Ännu ett utspel om invandringens "positiva effekter"

I dagens upplaga av TV4:s Nyhetsmorgon var en Jesper Strömbäck inbjuden, en forskare vid Göteborgs universitet som nu släpper en bok med den analytiska titeln "Utan invandring stannar Sverige". Det ska direkt sägas att jag förstås inte har läst boken, utan här tänker reagera på de uttalanden han gör i programmet. Det han där säger är nämligen närmast identiskt med de floskler som vi har hört dag ut och dag in, och som flera gånger har motbevisats av andra forskare som Tino Sanandaji, något som gör att jag har svårt att tro att bokens slutsatser är särskilt seriösa eller vederhäftiga.

Det är lite intressant att TV4 direkt inleder med att hävda att Strömbäcks medverkan på något sätt handlar om att "nyansera" debatten, som om de någonsin skulle ha bjudit in till exempel Jan Tullberg eller Karl-Olov Arnstberg. Nej, Strömbäck får naturligtvis delta enbart för att han framför den vanliga linjen, som här kan presenteras som vetenskaplig sanning. Observera att han dessutom inte är professor i ekonomi, utan i journalistik och politisk kommunikation, vilket kanske säger en del. Redan det inledande påståendet att "alla positiva effekter" av invandring faller bort i diskussionen gör att det blir svårt att ta honom på allvar, eftersom vi hör dessa påstådda fördelar dagligen.

Det är förstås en svaghet att jag inte har läst boken ifråga, men jag har hört Strömbäcks alla påståenden många gånger förut, vilket gör att jag ändå tycker att jag kan gissa mig till vad hans resonemang handlar om. 

En mycket vanlig lögn upprepas och är särskilt häpnadsväckande från någon som kallar sig forskare:

"Att vi har invandring är ingenting nytt. Sverige har varit ett invandringsland väldigt länge. Det har varit olika grupper som har kommit genom åren, men genom alla tider har invandringen bidragit till att stärka och utveckla Sverige, ekonomiskt, socialt, kulturellt, och gör det även idag."

Nej, de senaste decenniernas enorma asylinvandring är historiskt sett någonting nytt och aldrig tidigare har befolkningssammansättningen påverkats i samma grad. Ett tusental valloner har inte samma påverkan som hundratusentals muslimer. 

Huvudpoängen med boken, vilket Strömbäck förstås bestämt sig för innan han gjorde några efterforskningar, är att invandring är en tillgång. För att hävda detta, drar sig Strömbäck inte ens för att dra fram "den åldrande befolkningen", där ännu ett fullständigt absurt "argument" presenteras:

"Utan invandring skulle antalet på den svenska arbetsmarknaden minska. Tack vare invandringen så ökar antalet personer på den svenska arbetsmarknaden."

Ja, det är självklart och också ointressant. Med invandringen ökar dock antalet personer utanför arbetsmarknaden ännu mer, och det är den balansen som är relevant. Att Strömbäck sedan blandar in arbetskraftsinvandring, som är en helt annan sak och långt mindre destruktiv, förändrar inte intrycket av hans sorglösa inställning till forskning och slutsatser.

Han talar sedan lite löst om "integration" och "utmaningar", på samma sätt som politiker gör, vilket definitivt varken är akademiskt eller seriöst. Det stora problemet med dagens asylinvandring och arbetsmarknaden är inte heller att utländska universitetsutbildningar inte valideras tillräckligt mycket eller snabbt, utan att en stor mängd av de som kommer har mycket låg eller helt obefintlig utbildning, i ett land där de allra flesta anställningar kräver åtminstone gymnasiekompetens. 

