Timbro har nyligen släppt en bok skriven av Per Brinkemo, som avhandlar den somaliska gruppens situation i Sverige. Föga förvånande har den omedelbart fördömts på kultursidorna, och avfärdas som "en vit mans koloniala bild". I verkligheten har Brinkemo aldrig varit kolonialherre för 100 år sedan, utan lite efterforskning visar att han faktiskt borde ha en viss insikt, då han både har studerat gruppen och sedan 2009 arbetar i en somalisk förening i Rosengård.
![]() |
| Föreningen, där Per Brinkemo ingår, mottar "integrationspris" av Malmö kommun. |
Redan 2004 utkom han med en bok om en 13-årig pojke, som ensam skickats till Somalia av sina föräldrar. Denna typ av resa kallas tydligen för "Dhaqan celis" och syftar till uppfostra barnet i dess eget ursprung, då de utsätts för påverkan i Väst. Per Brinkemo skriver om denna bok bland annat:
"Jag visste ingenting om Somalia och somalier. Förrän jag träffade Ahmed.
I januari 2003 fick jag ett tips om att en ung somalisk pojke hade blivit ivägskickad av sina somaliska föräldrar från hemmet i Sollentuna tillbaka till Somalia, Mogadishu. Jag trodde först inte på det, för självklart skickar ingen tillbaka sitt barn till det krigshärjade land man nyligen flytt. Men det var sant. Pojken som heter Ahmed var 13 år när han skickades till Somalia av sina föräldrar och 15 när jag fick kännedom om historien. Jag lyckades nå Ahmed per telefon i Etiopiens huvudstad Addis Abeba dit han flytt på lastbilsflak och med bussar."
Denne man vet alltså rimligen vad han talar om, men eftersom han ens andas integrationsproblem, måste han slås ned med sedvanlig retorik. Låt oss börja med Bilan Osman, som ironiskt nog själv inte har något riktigt arbete, utan helt lever på just sin somaliska och muslimska identitet. Hon får även en slant av Expo, där hon är listad som "utbildare", gissningsvis i ämnen som "islamofobi".
Under rubriken "Önskar att jag inte hade läst den" får vi veta:
"Brinkemo tar med oss på en resa där vi kan se på somalier och Somalia genom en vit mans koloniala blick. Som självutnämnd expert har Brinkemo studerat den " så kallade" somaliska kulturen för att omvärlden ska förstå varför det kan vara svårt för somalier att "integrera sig" i samhället."
Observera att Bilan Osman här talar om en man som har umgåtts med somalier och skrivit böcker om Somalia i över tio år. Den somaliska gruppen är rent objektivt och statistiskt föga integrerad i Sverige, inte minst när det gäller arbete, och att någon, även en vit man, vill undersöka varför borde vara lovvärt. För Osman är det dock förkastligt att söka förklaringar i gruppen, då det naturligtvis är den berömda "kolonialismen" som ligger bakom varför somalier som grupp fungerar mindre väl i Sverige 2014:
"Splittringar och spänningar i Somalia beror inte enbart på klaner som Brinkemo vill ha det till. Ett land som under flera år koloniserats av länder som Italien och England, kommer till slut att splittras. Det är konsekvensen av kolonialmakter."
Osman är också motståndare till allt vad anpassning heter:
"Svenskheten och svenskarna lyfts ständigt upp som det perfekta, en måttstock som resten ska jämföra sig med. Lev, gör och se ut så här så kan du kanske, om du är tillräckligt bra, bli som en av oss, är en mening som man nästan förväntar sig ska dyka upp någonstans i boken.
Han går till och med så långt att han i ett stycke menar på att den västerländska och den somaliska synen på tid är olika. Somalier har, enligt Brinkemo, inget grepp om tiden, vilket skulle vara anledningen till att somalier oftast kommer sent. "Att leva ett liv utan klocka i Sverige, skapar ett svårt problem för integrationen", skriver Brinkemo."
Och återigen kommer bilden av slarviga, lata och dumma somalier fram. Och jag kan inte ens med ord börja förklara hur löjligt det känns att behöva läsa ett sådant påstående. Integration är bara ett finare ord för assimilation.
