Dagens bild: Centerpartiet

Även om vi alla är luttrade och få saker förvånar oss längre, måste vi inse att det faktiskt är en skandal att hela etablissemanget försöker upprätthålla ovanstående bild av gruppen som kallas "ensamkommande flyktingbarn".

På Centerpartiets hemsida kan man läsa om vad de konkret vill göra på detta område, och det ligger i linje med partiets syn på invandringen i stort, där den ska vara så omfattande som möjligt, men samtidigt så billig som möjligt. Partiets Anders W Jonsson citeras:

"Det kom 35 000 barn förra året och det krävs akuta åtgärder."

Dessa "akuta åtgärder" är alltså de tre punkterna som syns på bilden. En ännu billigare, och på alla sätt bättre, lösning skulle vara att helt sluta ta emot denna grupp, som ju dessutom saknar asylskäl. Det är i detta sammanhang svårt att inte tänka på bilden där ett av dessa "ensamkommande flyktingbarn" faktiskt har fått ett litet kramdjur:

Det går för övrigt att kommentera på Centerpartiets hemsida.

Annie Lööfs osammanhängande svada

Centerpartiets Annie Lööf är en något speciell, och på sitt sätt nästan fascinerande, person. Hon kan säga ingenting och samtidigt motsäga sig själv på ett alltid lika intensivt och engagerat sätt. Man kan ge henne vilket ämne som helst, be henne inta två motsatta ståndpunkter, och orden börjar strömma. I gårdagens upplaga av SVT:s Agenda bjöds vi på flera minuter där allt förblev oklart. Se gärna hela klippet och försök sedan redogöra för de tydliga besked ni fick. Observera att programledaren vid flera tillfällen förgäves försöker få riktiga svar:






Hon är emot ID-kontroller, men tycker inte att man hade kunnat fortsätta som förut. Däremot ska man ska värna asylrätten, följt av att det är "givetvis bra att det kommer färre människor till Europa och Sverige". Vi får sedan veta att med Centerpartiets politik skulle inte samma volymer komma, märkligt nog på grund av vädret. Annie Lööf upprepar sedan att alla kostnader har en gräns, men ID-kontroller, som syftade till att minska trycket, är fel för att det "inskränker asylrätten". Sedan menar hon att systemen behöver förändras så att volymen hade kunnat hanteras. När programledaren då återigen försöker förstå vad Annie Lööf faktiskt menar, ska vi plötsligt inte tala om volymer längre, eftersom "varje människa som flyr behöver en fristad". Ändå nådde vi tydligen på något sätt en gräns under hösten. Vi får aldrig veta om 10 000 personer i veckan för Centerpartiet är en rimlig nivå.

Beskeden blir knappast tydligare när det handlar om en gemensam budget från Alliansen. Annie Lööf inleder med det intetsägande budskapet att hon "välkomnar att det finns en stark känsla för en stark Allians framåt". Å andra sidan vill hon inte fälla regeringen, eftersom det skulle innebära att Alliansen måste regera tillsammans med Sverigedemokraterna. Här försöker den frustrerade programledaren återigen få ett klart besked och ställer frågan ännu en gång: "Du vill inte att ni lägger en gemensam Allians-budget i höst?". Annie Lööf svarar då att om en gemensam budget ska läggas, så kommer vi att få veta det i en "Allians-kontext". Hon kan däremot klart deklarera att det blir ett valmanifest 2018, någon sorts svar på en fråga som aldrig ställdes. Om Alliansens migrationspolitik får vi iallafall veta att den varken kommer att vara Moderaternas, Centerpartiets, Liberalernas eller Kristdemokraternas.

Annie Lööf hade alltså över tio minuter för att tala om sin politik och vi fick i princip inte reda på någonting. Jag tycker att hennes beteende är helt oacceptabelt och borde bestraffas av väljarna. Samtidigt är Centerpartiet det största småpartiet och Lööf själv får höga förtroendesiffror. Är det på den nivån svenska väljare lägger kraven; att deras företrädare alls ska kunna prata?

Annie Lööf drömmer vidare

Dagens DN bjuder på en längre intervju med Centerpartiets ledare Annie Lööf. Hennes svar är i vanlig ordning ordrika och undfallande, men fram träder ändå bilden av en liberal som vill se en enorm invandring, givetvis kombinerat med en krossad arbetsmarknad och välfärd. Precis som Miljöpartiet, ser inte Annie Lööf några begränsningar vad gäller inflödet, så länge mottagningssystemen byggs ut:

"Vad är problemet med att använda ordet flyktingkris?
– Det är ju inte människor som vi ska sätta en krisstämpel på. Åtgärderna ska ju inte sättas in mot de flyktingar som kommer. Åtgärder måste sättas in mot de system som nu inte klarar av trycket."

Här går en tydlig skiljelinje. Är det volymen av asylsökande som är problemet eller otillräckliga system? Jag menar naturligtvis att ett årligt inflöde av 150 000 personer inte är önskvärt, även om vi hade haft tak över huvudet för alla. Jag undrar ibland om dessa liberaler egentligen tänkt igenom vilken sorts samhälle de vill se i framtiden. Vi bygger ut systemen och "öppnar upp" arbetsmarknaden, men sedan då? Kommer verkligen tiotusentals människor direkt kunna ta de där lågavlönade jobben i tjänstesektorn som liberaler drömmer om? Är verkligen ett samhälle med splittring, kriminalitet och islamism priset de vill betala för att göra sig av med välfärdsstaten? Jag tror att de väljer att blunda för oundvikliga konsekvenser. Om någon på 1990-talet hade sagt att vi idag skulle ha över hundra "utanförskapsområden", skjutningar varje vecka, mängder av moskéer, jihadturister och en självmordsbombare i Stockholm, skulle det sannolikt ha avfärdats som högerextrema hjärnspöken.

Här går också en skiljelinje mellan liberaler och socialister. Liberalerna intalar sig att vi kan ta emot oändligt mycket människor, om vi bara ser till att samtidigt att minska statens åtaganden, medan socialisterna tror att volymerna på något sätt kan absorberas av just välfärdssatsningar och "integrationsåtgärder". Slutligen finns vi, som menar att massinvandring är destruktiv, alldeles oavsett hur politiken sedan försöker bemöta dessa "utmaningar". Tydligen har Lööf talat om att "det politiska systemet ger upp", vilket hon kommenterar med:

"Men jag är lite bekymrad när vi ser ett politiskt landskap i Sverige som väljer den enkla vägen, som ensidigt tar fasta på att bygga murar, stänga gränser och peka ut de människor som flyr hit som problem."

Varför är det i detta sammanhang alltid fel att hitta enkla lösningar? Man skulle dessutom kunna säga att liberalerna också väljer en något enkel väg, när de tänker sig att allt nog blir bra om bara arbetsmarknaden förändras. Lööf menar sedan att EU aldrig kan hindra människor från att fly från krig och förtryck. Nej, men EU kan låta bli att ge dem asyl. Dessutom kommer en stor andel, till exempel de unga afghanska männen, inte som ett resultat av "krig och förtryck", utan helt enkelt för att de ser större framtidsmöjligheter i Europa. Därför har Annie Lööf fel ännu en gång:

"Att vi värnar asylrätten. Att vi sänker kostnaden för mottagandet. Att vi ser till att få jobbfokus i asylprocessen. Då skulle vi öka kapaciteten och se till att fler människor får skydd. Men kanske inte ett lika bra högkvalitativt skydd som man har fått innan."

Det är fantastiskt att maximalt inflöde står över allting annat. I verkligheten klagar många asylanter redan nu på olika aspekter av mottagandet, från maten till internetuppkoppling.

Lööf vill även att asylsökande själva ska ordna bostad, vilket förklaras med den där hemsnickrade teorin om att flyktingar per definition är driftiga:

"Har man flytt från Syrien, Afghanistan eller Irak har man en oerhört stark inneboende känsla av att kunna klara sig själv. Den här svenska idén om att vi bara kan ta emot folk så länge det passar vår egen svenska modell och så länge vi kan erbjuda den standard som vi själva tycker är bra och begriplig, den tror jag inte att människor som flyr för sina liv ser som nödvändig. Man kan nog acceptera en betydligt lägre standard."

