Migrantbåten - vad kan gå fel?

Det mesta kring Sveriges migrationspolitik är absurt, inte minst det enorma antalet asylsökande som gör att Migrationsverket får leta med ljus och lykta efter platser. Idag meddelas att verket ska skriva kontrakt med amerikanska US Shipmanagers som kommer att leverera kryssningsfartyget Ocean Gala, där tanken är att placera hela 1 790 personer.

Aftonbladet har gjort följande lilla reportage:





Självklart är Willis Åberg nöjd med att få dit åtminstone en liten pusselbit, vilket ett par tusen personer faktiskt är i Sveriges totala asylkaos. Det är ingen slump att eufemismen "utmaning" sägs mer än en gång.

Vad kan möjligen gå fel? Med den mängd tumult, polisutryckningar och två mord som har skett på asylboenden, är scenariot med 1 790 asylsökande samlade på en båt en fascinerande tanke, särskilt som "trångboddhet" har angetts som en ursäkt vid dessa fall. För att upprätthålla ordningen skulle sannolikt en ordentligt tilltagen polisstyrka behöva vara stationerad på båten dygnet runt, men det kommer knappast att ske. Inte heller kommer man att förlägga båten ute till havs för att bespara lokalbefolkningen olägenheter, så den ort som drar nitlotten kommer alltså att få 1 790 personer som driver runt i centrum.

Det är när denna verklighet närmar sig som det blir intressant. Leverantören har i detta fall nämligen sökt bygglov i Härnösands hamn och lokala politiker, från samtliga partier, arbetar nu på högtryck för att inte just deras kommun ska bli den utvalda. I tidningen Allehanda påpekar socialdemokraten Sara Nyland att kommunen har rätt att avslå en ansökan om tidsbegränsat bygglov om man inte anser verksamheten lämplig, vilket kan ske utan närmare rättsliga överväganden. Hon säger vidare:

"Detaljplanen anger att hamnområdet inte är lämpligt för bostäder. Det kommer sannolikt också att vara det ställningstagandet som Samhällsnämnden kommer fram till."

Som om det skulle vara det verkliga skälet. Själv provoceras jag en hel del av lokala politiker ur Sjuklöverns partier som applåderar den massiva asylinvandringen, men alltid kan hitta olika skäl till varför just deras kommun är olämplig.

Nya skräcksiffror för 2016

Idag presenterade Migrationsverket en prognos för hur många asylsökande som kan väntas komma till Sverige under året. På verkets hemsida får vi veta att de egentligen bara gissar ganska vilt, men presenterar tre scenarion:

"Det högre alternativet ligger på 140000 asylsökande, varav 27000 ensamkommande barn. Detta bygger på att Turkiets, EU:s och dess medlemsländers kontrollåtgärder är effektiva till en början, men sedan snabbt avtar i effektivitet. Det lägre alternativet ligger på 70000 asylsökande, varav 12000 ensamkommande barn. Då antas kontrollåtgärderna ge tydlig effekt under hela året, och ytterligare åtgärder införas när antal asylsökande börjar öka igen från och med maj. Ett mellanalternativ på 100000 asylsökande, varav 18000 ensamkommande barn, har använts som grund för verksamhetsberäkningarna i prognosen."

Av erfarenhet vet vi att dessa uppskattningar egentligen inte betyder så mycket, då Migrationsverkets 80 000 istället blev till 163 000 förra året, men låt oss ändå utgå från de ovan presenterade siffrorna. Massinvandringsvurmarna har den senaste tiden påstått alltifrån att Sverige urholkar asylrätten till att gränserna har stängts, men den absolut lägsta prognosen ligger alltså på 70 000 personer, vilket fortfarande är en ohållbart hög siffra. Denna nivå förutsätter dessutom att kontrollåtgärder kommer att vara effektiva under hela året, samt att ytterligare åtgärder kommer att införas, något jag starkt betvivlar. Kanske är jag onödigt pessimistisk, men jag misstänker att 140 000 kommer att ligga närmare sanningen vid årets slut. Regeringen förtjänar alltså inte några som helst lovord för sin nya politik och vårt land fortsätter att bedriva en huvudlös invandringspolitik. Föga förvånande är denna släpphänthet inte gratis och för mellanalternativet på 100 000 personer blir kostnaderna:

"Kostnaderna för ersättningar till kommuner och landsting, samt boende för asylsökande beräknas uppgå till knappt 41 miljarder, vilket är 180 miljoner mer än i oktoberprognosen. Kostnaderna för ensamkommande barn, både under och efter asylprocessen, beräknas bli 29,5 miljarder under 2016, vilket är knappt 2 miljarder mer än tidigare beräknat."

Nästan 30 miljarder kronor alltså, för en grupp som i stort sett saknar asylskäl. Alla siffror kring Sveriges invandringspolitik är groteska, vilket den nuvarande situationen också redan är. I nuläget är 180 000 personer inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem, varav 100 000 bor på asylboenden.. Under året måste 27 000 nya platser skakas fram.

Jag vädjar ännu en gång om att Sverige helt slutar bevilja asylansökningar.

Dagens citat: Anne Ramberg

Anne Ramberg, som likt Viktor Banke misstar en juridisk examen för auktoritet inom migrationsdebatten, vill idag stå upp för Migrationsverket. Visserligen agerar verkets generaldirektör Anders Danielsson som någon sorts invandringsvurmande aktivist, men de mest skyldiga hittar vi inte där, utan naturligtvis bland de politiker från höger till vänster som strävar efter att byta ut befolkningen.

Självklart hade den senaste invandringsvågen kunnat förutses, och det gjorde också många av oss. Har man fri invandring från Syrien och ett snabbspår för afghanska män, blir så småningom också volymerna imponerande. Om vi vill vara lite generösa mot Anne Ramberg, kan vi ge henne en liten stjärna för att åtminstone inte omvandla ordet "problem" till "utmaning".

Verklighetens gränskontroller

Regeringens plötsliga beslut om gränskontroll blev traumatiskt för många goda liberaler och vänstermänniskor, som gärna talade om "stängda gränser". Gårdagens Rapport-sändning gav emellertid en annan bild.






De anländande utan identitetshandlingar får alltså direkt frågan om vilka av dem som vill stanna i Sverige. Observera också hur reportern på perrongen kan berätta att alla som där tas åt sidan vill stanna i Sverige. Genom reportaget får vi också en påminnelse om hur många som faktiskt kommer till landet för att söka asyl, då varje ankomst vid varje gränsövergång och station omfattar ett antal asylsökande. En festlig bonus i inslaget är jordaniern som tycker att asyltrycket på Sverige verkar vara för stort, trots att han alltså kommer från ett av de länder som alltid framhålls för att visa att Sverige inte alls tar emot många flyktingar.

Min poäng med att lägga upp detta nyhetsinslag är att det ger en bra bild av hur de nya gränskontrollerna inte verkar ha någon större inverkan på de berömda volymerna. Det är snarare smått otroligt att människor tidigare har kunnat glida in i Sverige utan kontroll eller registrering. De som i detta sammanhang är ute och viftar med rasistkortet vet i vanlig ordning inte vad de talar om. När jag själv besökte exempelvis Turkmenistan fick jag snällt söka visum månader i förväg och visa upp både detta och passet vid ankomst. Så ser världen ut och det är alldeles logiskt.