När jag hör Jesper Strömbäck använda ordet "forskning" får jag lite samma känsla som när Henrik Arnstad gör det. Att lite luddigt hävda att Sverige "stärks", när han i själva verket försöker säga att det finns ekonomiska vinster, är ingen vetenskaplig analys och han framstår helt enkelt, likt Arnstad, som en politisk aktivist. Även om utomeuropeisk asylinvandring skulle vara en ekonomisk vinst, vilket den inte är, skulle inte det betyda att landet och det svenska samhället nödvändigtvis skulle stärkas i ett bredare perspektiv. Jag ska villigt erkänna att jag skulle motsätta mig dagens invandring även om den skulle ha haft ekonomiska fördelar, vilket beror på att det största problemet inte är direkta kostnader i mottagningssystemet, utan massinvandringens långsiktiga konsekvenser med splittring, kriminalitet, islamisering och Sveriges utplånande som svenskens hem. Slutligen ska det ännu en gång påpekas att även homogena länder som Japan och Sydkorea har sjukvård och skolor.

Marine Le Pen tillbaka efter mediepaus

För ett antal veckor sedan meddelade Marine Le Pen att hon skulle ta en paus från att besöka TV-studior, för att istället fokusera på att träffa människor på fältet. Hon är nu tillbaka genom en intervju i TF1:

Klippet är på Youtube blockerat i Frankrike, men jag har för de som eventuellt befinner sig där också lagt upp det här.

SvD:s lögnaktiga rubrik

Redan när vi ser SvD:s rubrik kan vi misstänka någon form av fult spel, eftersom påståendet strider mot ren logik. Det märkliga är dock att de experter man har talat med faktiskt inte ens påstår det som rubriken hävdar, utan snarare det motsatta.

Först ut är Juhana Vartiainen, som har varit generaldirektör för Statens ekonomiska forskningscentral (Vatt) i Finland och numera är riksdagsledamot för det borgerliga Samlingspartiet. Föga förvånande vill han att just välfärdssystemet förändras och att arbetsmarknaden luckras upp:

"Det är ytterligare ett argument för reformer som ökar den ekonomiska drivkraften att arbeta."

Angående att välfärdssystemen skulle klara en stor asylinvandring, säger Anne Britt Djuve, forskningschef vid det norska forskningsinstitutet Fafo:

"Men det beror på hur många som kommer, och hur lång tid det tar innan de kommer i arbete. Det kan hända att det krävs justeringar, inte minst när det gäller att kvalificera flyktingar för arbete."

Självklart, men inflödet till Sverige är enormt och det tar många år för den genomsnittlige asylinvandraren att komma i arbete, om denne ens gör det någonsin. I Danmark är Lars Hovbakke Sørensen, lektor på Köpenhamns universitet, historiker och politisk kommentator, än tydligare:

"Ju mindre man bromsar, desto mindre pengar kommer det att finnas kvar för att upprätthålla den nordiska välfärdsstaten i den form vi känner den i dag. Blir det tal om kraftiga nedskärningar kommer det att drabba skolor, sjukhus och liknande."

Joakim Ruist, nationalekonom och migrationsforskare vid Handelshögskolan i Göteborg, menar rentav att de berömda internationella konventionerna och asylrätten bör överges:

"Det vore det mest ärliga sättet att göra det på. Att helt enkelt säga hur många uppehållstillstånd av asylskäl vi tänker ge varje år. De åtgärder vi nu försöker ta till, med gränskontroller och regelskärpningar, är på många sätt både jobbigare, dyrare och mindre logiska."

Denna uppfattning delar jag själv och skulle sätta antalet till noll, vilket också skulle få strömmen av sökande att sina. Anne Britt Djuve påpekar att Genève-konventionen inte förutsåg tiotusentals asylsökande varje år, och tillägger, tvärtemot vad SvD:s rubrik vill få oss att tro:

"Välfärdssamhället har aldrig varit till för alla. Det är till för en begränsad grupp människor vilket också är en förutsättning för modellen, eftersom den är så generös. Vi har inte möjlighet att rädda hela världen."

"Flyktingströmmen genererar arbete"

Dagens nyhetssändning från TV4 var lite intressant. Det första inslaget handlar om de båda män som i Göteborg står åtalade för terrorbrott genomförda i Syrien. Fenomenet med jihadresenärer från Sverige, och inte minst från Göteborg, är välkänt och det behövs kanske inte tilläggas så mycket, mer än att det möjligen är lite festligt att advokaten griper efter halmstrået att domarens objektivitet har påverkats genom att han har blivit illa berörd av bevismaterialet.




