Bok om somalier sågas som "kolonialism"

Timbro har nyligen släppt en bok skriven av Per Brinkemo, som avhandlar den somaliska gruppens situation i Sverige. Föga förvånande har den omedelbart fördömts på kultursidorna, och avfärdas som "en vit mans koloniala bild". I verkligheten har Brinkemo aldrig varit kolonialherre för 100 år sedan, utan lite efterforskning visar att han faktiskt borde ha en viss insikt, då han både har studerat gruppen och sedan 2009 arbetar i en somalisk förening i Rosengård.

Föreningen, där Per Brinkemo ingår,
mottar "integrationspris" av Malmö kommun.

Redan 2004 utkom han med en bok om en 13-årig pojke, som ensam skickats till Somalia av sina föräldrar. Denna typ av resa kallas tydligen för "Dhaqan celis" och syftar till uppfostra barnet i dess eget ursprung, då de utsätts för påverkan i Väst. Per Brinkemo skriver om denna bok bland annat:

"Jag visste ingenting om Somalia och somalier. Förrän jag träffade Ahmed.

I januari 2003 fick jag ett tips om att en ung somalisk pojke hade blivit ivägskickad av sina somaliska föräldrar från hemmet i Sollentuna tillbaka till Somalia, Mogadishu. Jag trodde först inte på det, för självklart skickar ingen tillbaka sitt barn till det krigshärjade land man nyligen flytt. Men det var sant. Pojken som heter Ahmed var 13 år när han skickades till Somalia av sina föräldrar och 15 när jag fick kännedom om historien. Jag lyckades nå Ahmed per telefon i Etiopiens huvudstad Addis Abeba dit han flytt på lastbilsflak och med bussar."

Denne man vet alltså rimligen vad han talar om, men eftersom han ens andas integrationsproblem, måste han slås ned med sedvanlig retorik. Låt oss börja med Bilan Osman, som ironiskt nog själv inte har något riktigt arbete, utan helt lever på just sin somaliska och muslimska identitet. Hon får även en slant av Expo, där hon är listad som "utbildare", gissningsvis i ämnen som "islamofobi".

Under rubriken "Önskar att jag inte hade läst den" får vi veta:

"Brinkemo tar med oss på en resa där vi kan se på somalier och Somalia genom en vit mans koloniala blick. Som självutnämnd expert har Brinkemo studerat den " så kallade" somaliska kulturen för att omvärlden ska förstå varför det kan vara svårt för somalier att "integrera sig" i samhället."

Observera att Bilan Osman här talar om en man som har umgåtts med somalier och skrivit böcker om Somalia i över tio år. Den somaliska gruppen är rent objektivt och statistiskt föga integrerad i Sverige, inte minst när det gäller arbete, och att någon, även en vit man, vill undersöka varför borde vara lovvärt. För Osman är det dock förkastligt att söka förklaringar i gruppen, då det naturligtvis är den berömda "kolonialismen" som ligger bakom varför somalier som grupp fungerar mindre väl i Sverige 2014:

"Splittringar och spänningar i Somalia beror inte enbart på klaner som Brinkemo vill ha det till. Ett land som under flera år koloniserats av länder som Italien och England, kommer till slut att splittras. Det är konsekvensen av kolonialmakter."

Osman är också motståndare till allt vad anpassning heter:

"Svenskheten och svenskarna lyfts ständigt upp som det perfekta, en måttstock som resten ska jämföra sig med. Lev, gör och se ut så här så kan du kanske, om du är tillräckligt bra, bli som en av oss, är en mening som man nästan förväntar sig ska dyka upp någonstans i boken.

Han går till och med så långt att han i ett stycke menar på att den västerländska och den somaliska synen på tid är olika. Somalier har, enligt Brinkemo, inget grepp om tiden, vilket skulle vara anledningen till att somalier oftast kommer sent. "Att leva ett liv utan klocka i Sverige, skapar ett svårt problem för integrationen", skriver Brinkemo."

Och återigen kommer bilden av slarviga, lata och dumma somalier fram. Och jag kan inte ens med ord börja förklara hur löjligt det känns att behöva läsa ett sådant påstående. Integration är bara ett finare ord för assimilation.

Att anpassa sig till det svenska samhället handlar inte om att svenskarna objektivt är det bästa folket på jorden, utan om att dessa somalier bosatt sig just här, vilket borde göra svenska normer till någon form av måttstock. Förhållandet till klockan och tider har nämnts av många andra. Den sista meningen tolkar jag som att hon inte bara avvisar assimilation, utan även integration.

På Aftonbladet Debatt har en hel skara somalier fått ondgöra sig över boken. Under den föga förvånande titeln "Rasistiska stereotyper om somalier"  hamnar man direkt i kolonialismen:

"Men likt tidigare ”somaliekännare” och proffstyckare i frågan, påminner författaren Per Brinkemos engagemang i dessa frågor om de vita européernas civilisationsuppdrag i Afrika under den koloniala eran."

Man nöjer sig dock inte med det, utan skruvar upp det ett steg, där även integration är ett fruktansvärt verktyg i den vite mannens tjänst:

"För hundra år sedan kunde vita män utifrån en kolonial föreställningsvärld mäta afrikanska folks kroppsdelar. Utifrån detta gjordes bedömningar av hur man skulle civilisera de Andra. Idag är inte dåtidens rasbiologiska termer lika gångbara. Fokus har istället skiftat till den Andres ”kultur”, seder och värderingar. Trots vissa begreppsskillnader mellan dessa tidsepoker, är de huvudsakliga formuleringarna kring skillnaderna mellan vi och de slående lika. Ordet “ras” har bara ersatts med “kultur” och “civilisation” har bytts ut mot 'integration'."

