Marine Le Pen attackerar återigen EU:s avtal med Turkiet

Igår fördömde Marine Le Pen i Europaparlamentet ännu en gång det avtal som EU har ingått med Turkiet, där landet lovar att ta tillbaka illegala invandrare som har tagit sig till Europa, i utbyte mot pengar, avskaffade visumkrav för turkiska medborgare och återupptagna förhandlingar om Turkiets medlemskap i EU. Hon är inte ensam om att se detta som ren utpressning, där Turkiet och president Erdogan använder migrantströmmarna som ett hot och ett verktyg för att uppnå egna fördelar.

Gilles Lebreton (FN) om invandringens kostnader

Strax efter att jag i det förra inlägget hade bemött Metros påståenden om invandring, publicerade Europaparlamentets ENF-grupp ett kort anförande av Front Nationals ledamot Gilles Lebreton från i förrgår, där han ifrågasätter EU-kommissionens glädjekalkyler kring invandringens ekonomiska konsekvenser. Eftersom jag försöker att välja ut de framträdanden som kan vara av intresse för en svensk publik får invandringsfrågan en viss övervikt, men de patriotiska partiernas företrädare talar naturligtvis om alla områden som påverkar samhället, så också i Europaparlamentet. Observera att kostnaderna som Lebreton nämner alltså gäller enbart Frankrike.

Pierre Moscovici är numera EU-kommissionär med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor, beskattning och tullar, men var tidigare Frankrikes finansminister i den socialistiska regeringen. 

Stefan Löfvens hånade framträdande i Agenda

När Stefan Löfven igår gästade Agenda kom kritiska kommentarer redan under sändningen. Själv är jag inte fullt lika upprörd som Alice Teodorescu, eftersom mina förväntningar på den mannen alltid är lågt ställda.

Det roliga är naturligtvis att Stefan Löfven genomgående måste bjuda på motsägelsefulla kommentarer, särskilt sett till uttalanden han tidigare har gjort. För bara några månader sedan gick det bra att tala om att asylsökande är välkomna och att man inte ska bygga några murar, men det kom ju snart att visa sig hur dåligt underbyggda och genomtänkta dessa patetiska utrop var. Det som genom hela intervjun ställer till problem för honom är att han inte vet varför han sade det ena och det andra då, och inte vet vad han ska säga nu. Programledare Anna Hedenmo gör här en utmärkt insats och det är ett nöje att höra hennes relevanta och kritiska frågor:





Det blev alltså lite märkligt redan från början. Löfven anser inte att Turkiet är ett säkert asylland, något han obegripligt nog motiverar med att det finns kurder i Sverige, vilket inte har särskilt mycket att göra med huruvida landet kan ta emot flyktingar. Samtidigt ska vi tydligen ha ett samarbete med Turkiet. Låt mig hänvisa till vad Jean-Marie Le Pen och Marine Le Pen har sagt om det föreslagna avtalet.

Det eviga mantrat om att andra EU-länder ska "ta ansvar" dyker förstås också upp. De svenska politiker som upprepar detta preciserar aldrig vilka länder de tänker sig och hur många de i så fall ska ta emot. Ska Tyskland ta emot en miljon även i år? De senaste lokalvalen signalerade inte en sådan vilja hos folket. Våra skandinaviska grannar verkar inte heller vara särskilt villiga att följa Sveriges exempel och de östeuropeiska länderna vill inte ta emot en enda. Stefan Löfven säger att det inte finns någon annan hållbar lösning, vilket inte är sant eftersom det finns en enda lösning som verkligen är hållbar; att EU:s länder slutar bevilja asylansökningar och gemensamt ser till att bevaka de yttre gränserna ordentligt. Det skulle också få stopp på den trafik på Medelhavet som Löfven oroar sig för.

Vidare är det oerhört pinsamt att Löfven fortsätter att säga att man inte ska kunna vara med i Schengen-samarbetet om man inte accepterar vissa flyktingkvoter och dessutom menar att han nu minsann "höjer tonen". Ingen bryr sig om hur mycket han höjer tonen och det finns inga mekanismer för att sparka ur länder ur Schengen, allra minst på grund av för låg asylinvandring. Det är dock festligt att han ännu en gång påpekar att man inte bara kan acceptera det som är positivt, dit asylinvandring plötsligt inte längre hör.