Att anpassa sig till det svenska samhället handlar inte om att svenskarna objektivt är det bästa folket på jorden, utan om att dessa somalier bosatt sig just här, vilket borde göra svenska normer till någon form av måttstock. Förhållandet till klockan och tider har nämnts av många andra. Den sista meningen tolkar jag som att hon inte bara avvisar assimilation, utan även integration.
På Aftonbladet Debatt har en hel skara somalier fått ondgöra sig över boken. Under den föga förvånande titeln "Rasistiska stereotyper om somalier" hamnar man direkt i kolonialismen:
"Men likt tidigare ”somaliekännare” och proffstyckare i frågan, påminner författaren Per Brinkemos engagemang i dessa frågor om de vita européernas civilisationsuppdrag i Afrika under den koloniala eran."
Man nöjer sig dock inte med det, utan skruvar upp det ett steg, där även integration är ett fruktansvärt verktyg i den vite mannens tjänst:
"För hundra år sedan kunde vita män utifrån en kolonial föreställningsvärld mäta afrikanska folks kroppsdelar. Utifrån detta gjordes bedömningar av hur man skulle civilisera de Andra. Idag är inte dåtidens rasbiologiska termer lika gångbara. Fokus har istället skiftat till den Andres ”kultur”, seder och värderingar. Trots vissa begreppsskillnader mellan dessa tidsepoker, är de huvudsakliga formuleringarna kring skillnaderna mellan vi och de slående lika. Ordet “ras” har bara ersatts med “kultur” och “civilisation” har bytts ut mot 'integration'."
Bristande integration och deltagande på arbetsmarknaden handlar om "rasmaktordning", "afrofobi" och självklart "islamofobi":
"Vi vill ha ärliga samtal om den rasmaktordning som råder på den svenska arbetsmarknaden, om diskrimineringen på bostadsmarknaden, om islamofobin såväl som afrofobin, om den ekonomiska fattigdomen och de psykiska påfrestningar som det innebär att ständigt bli utpekad som främling.
Låt oss arbeta för att lyfta fram somaliernas egna röster om levnadsvillkoren i Sverige istället för att normalisera rasistiska stereotyper och förhandsgivna föreställningar."
Det märkligaste med dessa fördömanden av Brinkemos bok, är att de inte själva bjuder på någon motbild eller förslag till lösningar. Det stämmer inte heller riktigt att somalier aldrig hörs i debatten. I början av året talade en grupp somalier från Hamarkullen i Göteborg ut i GT och kunde med sedvanlig självkritik slå fast:
"Det är politiken som är misslyckad, inte vi"
Somaliska föreningens ordförande säger också:
"Vi kräver att kommunen ger ungdomarna jobb. Bland somalier är arbetslösheten som högst. Vi måste få extra stöd för att komma in på arbetsmarknaden"
Inte ens barnafödandet är de själva ansvariga för, varför det svenska samhället också måste satsa på "bostadssituationen" för familjer med 8-10 barn:
"Det måste satsas mer på utbildning och bostadssituationen för många familjer. Trångboddheten, med i bland tio personer i en två, gör att barn inte får en lugn läxläsningsmiljö. Alla de integrationsprojekt som startas måste följas upp bättre."
Låt oss lyssna till ännu en somalisk röst, tolken Abdulahi Mohammed i Göteborg:
"När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar och på nätterna spelar man spel. Men när torkan kommer jobbar nomaderna hårdare än någon svensk bonde och ser till att kamelerna och korna och getterna överlever i öknen.
När samma människor kommer till Sverige så regnar det hela tiden – socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Så det blir som i nomadlivet när det regnar och är grönt, folk sitter och tar det lugnt. Och här i Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka. När man har det så bra, varför ska man då jobba?"
Lika somaliska Batula Ahmed Rage i Borlänge är inne på samma spår, i en artikelserie i Aftonbladet:
"I Somalia arbetar man jämt för att få mat på bordet. Här i Sverige är det som att maten redan är uppdukad."