Bristande integration och deltagande på arbetsmarknaden handlar om "rasmaktordning", "afrofobi" och självklart "islamofobi":

"Vi vill ha ärliga samtal om den rasmaktordning som råder på den svenska arbetsmarknaden, om diskrimineringen på bostadsmarknaden, om islamofobin såväl som afrofobin, om den ekonomiska fattigdomen och de psykiska påfrestningar som det innebär att ständigt bli utpekad som främling.

Låt oss arbeta för att lyfta fram somaliernas egna röster om levnadsvillkoren i Sverige istället för att normalisera rasistiska stereotyper och förhandsgivna föreställningar."

En somalisk fest i Rinkeby får finbesök.

Det märkligaste med dessa fördömanden av Brinkemos bok, är att de inte själva bjuder på någon motbild eller förslag till lösningar. Det stämmer inte heller riktigt att somalier aldrig hörs i debatten. I början av året talade en grupp somalier från Hamarkullen i Göteborg ut i GT och kunde med sedvanlig självkritik slå fast:

"Det är politiken som är misslyckad, inte vi"

Somaliska föreningens ordförande säger också:


"Vi kräver att kommunen ger ungdomarna jobb. Bland somalier är arbetslösheten som högst. Vi måste få extra stöd för att komma in på arbetsmarknaden"

Inte ens barnafödandet är de själva ansvariga för, varför det svenska samhället också måste satsa på "bostadssituationen" för familjer med 8-10 barn:

"Det måste satsas mer på utbildning och bostadssituationen för många familjer. Trångboddheten, med i bland tio personer i en två, gör att barn inte får en lugn läxläsningsmiljö. Alla de integrationsprojekt som startas måste följas upp bättre."

Låt oss lyssna till ännu en somalisk röst, tolken Abdulahi Mohammed i Göteborg:

"När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar och på nätterna spelar man spel. Men när torkan kommer jobbar nomaderna hårdare än någon svensk bonde och ser till att kamelerna och korna och getterna överlever i öknen.


När samma människor kommer till Sverige så regnar det hela tiden – socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Så det blir som i nomadlivet när det regnar och är grönt, folk sitter och tar det lugnt. Och här i Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka. När man har det så bra, varför ska man då jobba?"

Den berömda 1a-maj-demonstrationen i Borlänge.

Lika somaliska Batula Ahmed Rage i Borlänge är inne på samma spår, i en artikelserie i Aftonbladet:

"I Somalia arbetar man jämt för att få mat på bordet. Här i Sverige är det som att maten redan är uppdukad."

Samtidigt tvingas hon konstatera:

 ”Men vem i Sverige skulle anställa mig som är gammal, varken kan läsa, skriva eller prata svenska?”

Slutligen kan vi ta del av forskaren Tino Sanandajis tankar, när han sågar ett liberalt inlägg som innehåller den vanliga lögnen om hur somalier lyckas på alla ställen utom i Sverige:

"De för fram somalier i USA som ett positivt exempel, trots att deras sysselsättningsgrad inte är mer än 50 procent. Hälften av de somalier som har jobb tjänar under 13 000 kronor i månaden och majoriteten av somalier i USA lever under fattigdomsgränsen. Inte ens USA, västvärldens mest renodlade marknadsekonomi, lyckas undvika integrationsproblem, vilket är bevis nog för hur orealistisk en sådan lösning är för Sverige.
[...]

Författarna skriver att ”en av fem somalier är analfabet”. Den korrekta siffran är enligt Världsbanken tvärtom att fyra av fem är analfabeter medan en av fem är läskunnig."


Fotnot: Jag kontaktade Bilan Osman med nedanstående fråga, men fick inget svar (till skillnad från de som prisade henne):

Muslimska kvinnor i Norge skickar barnen till muslimska skolor utomlands

Det låter otroligt, men tydligen finns det inga muslimska grundskolor i hela osloområdet. Osloby har besökt en friskola för vuxna muslimska kvinnor i Oslo, och ställt frågan om hur många av dem som skulle skicka sina barn till en muslimsk skola i Oslo om de fick möjligheten. Samtliga räcker upp handen. Intressant nog är den islamiska utbildningen så viktig att några redan idag skickar sina barn till muslimska skolor, men då utomlands, även till Somalia. De skulle dock hellre se att muslimska skolor fanns i Norge.

Faisa Muhammad, från Somalia, citeras i artikeln:

"Jag är muslim, det är mitt barn också. Jag vill att han ska lära sig mer om islam, och lära sig arabiska. Men det är bättre att han gör det här, än att skicka honom ett år till hemlandet."

En annan kvinnas son har just kommit tillbaka efter fyra år i Somalia. På frågan om hon inte är rädd att han inte ska bli tillräckligt integrerad i det norska samhället, svarar hon:

"Jag är mer rädd för att han inte ska lära sig tillräckligt i Norge, om språk, islam och min kultur. Om det skulle finnas islamiska skolor i Norge, så skulle det hjälpa mycket. Då skulle jag skicka mina barn dit."




Aftenposten har tidigare i veckan berättat att flera hundra norsk-somaliska barn befinner sig på skolor i Somalia, Kenya, Egypten och Storbritannien.

Vi går miste om en somalier - Jonas Sjöstedt rasar

Så har då det ondskefulla Migrationsverket återigen fattat ett beslut som ogillas av etablissemanget och som kräver en kampanj av dess medier. I augusti i år åkte ett antal vänsterpartister från Sverige ner till Somalia "för att sprida demokrati". De besköts och en av dem, somaliern Abdirahim Hassan, avled. Det visar sig att han har en fru i Somalia, som nu vill åka till Sverige för att sörja honom, men Migrationsverket beviljar inte visum.