Agenda valde att dela upp intervjun i två delar, och det är den andra som blir mest besvärlig för statsministern. Naturligtvis kan Stefan Löfven inte förklara varför det som Tobias Billström (M) sade var "avhumaniserande", medan det går bra för honom själv att fundera kring volymer, något han faktiskt gör även i detta program. Jag tror för övrigt att få tycker att regeringen reagerade "för snabbt".

Samtidigt, vilket Anna Hedenmo också påpekade, har regeringen inte ens en linje i detta, då miljöpartistiska ministrar som Gustav Fridolin ständigt tar avstånd från den egna politiken. Som jag har sagt tidigare, är jag dock orolig för att Miljöpartiet faktiskt får igenom sin hållning att mottagningssystemen ska byggas ut så att maximala volymer kan tas emot. Risken finns, eftersom Socialdemokraterna inte har några tyngre ideologiska argument än att 163 000 asylsökande på ett år var svårt att hantera rent praktiskt.

Även överklassmänniskan och asylposören Anne Ramberg kommenterade inslaget:

Vi är nog många svenskar som tycker att välfärden, och ett fungerande samhälle i stort, är viktigare än att uppnå en maximal asylinvandring.

Några dumheter från vänster

Jag har hittills uppfattat Aftonbladets krönikör Patrik Lundberg som någorlunda opolitisk, men idag gör han ett tydligt hopp ned i vänsterdiket redan med rubriken "Vi får den välfärd vi betalar för - dags att höja skatten". Formuleringen motsvarar rätt väl Vänsterpartiets eviga politik, där alla pengar i landet på något sätt egentligen tillhör staten, där utgifter aldrig ifrågasätts och där det inte finns någon gräns för eller negativa konsekvenser av skattehöjningar. Lundberg räknar upp ett antal problem, där han fokuserar på offentliganställdas löner, för att sedan sammanfatta:

"Krigsrubriker om samhällets förfall är egentligen bara för amatörer och populister.
Ändå går trenden inte att ta miste på: Någonting i Sverige håller på att gå sönder."

Visst går det utför med vårt land, men det är en utveckling som har kunnat förutspås och iakttas under en längre tid. En enda gång berör texten vad det faktiskt handlar om, men då förkastas det lika snabbt:

"Det vore lätt att skylla på flyktingsituationen. Men med handen på hjärtat, hur var läget innan förra hösten? Hur fungerade polisen, vården och skolan?"

Som om Sveriges asylpolitik blev extrem först under hösten 2015. Kriminalitet, tryck på socialtjänsten och problem i skolan är huvudsakligen resultat av flera års massinvandring. Man kan hålla med om att exempelvis poliser och lärare förtjänar högre löner, men det är inte grundproblemet. Lundbergs vänsteranalys visar sig också genom ett vanligt exempel som avslöjar synen på skatter:

"Alliansen då? Regeringen Reinfeldt genomförde skattesänkningar på 140 miljarder kronor."

Vänstermänniskor, som tycker att alla arbetsinkomster egentligen tillhör staten, tror att en skattesänkning är samma sak som en kostnad. I verkligheten innebär sänkt skatt att medborgaren får behålla lite mer av det denne själv har arbetat ihop. Med det skattetryck Sverige har, kan inte den första och enda lösningen alltid vara att höja skatten, särskilt inte när vi ser de medel som överförs till exempelvis den meningslösa Arbetsförmedlingen och det bottenlösa hålet Migrationsverket. Jag vill ha en välfärdsstat, men man måste ibland också titta på kostnadssidan. Om vi nu ska ha en omfattande asylinvandring, kan vi fortsätta höja skatterna till de når 100 procent och den siste löntagaren lämnar landet. Alternativet är förstås liberalernas dröm om låga löner och en avskaffad välfärd, vilket i och för sig också skulle minska incitamenten för migranter att ta sig hit.

