sätt?

Lisa Bjurwald:

Skillnaden ligger i anledningen; Sverige kan ju inte liknas vid en stat som Kina och har inget intresse av att censurera folks åsikter.

Detta är ett helt bisarrt påstående av Bjurwald, som alltså ägnar sig på heltid just åt att censurera folks åsikter. Hon har bland annat kritiserat Svt när de återgivit vad som sagts av sverigedemokrater i riksdagen.

 

 

Lisa Bjurwald....igen.

Lisa Bjurwald har vi tittat på tidigare. Hon är "journalist och författare med inriktning på högerextremism och rasism", vilket betyder att hon är en av alla dem som försörjer sig på att vara politiskt korrekt. Idag får hon av någon anledning utrymme på DN Kultur. Denna gång handlar det om näthatet, eller snarare det man kallar det "högerextrema näthatet". I etablissemanget är det ju inte fel att hata, men då skall det komma från vänster, och det finns väl knappast några som sprider så mycket hat som till exempel Expo och de olika kultursidorna.

"Men få förundersökningar inleds. Säpo ligger lågt och är koncentrerat på samhällsomstörtande verksamhet, det vill säga sådant som hotar det demokratiska statsskicket."

Ja, Lisa, nu är det ju just det som är Säpos uppgift, det vill säga att skydda vår konstitution och demokrati. Självklart tycker du att de borde förfölja alla som inte delar dina och dina mediavänners värderingar, men där är vi inte ännu.

"Nätet fångar också upp människor som annars inte skulle ha varit aktiva. En medlem i, säg, Hamas hade ändå kämpat för att befria sitt land. Så är det inte här."

Hamas, som alltså mördar oppositionella och skickar raketer mot civila i Israel, "kämpar för att befria sitt land", medan svenska nätdebattörer som vill diskutera exempelvis invandringspolitiken, är så otäcka att de bör tas om hand av Säpo.

De som inte delar Bjurwalds åsikter är inte bara farliga, de är dessutom idioter:

"De unga saknar allmänbildning, men är på nätet varje dag. De är nyfikna, har kanske hört talas om Förintelsen och vad som hände då, de kanske undrar vad en jude egentligen är för något – och googlar det."

Vår elit har alltså inte bara en uppgift att kontrollera och straffa oss, de har även en roll i att utbilda oss, så att vi inte längre tänker så fel.


Klockan 13.00 idag kan ni chatta med Lisa om detta på DN!

Lisa Bjurwald i farten igen

Lisa Bjurwald har vi tittat på tidigare. Hon är "journalist och författare med inriktning på högerextremism och rasism", vilket betyder att hon är en av alla dem som försörjer sig på att vara politiskt korrekt. I dagens Expressen bjuder hon på en attack mot de fria medierna på nätet.

För att ytterligare framhäva sig själv och sin betydelse i den viktiga kampen tar hon med några exempel om vad som sagts om henne själv på nätet:

"Lisa Bjurwald är en av många mörka politiska propagandister som korrumperar vår demokrati för att försvara en mycket destruktiv politik för svenska folket, hon vill oss inte väl"

Ja, mot detta påstående har jag inget att invända. Det stämmer också att hon bara är en av många.

Vad dessa individer inte förstår, eller inte låtsas om, är att det likriktade mediala klimatet i vårt land gör alternativa sajter som exempelvis Avpixlat helt nödvändiga. Debatten och påståendena i gammelmedia är så fullständigt vridna och enstämmiga att man måste till de fria medierna för att få information och kunna diskutera. När kommentarsfält dök upp på tidningarnas webbplatser innebar det en demokratisk revolution; plötsligt kunde vi diskutera och bemöta vad som sades i media. Dessa kommentarsfält försvann dock mycket snabbt, när oppositionella röster gjorde sig hörda.

Man använder också språket för att smutskasta de fria medierna. De kallas oftast för hatsajter, eller med Reinfeldts ord, djungeltrummor. Oppositionella röster kallas för "troll". Det är dock lite komiskt, eftersom man inte förstått vad "troll" betyder i internetsammanhang. Ett troll är någon som lägger in fejkade eller lögnaktiga kommentarer för att provocera - det betyder inte sverigedemokrat.

Bjurwald nämner också, som ett positivt exempel, SSU-arna som mobiliserades för att debattera i de fria medierna. Ha - jag skulle vilja se den SSU-are som kan övertyga en skarp Avpixlat-läsare om saligheten i islam, eller vår nuvarande invandringspolitik. En av hennes hyllningar till sig själv blir lite komisk:

"Westerbergutredningen, där jag suttit med som expert, föreslår därför finansiellt stöd till demokratiska motkrafter, exempelvis sajter som sprider kunskap om mänskliga rättigheter."

Vilket land vi lever i! Bengt Westerberg, av alla människor, får alltså ett uppdrag att utreda svenskens rasism, och kopplar in Lisa Bjurwald, av alla människor, som expert. Visst, sprid ni kunskap om mänskliga rättigheter, så kommer vi alla övertygas om förträffligheten i massinvandring.

Dagens citat: Lisa Bjurwald

"Att Svt kan vidarebefordra allt som sägs i riksdagen är förfärande."

 

Lisa Bjurwald, antirasist på heltid, ger sin syn på demokrati, yttrandefrihet och vad Sveriges Television har för roll.

 

Som framgår redan av bilden är Lisa Bjurwald en person som tar sig själv på mycket stort allvar, inte minst eftersom hon som professionell bekämpare av högerextremism och främlingsfientlighet har ett mycket viktigt uppdrag. Citatet är i själva verket inte dagsfärskt, men det är först nu som bloggen har upptäckt den underbara sidan Medievärlden. På den figurerar mediefigurer och diskuterar sin bransch, samt håller med varandra om vad som inte får sägas och vad deras egna ansvar är. Så här presenteras hon på sidan:

 

"Lisa Bjurwald började som reporter och krönikör på Expressen som 16-åring. Hon har bland annat varit ledarskribent på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, skribent på Expo och redaktör på Axess Television samt jobbat för den marknadsliberala tankesmedjan Timbro.
Just nu är hon aktuell med reportageboken Europas skam. Rasister på frammarsch."

I ett utmärkt inlägg på Avpixlat, skriver Mats Dagerlind om Lisas fixering vid att förbjuda åsikter hon själv ogillar. Rubriken är "Polisanmäl mig eller håll käften, Lisa Bjurwald".