Jonas Sjöstedt rasar:

"Migrationsverket agerar inhumant och jag har vädjat till dem att låta henne få komma till Sverige."

Jag får väl som vanligt påpeka att Migrationsverket är en myndighet, vars tjänstemän lyder under lagar som fattats av politiker, i detta fall dessutom av Europeiska Unionen. Migrationsverkets expert på viseringsfrågor förklarar:

"Besök som varar i mindre än tre månader beslutas enligt viseringskodex som är en EU förordning för alla medlemmar i schengensamarbetet. För medborgare från vissa länder, till exempel Somalia, ställs det just nu stora krav för besök."

Det är så otroligt billigt av politiker som Jonas Sjöstedt och Maria Ferm att göra sådana här utspel mot en myndighets tjänstemän, när politiken i själva verket bestäms av politikerna själva. Nu skulle naturligtvis Jonas Sjöstedt vilja slopa visumkrav för hela Afrika och Mellanöstern, men det är faktiskt inte vad som beslutats av Riksdagen eller EU.

Som vanligt innehåller artikeln inga kritiska frågor. Varför är det nu så viktigt att åka till Sverige, när det inte var viktigt att leva tillsammans medan maken levde? Dessutom måste det ju hända hela tiden att personer med svenskt medborgarskap, men släkt utomlands, avlider. Skall man vid varje sådant fall släppa på visumkrav?

Samtidigt så skapar Sveriges släpphänta asylpolitik i sig sådana här situationer. Hade vi haft en förnuftig politik skulle det inte vara några problem att släppa in den somaliska makan som vilken turist som helst, men som det nu ser ut, kan hon, väl innanför gränsen, sätta igång år av asylansökningar och överklaganden. Skulle dessa till slut avslås, kan hon, som vanligt uppmuntrade av samma politiker som fattat lagarna, leva här illegalt med alla förmåner det innebär.

Observera att det är så här både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven vill ha det. Väl i Sverige skall alla, från exempelvis Syrien och Eritrea, få permanent uppehållstillstånd, men de måste först ta sig hit illegalt. Det roliga är att deras motivering är att det annars skulle bli för stora volymer och man alltså ser smugglingen som ett sätt att begränsa inflödet, trots att vi alltid annars får veta att det handlar om resurser som berikar.

Aftonbladet

Internt pk-bråk om somaliers analfabetism

Något av det mest underhållande i den svenska, förljugna och stängda debatten är när det blir inbördeskrig i pk-dammen. Det brukar handla om en "antirasist" eller feminist, som angriper en annan antirasist eller feminist, för att denne inte varit lika antirasistisk eller feministisk som angriparen och framför allt inte varit det på rätt sätt.

Denna gång är det Marcus Priftis, känd för att ständigt finna och vältra sig i den rasism han ser överallt, som går till attack mot en Sohrab Fadai. Den senare har tagit del av påståenden på nätet om att många somalier skulle vara analfabeter och känner omedelbart att han måste motsäga den bilden. Han vet naturligtvis ingenting om hur det egentligen ser ut, men det spelar ingen större roll, ty det viktiga är hur han vill att det skall vara.

Följaktligen har han gått runt i Borlänge och frågat ett antal somalier huruvida de själva eller deras anhöriga är analfabeter. Av 41 tillfrågade personer, var det bara en som svarade att han eller någon anhörig var analfabet. Fadai blev överlycklig och sammanställde en hel rapport med detta överraskande resultat. Att de intervjuade inte nödvändigtvis var helt sanningsenliga var något han naturligtvis inte ville reflektera över.

Uppgiften om 50% analfabetism kommer tydligen från ett uppgivet kommunalråd i just Borlänge:

"I en nyhetsartikel går ett kommunalråd i Borlänge ut med något som han säger sig ha fått levererat från tjänstemän på kommunens integrationsenhet. Han säger att “hälften av gruppen flyktingar som kommer till Borlänge är analfabeter”.
Uttalandet beskrivs som startskottet för en “landsomfattande kampanj” i syfte att få “mer statlig ersättning”. En socialdemokratisk riksdagsledamot från Dalarna frågar integrationsminister Erik Ullenhag om inte Borlänge kommer att få mer medel på grund av detta. Ullenhag svarar bland annat att Borlänges situation inte skiljer sig från riket som helhet."

Nej, det är väl rimligt att anta att andelen analfabeter bland somalier är ungefär densamma oavsett var dessa befinner sig i riket.  Ullenhag nekade alltså extra medel för denna börda, ungefär med motiveringen att det ser lika illa ut överallt.

Nu dyker då Marcus Priftis upp för att angripa Fadai. Hans huvudsyfte är inte att kritisera studiens minst sagt bristfälliga metodik, vilket skulle vara på sin plats och han också gör, utan för att Fadai "i förment välvilja köper en rasistisk frågeställning". En riktig antirasist ger sig nämligen inte in på frågor huruvida invandringen är fördelaktig eller inte, utan det handlar om mycket högre värden än så.

"Ja, tvärtom mot vad många tycks tro har det inget med migrationspolitik att göra. Invandrarna från Somalia är antingen asylsökande eller anhöriga till asylsökande, och vi tar emot dem för att det är vår moraliska skyldighet att göra det. Det är inte en fråga om kompetensförsörjning, utan om mänskliga rättigheter."