På SVT Opinion skriver Europaparlamentarikern Malin Björk (V), bland annat känd för att ha ställt till besvär på ett flyg där en utvisad person befann sig, om hur "Socialdemokraterna har kapitulerat för Europas mörka krafter". Det här med att tala om politik i termer av "mörka krafter" och "kalla vindar" är så oerhört tröttsamt, även om det är mycket vanligt i den svenska debatten. Jag frågade henne på Twitter om hon anser att vissa åsikter är "mörka" och andra "ljusa", men fick inget svar. Vi ska komma ihåg att Malin Björk i Europaparlamentet sitter i samma grupp som bland annat Böhmens och Mährens Kommunistiska Parti, fortsättningen på Tjeckoslovakiens kommunistparti, en rörelse åtminstone jag inte skulle kalla för en "ljus kraft". Det som idag upprör Malin Björk är att Anders Ygeman (S) är i Bryssel för att diskutera EU-kommissionens förslag om en gemensam europeisk gräns- och kustbevakning:

"Att en socialdemokratisk och miljöpartistisk regering, med inrikesminister Anders Ygeman i spetsen, går dessa flyktingfientliga krafter till mötes med denna militaristiska politik är djupt oroande."

Det skulle å andra sidan se lite märkligt ut om samma regering som försöker minska asylströmmen till Sverige, genom bland annat ID-kontroller, samtidigt skulle motsätta sig europeisk gränsbevakning. Inte heller regeringens panikåtgärder i Sverige handlade om att gå några "flyktingfientliga krafter till mötes", utan var helt enkelt en mycket sen reaktion på själva verkligheten. Eftersom Malin Björk vill ha en okontrollerad folkvandring till Europa, är det just gränskontroller hon motsätter sig:

"Förslaget innebär att EU:s nuvarande gränspolismyndighet Frontex ska utökas kraftigt, både vad gäller budgeten och befogenheterna, för att bli en ny sorts superpolis. Från att ha kostat drygt 1,3 miljarder kronor per år ska myndigheten nu kosta 2,2 miljarder kronor. Utöver den utökade budgeten förväntas även medlemsstaterna att öka sina bidrag till den nya supergränspolisen."

Det är ju småsummor i sammanhanget, om vi till exempel betänker att det svenska Migrationsverket just har begärt 60 miljarder kronor extra för de kommande två åren. Om det är något som EU verkligen borde samarbeta kring och där unionen kan göra en insats, är det naturligtvis att bevaka våra gemensamma gränser. Björk lyckas själv förlöjliga vänstern ytterligare:

"För högern är Schengen ett prestigeprojekt men för vänstern handlar det om att bevara lagliga vägar inom Europa, en av flera pusselbitar i en human flyktingpolitik."

Nja, Schengen skapades snarare för att underlätta för européer att resa inom unionen och jag har svårt att tro att ens vänstern då drömde om att det skulle gynna migranter från Afrika och Mellanöstern. Malin Björks och Vänsterpartiets vision om vad EU ska handla om är förstås deprimerande:

"Sveriges roll kunde varit annorlunda. Vi har möjligheten att diskutera ökad vidarebosättning, humanitära visum och slopat transportörsansvar."

Slutligen vill också Gudrun Schyman säga något om "stängda gränser", men tvingas göra det på identitetsvänsterns sida "Feministiskt perspektiv". Texten handlar inledningsvis om hur krig är fel, vilket ju inte är en helt absurd hållning, men övergår snart till de vanliga fiendebilderna:

"När skyddet av mänskliga rättigheter utmålas som ett hot mot säkerhet och nationella 'värden' i det egna landet, då kränks och försvagas mänskliga rättigheter. Exemplet Polen är talande."

Självklart nämner hon Polen som exempel på kränkningar av mänskliga rättigheter och hon kunde lika gärna ha valt Ungern, eftersom hennes motstånd inte handlar om mänskliga rättigheter, utan om att dessa länder har valt att värna sina egna folk. I verkligheten är det nog snarare Vitryssland som är sämst i Europa på mänskliga rättigheter, men det landet passar mindre bra för Schymans syften. Detta hyckleri blir sedan så tydligt att det utgör ett självmål:

"När stödet för nationalismen ökar i Europa så syns det tydligast vid landets gränser. Slutenheten tar sig materiella uttryck. Murar, taggtråd, tårgas och transportörsansvar."