Återigen, i verkligheten har det visat sig att man rentav förväntar sig högre standard än vad som nu är fallet. Framför allt är det svårt att se hur 150 000 människor från andra världsdelar själva ska lyckas hitta ett boende, när det inte alltid är lätt för människor som har bott här i hela sitt liv. Idén om invandringen som en murbräcka mot välfärdsstaten kanske uttrycks tydligast i följande passage från Lööf:

"Men är det så att man menar att vi inte ska förändra någonting, att vi inte ska tillåta en större lönespridning, att vi inte ska tillåta fler tjänstejobb, ja, då har vi sagt att de svenska systemen är långt mycket viktigare än människors rätt till frihet och trygghet."

Vad Annie Lööf förstås glömmer, är att de svenska systemen just syftar till att skapa trygghet. Drömmen om en stor etnisk underklass i tjänstesektorn påminner om Anna Hedenmos försvar av massinvandringen: "Vem ska städa våra arbetsplatser?". Det är för övrigt mycket tveksamt om Sverige ens behöver en tjänstesektor som ökar med tiotusentals nyanlända varje år. Intervjuaren Karin Eriksson ställer då den självklara frågan:

"Men med en ökad lönespridning, blir det inte större klassklyftor och större spänningar i vårt samhälle?"

Märkligt nog svarar Annie Lööf plötsligt med lite verklighetsförankring:

" – Jag tycker att det är ganska stora spänningar i vårt samhälle i dag. Vi ser stadsdelar som nästan är som ett laglöst land där kvinnors rättigheter är i stort sett obefintliga. Det skrämmer mig något enormt att det finns en sådan grogrund för radikalisering. Vi ser också en ökad polarisering och ett ”vi och dom”-tänkande mellan vissa så att säga infödda svenskar och nyanlända." 

Ändå ska inflödet fortsätta och rentav intensifieras. Om Reinfeldts "öppna era hjärtan" säger Lööf:

"Jag är väldigt stolt över att ha tillhört en regering som stod upp för öppenheten. Öppenheten är det som har byggt Sverige starkt under alla tider. Att som Fredrik gå ut i en valrörelse och säga dessa ord var oerhört modigt."

Fullständigt nonsens, även om det ofta upprepas från dessa håll. Om "öppenhet" hade betytt handel med omvärlden ligger det en sanning i påståendet, men eftersom det från dessa individer betyder "stor asyl- och anhöriginvandring" stämmer det inte alls. Det svenska välståndet byggdes av pursvenska entreprenörer, och i viss mån politiker, under en tid då landet överhuvudtaget inte hade en sådan invandring.

Det blir ännu en gång uppenbart att flertalet svenska politiker är fullständigt livsfarliga för landets framtid. Annie Lööf må tillhöra de mest verklighetsfrånvända, men hon är inte ensam.

Centerpartiet söker pressekreterare

När Centerpartiet söker en ny junior pressekreterare efterfrågas en särskild merit. Frågan är om denna specifikation ens är laglig och vi vet vilket enormt ramaskri som skulle uppstå om en organisation sökte en medarbetare med "helst svensk etnisk bakgrund". Det är dessutom intressant att annonsen antyder att det finns en svensk etnicitet, eftersom det i många andra sammanhang ifrågasätts. Sannolikt betyder inte heller formuleringen vilken etnicitet som helst förutom den svenska, då vi kan misstänka att norsk, nederländsk eller tysk inte skulle förslå. I själva annonsen hamnar preferensen festligt nog under "kvalifikationer":

"Eftersom vi strävar efter mångfald på arbetsplatsen ser vi väldigt gärna sökanden med annan etnisk bakgrund än svensk."

Detta är ännu ett tydligt exempel på nyrasismen, där etnicitet i sig anses avgöra personens beskaffenhet och rentav utgör en kvalifikation. Skulle inte en mer väsentlig mångfald kunna utgöras av yrkesbakgrund eller idéer?

Intressant är också att Centerpartiet anlitar "Rättviseförmedlingen", en organisation som kan beskrivas som en ren aktivistgrupp. På deras hemsida kan man bland annat få veta varför Rättviseförmedlingen finns:

"Om någon, säg en arrangör av en IT-konferens, upplever att hen bara hittar exempelvis vita män som kan prata på temat kan vi enkelt och gratis ge tips på fler namn som också skulle kunna passa."

Nu är det ju inte endast ras som är viktigt för Rättviseförmedlingen:

"En superstark norm i samhället idag är cis-normen, alltså personer som inte har transerfarenhet."

Ja, tyvärr utgörs nog de flesta personalstyrkor huvudsakligen av personer som saknar transerfarenhet. Föga förvånande lyser riktiga företag med sin frånvaro bland förmedlingens kunder:

"Några exempel på företag eller organisationer som vänt sig till oss genom åren är; Sveriges Radio, TV4, Sveriges Television, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Tidningsutgivarna, Utbildningsradion, Riksteatern, Magasinet Novell, Nordisk Film, Kulturhuset, myndigheter, universitet, högskolor, projekt, företag och många många många fler." 

Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz
bjuder på lite människosyn

Vi får lycka Centerpartiet lycka till med att hitta en medarbetare av rätt ras, särskilt som partiets politik inte är mycket att jubla över.

Dagens citat: Annie Lööf (C)

"Man blir ju lite bedrövad och ledsen, faktiskt, när man ser de här siffrorna. Då har man ju inte förstått, dels vilken politik han driver, men också vilket kaos det här partiet ställer till med i riksdagen."

Centerledaren förklarar Jimmie Åkessons höga förtroendesiffror (se föregående inlägg), som visar sig bero på att människor inte förstår. Av någon anledning kommer faktiskt Annie Lööf tvåa efter Åkesson bland män i undersökningen man refererar till, men i det fallet, trots att det rör sig om delvis samma män, menar Lööf troligen att de helt förstått vad Centern är för ett parti.

I Aftonbladets partiledarintervju, där ovanstående yttrande fälldes, utvecklar Lööf sedan på vilket sätt SD har ställt till "kaos" och det handlar naturligtvis om budgetomröstningen. Jag får väl påminna Annie Lööf om att hennes eget parti röstade på exakt samma sätt, men det ser hon sannolikt som att "spela efter reglerna". Det är dock knappast SDs fel att de övriga partierna biter sig fast i en föråldrad blockmentalitet, där "De rödgröna" ska få regera ostört därför att de råkar vara större än "Alliansen".

Lööf fortsätter:

"Jag tycker att man ska bemöta dem i sak, man ska våga ta debatten med dem. Men man ska inte anpassa sin politik efter dem."

Nej, då kan ni räkna med att SD kommer att fortsätta att öka i opinionen, eftersom det förblir det enda alternativet för den väljare som anser att invandringen är extrem och skadlig för landet. Självklart bjuder hon också på den obligatoriska referensen till Danmark och levererar en närmast komisk slutsats:

"Utan lösningen är att ha principer och stå upp för dem, som Centerpartiet gör." 

Nu är det väl få som förknippar det flaxande Centerpartiet med just principfasthet, men vi kan väl gratulera till att man har funnit en lösning som ger partiet dess sex procent. Slutligen är självbilden intressant, som också kryddas med de ständiga kodorden:

"...men att vara väldigt noga med att se den oro som folk har ute i verkligheten och den samhällsutmaning vi har med integrationen och faktiskt föreslå rejäla förändringar, och det gjorde jag för ett halvår sedan och jag tror att det är det som gör att vi ligger så pass högt i mätningarna. Att man ser att vi gör något åt just detta."

Nej, så länge som de enorma volymerna är heliga går det helt enkelt inte att påstå att man gör någonting rejält i frågan. Att Lööf sedan uppfattar sex procent som "högt i opinionen" säger en del om Centerpartiets ambitioner och möjligheter.

Ännu ett fegt försök att närma sig invandringsfrågan

Staffan Danielsson (c)

De dyker upp ibland, de där trevande försöken från någon ur etablissemanget att ta upp invandringsfrågan, givetvis med tydliga markeringar mot SD och med den uttalade målsättningen att syftet till att diskutera frågan måste vara att ett enormt inflöde ska kunna fortsätta. Diskussionen får dock aldrig handla om vad stor invandring gör med vårt samhälle, och nästan alltid undviks volymer till förmån för "integration".

Dagens nervösa inlägg kommer från Staffan Danielsson, centerpartistisk riksdagsledamot som nu lämnar församlingen. Inledningen i SvD är lovande:

"Vill delar av det svenska folket genom valresultatet skicka någon signal till de som makten haver vad gäller migrations- och asylregler? Jag tror det. Lyssnar sju av riksdagens partier, med statsminister Fredrik Reinfeldt – som avgår – i spetsen? Nej, hittills inte."