Jag menar som vanligt att vi inte har någon som helst skyldighet att ta hit någon. Våra styrandes enda skyldighet är att se till att Sverige och svenskarna garanteras ett så gott samhälle och lyckosam framtid som möjligt. Massinvandring från Somalia är inte ett framgångsrecept. Motvilligt tvingas Priftis konstatera någonting viktigt:

"Beklagligt nog gör man det också med en metod som spelar rasister i händerna. För den som inte gillar Miklos slutsatser, tar det ungefär en kvart att smula sönder hela deras tillvägagångssätt. Den som vill påstå att ”antirasister ljuger om invandrarna för att hävda sina politiskt korrekta åsikter” har alltså numera ett underlag för det påståendet."

Vad är då den sanna bilden? Vi kan naturligtvis inte vända oss till "antirasistiska" clowner som Fadai eller Priftis. Däremot kan vi titta på vad Finlands eget migrationsverk har kommit fram till, vilket jag tidigare berättat om här. Denna myndighet hävdar faktiskt att 85% av somalierna som söker sig till Finland är analfabeter:

"Kriget i Somalia har förstört möjligheterna för dem som är födda på 1970-talet eller senare att kunna gå i skola. Därför håller grundutbildning på att bli en allt viktigare del av integrationen av invandare."

"Så spred medierna myten om somaliers analfabetism"
"Antirasisterna måste sluta gå i rasistfällan"

Dagens citat: Rashid Musa

"Hederskulturen i Lundsberg skrämmer mig. Mer anslag till civilsamhället för att bekämpa vit våldskultur."

Den muslimske aktivisten Rashid Musa ser pennalism-skandalen på Lundsberg som ett utmärkt tillfälle att få sprida lite rasism och hat mot majoritetsbefolkningen. Med tanke på vilken organisation han själv tillhör, lär knappast varken hederskultur eller våld "skrämma" honom.

Överhuvudtaget syftar all hans aktivitet till att kämpa för islam och försvara terrorister. Det handlar som vanligt om att muslimer alltid är offer:

"Det finns större problem. Problemet med ”extremism” och ”radikalisering” hänger ihop med den diskriminering och de orättvisor som muslimer utsätts för i Sverige."

Han lämnade även kondoleanser till självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs familj efter dådet. Denne individ är förstås en självklar gäst i debattsoffor och även flitig i kommentarsfält och på twitter. Ett typiskt inlägg är följande:

"Om det nu skulle finnas muslimska extremister i maktposition så beror det på västvärldens krig mot muslimer eller "kriget mot terrorn" som det så vackert heter. För europeisk och amerikansk terrorism mot muslimer innebär en radikalisering hos individer, det är en naturlig företeelse."

Låt oss acceptera det eviga talet om att muslimer förtrycks överallt och att de har rätt att använda alla medel mot dessa otrogna som inte ens följer guds lagar. Låt oss säga att incidenterna i Farsta och Forserum är fullständigt sanna och att muslimer måste bli än mer högljudda med krav på klädsel och det omgivande samhället. Frågan blir fortfarande: om det nu är så hemskt bland vita, otrogna hundar: vad gör de då här? Det finns ju de fantastiska samhällen som islam skapat, i form av Afghanistan, Pakistan eller Rashids eget Somalia.

Liten film om en somalisk ankar-mamma

Denna lilla dokumentärfilm är naturligtvis utformad som ett snyftreportage, men den kritiske tittaren ställer sig ändå några frågor:

- Först och främst, frågan som alltid dyker upp i dessa fall. Hur kan man lämna sina egna barn i ett land man tydligen måste fly från, för att sätta sig i Sverige? Det verkar som att, medan man från Afghanistan skickar ut ankarbarn, väljer man i Somalia att skicka ut en ankarförälder, för att en mängd barn (och i det här fallet även barnbarn), skall kunna ansluta längre fram.

- Hela familjen hade ju tagit sig till Kenya, varför är det absolut nödvändigt och naturligt att man måste åka till Sverige, av alla länder?

Ytterligare några observationer från filmen:

- Till Växjo är alltså 500 somalier på väg, de flesta barn. Förvaltningschefen säger att "det är ju i princip en skola som kommer hit. Det måste vi hantera." Nej, det måste ni inte alls. Res på er och stå upp mot vansinnet. Han fortsätter också med att förklara att det inte bara är att sätta in 10-11-åriga somalier i en klass för 10-11-åringar. Nähä, hur skall man göra då? Sätta dessa i första klass bland svenska 7-åringar? Min gissning är att man helt enkelt kommer sätta dessa i de ålderskategorier där de åldersmässigt hör hemma, för att sedan den fantastiska volymen ser till att samtliga klasser sänker sig till lämplig nivå.

- "Ader trodde att det skulle finnas en stor förståelse här, eftersom svenskarna själva för 150 år sedan emigrerade till Amerika". Jag är mycket skeptisk till att denna Ader själv sagt det, då det knappast är en vida spridd kunskap i Somalia. Nej, det är det gamla vanliga trötta mantrat, och kommer givetvis från någon massinvandringsvurmande svensk.

Länk till filmen

Så sändes det då

Programmet som debatterades innan det hade sänts, Uppdrag granskning, har nu precis sänts. Jag blev besviken. Hur medierna förvrider och tystar allt som handlar om invandring i svensk debatt skulle man kunna fylla en mängd program med, åtminstone bra mycket mer än en djupdykning i tre specifika, interna fall. Denna mörkning och propaganda är ju så oerhört omfattande att man borde höjt blicken och diskuterat det på ett högre plan.

Janne Josefsson har ju själv sagt:

"Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare."

Många lögnare och åsiktspoliser i fulmedia drog nog en lättnadens suck, men för säkerhets skull har samtliga pk-krönikörer på Aftonbladets kallats in för att fördöma programmet även efter sändning.

Oisin Cantwell befarar att man inte helt tystat svensken:

"Men den felaktiga föreställningen att det inte går att säga sanningen i det här jävla landet utan att stämplas som rasist lär leva vidare."