Det är inte gränskontroller som är avgörande, även om de är helt nödvändiga, utan hur asylansökningar sedan hanteras. Den dag vi börjar med att ge avslag på samtliga kommer också trycket på perronger och färjor att minska dramatiskt.

Tvånget kring "ensamkommande flyktingbarn" skruvas upp

Sverige tar emot absolut flest så kallade "ensamkommande flyktingbarn" i hela EU, en siffra som dessutom ökar år efter år, sannolikt därför att kunskapen sprids om landet i norr där inga kravs ställs och inga ålderskontroller görs. Eftersom det för våra politiker vore otänkbart att försöka stävja den strömmen, har istället ett tvång för kommuner att ta emot denna grupp införts, en situation som i SVT i morse diskuterades med Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör för Migrationsverket:





Till att börja med är det patetiskt att samtliga etablerade medier alltid omnämner gruppen som "ensamkommande flyktingbarn", eller helt enkelt "barn", utan citationstecken, när en något hederligare benämning skulle kunna vara "som uppger sig vara under 18 år". Att de någon gång ska beröra det faktum att dessa individer ofta är vuxna, ofta saknar flyktingskäl och ofta har anhöriga i hemlandet är nog att hoppas för mycket.

Från att tvånget legat på "Steg 3", där alla kommuner tvingades ta emot gruppen, går vi nu alltså in i "Steg 4", där även de som har tagit emot denna kategori ska tvingas ta emot fler. Språkbruket är närmast totalitärt. Observera också att Ribbenvik i samma andetag lyckas få med både "enorm resurs" och "utmaning".

Jag rekommenderar läsning av Nya Tiders artikel "De är inga barn, de är bortskämda unga män".

"Låt fler barn få stanna i Sverige"

Ovanstående vädjan kommer från Aftonbladets Daniel Swedin. Bakgrunden är en omformulerad lagtext:

"Det var budskapet när våra politiker i somras ändrade utlänningslagen för att 'förtydliga och säkerställa att barnets bästa beaktas'."

Swedin lyfter fram Migrationsöverdomstolens första dom sedan lagen ändrades:

"Det handlar om en 13-årig flicka som kom till Sverige för sju år sedan. Då var hon sex år. Det är en flicka som vuxit upp i Sverige, går i svensk skola, pratar svenska, har fått vänner här."

Att man har uppehållit i Sverige ett antal år utgör fortfarande inte ett skäl för uppehållstillstånd. Jag förundras över alla dessa fall där någon har bitit sig fast i landet på oriktiga grunder, eller helt enkelt illegalt, och där de samlade medierna alltid lyfter fram just de "argument" som Swedin gör. Hur kan det ens vara möjligt att stanna i landet i flera år, sätta barnen i skola, när man inte ens har rätt att vara här?

Det går att läsa domen, där det framgår att familjen kommer från Makedonien, ett av de länder som borde rendera ett omedelbart avslag. Fadern har dock visat upp ett falskt bulgariskt pass och eftersom Bulgarien är EU-medlem skulle han då ha haft rätt att vistas och arbeta här. Familjen ska helt enkelt utvisas, även om fina människor som Daniel Swedin är snabba med att lyfta fram aspekter som "svensk skola" och "vänner här". Ett senare stycke är lite intressant:

"Migrationsrättsexperten Louise Dane skriver på sin blogg om domen och ett antal brister hon ser i den. Bland annat menar hon att domstolen inte har gjort någon ordentlig bedömning av fallet och tror att domen kan leda till att politikernas önskan att fler får stanna inte nås." 

Betrakta de avslutande orden. Det spelar alltså ingen roll att familjen kommer från ett demokratiskt land som inte befinner sig i krig, eller att de har försökt bita sig fast med hjälp av förfalskade handlingar, eftersom problemet är att man inte når önskan att så många som möjligt får stanna. Därefter bli Swedins text direkt absurd:

"En av Miljöpartiets stora insatser är att de brutit den gamla samsynen i svensk migrationspolitik. I överenskommelser med både moderater och socialdemokrater har man gjort politiken mer generös."

Nej, Miljöpartiet har sannerligen inte brutit någon samsyn, snarare skruvat upp denna samsyn ett snäpp, så att både moderater och socialdemokrater nu är med på ett tåg som skenar än mer. Riksdagens samsyn har brutits genom Sverigedemokraternas inträde i församlingen, och alternativa medier gör sitt bästa för att bryta samsynen i den offentliga debatten.

"Människor avvisas fortfarande från Sverige till krig, förföljelse och död. Barn skickas tillbaka till platser dit de saknar anknytning och inte kan tala språket. Fortfarande saknas det lagliga vägar in i Europa."

Migrationsöverdomstolens första dom sedan lagtexten omformulerats handlar fortfarande om en familj som kommer från Europa och har ljugit om sitt ursprung. De skickas inte tillbaka till krig och död. Barnen kunde inte svenska när de kom hit, men då spelar bristande språkkunskaper tydligen ingen roll. En 13-åring med två makedonska föräldrar kommer naturligtvis att klara språkfrågan utmärkt i hemlandet.

Den stora frågan kvarstår dock: Hade Migrationsverket inte kunnat avslöja det falska passet för sju år sedan? Det är uppenbart att Sverige behöver strama upp lagarna så att det inte längre blir möjligt att stanna kvar år efter år illegalt.

Dagens citat: Carl XVI Gustaf

"Tack och lov kommer de inte alla hit, utan de försvinner sedan till olika platser i Europa."
Aftonbladet

På plats i den spännande kommandocentral som Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson låtit bygga åt sig, ger vår statschef en spontan kommentar. Tydligen har inte ens alla i samhällets toppskikt anammat de påbjudna tankarna kring "resurser" och "tillgångar". Verkets operative chef Mikael Ribbenvik bjuder därefter på det förvånansvärt ärliga:

"Men de flesta söker asyl i Sverige och Tyskland. Det är en stor snedfördelning mellan de 28 länderna i EU."

Sedan levererar han dessvärre en ren lögn:

"Vi kan inte påverka hur många som söker sig hit."

Det stämmer förvisso att Migrationsverket inte kan påverka det, men samma påstående används om Sveriges situation i stort, vilket sannolikt är vad även Ribbenvik åsyftar. Anders Danielsson måste också skjuta in en förljugen kommentar:

"Om jag skulle fly från Sverige skulle jag ju också självklart välja att söka asyl i ett land där jag visste att rättssäkerheten är stor och att jag skulle behandlas väl."

Nonsens. Människor söker sig inte hit därför att "rättssäkerheten är stor", utan helt enkelt för att vi delar ut permanenta uppehållstillstånd som ingen annan, tillsammans med en generös anhöriginvandring.

Anders Danielsson i den kommandocentral där han
brukar spatsera runt och dra pilar från Mellanöstern
till Sverige.