Då ska vi komma ihåg att Gudrun Schyman blev medlem och riksdagsledamot för Vänsterpartiet när det fortfarande hade "kommunisterna" i namnet och goda förbindelser med bland annat Östtyskland, ett land som i sanning uppförde murar och taggtrådsstängsel. Hon har även varit medlem i en organisation kallad Marxist-Leninistiska Kampförbundet, som jag misstänker inte hade några problem med Sovjetunionen eller stängda gränser. Det finns en skillnad mellan att uppföra stängsel för att hindra den egna befolkningen att ta sig ut, och att göra detsamma för att hindra en inströmning som raserar det egna landet och dess kultur.

För att skapa lite balans kan jag avslutningsvis nämna att jag idag blev blockad av Bodil Sidén, MUF:aren som lämnade förbundet eftersom det ville fälla regeringen och då underförstått göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Hon ställde på Twitter frågan "Vilka är de bästa personerna du vet mellan 25-30 år?" varpå jag givetvis svarade Marion Maréchal-Le Pen (26). Där gick gränsen för denna toleranta människas nyfikenhet och öppenhet.

Ja, så här ser de ut, överklassmänniskorna som av
högre liberala principer hyllar massinvandringen.
Bodil Sidén, som givetvis bor på Östermalm,
och Johan Norberg.

Det är uppenbart att den enda politiska kraft som idag står för ländernas och folkens väl är "högerextremisterna".

Marine Le Pen attackerar EU:s samarbete med Turkiet

Idag gick Marine Le Pen i Europaparlamentet till angrepp mot det avtal EU har slutit med Turkiet, där landet ska stävja invandringen till Europa i utbyte mot pengar, avskaffande av visumtvånget för turkiska medborgare och en påskyndad process för medlemskap i unionen.

Marine Le Pen välkomnar Storbritanniens utträde ur EU

Storbritanniens premiärminister David Cameron, som har utlovat en folkomröstning om EU-medlemskapet, håller för närvarande på att förhandla med unionen om villkoren för landets medlemskap. Marine Le Pen berörde igår ämnet i ett anförande i Europaparlamentet och passade som vanligt på att ge en känga till EU. Hon irriteras också av att den liberala gruppen ALDE:s gruppledare Guy Verhofstadt lämnade salen kort före hennes inlägg, eftersom hon i detta kritiserar honom.

Gilles Lebreton (FN) till attack mot Turkiet

I ett anförande i Europaparlamentet angrep Gilles Lebreton från Front National Turkiet och det avtal som EU har träffat med landet.

Gilles Lebreton (FN) försvarar Polen

Den europeiska liberala eliten, också i Sverige, har länge demoniserat Ungern och utmålat det som ett auktoritärt land. På senare tid har samma våg av kritik riktats mot Polen. Från Europaparlamentet reder Front Nationals Gilles Lebreton ut begreppen och försvarar Polens rätt till självbestämmande.

Marine Le Pen om skatteflykt och migranthotet

Ordförandeskapet för Europeiska unionens råd roterar mellan medlemsländerna, där varje land agerar ordförande under sex månader. Under det andra halvåret 2015 var Luxemburg ordförande och avlöstes den 1 januari i år av Nederländerna. Med anledning av Luxemburgs premiärminister Xavier Bettels besök i Europaparlamentet, passade Marine Le Pen i morse på att ge en kort summering av landets ordförandeskap.

Gilles Lebreton (FN) om EU:s felaktiga prioriteringar

Idag höll Gilles Lebreton från Front National i Europaparlamentet ett kort anförande om hur EU gör felaktiga prioriteringar när det gäller att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Föga förvånande handlade dessa om den politiskt korrekta klassens skötebarn, medan Lebreton föreslog för de europeiska folken mer relevanta satsningar.