Det är festligt att just de som har alla de korrekta och tillåtna åsikterna upplever att det inte alls är tabu att diskutera invandringspolitik i Sverige. Nej, Oisin Cantwell är fri att svartmåla Sverigedemokraterna, och Anders Lindberg kan propagera för ökad invandring dag ut och dag in, så självklart upplever de själva inte någon censur.

Självaste Åsa Linderborg gör en närmast identisk genomgång av programmet, men avslutar med det lite märkliga:

”Hur påverkas vi journalister av våra egna värderingar?” frågar Janne Josefsson och utmålar därefter en hel kår som förljugen: de flesta, i alla fall i ”känsliga” frågor som invandring, är färgade av sin ”goda” vilja. Likväl är frågan är viktig, och kan enkelt returneras till Janne Josefsson, Magnus Wennerholm och de andra på UG som gjort programmet: Vilka värderingar har ni kring mångkultur och invandring?"

Ärligt talat förstår jag inte riktigt vad hon menar, men en gissning är att hon tycker att Janne Josefsson överhuvudtaget inte skulle få göra program, eftersom han kanske har en åsikt som avvikar från Linderborgs egen. Vi vet ju sedan länge att det är något som hon helt enkelt inte accepterar.

Anders Lindberg blev förstås också inkallad och fick fram en intetsägande kolumn som inleds:

"Uppdrag Granskning har idag temat att man inte får säga vad man vill om invandrare i det här landet. Och att det är något dåligt."

Medvetet förvränger han påståendet från att handla om invandringspolitik till invandrare. Det är dock utmärkt att han erkänner att han inte tycker att locket på i denna fråga är någonting dåligt.

En liten del av programmet, som inte väckt någon uppståndelse, men som ofrivilligt blev ett litet inlägg om invandringen, var skildrandet av somaliskan Amun Abdullahi som gjort ett reportage om terroristrekrytering i Rinkeby. Det kan man ju tycka är lovvärt, men jag reagerade på att hon efter 20 år i Sverige endast kunde tala en knappt begriplig svenska, som man tvingades texta. Dessutom hade hon just spenderat de senaste sex månaderna, medan hon var sjukskriven i Sverige, med att arbeta på en skola i Somalia, varifrån hon alltså flytt. Jag tycker att hennes egen situation var mer talande än pk-medias agerande i fallet.

Avslutningsvis kan vi konstatera att det är tur att vi har fria medier, om inte ens Janne Josefsson kan leverera mer än det här. Sveket mot det svenska folket är så stort att det behöver beskrivas dagligen, ur olika synvinklar, i olika publikationer.

Länk till UG-avsnittet

Arbetsförmedlingen i Etiopien

Denna nyhet har redan tagits upp i många fria medier, men eftersom jag också har lite tankar kring det hela, tar jag upp den även här.

"Arbetsförmedlingen ligger i startgroparna för att öppna kontor i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. I ett pilotprojekt ska arbetsförmedlare på plats förbereda de somalier som har fått uppehållstillstånd i Sverige som anhöriginvandrare men ännu inte kommit hit."

Om man vill se det i ett positivt ljus, kan man förstås tycka att det är bra att man förbereder personer som ändå skall komma hit i god tid. För att tycka så krävs det dock att man har ett fast grepp om sina rosafärgade pk-glasögon.

Vill man istället se realistiskt på det hela, finns det hur mycket som helst att invända. Till att börja med tycker jag inte alls att det är självklart att somalier måste söka sig just till Sverige. Det första felet är förstås att någon i familjen fått uppehållstillstånd här, och följden då blir att resten måste komma hit. Om familjeåterförening är viktig, skulle det vara naturligare att den skedde i Etiopien. Då kan man invända att Etiopien är ett fattigt land, och att dessa somalier skulle ha bättre möjligheter här. Visst, men inte ens från officiellt håll är olika nivåer i levnadsstandard ett skäl för asyl.

Sedan är knappast den svenska Arbetsförmedlingen en mästare på att förmedla arbeten, särskilt inte arbeten som inte finns. Myndighetens uppgift verkar idag främst vara att agera som kontrollinstans för att a-kassa och socialbidrag skall kunna betalas ut. Dessutom är det svårt att tro att somaliers främsta hinder för att arbeta här är att de inte snabbt nog blivit inskrivna på Arbetsförmedlingen. Att det inte handlar om att skaffa arbete bekräftas av följande uttalande:

"Vi vill framförallt informera de här individerna att när de kommer till Sverige kan de få hjälp av Arbetsförmedlingen, och att vi kan bidra med insatser under två år på heltid,"

Ja, det är inte särskilt märkligt att vi har bland världens högsta skatter i Sverige. Vi skall alltså ta hit individer som inte kommer att arbeta, men vi har iallafall resurser att "bidra med insatser" under två år på heltid.

Bortsett från de konkreta aspekterna, vittnar denna satsning på hur fullständigt grotesk den svenska politiken är. Vi skall nu alltså redan på plats börja med "insatser" för svårintegrerade grupper. Det är märkligt att detta behövs eftersom det alltid hävdas att människor bara dyker upp vid våra gränser, vilket vi inte kan göra något åt, och det blir extra märkligt eftersom dessa personer utmålas som resurser. Hur värdefull är man för ett land om man först behöver insatser i hemlandet följt av ytterligare två år av insatser här? Borde inte Arbetsförmedlingen först försöka lösa sin uppgift att hjälpa svenskar till arbete, en uppgift man är långt ifrån att klara av idag?