För att sedan våga framföra det självklara, stödjer han sig på en artikel i New York Times:

"Sverige med 2 procent av EU:s befolkning tar nu emot flest flyktingar från Syrien av Europas länder, Turkiet undantaget. Denna generösa politik fortsätter, trots hög ungdomsarbetslöshet, trots upplopp i förorter, trots brist på bostäder för nyanlända, trots växande kostnader för Migrationsverket och trots att ”anti-immigrantpartiet” mer än fördubblades i valet."

Precis som vi andra måste göra, går Danielsson utomlands, i detta fall till Norge, för att hitta relevant information kring dessa frågor:

"I Norge har utrikesdepartementet beräknat att mottagningskostnaderna för en flykting på cirka 750 000 kronor motsvarar kostnaden för att hjälpa 26 flyktingar i läger i Jordanien."

Som alltid i dessa debattinlägg, gäller det sedan att göra så kraftfulla markeringar kring sin egen tillhörighet på den goda sidan, att tidigare poänger och klarspråk i princip raderas:

"Jag anser att Sverige verkligen är en humanitär stormakt i världen genom ett utvecklingsbistånd i världsklass och genom den mest generösa migrations- och asylpolitiken i Europa. Det är stort och glädjande att folkopinionen, liksom jag själv, står bakom detta."

Här går alltså Danielsson direkt från fakta och logik ner i träsket av floskler och absurda känsloargument. Varför är humanism direkt kopplad till inflödet av Afrika och Mellanöstern till ett land? På vilket sätt är det "stort och glädjande", ens om det hade varit sant, att "folkopinionen" står bakom den förda invandringspolitiken?

Undersökningar visar att en stor del av folket är för en minskad invandring, men av olika skäl ändå väljer att rösta på något av riksdagens sju massinvandringspartier. Det beror bland annat på att de inte har förstått att de nuvarande nivåerna kommer att påverka i stort sett samtliga övriga politiska frågor, och att det följaktligen är en smula naivt att istället välja Moderaterna för lägre skatter, eller Socialdemokraterna för välfärden. Ett annat viktigt skäl är sannolikt att mediernas demonisering av SD har gjort att de ännu inte vågar ta steget över. Propaganda fungerar, och en person, som kanske saknar både begåvning och självständigt tänkande, vill ju inte vara "främlingsfientlig", "rasist" eller stödja det där "partiet med alla skandaler".

Det blir sedan dags för den sedvanliga tankevurpan, då Danielsson, efter att ha lyft fram Sveriges ohållbara volymer, de problem de skapar och hur hjälp i närområdet är effektivare, skriver:

"En förutsättning för fortsatt stark uppslutning är enligt min mening att en öppen debatt kan föras kring glädjeämnen och bekymmer i dessa frågor. Jag har i bland annat debattartiklar gjort detta vilket föranlett stark kritik och misstänkliggöranden. Ytterst få andra riksdagsledamöter (jag bortser från extrema SD) har sagt något kontroversiellt utanför ”åsiktskorridoren” i dessa frågor." 

Det är inte första gången någon instämmer i allt vad Sverigedemokraterna säger, för att sedan bedyra hur fruktansvärt man tycker partiet är. Detta irrationella beteende är ytterligare ett bevis för hur propagandan fungerar och att demoniseringen av SD sedan länge har lämnat all politik och logik.

Lite mer logik och fakta ska serveras, självklart med förbehållet att "grundsynen" är "generös":

"Den behöver ta på allvar det faktum att över 20 procent av de som nu ges asyl i något EU-land erhåller det i Sverige liksom att runt 35 procent av alla ensamkommande flyktingar under 18 år till EU söker sig till Sverige och att allt fler av de utsatta miljonerna på flykt från Syrien och Irak riktar sitt hopp till Sverige. Asylsökande per dag till Sverige slår nu rekord och Sverige beräknas nu ta emot 92 000 asylsökande i år, flyktingar från Syrien, Eritrea och Somalia söker sig i första eller andra hand till Sverige. Tar Sverige emot alltför få, bör vi sträva efter att ta emot betydligt fler genom än mer öppna regler, eller har vi svårt att uthålligt upprätthålla dagens situation? Detta anses inte politiskt korrekt att diskutera i Sverige i dag, men jag anser det både befogat och nödvändigt, utifrån en generös grundsyn."

Blandningen av fakta och politiskt korrekt poserande fortsätter:

"Naturligtvis ska Sverige ge asyl till alla de som är flyktingar och kommer till Sverige, och göra allt för att de ska integreras och få jobb så snabbt som möjligt. Tyvärr, trots allt fagert tal och stora ambitioner, är dock Sverige alltjämt i EU:s bottenklass vad gäller detta och någon ljusning är knappast i sikte."

Ovanstående stycke är befriat från all logik. Om vi nu ser alla dessa problem och inser att nivåerna är ohållbara, varför ska vi ändå "naturligtvis" ge asyl till alla som kommer till Sverige? Staffan Danielsson har dock, ska tilläggas, ett antal konkreta förslag på hur nivåerna ska kunna minska något, även om han noggrant talar om försiktiga anpassningar till övriga Europa. Han riktar in sig på ett antal områden där Sverige sticker ut: extremt generösa regler för anhöriginvandring, avsaknad av ålderstester på "ensamkommande flyktingbarn", oförmågan att utvisa illegala, samt tankar kring arbetskraftsinvandringen.

Dessa anpassningar är i min mening naturligtvis helt otillräckliga. Arbetskraftsinvandringen är inte problemet, utan flykting- och anhöriginvandringen. Afghanska unga män, i Sverige kallade "ensamkommande flyktingbarn", är en ganska liten del av det totala inflödet, även om också denna grupp förstås är störst i Europa. Visst måste vi se till att utvisa illegala så effektivt som möjligt, men redan den legala invandringen är bortom alla rimliga proportioner.

Vad Staffan Danielsson försöker säga, i sitt motsägelsefulla alster, är i korthet att om vi skärper vissa regler, så kan vi bli bättre på att ta emot riktiga flyktingar. Problemet är att det finns många miljoner flyktingar i världen, och så länge Sverige glatt delar ut permanenta uppehållstillstånd, och har fri invandring från exempelvis Syrien och Eritrea, så kommer vi att bli en attraktiv magnet för de flyktingar som kan ta sig hit. För Sveriges del är det egentligen irrelevant huruvida de är riktiga flyktingar eller inte, då effekterna av massinvandring på vårt eget samhälle blir desamma.

"Nybyggarlandet Sverige" dyker upp igen

Tove Lifvendahl

2011 genomförde Centerpartiet en riksstämma i Åre under parollen "Nybyggarlandet Sverige". Det var också vid denna stämma som Annie Lööf valdes till partiledare och partiet hamnade i ett nyliberalt inferno, där sedermera även förslag om fri invandring, månggifte och avskaffad skolplikt lades fram. I en intervju kommenterade Annie Lööf förslaget:

"Ja, Centerpartiet har varit ett visionärt och modigt parti på den här stämman. Stämmans tema hade just Nybyggarlandet. För att vi ser att människor som vill komma hit och arbeta, driva företag, men också människor som flyr undan krig och förtryck – ska få komma hit, skapa sitt arbete, starta sitt företag, göra rätt för sig, betala skatt och kunna själv. Jag tror att det är en väldigt viktig, liberal och öppenhetlig ingång som jag som frihetlig centerpartist gärna vill anta." 

Som vanligt grundades alltså dessa liberala tankar på drömmar, högtravande principer och rent önsketänkande. Att kalla Sverige för ett nybyggarland är naturligtvis ett enormt hån mot de svenskar som lever och bor här, samt de tidigare generationer som har byggt upp landet. De fick här höra att Sverige var ödemark, redo att tas i besittning av nya folk från Afrika och Mellanöstern.

I dagens SvD vill moderata Tove Lifvendahl, numera tidningens politiska chefredaktör, återlansera begreppet. Hon inleder med en något generaliserande och verklighetsfrämmande bild:


"Vad är Jimmie Åkesson, Fredrik Reinfeldt, den nyanlända syriska flyktingen, den utflyttade Bollnäsbon i USA, den invandrade chilenaren som sedan utvandrat, den vallonättade skånska ynglingen, den finskfödda norrländska tanten och resten av befolkningen i det här landet överens om? En hel del.