Dagens bild: Migrationsverkets kommandocentral

På ovanstående fantastiska bild poserar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson i det "operativa ledningsrum" han har låtit bygga. Ett verk som inte har några krav på sig och kan äska så mycket pengar det behagar, ska naturligtvis ha en imponerande kommandocentral, som hämtad ur ett amerikanskt krigsdrama. Kanske är uppbyggnaden alldeles naturlig; härifrån ska folkutbytet och kriget mot svenskarna föras och övervakas. Det är inte svårt att föreställa sig hur Danielsson glider runt i rummet och drar pilar från Mellanöstern till Sverige, likt vilken annan invasionsplan som helst.

DN berättar:

"På skärmarna syns hur många som söker sig till Sverige i dag, hur många boendeplatser det finns i kommunerna just nu och hur många av Migrationsverkets anställda som är i tjänst."

Rummet bär naturligtvis Raoul Wallenbergs namn. Som tjänsteman ska Anders Danielsson egentligen inte uttala sig politiskt, men han kan inte låta bli att bjuda på de vanliga "argumenten" för massinvandring:

"Det tycks så himla mycket från alla håll, men det finns inget djup i resonemanget. Okej, du vill minska invandringen. Säg då hur. Är Sverige en del i EU? Ja. Har vi skrivit under Genèvekonventionen? Ja. Är det krig i Syrien? Ja. Är Sverige ett bra land att komma till? Ja. Frågan är vad man vill att vi ska ändra på. Att gå ur EU eller ändra på flyktingkonventionen är inte så lätt. Men visst, vi kan göra det miserabelt att komma hit. Då kommer så klart ingen."

Känner Danielsson att hans eget resonemang kännetecknas av djup?

Gårdagens "Bar & Politik" - Del 2

Avslutning på "Gårdagens Bar & Politik - Del 1". 


Efter Anders Danielssons framträdande blir det sedan dags för den tidigare nämnda panelen att kommentera "hur han klarade sig", en formulering som kanske känns klockren i journalistens värld. Återigen bjuder Lars Ohly på den märkligaste iakttagelsen:

"...och väldigt stark humanism som grund för det han säger, nämligen att vi har aldrig haft fler flyktingar i världen."

Såg vi samma framträdande, Lars? Anders Danielsson är en tjänsteman, en byråkrat om man så vill, och hans grund är att utföra sina uppgifter, medan vi vet mycket lite om vad han själv tycker. Sedan sade han inte bara att det finns stora mängder flyktingar i världen, utan också, vilket Ohly valde att inte höra, att det finns olika anledningar till att många gånger fler söker sig till Sverige än till våra grannländer. Därefter råkar Lars Ohly ofrivilligt komma in på någonting viktigt:

"Men det är faktiskt så att det är närliggande länder till krisområdena och krigsområdena som tar emot den övervägande delen av alla flyktingar. 
[...]
och där har man enorma problem. Och att vi tar en liten del av bördan borde vara självklart."

Just det. De allra flesta flyktingar kommer inte längre än till grannländerna, där man skulle kunna göra hur mycket som helst för att förbättra förhållandena. Det är därför som SD talar om hjälp till närområdet och det är därför som det är så obegripligt att det är absolut nödvändigt att Sverige tar denna lilla del, som i vårt land blir till ett ganska stort inslag. Sedan är det naturligtvis fruktansvärt att Ohly kallar detta för "bördan", särskilt som han några minuter tidigare inte ens ville tala om kostnader i sammanhanget. Föga förvånande är det som stör honom mest att entreprenörer gör vinster i asylindustrin.

Jag delade upp kommentarerna kring programmet i två delar, eftersom jag trodde att även andra delen av sändningen skulle ha lika mycket underhållning att bjuda på som första delen, men jag tror att vi nöjer oss här. Låt oss avsluta med en liten tanke för de som har sett hela avsnittet: Era framtida ledare kan mycket väl bli Karl-Petter Thorwaldsson och Ellinor Eriksson. Jag menar fortfarande att det är ett demokratiskt problem att Sveriges största parti inte förmår attrahera intelligenta personer.

Gårdagens "Bar & Politik" - Del 1

Expressen har ett webbprogram kallat "Bar & Politik", ett program som faktiskt ofta kan vara intressant, vilket det var igår. Hela sändningen var 95 minuter, men låt oss nämna några av de mer intressanta och bisarra inslagen. En pikant detalj är att självaste Kurdo Baksi armbågat sig fram till platsen vid baren där han får maximal kameraexponering. Föga förvånande blev det Lars Ohly som inledde det absurda, genom sitt svar på frågan vad han förväntade sig av ett program som i mycket skulle beröra migration:

"Jag skulle önska att man återupprättade en solidarisk flykting- och invandringspolitik, så att vi kom bort från alla de här diskussionerna om invandringen som kostnader och en belastning för samhället."

Det uttalandet måste ses som ovanligt plakatmässigt till och med för Lars Ohly, och går inte ens riktigt ihop med sig självt. Om vi nu ska se flyktinginvandringen som någonting annat än en kostnad, varför då tala om solidaritet? Eftersom inflödet är en stor tillgång för oss, är det väl snarare en mer egoistisk politik han efterlyser? Frågan är dessutom vad han överhuvudtaget efterlyser. Om Sverige nu tar emot långt fler människor än vi kan hantera på ett vettigt sätt, och är EUs mästare med hästlängder, på vilket sätt ska en "solidarisk" politik "återupprättas"? Vi har aldrig tidigare haft en så stor asyl- och anhöriginvandring, så vilken svunnen tid är det han vill återupprätta?

Lars Ohly flankeras av Anna Dahlberg, som häromdagen mycket riktigt just slog fast:

"Vänsterdebattörer är de första att döma ut en diskussion om nivån på asylmottagandet och de sista att komma med egna integrationsförslag. Det enda som serveras är drömmar om en bättre värld."

I inslaget berättar hon att hon har fått positiva reaktioner, men lägger tyvärr till det irriterande påståendet att många nu ville diskutera frågan på ett seriöst sätt, utan att ha någon främlingsfientlig grund till att vilja diskutera den. Vi är många som mycket länge har velat diskutera den på just ett seriöst sätt, för att omedelbart få det där "främlingsfientlig" klistrat på oss. All kritisk diskussion kring invandringspolitiken har kallats för "främlingsfientlig" och "rasistisk".

Hon påstår dessutom att frågan har blivit tabubelagd på grund av Sverigedemokraterna. Nej du, den har alltid varit förbjuden, men SDs modiga företrädare och väljare har sett till att den nu måste debatteras även i Riksdagen. Här skulle jag faktiskt säga att Lars Ohly har en poäng, när han menar att Anna Dahlbergs text om volymer inte skulle ha skrivits om inte SD hade kommit in på scenen. När Dahlberg direkt vill bemöta det påståendet, havererar logiken fullständigt, då hon hävdar att vore det inte för SD, så skulle frågan ha gått att diskutera för flera år sedan. Jaha, varför skedde då inte detta under alla de år som föregick SDs genombrott?