Artikel och ljud i SR
Artikel i SvD
Artikel i Aftonbladet
Artikel i Skånskan
Artikel i DN
Artikel i Fria Tider

Somalier-lögnen upprepas

Somalier har lägst sysselsättning av alla invandrargrupper. Andelen sysselsatta i åldern 20–64 år har under 2000-talet konstant legat under 30 procent. Sysselsättningen för infödda har samtidigt legat runt 80 procent, för utrikes födda runt 65 och för utomeuropéer runt 50 procent.

För vårt etablissemang är det förstås viktigt att lägga skulden för somaliernas misslyckande på svenskarna. På SvDs ledarsida ställer följaktligen Ivar Arpi frågan:

"Så varför är vi i Sverige så usla på att integrera somalier?"

Nu skulle man kunna tycka att det största ansvaret för att integrera sig i det nya landet ligger på den enskilde invandraren, men för att bevisa att det är svenskens fel plockar Arpi fram den mycket trötta, och mycket falska, jämförelsen med USA. Denna gamla myt har redan sågats av Tino Sanandaji, som förklarat att av somalierna i USA är det endast 50% som arbetar, och av dem tjänar hälften minimilön. Sanandaji menar också att en grupp måste ha minst 80% sysselsättning för att kunna bära sig själv.

I rättvisans namn skall påpekas att även Arpi tar upp ett par sanningar, men det gör hans inlägg desto obegripligare:

"I USA visade en studie från 2007 att somalierna hade den lägsta årliga medianinkomsten av alla grupper, 18000 dollar, vilket kan jämföras med 27000 dollar bland ”svarta afrikanska invandrare” och 33000 dollar för infödda amerikaner."

Arpis huvudpoäng är att vi bör se över trösklarna på den svenska arbetsmarknaden, och han jämför därför återigen med USA:

"Skillnaden mellan bidrag och arbete är som bekant större och därför är incitamentet att ta ett jobb, även om det är lågavlönat, betydligt starkare."

Slutsatsen av Arpis resonemang är alltså att vi bör sträva mot ett mer amerikanskt samhälle, så att åtminstone hälften av somalierna börjar arbeta, om än för mycket låg lön.

Skulle vi inte, istället för att rasera det svenska välfärdssamhället, kunna sluta att ta emot dessa outbildade och svårintegrerade grupper?

Tino Sanandaji sågar lögnerna

Tino Sanandaji

Vi har hört det till leda nu; liberalernas lögner om hur vår massinvandring är positiv, gynnar ekonomin, alltid förekommit osv. Tino Sanandaji, som är forskare i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, och alltså borde veta vad han talar om, bemöter idag i ett utmärkt, klargörande inlägg, liberalernas önsketänkande och rena lögner. Han siktar in sig på Johan Norbergs och Fredrik Segerfeldts bok "Migrationens kraft".

"Strax före första världskrigets utbrott bestod två procent av Europas och nio promille av Sveriges befolkning av invandrare, jämfört med 15 procent för Sverige i dag. Erfarenheterna från en historisk period då invandringstrycket var försumbart bevisar knappast att fri invandring skulle fungera väl i dag."

Han visar också att Norberg och Segerfeldt ljugit sig blå angående den somaliska invandringen:

"De för fram somalier i USA som ett positivt exempel, trots att deras sysselsättningsgrad inte är mer än 50 procent. Hälften av de somalier som har jobb tjänar under 13 000 kronor i månaden och majoriteten av somalier i USA lever under fattigdomsgränsen. Inte ens USA, västvärldens mest renodlade marknadsekonomi, lyckas undvika integrationsproblem, vilket är bevis nog för hur orealistisk en sådan lösning är för Sverige.
[...]
Författarna skriver att ”en av fem somalier är analfabet”. Den korrekta siffran är enligt Världsbanken tvärtom att fyra av fem är analfabeter medan en av fem är läskunnig."



Sanandajis avslutning är mycket viktig:

"Tankesmedjealster som ”Migrationens kraft” är dock ofta mer ideologidrivna än faktabaserade. De bör inte användas av partier som substitut för gedigna forskningsresultat. Borgerliga partier riskerar allmänhetens förtroende när de okritiskt förlitar sig på oseriösa debattböcker om något så viktigt som invandringspolitik."

Det är alltså uppenbart att vi invandringskritiker inte bara har det sunda förnuftet på vår sida, utan också faktan och sanningen.

Artikel i Fria Tider
Artikel i Smp

UD jobbar för att få tillbaka jihadisterna

För några år sedan åkte två somalier med svenska pass tillbaka till Somalia för att ansluta sig till den terrorstämplade gruppen Al-Shabaab. De två står idag åtalade i USA för terrorism. GP berättar:

"UD får kritik för hanteringen av fallet med de två svenskar som åtalats i USA misstänkta för terrorbrott i Somalia. En bror till en av männen säger till TT att Sverige missade chansen att få hem dem - och att de i själva verket var på flykt undan al-Shabaab."

 

"De satt och pillade sig i naveln och beslutade att inte kämpa för de här pojkarna. Martin Schibbye och Johan Persson fick en bra behandling. Mehdi Ghezali hämtade de från fängelse två gånger. Men det här fallet blundar de för, säger brodern i en intervju med TT."

 

Ja, det är ju fruktansvärt att UD inte gör allt de kan för att få tillbaka två somaliska terrorister till Sverige. "De här pojkarna" är 27 och 29 år gamla, och har deltagit i Al-Shabaab i fyra år.

 

Att Mehdi Ghezali flögs tillbaka med regeringsplanet för några år sedan är en stor skandal. I takt med att det svenska medborgarskapet devalveras allt mer, kommer vi att få se fler av dessa fall. Det är en skam för Sverige varje gång en terrorist ertappas med ett svenskt pass. Terrorhandlingar borde omedelbart leda till ett fråntaget medborgarskap och utvisning från landet, och vi ska definitivt inte kämpa för att få hit individer som dömts för terrorbrott i andra länder.