De tycker alla att Sverige är ett, på många sätt, bra land. De skulle, med lite god vilja, kunna enas om några områden där de önskade att Sverige utvecklades bättre. De har alla valt (om än vissa till följd av fruktansvärda omständigheter) att ha en relation till landet; att flytta hit, behålla kontakten eller stanna kvar. Många av dem tänker ”hemma” om Sverige; i singularis, eller som deras första eller andra hem i världen."

Det var en synnerligen naiv och välvillig beskrivning. Fredrik Reinfeldt hyser ingen kärlek till Sverige och känner framför allt ingen lojalitet med landet eller intresse för dess framtid. Att den nyanlände syriske flyktingen kommer till Sverige för att denne tycker att Sverige är "ett bra land", är en sanning med modifikation. Att många gånger fler syrier söker sig till Sverige än till våra grannländer har ingenting med hur vårt land ser ut att göra, men allt med att vi är det enda landet som har fri invandring från Syrien och som glatt delar ut permanenta uppehållstillstånd. Vid det här laget är detta välkänt och intervjuade flyktingar i exempelvis Egypten uppger att det är just Sverige som är slutmålet. Att de tänker "hemma" om Sverige är självklart en stor lögn. Det gör nämligen inte ens alla som har varit här i många år, vilket bland annat mängden av parabolantenner vittnar om.

Ytterligare ett fint och verklighetsfrämmande stycke följer:

"De flesta kommer att, i det fall Sverige lyckas ta sig till VM-final i fotboll 2018, heja på samma lag – det som i dag leds av en lagkapten som är född i Sverige, talar med skånsk dialekt, och har föräldrar från två andra länder."

Även Tove Lifvendahl tycker alltså att "Zlatan-argumentet" är ett av de starkare för att fortsätta massinvandringen. I verkligheten hejar de flesta med utländsk bakgrund på hemlandet vid fotbollsmatcher, något som tog sig extrema och våldsamma former i Frankrike i år.

Algeriska nybyggare och deras ättlingar går
bärsärkagång i Paris efter att Algeriet vunnit
en match i fotbolls-VM.

Det blir sedan dags för Lifvendahl att hylla Centerpartiets slogan:

"Det bästa försök som gjorts de senare åren till en politisk idébild som är mer än en snitsig slogan, signeras emellertid Centerpartiet, som 2011 lanserade Nybyggarlandet. Det är hittills den politiska metafor med bäst potential att utgöra den gemensamma berättelsen framåt – i en föränderlig tillvaro där teknisk utveckling, migration och konkurrens om arbetskraften kommer att vara realiteter, samtidigt som landet behöver kunna hålla ihop och känna gemenskap."

Uppenbarligen känner hon inte själv att den senare delen står i direkt konflikt med Sveriges enorma flykting- och anhöriginvandring. En så betydande tillströmning från de mest avlägsna kulturerna kan omöjligen leda till att landet håller ihop och känner gemenskap, särskilt inte som strömmen domineras av muslimer.

Efter att Zlatan har prickats av, blir det sedan dags för referensen till Karl-Oskar och Kristina:

"Pristagarna förkroppsligar Mobergs nybyggare; djärva, handlingskraftiga, kreativa och hårt arbetande. Här finns en stolt tradition att haka tag i, som kan omfatta både ”gamla” och ”nya” svenskar.


Nybyggarna i Sverige är inte sällan direkta spegelbilder till de många svenskar som på flykt undan fattigdom och förföljelse, anlände till nytt land i lika eländigt skick som de krigsflyktingar som nu når Sveriges gräns. Det förhindrade inte att de genom eget hårt arbete och ansvar, kom att bidra stort till det land som välkomnade dem." 

Nej, "nybyggarna" i Sverige är inte "direkta spegelbilder" av 1800-talets utvandrare. Det är egentligen fantastiskt att man fortfarande ska behöva påpeka att européers invandring till 1800-talets USA har mycket lite med muslimsk invandring till Europa 2014 att göra. Istället för att smutsa ned Vilhelm Moberg med sitt eget nonsens, bör Tove Lifvendahl begrunda följande rader från denne författare:

”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss. 

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.


Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.”

Dagens citat: Annie Lööf

"Med Jimmie Åkesson i den ena handen och Jonas Sjöstedt i den andra vandrar Stefan Löfven in i 2014 års valrörelse."

Idag inleddes Centerns kommundagar i Malmö, och Annie Lööf, som sällan bjuder på något annat än manisk retorik, plockar fram det gamla trötta greppet att motståndarsidan i själva verket samarbetar med Sverigedemokraterna. Vi vet att vänstern gärna säger att SD ingår i Alliansen, som ju är i minoritet, men denna gång gör Stefan Löfvens skepsis inför arbetskraftsinvandring att han på ett filosofiskt plan hamnar tillsammans med de som inte förstår skönheten i öppna dörrar och nybyggare.

"Stefan Löfven ransonerar solidariteten och säger att den bara räcker till dem med svenskt pass. Facken ska ges vetorätt på vem som ska få komma hit."

Att solidariteten i första hand bör gälla de egna medborgarna är fullständigt normalt i de flesta länder i de flesta tider, men har i dagens Sverige som bekant blivit en fruktansvärd tanke. Vi skall dock komma ihåg att Stefan Löfven, och övriga vänstern, är föga trovärdiga i denna fråga. De motsätter sig arbetskraftsinvandring, eftersom dessa arbetare skulle konkurrera med deras egna väljare, men vill gärna ta emot stora mängder av flyktinginvandrare som kanske inte kommer att arbeta. Att även en stor flyktinginvandring skadar de svenska arbetarna låtsas man inte om. Även Annie Lööf förefaller ytterst förvirrad, eller åtminstone förljugen, då syftet med arbetskraftsinvandring aldrig brukar handla om solidaritet. Länder vill helt enkelt attrahera den arbetskraft de behöver och saknar i den egna befolkningen.

De eviga attackerna kring vem som sopar banan för, samarbetar med, eller stödjer sig på SD, är endast positiva, då de understryker att det endast finns ett riktigt oppositionsparti och att detta utgör tyngdpunkten i svensk politik. Vad jag fortfarande inte förstår är emellertid: vad tror Sjuklöverns partiledare sig vinna på att utmåla motståndaren som på något sätt sammankopplad med SD? Skall inbitna socialdemokrater bli skrämda av att Stefan Löfven går hand i hand med Jimmie Åkesson och därför gå över till Centern, av alla partier? Eftersom Lööf här talar till sina egna medlemmar, får vi anta att syftet är att på något sätt stärka dessa i deras centerpartistiska övertygelser. Varför i så fall inte hellre tala om fördelarna med arbetskraftsinvandring, istället för tramset om "Jimmie Åkesson i ena handen"?

Annie Lööf ger ständigt ett intryck av att vara en mycket märklig person, även för att vara politiker. Hon kan prata maniskt i timmar utan att staka sig, med uppspärrade ögon och yviga gester, men vi bjuds aldrig på några konkreta idéer eller argument, utan alltid en strid ström av obegripliga visioner och floskler.

Hela talet kan läsas här och bjuder på många fler intetsägande fraser:

Om vad Centern ensamt stod för:
"För alla människors lika rätt och värde. 
För ett öppet Europa. 
För ett enat Europa." 

Om vägvalet:
"Sverige står vid ett vägskäl i människosyn, men det är också ett vägskäl i synen på Sverige. 
Ska vi vara en avkrok i norra Europas periferi - eller ska vi vara en öppen, dynamisk 
tillväxtregion dit människor med de största drivkrafterna och de bästa idéerna söker sig?"

Om en aktuell film:
"Hundraåringen Allan Karlsson tog på sig tofflorna och klev ut genom fönstret på 
äldreboendet i Malmköping. Det var en revolt som chockade omgivningen. I mina ögon var 
det en manifestation för självständigheten, för egenmakten och för att man fortfarande kan 
själv. Även om man råkar vara hundra år." 

Låt oss avsluta med ett litet uttryck, som återkommer i talet. Det är så meningslöst och intetsägande att jag misstänker att det tänkts fram personligen av Annie Lööf och att hon är närmast lyrisk över hur lyckat det blev:

"Och för en närodlad politik."