Oscar Sjöstedt

Kvällens första gäst var SDs ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt, som i vanlig ordning var alldeles utmärkt. Lika förväntat var att första frågan handlade om det senaste spännande "avslöjandet" om en partiföreträdare.

Sedan blir det dags för Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson att göra entré. Han har ju som bekant en relativt bekväm roll, då han aldrig verkar behöva ta ansvar för någonting. Intressant nog inleder han med att ge en tämligen flexibel prognos för antal asylsökande i år, en siffra som han dessutom understryker kan komma att förändras, för att sedan slå fast att prognoserna är mycket träffsäkra och att myndigheten har "en enormt hög kompetens".

Anders Danielsson

Danielsson bjuder dock på några meningar som kanske tyder på en viss trötthet med den förda politiken (min understrykning):

"...och det har riksdagen beslutat. Och det är mitt uppdrag som myndighetschef att se till att göra det bästa av den situationen. 
[...]
Det är ansträngt på Migrationsverket, men vi gör så gott vi kan; vi jobbar sju dagar i veckan, vi jobbar i skift. Om vi har det uppdraget vi har, av Sveriges riksdag - vi är väldigt lojala mot Sveriges riksdag - att värna asylrätten bland annat, då ska vi också göra vårt yttersta för att göra detta, tills politiken ändras." 

Slutligen kan vi notera att Anders Danielsson faktiskt säger att asylsökande väljer Sverige och ger några antydningar om varför, exempelvis generösa regler för familjeåterförening.

Våldet på asylboenden

Något förvånande berättar idag TV4 om de incidenter som rapporteras från landets allt fler asylboenden:

Det korta inslagets roligaste uttalande torde vara Per Sjövalls:

"Det är väldigt många som är boende nu i asylboenden, men som ska placeras ut sedan också i samhället, komma ut på arbetsplatser och i boenden och så vidare, och då är det väldigt viktigt att man har hanterat de här problemen, så att de inte kommer med ut, så att säga, för då blir det bekymmersamt."

Ja, man kan säga att det är "bekymmersamt" när en mängd våldsbenägna individer skickas ut i samhället, men jag undrar vad Migrationsverket ska göra åt det. Prata med de berörda? Jag betvivlar också att detta skulle stävjas om så Migrationsverket byggde ut sin egen verksamhet till en kapacitet för 100 000 per år.

Vad som menas med Migrationsverkets egna boenden är något oklart i reportaget. Om det handlar om de som normalt brukar kallas för deras "egna", så är de så vitt jag vet sedan länge fulla och ökningen av incidenter skulle i så fall inte handla om ökningen av antalet asylanter, men det framgår som sagt ingenstans. Våldsbenägenheten borde ligga på minst samma nivå hos privata aktörer.

Att hitta vederhäftig information på Migrationsverkets egen sida är alltid svårt, då de flesta relevanta siffror medvetet har dolts och vinklats på olika sätt, men på Regeringens sida framgår att i maj i år var 53 000 personer registrerade i verkets mottagande, varav 67% bodde någonstans i deras regi, men denna siffra omfattar också upphandlingar hos privata aktörer. För närvarande väntar 70 000 personer på asylprövning, och prognosen för antalet asylsökande i år har skrivits upp från 53 000, till 80 000, och nu 92 000. 

Migrationsverkets chef Anders Danielsson, mannen som alltid saknar ansvar och ständigt kan begära mer pengar, kommenterade på sedvanligt sorglöst manér boendeproblematiken i juli:

"Vi löser nog uppgiften, men det sker på bekostnad av att det blir längre handläggningstider. Vi kommer inte att klara de tre månader vi har i dag, det kommer att ta betydligt längre tid. Det handlar så klart om resurser, men man utbildar inte nya utredare i en handvändning."

"Vi kommer att lösa boendefrågan också, men det blir ingen klang- och jubelföreställning. Det blir fortsatta tillfälliga boenden och direktupphandlingar."

"Boendefrågan är ett samhällsansvar, inte bara Migrationsverkets ansvar. Utifrån den politik och lagstiftning som Sverige har i dag kräver det också att nationen säger 'okej, nu gör vi detta så bra vi kan'."

Visst, det blir säkert bra det här. Om nu alla öppnar sina hjärtan, inser alla människors lika värde och tänker på sin människosyn, kan nog folkutbytet ske rappt och smärtfritt.

Bert Karlsson expanderar

I dagens GT bjuds vi på en liten intervju med asylentreprenören Bert Karlsson, där han berättar om sina affärer och expansionsplaner. Hans uttalanden belyser vart och ett den skenande asylinströmningens vansinne och hur lukrativt det är att leva på en invandring som överstiger all beredskap. Han driver redan idag 20 anläggningar och planerar att omvandla ytterligare 20 hotell- och konferensanläggningar till asylboenden. Ordet "asylimperium", som används i artikeln, torde inte förekomma i särskilt många andra länder. Under det första halvåret omsatte hans verksamhet 37 miljoner kronor, men målet är att komma upp i en miljard per år.

Berts egna ord ger en bra bild av haveriet och det finns inte mycket att tillägga:

"Vi får så mycket erbjudanden – jag jagar inte själv, de hör av sig till mig. Jag jobbar för de här hotell- och konferensanläggningar och ser till att de får ekonomi i det. Det ena efter det andra går åt skogen och det här är en räddning för dem. Anläggningarnas död är mitt bröd."

Självklart är det inga problem att få ekonomi i denna verksamhet, då Migrationsverket kan betala hur mycket som helst för varje ny plats. Vanliga gäster eller företag kan inte bara begära mer pengar om ett hotell blir för dyrt, men denna myndighet kan alltid hämta mer hos skattebetalarna. Något problem med efterfrågan behöver Bert Karlsson inte oroa sig för:

"Det öppnar pö om pö. Nyligen öppnade vi i Strängnäs och i Uppsala. Det står flera på tur, i bland annat Stenungsund och Mariestad. Vi har en organisation som klarar det här."

Detta imperium jämförs också med mer seriös och konkurrensutsatt affärsverksamhet:

"Jag kallar det "asylmottagningens Ikea". Det ska vara bra kvalitet och lågt pris."

Medierna gillar att lyfta fram just Bert Karlsson, men med 80 000 asylsökande per år, lär det finnas en mängd andra aktörer i landet som lever gott på sin delaktighet i att sänka skutan.

Dagens citat: Mikael Ribbenvik, Migrationsverket

"Det är svårt att göra prognoser för hur många flyktingar som kommer och som läget i världen är i nuläget kommer det 2000 i veckan till Sverige. Det är bara att lösa den uppgiften."

Mikael Ribbenvik med generaldirektör
Anders Danielsson.