 

 

 

 

 

 

Dagens krönika: Fatima Nur

"Välkommen på adventsfika Jimmie Åkesson"

Aftonbladet bjuder oss idag på ännu en tramskrönika. Avsändare är en Fatima Nur, som tydligen sitter i Stockholms läns landsting för (naturligtvis) Folkpartiet med specialitet på (naturligtvis) integrationsfrågor. Vi kan med andra ord direkt konstatera att det iallafall inte handlar om en av alla dessa somaliska kvinnliga entreprenörer vi fick läsa om häromdagen.

Så vitt jag förstår är huvudpoängen med krönikan hur välintegrerad hon är här, och vill visa detta för Jimmie Åkesson genom att bjuda honom på julfika. Detta faller lite genom att hon två gånger koketterar med islam, för hon ska bjuda på "alkoholfri glögg" och "dopp i grytan utan fläsk". Så där ja, det var islam som var viktigast iallafall, och vi svenskar lite omoraliska.

Låt oss titta på ett par avsnitt:

"Vad är en lyckad integration? Är det att bo i villa, fira julafton lika väl som ramadan? Att vägleda mina barn som min mormor vägledde mig redan på Afrikas horn/Somalia, att gå på universitetet där de utbildar sig till viktiga yrken som läkare eller datatekniker?"

Ja, säga vad man vill om denna inkvoterade röstvärvare, men humor har hon tydligen iallafall: Somalia är ett land där man utbildar sig till läkare och datatekniker. Visserligen talar hon om ett förflutet där Somalia ännu inte hade fallit sönder, men poängen är nog att på något sätt koppla ihop somalier med hög utbildning. Och då blir det både humor och ganska lögnaktigt. När det gäller att fira ramadan - nej, då är man inte integrerad anser iallafall jag. Det kan väl knappast finnas ett större hinder på jorden mot integration än just islam.

Dock visar hon ett exempel på att hon är rejält integrerad; hon har lärt sig vad man ska säga i den offentliga debatten:

"Min åsikt efter att ha bott i Sverige i drygt 38 år är att Sverige behöver alla sina invandrare, och helst ännu fler! Tänk på alla 40-talister som byggde folkhemmet och nu börjat gå i pension"

Skulle alla PKiter kunna lägga av med det argumentet nu iallafall? Nästan alla fyrtiotalister har redan gått i pension - och deras platser ersattes inte av nya arbetstillfällen! Och nej, Sverige behöver inte en enda somalier till.

#Välkommen

Aftonbladet kör igång med en ny reportageserie. Jag skulle tro att syftet är att visa att man vågar diskutera integration, men då förstås med slutsatsen att vi måste ha en fortsatt "generös invandringspolitik". Serien är en resa genom mångkulturens Sverige och verkar hittills intressant, och man kan ju faktiskt dra egna slutsatser, som inte nödvändigtvis sammanfaller med tidningens. Bli sedan inte avskräckta av det idiotiska helinska namnet - han har uppenbarligen just lärt sig twitter, och sedan gammalt en förkärlek för infantila kampanjnamn.

Först ut är Borlänge, en kommun som nu går på knäna under somalisk invandring. Som vanligt kan jag inte låta bli att bjuda på några avsnitt.

Enligt kommunalrådet Nils Gossas (MP) har regeringen lämnat kommuner som Borlänge i sticket.
– Det blir ett öppet sår när vi hela tiden får hit nya flyktingströmmar. Om staten tog mer ansvar skulle vi slippa höra argumenten från SD-anhängare om att de tar våra skattepengar så att mormor inte får den omsorg hon behöver, säger han

 
Intressant att få inblick i en miljöpartists hjärna. Det är samma pengar, Gossas! Skattebetalarnas! Sedan är det ganska patetiskt att han gärna förespråkar fri invandring, bara den inte hamnar i hans kommun.

Här och där insmyger sig väsentliga sanningar fram, som tillsammans förklarar vansinnigheten i Sveriges projekt:

Där gjorde det inget att hon aldrig har fått gå i skolan. ”Men vem i Sverige skulle anställa mig som är gammal, varken kan läsa, skriva eller prata svenska?” frågar hon uppgivet.

Som sagt, läs gärna serien. Som lite humor visar jag nedan början på Aftonbladets chatt, där man kan "diskutera" serien. Jag skojar inte, den fortsätter sedan på samma sätt...

Sara
Detta är inte ett invandrarproblem. Det är ett samhällsproblem. I ett samhälle som inte styrs efter kapitalistiska principer om lönsamhet så skulle det inte vara något som helst problem att få dessa människor att bidra till det gemensamma bästa. Det finns ju hur mycket som helst som de skulle kunna göra! Och inte bara de, utan även alla arbetslösa svenskar. Eller alla med meningslösa arbeten. Som sagt, det är systemet det är fel på!

AB: Hej Sara Du verkar har lösningen på problemet. Det låter spännande. I våra artiklar finns det en del förslag som inte är så konventionella, om jag säger. Jenni Jag tycker att detta är ett fantastiskt initiativ. Jag tycker att alla, inte bara här i Sverige, har gått 10 steg tillbaka i utvecklingen. Hur kan vi vara så moderna, globala, internationella och jämlika, och jobba så hårt för att vara det, men inte tolerera människor från andra länder? Jag är bara 22, men jag hoppas att jag får uppleva den dagen då vi ser varandra som människor, individer, med respekt och ödmjukhet, den dagen då vi lär av varandra oavsett etnicitet, religion eller språk. Och framför allt, när vi tar hand om varandra och delar med oss så ingen behöver leva utan något alls medans vissa lever i överflöd. Och jag tror stenhårt på att rädslan och fientligheten kommer att försvinna, och rasistiska och nationalistiska partier som SD bara är ett dåligt minne. Sverige är ingens land, det är allas. AB: Tack Jenni! vad fint sagt.