SvD
Aftonbladet
DN

Assar Lindbeck tar upp problem med Sveriges invandring

Assar Lindbeck är inte vem som helst, utan pensionerad professor i nationalekonomi och bland annat medlem i Kungliga Vetenskapsakademien. Följaktligen vet han, i likhet med exempelvis Tino Sanandaji, vad han talar om på det ekonomiska området, till skillnad från personer som Erik Ullenhag och Annie Lööf, som gärna istället bjuder på något svepande och hoppfullt resonemang om att "mångfald är lönsam".

I klippet nedan får vi se Assar Lindbeck föreläsa för just centerpartister. Han har aldrig varit en trollbindande talare, och de hårda sanningar han nämner i förbifarten framförs lågmält och akademiskt, vilket gör att jag tvivlar på att lokalens centerpartister faktiskt förstår vad han egentligen säger. Detta intryck förstärks av att de ledande centerpartisterna, av någon anledning, skrattar till när han säger att det blåser utanför den politiskt korrekta boxen, vilket snarare borde oroa dem. Han inleder sitt anförande med:

"Oerhört komplexa frågor och väldigt lätt att tänka fel.
Dessutom finns det väldigt mycket låsningar.
Man kan inte tänka klart på det här området utan
att lämna den politiska korrekthetens box.
Utanför boxen blåser det naturligtvis men det är det inget fel på."

För att sammanfatta, kan vi alltså notera att:

- 43% av de långtidsarbetslösa i Sverige är utlandsfödda

- 60% av alla utgifter för socialhjälp i Sverige går till utlandsfödda

- Svensk arbetsmarknad inte är anpassad till den typen av invandring
vi har av lågutbildade från utomeuropeiska länder.
Och det är på tiden att vi får en sansad diskussion av dessa frågor i framtiden.

Mot slutet av sitt anförande bjuder Lindbeck på ett par minuter som borde skakat om de verklighetsfrämmande centerpartisterna:

I Sveriges Radios Ekonomiekot sa Assar Lindbeck i februari bland annat:

"Sverige är inte rustat för en stor invandring.
[...]
Vi går mot en situation där kommunerna inte kommer att kunna
hantera invandringen därför att de inte kommer att klara
att ge bostäder och arbete åt invandrarna" 

Upplysta personer har naturligtvis redan insett det Assar Lindbeck försöker förmedla, men det är synd att kunniga personer som Lindbeck och Sanandaji inte får mer utrymme i debatten. Även Annie Lööf var på detta seminarium. Förstod hon något?

Abir Al-Sahlani arbetar vidare mot Sverige

Al-Sahlani på hemmaplan med
Iraks premiärminister Al-Maliki

Abir Al-Sahlani heter en irakisk kvinna som kom hit som 15-åring, men som nu tagit sig in i självaste Riksdagen, för Centerpartiets räkning. Som så ofta är fallet, förefaller hon mindre intresserad av landsbygd och jordbruk, och desto mer av sitt hemland och massinvandring till Europa. Wikipedia lär oss följande:

"Samtidigt under denna tid jobbade hon med läxhjälp för invandrarbarn med egna medel. Sista året på gymnasiet ägnade hon mycket tid åt arbetet med 5 i 12-rörelsen i Härnösand som arbetade med diskrimineringsfrågor i samband med Alla mot Rasism-kampanjen. Sedan tre år har Abir Al-Sahlani arbetat i Irak med uppbyggnad av ett demokraticenter, kvinnoseminarier, uppbyggnad av ett sekulärt parti, Nationella Demokratiska Alliansen."

Faktum är att hon bor på deltid i Irak och där borde ju en riksdagslön räcka ganska bra. I denna intervju kan ni njuta av när hon propagerar mot svenska språkkunskaper och för öppnare asylvägar, som givetvis har någonting med "alla människors lika värde" att göra. Festligt nog ingår klippet i Centerpartiets "Ett hållbart val". Hon är också öppen med att hon vill attrahera människor med annan bakgrund, för att "öppna" Sverige:

Anledningen till att jag fick upp ögonen för denna individ idag, var ett litet debattinlägg i Expressen. Det tar sitt avstamp i hur hon själv smugglades till Sverige från Bulgarien, och framför allt hur obehaglig en smugglare var, vilket är helt och hållet Europas fel.

"Jag klarade mig, hela vägen till Sverige, till tryggheten, till säkerheten, och i dag är jag folkvald i Sveriges riksdag.
[...]
Jag skämdes. Inte för att jag blivit smugglad, inte för att han tagit i min hand, men för att jag indirekt bidragit till bygget av Forte Europa. Ett Europa som hycklar, när hon pratar om mänskliga rättigheter, om att bekämpa fattigdom, att alla människor är lika mycket värda."

Själv skäms jag mer över att vi har personer som Abir i Sveriges riksdag, och att det här är helt acceptabelt att agera som Abir gör. Det finns ingen Fästning Europa, eftersom det årligen väller in människor från Afrika och Mellanöstern. Runt om i världen har länder gränskontroller och hårda krav för att få invandra, det är bara Europa som skall vara ett undantag.

"Det hycklande Europa är inte mitt Europa! Menar vi allvar med de fina orden, de slagkraftiga parollerna, dunkar i ryggarna - ja då måste vår asyl- och migrationspolitik förändras."

Det är inte ditt Europa överhuvudtaget, Abir, hycklande eller ej. Efter att ha uttalat sitt hat mot Europa, blir det då dags för förslagen, som dessvärre inte alls är ovanliga i dagens Sverige:

"Ett steg i rätt riktning vore att öppna gemensamma kontor i länderna söder om Medelhavet för de asylsökande där de kan ansöka om asyl. Och där även få besked om de får uppehållstillstånd i något av EU:s 28 medlemsländer genom humanitära korridorer. Får den asyl- sökande ett ja, då är det bara att få det stämplat på sitt pass, köpa en biljett och komma till det land där man beviljats uppehållstillstånd. Får man ett nej, så kanske man väljer att åka hem igen. Eller också ta sig över illegalt till EU. Och där ansöka om uppehållstillstånd och få en traditionell hantering av sitt ärende."

Ovanstående stycke är egentligen rätt fantastiskt. Inte nog med att vi skall ha asylkontor runtom i världen, denna medlem av vårt parlament tycker också att om man där får avslag, så skall man iallafall ta sig in illegalt. Frågan är då varför vi överhuvudtaget skall ha dessa asylkontor. Det skulle ju inte heller förhindra båtkatastrofer av det slag vi såg utanför Lampedusa.

Al-Sahlani avslutar med:

"För att, i slutänden, ska politiken handla om att bevara människoliv, inte bevara system, eller hur?"

Ja, tydligen är det vad svensk politik helt skall handla om. Själv skulle jag hellre se att svenska politiker gjorde allt för att här bygga ett så bra land som möjligt. Det får bli en liten tröst i sammanhanget att Centerpartiet kanske försvinner från riksdagen nästa år och Al-Sahlani kan bosätta sig på heltid i Irak, ett land med lite finare människosyn.

Lite intern strid kring invandringen i det döende Centerpartiet

Staffan Danielsson

Det är tämligen sannolikt att Sjuklöverns vansinniga invandringspolitik, och åsiktsförtrycket kring frågan, saknar något större stöd bland gräsrötterna, något vi bland annat kan skönja när desperata kommunalpolitiker försöker få rikspolitikerna att sansa sig. Ett av de mer förvirrade partierna, och i denna fråga mer extrema, är naturligtvis Centerpartiet. Detta döende parti har i dessa dagar stämma och med anledning av den, försöker en stackars centerpartist, Staffan Danielsson, diskutera invandringspolitiken.

Han förefaller närmast förvånad över det debattklimat vi andra sedan länge vant oss vid:

"Genom att föra fram så ”extrema” förslag står jag till exempel inte upp ”för alla människors lika rätt och värde”, mina åsikter är ”unkna” eller ”brunfärgade”. Många som inte går lika långt markerar ändå distans och kyla."

Nu skall vi dock inte tro att denne Danielsson är en helt igenom klarsynt person, då han ändå är noga med att påpeka att han förstås är för en "generös" flyktingpolitik, vilket gör det lite oklart vad han egentligen vill ha sagt. Han ser också till att fördöma Sverigedemokraterna och verkar därmed tillhöra de märkliga alliansmänniskor som ställer sig frågan "måste man vara sverigedemokrat för att tycka så här?". Ja, Staffan, det måste man, för era egna partier står för någonting helt annat.