Geert Wilders med ett budskap till Turkiet

Med anledning av det avtal som slöts mellan EU och Turkiet för några dagar sedan, som bland annat vill ge ny fart till Turkiets ansökningsprocess och avskaffa visumtvånget för turkiska resenärer till Europa, publicerade Geert Wilders idag ett budskap till landet.

Klippet är ursprungligen textat på turkiska, vilket jag har täckt över med en svart remsa för bättre läsbarhet. 

Marine Le Pen läxar upp Europaparlamentet om terrorbekämpning

Kan flyktingkrisen orsaka EU:s kollaps?

RT må betraktas som ett propagandaorgan för den ryska staten, men det är också just vad som gör den intressant, eftersom vi därigenom får ett annat perspektiv än vad vi matas med av västeuropeisk media. Idag har kanalen ägnat ett antal inslag åt den pågående flyktingkrisen, och i nedanstående inslag frågar man sig om utvecklingen kan leda till unionens kollaps, då allt fler länder känner sig nödgade att införa gränskontroller:




Personligen tror jag kanske inte att flyktingkrisen direkt, och inom några månader, kommer att få EU att brytas sönder, men den kan göra det indirekt, genom att stärka invandringskritiska partier som också är skeptiska till EU. I Storbritannien skördar UKIP, ursprungligen ett rent anti-EU-parti, stora framgångar och om Marine Le Pen vinner det franska presidentvalet 2017 har hon lovat att hålla en folkomröstning om medlemskapet. Ett EU utan Storbritannien och Frankrike blir inte mycket till europeisk union.

Marine Le Pen om grekiska krisen

När Greklands premiärminister Alexis Tsipras idag gästade Europaparlamentet gratulerades han, med anledning av nej-sidans seger i landets folkomröstning, av församlingens nationalistiska partier. Även Marine Le Pen tog till orda. När hon talar om att bevara en gemensam valuta (monnaie commune), till skillnad från "en enda valuta" (monnaie unique), kan det vara värt att förtydliga att Front National tänker sig att man efter återinförandet av de nationella valutorna behåller euron som en reservvaluta, likt den roll eurons föregångare ECUn hade.





Låt oss också titta på insatser från Peter Lundgren (SD) och Nigel Farage (UKIP). Även om jag tycker att våra sverigedemokrater har valt fel partigrupp, är det alltid härligt att se Peter Lundgren och Kristina Winberg agera tillsammans med andra europeiska patrioter.

Nationernas och Frihetens Europa presenteras

Så lyckades äntligen Marine Le Pen och hennes samarbetspartier i Europaparlamentet knyta till sig de ytterligare två nationaliteter som krävs för att bilda en formell grupp. Genom att den märklige Janusz Korwin-Mikke fått lämna det polska KNP, kunde man nu acceptera två ledamöter därifrån, samtidigt som UKIPs Janice Atkinson bryter sig ur partiets grupp EFDD och ansluter sig till denna nya grupp. Det kan ju tilläggas att Nigel Farages gruppbildning blev möjlig genom en avhoppare från Front National.

Med 36 medlemmar blir gruppen Europaparlamentets minsta. Marine Le Pen kommer att bli en naturlig ledare, då hennes Front National bidrar med 20 ledamöter. Frontens Jean-Marie Le Pen och Bruno Gollnisch kommer inte att ingå i gruppen. Totalt är sammansättningen just nu:

Front National 20
Lega Nord 5
FPÖ 4
PVV 3
KNP 2
Vlaams Belang 1
Oberoende 1

Så här såg det ut när Marine Le Pen och Geert Wilders inledde presentationen:

Dagens citat: Cecilia Wikström (FP)

"Det var fasansfullt, mycket otäckt. Kristina Winberg stod och skränade i en mobb av högerextrema."
Aftonbladet

Den mindre skarpa av Sveriges två galna liberala cecilior i EU beskriver sina känslor då patriotiska partier i protest ställde sig upp i Europaparlamentet. Bakgrunden var församlingens tal om att skapa "öppenhet" gällande ryska pengar till partier i Europa, en markering som rimligen riktades mot franska Front National, som tagit ett ryskt lån då ingen fransk bank ville låna ut pengar till partiet.