Migrationsverkets tillförordnade generaldirektör håller inte med Svalövs kommun om att det är några större problem att med en veckas varsel skicka in 300 nya asylsökande. Uttalandet ovan speglar väl den officiella svenska mentaliteten, där det bara kommer människor, som vi helt enkelt ska släppa in. 2000 personer i veckan är en enorm siffra som våra grannländer inte kommer i närheten av. För Norge tar det två månader att få in lika många, för Danmark tre månader och för Finland ett halvår. Vi tar alltså emot lika många människor på två veckor som Finland gör på ett år, vilket visar att asylströmmarna styrs av den förda politiken. Att det skulle ha med läget i omvärlden att göra, är med andra ord en sanning med modifikation, då det alltid kommer att finnas oro i denna omvärld. Redan på plats i Syriens närområde, eller i Somalia, vet man att det är just till Sverige man ska ta sig.

Från Thoralf Alfssons blogg.

Ribbenvik vill också lugna kommunpolitikerna med att de åtminstone kommer att slippa stå för vård, sysselsättning och utbildning:

"Det är Migrationsverket som står för dessa kostnader."

Nja, det är svenska skattebetalare som står för det, liksom de står för Mikael Ribbenviks lön och hela asylindustrins omsättning.

Skånskan

Migrationsverkets urspårade prognos

Verket som siktar mot himlen

Man kan tycka att Migrationsverkets tidigare prognos på 61 000 asylsökande för detta år är en enorm siffra för ett land som Sverige, om man jämför med exempelvis Danmark, som räknar med 6 000. DN skriver idag att Migrationsverket dock räknar med att inte heller denna siffra kommer att räcka till, utan att vi minst kommer att hamna på 70-80 000 vid årets slut. I verkligheten kan det naturligtvis bli hur många som helst, eftersom inte ens praktiska hinder sätter något tak och vårt generösa utfärdande av uppehållstillstånd vid det här laget är väl känt i världen, vilket förklarar varför bara en bråkdel ens söker sig till länder som Danmark och Finland. Om vi skulle ge uppehållstillstånd till 0 asylsökande 2015 och 0 2016, vågar jag lova att vi inte skulle se 80 000 asylsökande 2017.

Det mest anmärkningsvärda med DNs artikel är egentligen inte att svensk asylinvandring saknar alla spärrar, ty det känner varje vaken människa till, utan vilken bisarr figur dess generaldirektör Anders Danielsson är. Betänk att han dessutom har varit chef för Säkerhetspolisen och alltså varit ansvarig för att skydda vårt land. Danielsson är visserligen en tjänsteman som har att följa politikers beslut, men det brukar sägas att någonstans kan man inte längre säga att man "bara lydde order". Jag anser att denne man tillhör en av landets värre landsförrädare och dödgrävare. Han har aldrig ett ont ord att säga om alltför hög invandring, dess utformning eller självkritik angående sin egen myndighets funktion, medan istället flosklerna och anklagelserna flyger i alla andra riktningar.

"Vi kan känna oss stolta över att många söker sig till Sverige. Det är ett bra land vi lever i. Här blir man mottagen på ett bra sätt. FN:s flyktingorgan UNHCR säger att vi är bäst i världen och det betyder något."

De söker sig inte till Sverige för att "det är ett bra land vi lever i", utan för att chansen här är större att verkligen få asyl, att det ryktet är väl spritt, samt att många redan har släktingar här. Hur det skulle vara en källa till stolthet förblir oklart. UNHCR må säga att Sverige skulle vara "bäst" i världen om de vill, men vi är tydligen också sämst på integration, även om ingen i etablissemanget vill erkänna att de två sakerna hänger ihop. Det är visserligen inte Anders Danielssons bord, men hur kan någon svensk politiker ens låtsas att det går att skapa en fungerande integration med en årlig invandring av 70-80 000 människor från Mellanöstern?

Anders Danielsson, mannen utan ansvar

Danielsson passar också på att skylla på de kommuner som måste förhålla sig till den verklighet som gör att han kan känna sig "bäst i världen". Ett stort problem för verket är tydligen svårigheten att hitta kommunplatser till människor som fått uppehållstillstånd, då många svenska kommuner säger nej till flyktingar. Migrationsverket tvingas upphandla dyra, tillfälliga bostäder. Runt 11.000 flyktingar med uppehållstillstånd bor kvar i rum som hyrs av Migrationsverket. Merkostnaden för extraplatser beräknas bli runt en miljard kronor under 2014. Anders Danielsson kommenterar:

"De pengarna kunde användas till annat, exempelvis till att bygga bostäder."

Kanske tycker kommunerna också att deras pengar kan användas till någonting annat än försörjningsskyldighet efter att staten har dragit sig ur. Kanske tycker de inte att ett stort inslag av Mellanöstern nödvändigtvis är positivt för kommunens utveckling. Kanske vill lokalpolitikerna inte förlora sina mandat till Sverigedemokraterna. Ingenting av detta låtsas Anders Danielsson dock förstå. Han ser ett glapp mellan rikspolitiken och kommunpolitiken, där riksdag och regering understryker vikten av att värna asylrätten, men där det kan låta annorlunda på lokal nivå.

"Det hätska tonläget är anmärkningsvärt. Vi hör berättelser om bomber, avrättningar och tortyr. Då känns det absurt att höra svenska kommunalråd prata om ”sovjetfasoner” och ”övergrepp”. Hur kan det vara ett ”övergrepp” att ge dem som söker skydd tak över huvudet?"

Varför måste svenska makthavare alltid låtsas vara förståndshandikappade? Till och med vi vanliga människor förstår att dessa kommunalråd menar att statligt tvång är "sovjetfasoner" och "övergrepp", inte det känslomässiga nonsens han själv bjuder på. Om kommunerna känner att situationen är ohållbar, kanske makthavare i Stockholm någon gång borde fundera på om det verkligen är rätt att bara köra på. Å andra sidan har lokalpolitiker från Sjuklövern inte alltför stor rätt att beklaga sig, så länge som de väljer att stödja partier, med vars politik de borde vara väl förtrogna.

Skurup kämpar vidare med de "ensamkommande flyktingbarnen"

I augusti förra året ägde en intressant omröstning rum i skånska Skurups kommunfullmäktige kring mottagandet av de så kallade "ensamkommande flyktingbarnen". Vänsterpartierna ville anordna gruppboende för dessa afghanska män, medan Centern och Moderaterna istället förordade familjehemsplacering. Den enda rakryggade inställningen stod förstås Sverigedemokraterna för, som i sitt egna förslag krävde att man överhuvudtaget inte skulle ha något avtal med Migrationsverket.

Eftersom SD inte skulle ha fått igenom sitt eget förslag, valde man till sist att stödja Centerns och Moderaternas linje. Tydligen är det problematiskt att hitta familjehem, vilket i praktiken skulle innebära att afghanerna inte skulle kunna komma till Skurup. Troligen var detta vad även M och C ville uppnå, men då de ville undvika konflikter med de verklighetsfrämmande partiledningarna i Stockholm, valde man istället lite fegt fulspel.

Sverigedemokraternas Lars Nyström talade dock klarspråk om varför partiet valde att rösta på detta sätt:

"Att leta fram familjehemsplaceringar innebär i praktiken att man inte tar emot någon. På över tre år har man bara hittat plats åt en. Det är ju bra nära noll." 