"Sju riksdagspartier och medierna bidrar till att låta SD sätta agendan, det är högt i tak men endast för mer generösa förslag. Jag är kritisk mot denna strategi som sätter ett extremt parti i fokus, och som bidragit till deras växande opinionsstöd."

Nu är det ju inte medierna som gör att SD sätter agendan, utan det faktum att SD är det enda riksdagsparti som står för en annan, och mer realistisk, linje. Att han sedan utan vidare stämplar SD som extremt, gör att hans inlägg direkt förlorar i relevans. När skall alla dessa desillusionerade alliansmedlemmar inse att SD står för den enda vägen framåt?

Med denna slogan bjuder Centerpartiet
på lite ofrivillig självironi

Under tiden kör Annie Lööf vidare i sin helt egna verklighet på partiets stämma:

"När de säger åk hem säger vi kom hit."

"Staffan Danielssons åsikter är en väldigt liten minoritet i Centerpartiet. Det finns en väldigt bred uppslutning för en öppen och en human flyktingpolitik där vi ser människors lika rätt och värde."

Medan Danielsson trots allt bemödat sig att tänka igenom frågorna och formulerat ett helt inlägg kring sin ställning, kan Lööf endast kontra med "människors lika rätt och värde", ännu en av dessa floskler som inte betyder någonting.  Det tragiska är att Danielsson är på rätt väg, exempelvis när han ställer frågan:

"Hur klarar vi då mottagning, jobbskapande och integrering när resurserna redan är ansträngda och resultaten dåliga?"

Han har också förstått ytterligare en sak, det som inger oss klarsynta ett visst hopp:

"Skulle sådana förslag genomföras är jag livrädd för en politisk backlash som snabbt skulle resultera i en mycket restriktiv migrationspolitik i Sverige."

Det är just det scenariot jag själv tror på. Ju längre den nuvarande eliten driver landet i förfall, desto radikalare kommer motreaktionen bli. Det är lite komiskt att en ledande centerpartist frustreras av exakt de reaktioner vi andra frustrerats av i åratal, men det är samtidigt tragiskt att han inte tar konsekvenserna och lämnar det sjunkande skeppet. Det är hög tid för de någorlunda klarsynta människor, som trots allt finns i Sjuklöverns partier, att lämna sina gamla partier och ansluta sig till framtidens rörelse.

Aftonbladet
SvD

Även Annie Lööf lyfter fram SD

Idag är det Centerpartiets dag i Almedalen och även Annie Lööf kände att det var viktigt att markera mot Sverigedemokraterna. Naturligtvis var attackerna på sedvanlig sandlådenivå.

"Jimmie Åkesson är rädd för att fler människor ska komma hit. Jag är rädd för att de inte ska komma hit"

Det påståendet skulle jag gärna sett att Lööf utvecklade lite. Vad exakt är du rädd skall hända om det inte varje år kommer några tiotusen från Afrika och Mellanöstern? Är det oron för inavel som spökar igen?

"I Jimmie Åkessons Sverige behöver vi inte visa solidaritet. När han står på den här scenen och har mage att kalla dagen då papperslösa barn, unga, kvinnor och män får rätt till vård, för en skammens dag, då mår jag illa"

När det gäller dessa personer som uppehåller sig illegalt i landet, förstår jag inte alls hur Sjuklöverns företrädare tänker. Annie Lööf får gärna tycka att alla människor i världen skall ha skola och sjukvård i Sverige, men varför då överhuvudtaget ha någon som helst reglering kring invandringen? Vi skulle ju spara oerhört mycket pengar på byråkrati om vi avskaffade alla processer på Migrationsverket. Trots att vi har en massinvandring, finns det ändå individer som får avslag på sin asylsökan, eller kanske inte ens söker. Är det inte en skam att individer som inte ens får vistas i landet, plötsligt skall ha tillgång till skola och fri sjuk- och tandvård?

Det roliga med fenomenet att samtliga partiledare inom Sjuklövern känner ett inre tvång att fördöma SD, är ju hur det tydliggör att det bara finns ett riktigt oppositionsparti. Möjligen får dessa partiledare en klapp på axeln av sina partisekreterare för att de "stod upp mot främlingsfientligheten" eller något liknande, men i verkligheten gynnar ju denna fokusering på SD endast just SD.

Direkt efter den pliktskyldiga attacken mot partiet, kommer nästa retoriska höjdpunk, när Lööf plockar upp en lapp med tre punkter ur en väska:

 "Jag tog med dem i en väska. Den kostar 20 spänn och är köpt på loppis"

Nej, det var inte direkt Marine Le Pen som stod på scenen i Almedalen.

Aftonbladet

"Öppna gränser skulle stoppa människohandeln"

Hanna Wagenius (c)
Det man inte har i huvudet
får man ha i....ja.

När Arkimedes plötsligt kom på en teori som beskriver den kraft som påverkar ett föremål vilket sänks ned i en vätska, skall han ha utropat Eureka!, grekiska för "jag har funnit det". Nu har vi i Sverige just upplevt ett sådant ögonblick. Hanna Wagenius, förbundsordförande för Centerns ungdomsförbund har kommit på ett sätt att både stoppa trafficking och utrota världens fattigdom:

"Det är dock viktigt att förstå att det som driver ”branschen” framförallt är fattiga människors drömmar om ett bättre liv på en annan plats. Om fler människor hade möjligheten att leva i ett större välstånd och att migrera fritt skulle människohandeln inte kunna existera på det sätt den gör i dag. De åtgärder som Centerkvinnorna borde föreslå är därför öppnare gränser för såväl handel som invandring – det är nämligen det enda sättet att utrota fattigdomen."

Ovanstående rader må vara korkade i kvadrat, men faktum är att vi hör detta resonemang ganska ofta. Sverige är ett rikt land, så om fattiga människor kommer hit, blir de också rika, och så är världens problem lösta. Och det dessutom utan att Sverige överhuvudtaget påverkas. I det ljuset blir Centerns tankar kring 30 miljoner invandrare och öppna gränser lite mer begripligt. Istället för att vara en liten nation, utan vare sig egen kultur eller spännande kryddor, blir vi 39 miljoner rika, välutbildade och laglydiga medborgare, som dessutom får en fantastiskt varierad kultur, med maträtter från jordens alla hörn, och vi kan alla krama om varandra vid både jul och Eid-al-Fitr. 

Det skulle vara skönt att vara en humanistisk skönande, utan att vare sig besväras av verklighet, eller konsekvensanalys. Det brukar sägas att när man drabbas av demenssjukdom är det i början jobbigt, men när man fullständigt gått in i dimman, är man lyckligt ovetande om sitt tillstånd och kan leva vidare i harmoni. Ungefär så måste det vara att vara en Hanna Wagenius. Man är humanist, har en superb människosyn, och hyllas av andra, vars koppling till verkligheten är minst lika diffus som ens egen. Tänk er dessutom känslan av att ha utrotat världens fattigdom! Det är ju värt varenda pris som Aftonbladets kulturredaktion kan skaka fram!

SvD

Mer invandring och generös välfärd - Centerns nya irrfärder

Det första idéprogrammet som togs fram inom Centerpartiet var så bisarrt, att partiledningen var tvungen att sätta ner foten och försöka komma fram till ett nytt. Idag presenterades då partiledningens förslag, som ni kan läsa i sin helhet här. Som väntat är det 22 sidor av nonsens och floskler. Jag tänker rikta in mig på de verklighetsfrämmande delarna kring migration, som förstås inte alls går ihop med delarna kring välfärd.

"Migration berikar

I århundraden har människor kommit till, men också lämnat, Sverige. Mellan 1850 och 1930 tog omkring 1,2 miljoner svenskar båten över Atlanten till följd av fattigdom, magra skördar och religiös förföljelse. Idag söker sig människor istället till oss i Sverige.

Sverige blev, och är, ett välmående land tack vare omfattande utbyte med omvärlden. Ett utbyte som handlar om såväl invandring och utvandring som handel och internationellt samarbete. Ökad migration och handel är delar av den tilltagande globaliseringen. Den som begränsar utbytet med omvärlden begränsar också Sveriges möjligheter att utvecklas.

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Det är en styrka. Öppnare gränser gör att avståndet mellan människor minskar och att kontakterna mellan olika delar av världen stärks. Utan invandring skulle Sverige vara ett fattigare land, såväl ekonomiskt som kulturellt och intellektuellt."