Samtidigt tvingas hon konstatera:
”Men vem i Sverige skulle anställa mig som är gammal, varken kan läsa, skriva eller prata svenska?”
Slutligen kan vi ta del av forskaren Tino Sanandajis tankar, när han sågar ett liberalt inlägg som innehåller den vanliga lögnen om hur somalier lyckas på alla ställen utom i Sverige:
"De för fram somalier i USA som ett positivt exempel, trots att deras sysselsättningsgrad inte är mer än 50 procent. Hälften av de somalier som har jobb tjänar under 13 000 kronor i månaden och majoriteten av somalier i USA lever under fattigdomsgränsen. Inte ens USA, västvärldens mest renodlade marknadsekonomi, lyckas undvika integrationsproblem, vilket är bevis nog för hur orealistisk en sådan lösning är för Sverige.
[...]
Författarna skriver att ”en av fem somalier är analfabet”. Den korrekta siffran är enligt Världsbanken tvärtom att fyra av fem är analfabeter medan en av fem är läskunnig."
Fotnot: Jag kontaktade Bilan Osman med nedanstående fråga, men fick inget svar (till skillnad från de som prisade henne):
Observera att Bilan Osman här talar om en man som har umgåtts med somalier och skrivit böcker om Somalia i över tio år. Den somaliska gruppen är rent objektivt och statistiskt föga integrerad i Sverige, inte minst när det gäller arbete, och att någon, även en vit man, vill undersöka varför borde vara lovvärt. För Osman är det dock förkastligt att söka förklaringar i gruppen, då det naturligtvis är den berömda "kolonialismen" som ligger bakom varför somalier som grupp fungerar mindre väl i Sverige 2014:
"Splittringar och spänningar i Somalia beror inte enbart på klaner som Brinkemo vill ha det till. Ett land som under flera år koloniserats av länder som Italien och England, kommer till slut att splittras. Det är konsekvensen av kolonialmakter."
Osman är också motståndare till allt vad anpassning heter:
"Svenskheten och svenskarna lyfts ständigt upp som det perfekta, en måttstock som resten ska jämföra sig med. Lev, gör och se ut så här så kan du kanske, om du är tillräckligt bra, bli som en av oss, är en mening som man nästan förväntar sig ska dyka upp någonstans i boken.
Han går till och med så långt att han i ett stycke menar på att den västerländska och den somaliska synen på tid är olika. Somalier har, enligt Brinkemo, inget grepp om tiden, vilket skulle vara anledningen till att somalier oftast kommer sent. "Att leva ett liv utan klocka i Sverige, skapar ett svårt problem för integrationen", skriver Brinkemo."
Och återigen kommer bilden av slarviga, lata och dumma somalier fram. Och jag kan inte ens med ord börja förklara hur löjligt det känns att behöva läsa ett sådant påstående. Integration är bara ett finare ord för assimilation.
Att anpassa sig till det svenska samhället handlar inte om att svenskarna objektivt är det bästa folket på jorden, utan om att dessa somalier bosatt sig just här, vilket borde göra svenska normer till någon form av måttstock. Förhållandet till klockan och tider har nämnts av många andra. Den sista meningen tolkar jag som att hon inte bara avvisar assimilation, utan även integration.
På Aftonbladet Debatt har en hel skara somalier fått ondgöra sig över boken. Under den föga förvånande titeln "Rasistiska stereotyper om somalier" hamnar man direkt i kolonialismen:
"Men likt tidigare ”somaliekännare” och proffstyckare i frågan, påminner författaren Per Brinkemos engagemang i dessa frågor om de vita européernas civilisationsuppdrag i Afrika under den koloniala eran."