"Det här är en framgång för oss. För första gången har vi kunnat utnyttja vår vågmästarroll i en fråga om invandring. Det som alla sagt aldrig skulle hända har hänt."

Idag skriver Skånskan om att beslutet att endast placera afghanerna i familjehem mycket riktigt blivit problematiskt att lösa. Niels Elvhammar, vd för det kommunägda VoB Syd, berättar:

"Vi hinner inte rekrytera nya familjehem i den takt som i detta fallet Skurup tvingas ta emot barn."

Han menar också att gruppbostäder ändå inte skulle vara en lösning i dagsläget:

"Det är ett helt riktigt val att placera yngre ensamkommande flyktingbarn i familjehem. Men de kommuner som tar emot 14-17-åringar väljer gruppbostäder som en lösning. Men att bygga upp ett gruppboende tar längre tid än att lösa situationen med att hitta nya familjehem."

Moderaten Niklas Sjöberg menar att hans parti, med stöd av Centern, Sverigedemokraterna och Kommunens väl, endast sagt ja till att ta emot fem personer ur denna kategori. Han vill därför inte bygga upp en ny organisation kring de nu elva som placerats i kommunen. Migrationsverket förväntar sig dessutom att kommunen inom kort tar emot ytterligare fem.

Josefin Mangbo, chef för individ och omsorgsförvaltningen i Skurup, säger:

"Det är en svår situation, men vi måste försöka att hantera den. Men vi kan räkna med fler barn. Vår kommun är en av de kommuner som har tagit emot minst antal barn i förhållande till folkmängd, och Migrationsverket har varit tydliga med att anvisningarna går i en viss ordning."

Sammanfattningsvis kan vi återigen konstatera att invandringspolitiken alltmer verkar sakna folklig förankring, där till och med regeringens partikamrater ute i landet tar till olika knep för att försöka hålla emot. Det finns en anledning till att staten numera kan tvinga kommuner till mottagande av denna grupp. Problematiken kommer ju inte heller att upphöra, då det rimligen finns ytterligare några hundratusen unga män i Afghanistan som gärna skulle bosätta sig i Sverige.

Skånskan II

Första kommunen nu anmäld för vägran att ta emot afghanska män

Brobysjukhuset i Östra Göinge kommun,
som byggts om till boende för asylsökande

Efter årsskiftet kan Migrationsverket tvinga kommuner att ta emot gruppen asylsökanden som går under det något missvisande namnet "ensamkommande flyktingbarn", vilket brukar betyda unga män från Afghanistan. Migrationsverket verkar nu få en möjlighet att statuera exempel, då Östra Göinge kommun vägrar att ta emot ytterligare "ensamkommande flyktingbarn".

I detta fall handlar det om endast tre individer, vilket fått fina människor, som exempelvis Caroline Szyber (kd), att förfäras, men man skall då komma ihåg att kommunen redan har 400 flyktingar boende i lägenheter, samt att 120 personer med uppehållstillstånd togs emot i fjol. Totalt har kommunen 13 000 invånare.

Kommunchefen Jonas Rydberg påpekar att kommunen är den fjärde största mottagaren i Skåne och fortsätter:

"Sett till befolkningsstorleken tar vi emot flest av alla Skånes 33 kommuner. Det gör vi med stolthet och glädje, men det är väldigt stora åtaganden och vi måste ha bra förutsättningar för att göra det bra, se till att barnen har det bra i skola och förskola. Det är förutsättningar vi saknar nu."

"Det kan inte vara så att vi som tar emot flest är de som hamnar högst på Migrationsverkets lista. Vi gör vårt nu är det dags för andra att göra sitt. Vi kommer att ta emot fler barn från och med juni. Men någon måste någon gång sätta ned foten och säga att nu får det vara nog. Det är många kommuner som borde skämmas från morgon till kväll. Vi kan inte fortsätta dalta med dem som inte tar emot någon."

Migrationsverket anmäler nu kommunen till Inspektionen för vård och omsorg, samtidigt som verkets presschef Fredrik Bengtsson bjuder på märkliga kommentarer. Han menar bland annat att kommunerna har haft god tid på sig att förbereda sig, vilket alltså skulle vara ett fullgott skäl för verket att tvinga in ytterligare asylsökande. Märkligast är dock Bengtssons tankar om Östra Göinges invändning att man redan har tagit emot en rejäl mängd flyktingar:

"Jag har förståelse för det, men här blandar man ihop äpplen och päron. Östra Göinge har tagit emot många, men här talar vi om ensamkommande flyktingbarn, och det kommer att jämna ut sig."

Det låter snarare som att Bengtsson vill skilja äpplen från äpplen. Om en kommun redan har tagit emot alldeles för många flyktingar, är de då ändå redo att fortsätta ösa in fler, förutsatt att de kan klassas som under 18 år? Kräver inte denna kategori ännu fler resurser? Hur jämnar det ut sig? Försvinner Östra Göinges flyktingar om sedan en annan kommun tar emot ytterligare några?

Aftonbladet

Sammanfattningsvis kan vi återigen konstatera att Sveriges invandringspolitik inte bara har sprängt alla rimliga gränser, utan att den alltmer saknar legitimitet och folkligt stöd.

Dagens citat: Lena Finne Jansson

"Jag är stolt över hur politikerna har resonerat i den här frågan." 

Lena Finne Jansson med mikrofon

Lena Finne Jansson är ansvarig för Örnsköldsviks asylprojekt och bjuder i Allehanda.se ofrivilligt på ett antal intressanta kommentarer. På några månader har kommunen tagit emot 200 flyktingar och även om Lena förstås är mycket positiv till detta, så bjuder hennes skildringar indirekt på lite sanningar. Till att börja med bekräftas bilden av att kommunerna körs över av Migrationsverket:

"Hur konstigt det är kan låta så har vi inte så mycket att säga till om."

Kommunens egna politiker har dock gjort ett storartat arbete:

"Jag är stolt över hur politikerna har resonerat i den här frågan. Kommunen är mycket mån om de flyktingar som kommit och de som är på väg hit. Och Migrationsverket tycker också att vi gör ett bra jobb."

Att inte ta emot flyktingar var som vanligt inte aktuellt och pengar gick förstås att plocka:

"Att säga nej – lägga sig på nivå noll – var inte aktuellt. Nivå ett hade inneburit att vi sagt ja till flyktingarna, men att vi inte hade några kommunala medel att skjuta till. Vi lade oss på nivå två, vilket innebär att vi skjuter till en miljon av kommunala medel."

Överhuvudtaget var resurser inte ett problem, vilket det aldrig verkar vara i sådana här sammanhang:

"Vi har ett antal kommunikatörer som arbetar på de olika orterna, vi har sett till att det finns samlingslokaler och att det finns tillgång till datorer med internetuppkopplingar. Migrationsverket hade önskemål om stora placeringar på några orter eftersom ett antal fastighetsägare hade rapporterat om att det fanns god tillgång på boende. Det var många förutsättningar som skulle redas ut. Vi har bland annat tittat på tillgång till affärer, hälsocentraler och skolor." 