Talet om svensk utvandring på 1800-talet börjar bli rejält uttjatat, och är dessutom osakligt på många sätt. Jag får väl återigen förklara att invandring till USA på 1800-talet inte alls är samma sak som invandring till Sverige på 2000-talet. Invandrarna kom huvudsakligen från Europa, och möttes inte av några som helst skyddsnät. De nyanlända var tvungna att själva försörja sig, och kunde knappast ställa en mängd krav på det omgivande samhället.

Ja, självklart är handel med omvärlden positivt för Sverige, precis som det är för alla andra länder. Vad det har med en stor invandring från Afrika och Mellanösterna att göra, är dock fullkomligt obegripligt. Resten av formuleringarna är rena floskler, självklart inte utvecklade på något sätt. Hur är mångkultur en styrka? Minskar det verkligen avståndet mellan människorna, eller kan det möjligen vara tvärtom? Det skulle även vara intressant att få veta hur Sverige blir rikare av exempelvis afghansk och somalisk invandring, inte bara ekonomiskt, utan även intellektuellt. Vilka nya intellektuella idéer har vi fått från Somalia och Afghanistan? Nej, jag räknar inte islam som ett intellektuellt framsteg.



Man verkar ha tagit bort formuleringen "fri invandring", men att den skall vara enorm står bortom alla tvivel:

"Centerpartiet strävar efter öppna gränser, fri rörlighet och en generös flyktingpolitik. För ett parti som bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att verka för en värld där människor kan röra sig fritt över gränserna. Den ömsesidiga fria rörligheten inom EU bör utvidgas så att den omfattar hela världen.

Centerpartiet vill fortsätta att avlägsna de hinder som finns för enskilda människors rörlighet i världen. Vi vill se en framtid där Sverige är ett land dit människor kommer med en dröm om ett bättre liv och bidrar till att bygga vårt samhälle."

Sedan kommer då avsnitten som slår fast att Centerpartiet vill ha stora välfärdssystem, vilket inte alls går ihop med kraven på ohämmad invandring:

"En offentligt finansierad skola, vård, omsorg, brottsbekämpning och ekonomisk grundtrygghet främjar social rörlighet och värnar omsorgen om varandra. Ett centralt mål för Centerpartiet är att det ska finnas likvärdiga möjligheter att arbeta, bo, leva och driva företag i hela vårt land.

Människor har en rad grundläggande behov: mat, kläder, boende och vård. Det är uppenbara exempel på nödvändigheter som vi har ett gemensamt ansvar för att alla ska ha tillgång till. De som drabbats av sjukdom, funktionsnedsättning eller arbetslöshet bör därutöver garanteras en ekonomisk trygghet som förhindrar att de fastnar i livslång fattigdom och som ger den enskilde stöd att ställa om och komma tillbaka. Efter ett avslutat arbetsliv, ska man vara trygg i försörjningen för resten av livet."

Öppna gränser och ekonomisk trygghet hela livet, alltså. Det är helt uppenbart att Centerpartiet idag inte kan presentera någon som helst realistisk politik. Jag är mycket nyfiken på vilka de 4% är, som anser att detta parti är det absolut bästa för Sverige.

Artikel i Aftonbladet

Artikel i SvD

Artikel i DN

Artikel i GP

"Nya ord men samma innebörd"
"Centerpartiets problem består"
Artikel i Skånskan
Inslag i SR
Artikel i Smp

Senare artikel i Aftonbladet

Hur mår egentligen Per Ankersjö (c)?

Det var en smula förvånande när ett gammalt bondeparti lanserade ett ultraliberalt idéprogram, men programmet hade iallafall en sorts inre logik. Är man ultraliberal vill man maximera friheten och minimera staten, och följaktligen är det inga konstigheter att vilja öppna gränserna, tillåta månggifte och slopa skolplikten. Eftersom Annie Lööf troligen vill uppnå den 1% i väljarstöd som gör att valsedlar delas ut 2018, kände hon sig dock nödgad att dra i bromsen.

Programmets starke man, Per Ankersjö, tänker dock inte ge upp. Det märkliga är emellertid att han är beredd att utan vidare slopa alla andra punkter, så länge som fri invandring kvarstår:

"- Då menar jag inte att man behöver vara för månggifte och sådana saker, men att man är ideologiskt stringent. Så att vi blir relevanta och tydliga med vad vi står."

I verkligheten kan det väl knappast bli otydligare var Centern egentligen står, och någon relevans i svensk politik kan man inte heller påstå att partiet har. Det enda viktiga för Ankersjö är dock att Sverige raseras:

"– Det är otroligt viktigt utifrån den debatt vi har just nu när nästan alla partier har dragit sig åt det sverigedemokratiska hållet. Och då ska banne mej Centerpartiet stå upp för humanismen."

Från liberala idéer kring frihet, till att stå upp för "humanism" alltså. Dock fattade partiet redan 2011 ett beslut på sin stämma om "Nybyggarlandet Sverige". Redan namnet är förstås ett hån mot de svenskar som trodde att landet redan var bebott, och som ännu inte förstått att det i själva verket är grön mark för människor från Mellanöstern och Afrika. När Ankersjö kommenterar det programmet blir det än tydligare att han anser att landets befolkning bör bytas ut:

"– Det är egentligen mycket spetsigare. Där går man verkligen in på dagspolitik och säger att så här ska vi successivt förändra Sverige så att vi på sikt kan bli ett land med fri invandring. Det är en av Sveriges stora framtidsfrågor, i ett land där vi själva föder allt förre barn och blir allt äldre"

Här kan vi iallafall ge honom ett rätt: det är den stora framtidsfrågan, men vi kan knappast låta sådana som Per Ankersjö hantera den.

Artikel i Aftonbladet
Artikel i SvD
Artikel i DN

Centern framhärdar i sin idioti

Johan Hedin (c)

Vi tittade tidigare idag på Moderaternas skamlösa utspel inför valet 2014. Centern, partiet som vill stå för allt och ingenting, och med det på något sätt fortfarande lockar ett par hundratusen svenskar, går dock snabbt ut och fördömer utspelet.

"Det är ett försök att hitta en enkel lösning på ett komplicerat samhällsproblem, säger Johan Hedin, C:s migrationspolitiska talesperson."

Det är väl bra om man kan hitta en enkel lösning på ett problem? Problemet är ju just den enorma massinvandringen, och den uppenbara lösningen är att begränsa denna. Johan Hedin lyckas istället snurra till det rejält:

Det är i andra änden man måste börja. Det stora problemet är att det är så det tar så lång tid för nyinflyttade att komma i jobb. Jag tycker att vi borde tillsätta en grupp skyndsamt som kan titta på arbetsmarknaden så att vi kan börja titta på reformer som kan lösa problemen i stället för att begränsa för de som vill komma till vårt land."

Det är väl om något att börja i fel ände. Vi skall alltså fortsätta ta hit obegränsat med flyktingar, för att sedan fundera på hur dessa skall få arbeten. Han kan tillsätta hur många arbetsgrupper som helst för att "börja titta på reformer", men med tiotusentals flykting- och anhöriginvandrare per år, blir ju uppgiften meningslös. Arbetsmarknaden är just en marknad, och om företagen inte har möjlighet att anställa fler, är det inte mycket politikerna kan göra åt det.

Han passar sedan på att prisa idéprogrammets vansinniga förslag om helt fri invandring:

"Jag tycker att fri invandring är ett intressant tankeexperiment eftersom de ställer de här sakerna på sin spets. Då måste vi se vilka reformer som vi måste göra för att det ska bli möjligt. Det kommer vara ungefär samma reformer som vi behöver titta på i dag för att lösa de problem vi redan har. Det är långt ifrån en problemfri situation vi befinner oss i."

Här avslöjar han ofrivilligt vad det handlar om, nämligen "ett intressant tankeexperiment". Jag skulle hellre se att politikerna förhöll sig till verkligheten, och försökte göra Sverige till ett bättre land med realistiska och konkreta åtgärder. Allra bäst skulle det förstås vara om Hedin berättade om de fantastiska reformer som gör fri invandring möjlig, men vi kan nog misstänka att några sådana inte finns.