Moderaten Christofer Fjellner twittrade om händelsen:

"När Le Pen vill skydda sina ryska finansiärer ställer SD villigt upp."

Själv tycker jag alltid att det är trevligt att se Kristina Winberg och Peter Lundgren agera som en del av den patriotiska gemenskapen, vilket även skedde när EUs "nationalsång" spelades i församlingen.

Marine Le Pen har många gånger förklarat det ryska lånet. Nedan ser vi hur hon, efter ett anförande, besvarar en fråga från tyska De Grönas Rebecca Harms:

Liberala drömmar från Peter Wolodarski

Jean-Claude Juncker

Under rubriken "Historisk chans att ge skydd och rättigheter" bjuder idag DNs Peter Wolodarski på ett inlägg som ligger helt rätt i svensk offentlig debatt. Det handlar om illegala invandrare, självklart kallade "papperslösa", och behovet av att alla länder "ska ta sitt ansvar". Alstret inleds med en utläggning om Jean-Claude Juncker:

"Ta flyktingpolitiken. I onsdags, när SVT:s Aktuellt hade ett långt reportage om Junckers pajaskonster, lanserade kommissionen ett förslag om hur EU-länderna gemensamt ska dela på flyktingmottagandet. Det fick knappt någon uppmärksamhet i Sverige. Beskedet grundar sig i ett vallöfte som Jean-Claude Juncker gav när han kandiderade som ordförande för EU-kommissionen, och som nu ser ut att genomföras."

Om Juncker hade valts på ett normalt och demokratiskt sätt, skulle ett sådant "vallöfte" knappast ge någon seger. Han var inte heller någon populär kandidat inom EU, men bland annat kohandel med parlamentets socialdemokrater, som ledde till att deras Martin Schulz fick bli parlamentets ordförande, gjorde att han ändå kunde krönas som kommissionens ordförande. Vi bjuds sedan på lite statistik, som i vanlig ordning är hårresande:

"År 2014 stod 4 av 28 EU-länder – Tyskland, Sverige, Frankrike och Italien – för två tredjedelar av samtliga beviljade asylansökningar i hela unionen."

Observera att de andra länder som nämns är flera gånger större än Sverige, som leder stort i flyktingmottagande per capita. Wolodarski fortsätter om den ojämna fördelningen:

"Vissa EU-medlemmar tar över huvud taget inte emot flyktingar, trots det massiva behovet från krigets Syrien. EU:s nuvarande ordförandeland Lettland beviljade förra året asyl till endast 25 (!) personer – för Sverige var motsvarande siffra 33 025."

Jag tror knappast att letterna, eller särskilt många andra, ser Sverige som ett föredöme. I en bättre värld skulle letterna få bestämma detta själva, istället för en kommission vald av ingen. EU ska arbeta för att migranter fördelas jämnare, och:

"EU:s medlemmar ska lova att solidariskt hjälpa till. Och kommissionen har också rekommenderat mottagande av ytterligare 20 000 flyktingar som identifieras av FN-organet UNHCR, men som ännu inte tagit sig in Europa. För varje person som tas emot betalar EU drygt 50 000 kronor. Gemensamt åtagande förenas med ekonomiskt stöd."

"Som ännu inte tagit sig till Europa". Varför ska dessa överhuvudtaget just hit? Låt mig citera vad Marine Le Pen sade, vilket vi tittade på här, i Europaparlamentet i april i år:

"Ni kan sluta med ert hyckleri. Ni vill ha invandring. Det är ert projekt."

50 000 kronor räcker inte långt för att täcka de utgifter den genomsnittlige asylinvandraren orsakar i ett land som Sverige. Wolodarski fortsätter:

"För första gången någonsin finns en chans att EU-länderna gemensamt tar ansvar för människor som söker en fristad i Europa. Det viktiga är principen – att alla hjälps åt. När krig pågår i vår närhet kan det inte vara så att några få EU-länder står för merparten av hjälpen. När väl denna princip etablerats kommer Europas flyktingpolitik att steg för steg kunna förändras till det bättre."