När det gäller skolor var kommunen även beredd att bygga ut för att tillgodose de nytillkomna, men de visade sig vara barn i mindre utsträckning än förväntat. Möjligen hade man tagit begreppet "ensamkommande flyktingbarn" på lite för stort allvar:

"Vi ville ha ungefär 30 procent barn, men det var inte ens nära att det kom så många. Däremot kom det många män i 30-årsåldern."

När Lena skall sammanfatta sin känsla säger hon:

"Att det hänt mycket – och att vi har hanterat det mesta på ett bra sätt. Det har varit en del incidenter, och där det har behövts har polisen agerat skickligt."

Det var ju bra att polisen brukar agera skickligt, men vad som framför allt verkar göra Lena Finne Jansson stolt är att man endast spenderat en miljon på projektet, vilket hon då får ner till 14 kronor per dag och flykting. Vad artikeln inte nämner är naturligtvis de statliga kostnaderna, för att inte tala om de kostnader för försörjningsstöd som kommunen får bita i efter en tid.

Moderat dammar av det praktiska argumentet

Den moderata debattören Helena Rivière har idag hittat ett nygammalt grepp för att attackera Sverigedemokraterna. Istället för att tala om "människosyn", "solidaritet" och "främlingsfientlighet", väljer hon att i SvD hävda att det rent praktiskt inte går att minska flyktinginvandringen till Sverige.

"Sverigedemokraterna säger att de vill ha ner invandringen med 90 procent. Hur ska det gå till? SD talar gärna om allt ont som invandringen i deras ögon förorsakar landet, att de vill ändra på det, men ingenting (såvitt jag vet) om hur. Det är en intressant lucka."

Nej, det är inte en särskilt intressant "lucka", eftersom det inte krävs någon större fantasi för att utforma en mer restriktiv politik.

Helt unik är inte denna vinkel om praktisk omöjlighet, då den i riksdagsdebatter dyker upp i minst två skepnader. Den ena är att vi är förbundna av internationella avtal, vilket är en smula förljuget, då Sverige tar emot oerhört mycket större volymer än jämförbara länder, även när det gäller kvotflyktingar. Det andra spåret går ut på att vi inte kan bestämma vilka som kommer till våra gränser, utan helt enkelt måste ta emot de som dyker upp. Man förbiser då både att vi visst kan neka folk vid gränsen, samt att generösa asylregler i sig blir till en magnet.

Helena Rivières argument handlar om att det inte är regeringen som bestämmer, utan Migrationsverket:

"Visserligen styr regering och riksdag över lagar och förordningar på migrationsområdet, men sedan våren 2006 ligger det praktiska och faktiska ansvaret, tillämpningen av lagarna, på Migrationsverket och migrationsdomstolarna."

Jag är lite förvånad över att Rivière, som ändå har varit riksdagsledamot, argumenterar på det här sättet. Jag läser hennes resonemang ytterligare ett par gånger, men hittar fortfarande inte någon logisk poäng. Målet med politisk verksamhet handlar ju inte minst om att förändra och stifta lagar, vilket skulle kunna göras även på migrationsområdet. Man skulle, på samma sätt, kunna säga att Moderaterna inte behöver fundera på sänkta skatter, eftersom det är Skatteverket som sköter detta. Hennes fortsättning gör inte resonemanget klarare:

"Alla myndigheter har att tillämpa lagen. Alla styrs av grundläggande principer om saklighet, likabehandling och oväld. En vanlig fråga är varför vi tar emot så många fler flyktingar än andra nordiska länder och länder i Europa som lyder under samma internationella folkrättsliga förpliktelser. Svaret är att Migrationsverket tillämpar lagen. Vi har en egen lag som ger asyl för övriga skyddsbehövande utöver de internationella konventionerna om det pågår inre väpnad konflikt i ett land."

Exakt. Migrationsverket styrs av lagar och alltså måste dessa lagar ändras, vilket kan ske genom riksdagsbeslut. Helena Rivière menar att ändringar på detta område skulle kräva extrema åtgärder och få enorma konsekvenser:

"Ska SD lyckas måste de verkligen förändra det Sverige de säger sig älska. De måste ha regeringsmakten till att börja med, därefter återföra migrationsbeslutandet till regeringens bord och införa ministerstyre. Sedan måste de ge sig på Sveriges internationella trovärdighet. De måste mäla sig ur den gemensamma europeiska migrations- och asylpolitiken där medlemsstaterna tillämpar samma bestämmelser och erkänner varandras beslut. De måste bryta sig loss från pakten om fördjupat samarbete inom EU i frågor om laglig invandring och integration, olaglig invandring, återvändande och gränskontroll. De måste bryta med konventionen om mänskliga rättigheter där rätten att söka asyl är grundläggande, bryta med Dublinförordningen och skyddsgrundsdirektivet för att bara nämna några av alla de bindande åtaganden som styr asylpolitiken."

Man kan också säga att politik är att vilja. Naturligtvis vill SD Sveriges bästa, men om det är något som inte är värt att älska med detta land, så är det dess migrationspolitik. Om man inte förändrar den, kommer det överhuvudtaget inte finnas kvar något Sverige att älska.

Rivières tal om "internationell trovärdighet" visar att hon är ännu en av de som tror att Sverige beundras för sin massinvandring. Vi kan nog anta att varken Finland eller Danmark har en gnutta mindre trovärdighet än Sverige på den internationella scenen, även om de tar emot en bråkdel så många flyktingar. Dessutom har Rivière tydligen helt missat att SD avser att lämna EU.

Vi skulle kunna bryta hur många förordningar som helst, eftersom det gäller att rädda vårt land. Jag tror inte ens att en ny inriktning på Sveriges invandringspolitik skulle orsaka särskilt mycket protester internationellt. Övriga länder är troligen mer förundrade inför vad vi håller på med just nu. På slutet spårar skribenten ur rejält:

"En del av dessa misslynta förstår argument och kan ta till sig insikten om varför Sverige måste ta emot asylsökande och varför SD:s vilja att i stort sett sätta stopp för invandringen är fruktlös. SD inser förmodligen själva att det är så eftersom de vill bredda sin politik på spridda punkter. Sin huvudfråga kan de inte vinna. Allt de kan är att ställa till oreda."

Jag tillhör uppenbarligen de misslynta som inte förstår argument, eftersom jag fortfarande inte inser varför Sverige måste ta emot asylsökande. Man får gärna hävda att vi bör göra det, av olika skäl, men att säga att det skulle vara praktiskt omöjligt att göra på något annat sätt är ett mycket svagt argument, då det inte ens är sant. Att Sverigedemokraterna har ett fullständigt partiprogram för att man inte skulle kunna genomföra sin huvudfråga, är ett direkt ointelligent resonemang.

Vi kan, och vi måste, stoppa flyktinginvandringen till Sverige. Endast fantasin sätter gränser för hur detta genomförs praktiskt.