Slutligen kommer då den vanliga motsägelsen, att man skall få andra länder att ta sin del av bördan, trots att det ju samtidigt utmålas som en resurs:

"Sverige är ett av de få länder i EU som tar emot väldigt många asylsökande. Jag tror att det här gemensamma asylsystemet som snart kommer att antas i EU på sikt kommer lösa en del av problemen, så att vi får en jämnare fördelning. Det är inte ett problem för Sverige att vi tar emot många asylsökande, problemet är när vi har stora geografiska variationer vilket gör det svårt för kommunerna, bland annat när de ska budgetera. Kommunerna måste få större svängrum, det kan mycket väl vara en resursfråga."

Vad han menar med det sista vet jag faktiskt inte. Det kommunerna helst skulle vilja är väl att helt säga nej till flyktingar till den egna kommunen, men det är troligen inte vad han avser. Med den volymen Sverige släpper in, blir det ju dessutom en stor börda för kommunerna, oavsett hur man sprider ut denna volym.

Artikel i Aftonbladet
Relaterad artikel i Fria Tider

Dagens självironi: Centern

"Under årets Almedalsvecka presenterar Centerpartiet en ny profilering. ”Ett hållbart val” är ett koncept som syftar till att förstärka Centerpartiets roll i svensk politik: Att vara ett ansvarsfullt parti som tänker långsiktigt och alltid försöker hitta hållbara lösningar på samhällsproblemen, istället för att skjuta dem på framtiden.

 

– Vi smyglanserar nu konceptet under Almedalsveckan. Meningen är att vi framöver ska jobba aktivt och uthålligt för att med detta uttryck som plattform tydliggöra att Centerpartiet är det hållbara valet i svensk politik, berättar Jenny Persson, Centerpartiets kommunikationschef."
(deras stavfel har jag korrigerat ovan)

Denna slogan är rolig på många plan. Till att börja med kan man väl knappast lägga sin röst på ett mindre hållbart politiskt alternativ. Centerpartiet är på väg ut ur riksdagen, och splittras dessutom av två helt motsatta falanger; bönder och nyliberaler. Den senare falangens ståndpunkter, uttryckta i det märkliga idéprogrammet, kan ju heller knappast klassas som "ansvarsfulla" eller "långsiktiga".

Om detta på Centerpartiets hemsida 

Centern i drömmarnas land

Centerpartiets bisarra idéprogram har nu nästan sänkt partiet, och många medlemmar vill riva upp det. Idag går dock ett antal centerpartister ut i SvD för att försvara programmet, och visa att det går att leva alldeles utmärkt utanför verkligheten. Artikeln är så full av meningslösa floskler, att hade den även varit helt befriad från engagemang, skulle den kunnat vara författad av självaste Erik Ullenhag.

"Fri rörlighet och fri invandring är för oss i allra högsta grad en fråga om både solidaritet och socialt engagemang, och en tanke om alla människors lika rätt att leva ett liv i frihet och förverkliga sina drömmar. En viktigare princip för den socialt engagerade kan vi knappast se. Dessutom bidrar rörligheten i högsta grad till tillväxt."

Till att börja med är det ju lite förljuget att tala om "fri rörlighet", då inget hindrar någon från att lämna landet. Det handlar om hur många flyktingar Sverige skall ta emot, något som inte alls är samhällsekonomiskt positivt, vilket bevisats av bland andra Tino Sanandaji.

"Centerpartiet har en politik med konkreta förslag för att få en ökad invandring att fungera. Våra förslag för bättre och enklare villkor för företagande, sänkta trösklar in på arbetsmarknaden, ökat bostadsbyggande och enklare validering av utländsk utbildning visar att vi tar frågan på allvar och att visionen om fri invandring inte alls är orealistisk."

Redan den volym vi har idag, kan knappast absorberas av olika former av sänkta trösklar. Det skulle kunna ge en viss marginell effekt, men vid fri invandring är det närmast meningslöst. När vi idag tar emot allt fler människor med låg eller obefintlig utbildning, är det heller inte alltför höga trösklar som gör dessa personer oattraktiva på arbetsmarknaden. Ett normalt land försöker höja sin befolknings utbildningsnivå, medan vi här arbetar i motsatta riktningen.



"Att fler människor vill komma och leva i Sverige är någonting positivt. En ökad inflyttning till Sverige innebär att fler personer kan vara med och bidra till vår gemensamma välfärd och tillväxt. Invandring är en stor potentiell resurs för kommunerna. De som kan erbjuda bostäder, språkutbildning och kompletterande yrkesutbildning har möjligheter som idag inte tas tillvara för att bryta en negativ utveckling och samtidigt ge människor från andra delar av världen en bättre framtid."

I verkligheten innebär det ju inte att fler är med och bidrar till välfärden, däremot desto fler som använder den. Man motsäger dessutom sig själv, när man menar att dessa personer är "potentiella" resurser för kommunerna, förutsatt att de erbjuder bostäder, språkutbildning och kompletterande utbildning, det vill säga ytterligare utgifter för samhället. Varför motsätter sig då kommuner flyktingmottagning? Kanske är deras erfarenhet inte i linje med dessa debattörers önsketänkande?

"Fullständigt fri invandring till Sverige kan vara svårt om inte andra länder också byter inställning. Men idéprogrammet ska inte bara vara en karta för politiker som är verksamma i Sverige, utan även för vårt aktiva arbete inom EU. Att förändra EU:s regelverk så att fler länder bistår flyktingar och skapar förutsättning för friare regelverk är naturligtvis lika viktigt som reformer i Sverige."

Men vänta nu - invandringsströmmen är ju en resurs? Varför är det viktigt att andra länder byter inställning, när vi då borde försöka locka hit så många som möjligt? Som vanligt kan jag bara önska dem lycka till med att övertyga övriga länder om att Sveriges extrema flyktingpolitik är vägen framåt. De kommer att skratta hela vägen till vårt lands undergång.

Det bästa vore nog om de verklighetsfrämmande liberalerna i partiet helt tar över, och styr det lilla skeppet ut ur riksdagen. De traditionella centerväljarna kan då finna sitt hem i Sverigedemokraterna, ett parti som faktiskt tänker på framtiden.

Sifo januari: stabilt, men explosion i väster

Idag presenteras Sifos opinionssiffror för januari. Den riktiga oppositionen, SD, ligger, med en marginell nedgång, på en stabil nivå på 9,1%, och är därmed fortfarande landets tredje största parti och vågmästare.

S: 33,6 % (+1,5)

V: 4,6 % (-1,3)

MP: 9,0 % (-0,7)

M: 29,3 % (+1,1)

C: 3,2 % (-1,3)

FP: 6,2 % (+0,8)

KD: 4,5 % +0,9)

SD: 9,1 % (-0,9)

Övriga: 0,4 % (-0,3)

Blocken

Rödgröna: 47,2 %

Blå: 43,2 %

Blågula: 9,1%

 

Centern hamnar på 3,2%, vilket är den lägsta noteringen under Sifos 45-åriga historia. Partiets problem är ju inte bara det bisarra idéprogrammet i sig, utan också att det visat på sprickan i partiet. Själv undrar jag vilka dessa tre procent är, som av någon anledning tycker att Centern är det absolut bästa av samtliga partier. För SD skulle det dock vara en fördel om Centern blev kvar i riksdagen, eftersom Alliansen knappast kommer att få majoritet iallafall.

Både Socialdemokraterna och Moderaterna går framåt. Roligt är att Vänsterpartiet nu börjar närma sig 4%-spärren. Detta parti måste ha Sveriges sämsta valarbetare. Egentligen borde de ha potential att tredubblas, med besvikna vänstersossar och en roll som motståndare till regeringen.

Oroväckande är att Vänsterblocket ligger ganska nära egen majoritet, och att SD därmed skulle förlora sin vågmästarställning. Själv tror jag att vi kommer att få åtminstone 15% 2014, men vi måste nu alla arbeta för att förverkliga detta!

 GP berättar också:

"Utöver det starka stöd som Sverigedemokraterna sedan tidigare haft i Skåne och Blekinge har partiet vuxit i Västsverige, där stödet nu är 14,6 procent. Till Västsverige räknas i detta fall inte Göteborg med kranskommuner, där SD-stödet är 7,7 procent."

14,6% är fantastiska siffror, då vi i omvalet 2011 fick 5,8%!

Patrik Ehn, Gruppledare Västra Götaland

Artikel i Aftonbladet
Artikel i GP
Artikel SvD
Artikel i DN
Artikel i Skånskan
Artikel i Fria Tider