 

Ullenhags soptippar

Stålmannen på besök i Borlänge.











Låt mig börja med att betona att rubriken inte jämför asylsökande med sopor. Den syftar på det sätt våra rikspolitiker behandlar kommunerna ute i landet. Det går bra att sitta på Rosenbad, klappa sig på magen, och besluta att ta in 30-, 50- eller 100 000 asylsökande under ett år. Man behöver sedan inte bekymra sig om att dessa människor skall inhysas i en kommun, gå i skolan, uppbära bidrag, ha svenskundervisning osv.

En kommun som sedan tidigare har en stor somalisk befolkning är Borlänge. De kommande åren räknar Borlänge kommun med att ta emot omkring 1000 somalier genom så kallad anhöriginvandring. Och nu förbereder sig kommunen för att kunna ta emot alla.

Erik Ullenhag har just varit på besök i staden. Den regionala tidningen DT berättar om hans löften:

"Regeringen kommer bland annat skjuta till statliga pengar för praktikplatser och ett praktiskt basår för nyanlända somalierna. Detta för att göra det lättare för gruppen att komma in på arbetsmarknaden."

"Elever i skolåldern med en bristfällig utbildning från somalia kommer få upp till tre timmars extra undervisning i veckan."

Man skjuter alltså till pengar för praktikplatser, och sedan är 1000 extra somalier inga problem för Borlänge? Var finns dessa tusen praktikplatser? Och dessa tusen personer kommer sedan in på arbetsmarknaden? Slutligen vill jag påminna ministern om att det inte är regeringen som bjuder på allt detta, det är arbetande svenskar.

Skylten avslöjar att vi befinner oss i Sverige. Bilden visar 1a-maj-tåget i Borlänge.












"Jimmie Åkesson är skrämmande"

Aftonbladet Kultur får vi anledning att titta på med jämna mellanrum. För att vara en kultursida ägnar den fantastiskt mycket utrymme åt politik, och då förstås en mycket vänster sådan. I dessa dagar innebär det att försöka bekämpa SD så mycket som möjligt, och inga formuleringar är för grova, inga argument för idiotiska, för att uppnå detta mål. Följaktligen dyker det idag upp en liten dräpa med rubriken "Jimmie Åkesson är skrämmande".

Vad gör då Jimmie så "skrämmande"? Man har hängt upp sig på två siffror som Jimmie använt sig av i debatten - den ena gäller andelen somalier som är analfabeter, den andra hur stor asyl- och anhöriginvandring vi kan vänta oss.

Låt oss börja med somalierna och deras läskunnighet. Jimmie Åkesson hävdar att 85% är analfabeter, Finlands migrationsverk hävdar att 85% av somalierna där är analfabeter, och Aftonbladet hävdar att 85% i själva verket har en riktig utbildning. Någon ljuger. Någonstans borde det finnas riktiga uppgifter kring detta, men under tiden får vi väl gå på historiken, och fundera på vem som brukar vara trovärdig, och vem som inte brukar vara det.

Vidare ifrågasätter man siffran 200 000 asyl- och anhöriginvandrare under åren 2012-2013. Den största invändningen är att detta gäller asylsökande, varav många inte kommer att få asyl. Visst, romer från Balkan saknar alla skäl och kommer troligen att skickas tillbaka, men under tiden befinner de sig här och kostar stora summor varje dag. Dessutom utgör dessa asylsökande inte en majoritet, och så vitt bloggen förstår, så ges i princip alla från Syrien och Somalia automatiskt asyl.

Detta gör alltså Jimmie Åkesson "skrämmande", och mest skrämmande är tydligen att han lagt till att dessa 200 000 skulle vara 200 000 för många. Skrämmande i Aftonbladets kulturvänstervärld, troligen rätt vettigt i de flesta andras.

Skrämmande? Eller kanske mer trovärdig än Aftonbladet Kultur?



Somalierna: Vad är sanningen?

Jimmie Åkesson hävdade att en majoritet av de somalier som söker sig hit är analfabeter. Detta fick en rad politiker och journalister att gå till motattack genom att hävda att en majoritet av dem faktiskt har för- eller eftergymnasial utbildning. Lite festligt förresten att använda ett uttryck som "förgymnasial" utbildning - det skulle då innebära någon form av grundskola, för att använda normal svenska. Men vad är nu egentligen sanningen? Antingen så är 85% analfabeter, eller så har minst 85% någon form av grundskola och borde då rimligen vara läskunniga.

I dagens Yle Nyheter säger Finlands migrationsverk att 85% av de somalier som sökt sig till Finland faktiskt är analfabeter.

"Kriget i Somalia har förstört möjligheterna för dem som är födda på 1970-talet eller senare att kunna gå i skola. Därför håller grundutbildning på att bli en allt viktigare del av integrationen av invandare."

Jag låter mina läsare själva avgöra vem som är trovärdigast i det här; svensk fulmedia och etablissemangspolitiker, eller ett statligt verk i Finland, ett land där debatten självklart är öppnare än här.

På en somalisk sida hittar jag förresten lite annan intressant statistik, som gäller hur olika invandrargrupper klarar sig i skolan:

"Av alla elever får 89% betyg som ger gymnasiebehörighet. Bland elever födda i Somalia är siffran 25%. I topp bland Sveriges största invandringsländer ligger Finland med 82% behöriga."