Vi går miste om en somalier - Jonas Sjöstedt rasar

Så har då det ondskefulla Migrationsverket återigen fattat ett beslut som ogillas av etablissemanget och som kräver en kampanj av dess medier. I augusti i år åkte ett antal vänsterpartister från Sverige ner till Somalia "för att sprida demokrati". De besköts och en av dem, somaliern Abdirahim Hassan, avled. Det visar sig att han har en fru i Somalia, som nu vill åka till Sverige för att sörja honom, men Migrationsverket beviljar inte visum.

Jonas Sjöstedt rasar:

"Migrationsverket agerar inhumant och jag har vädjat till dem att låta henne få komma till Sverige."

Jag får väl som vanligt påpeka att Migrationsverket är en myndighet, vars tjänstemän lyder under lagar som fattats av politiker, i detta fall dessutom av Europeiska Unionen. Migrationsverkets expert på viseringsfrågor förklarar:

"Besök som varar i mindre än tre månader beslutas enligt viseringskodex som är en EU förordning för alla medlemmar i schengensamarbetet. För medborgare från vissa länder, till exempel Somalia, ställs det just nu stora krav för besök."

Det är så otroligt billigt av politiker som Jonas Sjöstedt och Maria Ferm att göra sådana här utspel mot en myndighets tjänstemän, när politiken i själva verket bestäms av politikerna själva. Nu skulle naturligtvis Jonas Sjöstedt vilja slopa visumkrav för hela Afrika och Mellanöstern, men det är faktiskt inte vad som beslutats av Riksdagen eller EU.

Som vanligt innehåller artikeln inga kritiska frågor. Varför är det nu så viktigt att åka till Sverige, när det inte var viktigt att leva tillsammans medan maken levde? Dessutom måste det ju hända hela tiden att personer med svenskt medborgarskap, men släkt utomlands, avlider. Skall man vid varje sådant fall släppa på visumkrav?

Samtidigt så skapar Sveriges släpphänta asylpolitik i sig sådana här situationer. Hade vi haft en förnuftig politik skulle det inte vara några problem att släppa in den somaliska makan som vilken turist som helst, men som det nu ser ut, kan hon, väl innanför gränsen, sätta igång år av asylansökningar och överklaganden. Skulle dessa till slut avslås, kan hon, som vanligt uppmuntrade av samma politiker som fattat lagarna, leva här illegalt med alla förmåner det innebär.

Observera att det är så här både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven vill ha det. Väl i Sverige skall alla, från exempelvis Syrien och Eritrea, få permanent uppehållstillstånd, men de måste först ta sig hit illegalt. Det roliga är att deras motivering är att det annars skulle bli för stora volymer och man alltså ser smugglingen som ett sätt att begränsa inflödet, trots att vi alltid annars får veta att det handlar om resurser som berikar.

Aftonbladet

Det nya kommuntvånget

Marschen mot avgrunden fortsätter och vårt politiska etablissemang kommer uppenbarligen inte låta sig hejdas av någon som helst verklighet eller några konsekvenser. Faktum är att man inte ens tänker ta hänsyn till sina egna partikamrater ute i kommunerna, varför man nu inför ett tvång att ta emot muslimska unga män, i Sverige kallade "ensamkommande flyktingbarn". För att riktigt sätta kommunerna på plats, skall man också se till att de 50 kommuner som idag helt saknar ett sådant avtal hamnar först på mottagningslistan. Det är möjligen tänkt som ett triumferande hånskratt, då man ser till att just de kommuner som är minst villiga att ta emot, blir just de som absolut skall ta emot.

Ronnie Magnusson, expert på Migrationsverket förklarar:

"Ja, vi har ett femtiotal kommuner som inte har nån överenskommelse alls, och de kommer att ju att vara först i kön, att få ta emot dom utökade anvisningarna. En bit in på nästa år kommer det att finnas anvisade barn i stort sett i alla kommuner i Sverige."

Om Sverige hade haft en hanterlig tillströmning, skulle naturligtvis 240 kommuner räckt ganska bra, men nu måste man alltså även tvinga de sista 50 att öppna sig, även om man lätt får känslan att detta görs på rent djävulskap, eller i uppfostrande syfte. Den totala prognosen för antalet asylsökande ligger numera på 69 000 nästa år, vilket blir intressant om vi bryter ner det. Om vi skulle fördela dessa absolut jämnt över landets 290 kommuner, skulle varje kommun få 237 nya flyktingar under bara ett år, vilket är ett ganska stort tillflöde på de flesta platser. Nu kommer dessa 69 000 naturligtvis inte att spridas jämnt på det sättet, men det blir enormt mycket hur dessa än hamnar. Blir det 5 000 i Malmö? 10 000? Hur många hundra eller tusen är Södertälje, Borlänge och Söderhamn nu redo för? Sanningen är naturligtvis att det knappast finns någon kommun som är redo för vad de kommer att få.

Det är både frustrerande och fascinerande att försöka förstå hur våra styrande tänker. De kan ju verkligen inte på fullt allvar tro att allt det här kommer att sluta väl. Är planen då att köra på så länge det bara går, för att känna någon sorts tillfredsställelse när landet kollapsar? Vad tror man att man kommer att uppnå genom att köra över kommunerna?

Låt oss se detta i ett positivt ljus. Snart kommer inte en enda sjuklöverväljare sitta ovetande ute i sin del av landet och vanemässigt rösta på sitt parti till riksdagen. Troligen kommer också ännu fler lokala politiker hoppa av sina gammelpartier i ren frustration, då de inser att deras politik leder till ruin för både landet och den egna kommunen. I de 50 kommuner som nu skall bestraffas, kommer Sverigedemokraterna gå fram starkt, lagom till nästa års val.

Det skall bli intressant att se hur kommunerna nu kommer att agera. Att tvinga på kommuner asylsökare är ju knappast idealiskt för vare sig kommuninvånarna eller asylsökarna själva. Jag har själv ingen kommunpolitisk erfarenhet, men jag kan föreställa mig att det finns en hel del knep att ta till för att ge fingret åt Stockholm. Många kommuner har ju exempelvis börjat riva bostäder för att Migrationsverket inte skall använda dem som en tunnel in i kommunen. Med lite fantasi borde det gå att hitta på mycket mer för att i praktiken göra invasionen omöjlig.

Låt oss då titta på nyhetsinslaget från dagens Rapport:

Det skulle förstås inte vara svensk regimmedia om man inte insisterade på att förvränga sanningen. Istället för att illustrera inslaget med de unga män, huvudsakligen från Afghanistan, som utgör gruppen "ensamkommande flyktingbarn", väljer man att visa just barn, troligen någon form av introduktionsklass med barn som kommit med sina föräldrar.

Vi får också njuta av Tobias Billström, som upprepar orden "ansvar" och "solidaritet mellan kommunerna". Hur skall våra makthavare ha det egentligen? Handlar det inte om unga företagsamma människor, som kommer att bli resurser för vilken kommun som helst? Hur kan det då handla om solidaritet när man tvingas ta emot dem? Borde inte kommunerna i så fall slåss om att få ta emot så många som möjligt? Eller ljuger ni möjligen, Billström?