Man nöjer sig dock inte med det, utan skruvar upp det ett steg, där även integration är ett fruktansvärt verktyg i den vite mannens tjänst:
"För hundra år sedan kunde vita män utifrån en kolonial föreställningsvärld mäta afrikanska folks kroppsdelar. Utifrån detta gjordes bedömningar av hur man skulle civilisera de Andra. Idag är inte dåtidens rasbiologiska termer lika gångbara. Fokus har istället skiftat till den Andres ”kultur”, seder och värderingar. Trots vissa begreppsskillnader mellan dessa tidsepoker, är de huvudsakliga formuleringarna kring skillnaderna mellan vi och de slående lika. Ordet “ras” har bara ersatts med “kultur” och “civilisation” har bytts ut mot 'integration'."
Bristande integration och deltagande på arbetsmarknaden handlar om "rasmaktordning", "afrofobi" och självklart "islamofobi":
"Vi vill ha ärliga samtal om den rasmaktordning som råder på den svenska arbetsmarknaden, om diskrimineringen på bostadsmarknaden, om islamofobin såväl som afrofobin, om den ekonomiska fattigdomen och de psykiska påfrestningar som det innebär att ständigt bli utpekad som främling.
Låt oss arbeta för att lyfta fram somaliernas egna röster om levnadsvillkoren i Sverige istället för att normalisera rasistiska stereotyper och förhandsgivna föreställningar."
![]() |
| En somalisk fest i Rinkeby får finbesök. |
"Det är politiken som är misslyckad, inte vi"
Somaliska föreningens ordförande säger också:
"Vi kräver att kommunen ger ungdomarna jobb. Bland somalier är arbetslösheten som högst. Vi måste få extra stöd för att komma in på arbetsmarknaden"
Inte ens barnafödandet är de själva ansvariga för, varför det svenska samhället också måste satsa på "bostadssituationen" för familjer med 8-10 barn:
"Det måste satsas mer på utbildning och bostadssituationen för många familjer. Trångboddheten, med i bland tio personer i en två, gör att barn inte får en lugn läxläsningsmiljö. Alla de integrationsprojekt som startas måste följas upp bättre."
Låt oss lyssna till ännu en somalisk röst, tolken Abdulahi Mohammed i Göteborg:
"När det regnar och är grönt och kamelerna ger mjölk behöver nomaderna inte anstränga sig. De diskuterar och snackar och på nätterna spelar man spel. Men när torkan kommer jobbar nomaderna hårdare än någon svensk bonde och ser till att kamelerna och korna och getterna överlever i öknen.
När samma människor kommer till Sverige så regnar det hela tiden – socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Så det blir som i nomadlivet när det regnar och är grönt, folk sitter och tar det lugnt. Och här i Sverige kan man ta det lugnt hela året, sitta på kafé och snacka. När man har det så bra, varför ska man då jobba?"
![]() |
| Den berömda 1a-maj-demonstrationen i Borlänge. |
Lika somaliska Batula Ahmed Rage i Borlänge är inne på samma spår, i en artikelserie i Aftonbladet:
"I Somalia arbetar man jämt för att få mat på bordet. Här i Sverige är det som att maten redan är uppdukad."
Samtidigt tvingas hon konstatera:
”Men vem i Sverige skulle anställa mig som är gammal, varken kan läsa, skriva eller prata svenska?”
Slutligen kan vi ta del av forskaren Tino Sanandajis tankar, när han sågar ett liberalt inlägg som innehåller den vanliga lögnen om hur somalier lyckas på alla ställen utom i Sverige:
"De för fram somalier i USA som ett positivt exempel, trots att deras sysselsättningsgrad inte är mer än 50 procent. Hälften av de somalier som har jobb tjänar under 13 000 kronor i månaden och majoriteten av somalier i USA lever under fattigdomsgränsen. Inte ens USA, västvärldens mest renodlade marknadsekonomi, lyckas undvika integrationsproblem, vilket är bevis nog för hur orealistisk en sådan lösning är för Sverige.
[...]
Författarna skriver att ”en av fem somalier är analfabet”. Den korrekta siffran är enligt Världsbanken tvärtom att fyra av fem är analfabeter medan en av fem är läskunnig."
Fotnot: Jag kontaktade Bilan Osman med nedanstående fråga, men fick inget svar (till skillnad från de som prisade henne):



.jpg)

.jpg)



