Europa har "tagit ansvar" för människor som av olika skäl har sökt sig hit, till den grad att vi kan tala om ett veritabelt folkutbyte i många delar av Västeuropa. Det viktiga är inte alls principen "att alla hjälps åt", utan vad volymerna totalt innebär för vår kontinents utveckling. Förvisso söker de flesta flyktingar sig till sina grannländer, vilket också har skett när vi har haft flyktingströmmar i Europa. Det är inte heller bara flyktingar som korsar Medelhavet, utan ofta fattiga afrikaner på jakt efter ett bättre liv som de väntar sig i Europa. Av någon anledning glider sedan Wolodarskis krönika över till de människor som uppehåller sig illegalt i vårt land, men som han väljer att se som människor som "lever i marginalen":

"Lösningen är inte att stänga ute globaliseringen, utan att hjälpa migranterna att komma ut ur skuggan. Svarta jobb måste göras vita, arbetstillstånd ersätta en desperat tillvaro i marginalen."

Illegal invandring från Afrikas och Asiens fattigare länder är inte samma sak som globalisering. Om drivkraften var globalisering, skulle vi istället ha sett oändligt många fler amerikaner, japaner och tyskar här. Med Mongoliet, Marocko och Nepal, som förekommer i en artikelserie i DN och nämns av Wolodarski, bedriver vi mycket lite handel. Att ge arbetstillstånd till personer som inte ens har rätt att bosätta sig här förefaller vara en något märklig lösning, om än kanske helt logisk i en liberals värld. Wolodarski avslutar med:

"Migrationen kan inte tänkas bort. Den måste göras laglig för fler. Och Europa behöver migranterna."

Nej, den kan sannerligen inte tänkas bort, även om våra politiker i åratal har gjort allt för att slippa diskutera den. Asyl- och anhöriginvandringen till Sverige sker dock inte som en följd av någon naturlag, utan kommer i högsta grad från politiska beslut. Den sista meningen har vi hört många gånger förut, men i vanlig ordning utvecklas den inte på något hederligt sätt, annat än genom mantrat "åldrande befolkning".

Marine Le Pen till attack mot EUs satsning i Medelhavet

För en vecka sedan beslutade EU att tredubbla satsningen på Operation Triton, ett projekt inom den europeiska byrån Frontex, som ska patrullera haven kring unionen. I ett anförande i Europaparlamentet fördömde Marine Le Pen denna satsning, då hon menar att den snarare leder till ökad illegal invandring.

Eva Joly, som nämns och syns i klippet, representerar det franska miljöpartiet EELV.

"Sugpumpar" (pompes aspirantes) är Marine Le Pens stående uttryck för politik som uppmuntrar till exempelvis illegal invandring eller tiggeriturism.

...och Vlaams Belang ber om ursäkt för Belgiens jihadister

I det förra inlägget såg vi hur Marine Le Pen hävdade att bristande kontroll av invandringsströmmarna gör det möjligt för jihadister att enkelt ta sig till Europa. Även Gerolf Annemans, tidigare partiledare och nu Europaparlamentariker för Vlaams Belang, deltog i debatten i Europaparlamentet, och valde att be om ursäkt för Belgiens roll i dagens terrorism. Faktum är att just Belgien är det land som har flest "Syrien-resenärer" per capita, ett faktum som utnyttjats av franska politiker, då Frankrike är det europeiska land som har flest, nu över 1 000, i absoluta tal.

Marine Le Pen till attack mot Junckers återhämtningsplan

I förrgår godkände Europeiska Rådet Jean-Claude Junckers plan att satsa 315 miljarder euro för att stimulera unionens tillväxt. Dagen innan fick Europaparlamentet tillfälle att diskutera paketet och Marine Le Pen kritiserade då detta i starka ordalag. Hennes inlägg bemöttes också av en märklig fråga från tyska De Grönas Rebecca Harms angående det lån Front National erhållit från ryska First Czech-Russian Bank. Lånet ifråga omfattade dock nio miljoner euro och inte de 40 miljoner som Harms talade om.