Därefter blir det desto intressantare. Regeringens projekt "Sverige tillsammans" har alltså lett till att 200 företag har erbjudit arbeten eller praktik till nyanlända. Jag gissar att själva projektet i sig som vanligt har kostat mer än vad lönekostnaden för dessa människor blir. Observera att företagen också får ekonomiskt stöd för att kunna sysselsätta dessa personer. Framför allt är naturligtvis resultatet en droppe i havet, då tydligen 53 000 nyanlända finns inskrivna som arbetssökande.

Sedan kommer då det verkligt bisarra inslaget. De inledande orden, "Flyktingströmmen i sig skapar även jobb här i Sverige just nu", gör att det blir mycket svårt att ta inslaget på allvar, särskilt då man lyfter fram en busschaufför som får arbeta med att köra runt asylanter. Tyckte TV4 på allvar att det här var en liten solskenshistoria, som gör att massinvandringen har två helt jämförbara negativa och positiva effekter? Inte ens denne ende busschaufförs anställning är någon vinst för samhället, då det är Migrationsverket, och alltså skattebetalarna, som i slutändan betalar. Resonemanget är ett typiskt exempel på vänsterns sätt att behandla ekonomi och matematik: Det kom förvisso 190 000 asylsökande, men tänk på alla de busschaufförer, tolkar och socialsekreterare som behövs! TV4 påpekar också, fortfarande på fullt allvar, att även kommunerna behöver anställa, vilket återigen är resurser som kommer från skattebetalarna och alltså inte utgör någon som helst vinst. Om det är så här nya arbetstillfällen ska skapas, kan vi nog ta ned flaggan redan nu.

Nyhetsinslaget påminner om ett ännu större tankefel som används av våra politiker, från både vänster och höger, nämligen att stor asylinvandring leder till ökad tillväxt. Ja, den totala bruttonationalprodukten ökar förstås när befolkningen växer, men att följa Nigerias väg till allt högre BNP är inget framgångsrecept. Det är naturligtvis BNP per capita som är relevant, och den har sannerligen inte vuxit genom asyl- och anhöriginvandringen.

Lorentz Tovatt (MP) och julhandeln

Den svårt politiskt korrekta publikationen Metro ville för ett tag sedan ge lite perspektiv på kostnaderna för flyktingmottagningen, genom att använda en underdriven siffra, jämföra den med en grovt överdriven siffra, och samtidigt ge svensken lite dåligt samvete. I själva verket är 75 miljarder den totala konsumtionen under december månad. Framför allt är naturligtvis hushållens konsumtion någonting helt annat en statens utgifter. Denna jämförelse diskuterades i gårdagens Debatt på SVT, där kanske problembeskrivningen är den mest intressanta aspekten:

"Bör vi skippa julklapparna i år och lägga alla pengar på flyktingmottagandet, eller är konsumtion och tillväxt tvärtom en förutsättning för att vi ska ha råd med flyktingmottagandet?"

Dessa alternativ har vi alltså att välja på, vänner. Föga förvånande är det Grön Ungdoms språkrör Lorentz Tovatt som bjuder på det mest verklighetsfrånvända resonemanget, och för honom är jämförelsen mellan den samlade konsumtionen en månad och statens direkta kostnader för asylmottagningen ytterst relevant.





Ja, unge herr Tovatt, "det här med kostnader" kan vara mer komplicerat, men inte mycket mer komplicerat när det handlar om statens utgifter. Staten samlar in pengar från befolkningen för att spendera enligt en budget. Om staten spenderar 60 miljarder på den direkta flyktingmottagningen finns det en budgetpost för detta och beloppet måste på något sätt tas från svenskarna, om man nu inte lånar utomlands för projektets finansiering. När det gäller hushållens konsumtion, så stimulerar den handeln, vilket leder till att en stor mängd människor får inkomster och löner. Lorentz Tovatt vill dock tillämpa samma princip när det gäller flyktingmottagandet, där tanken antagligen är att de nyanlända konsumerar, samtidigt som de som arbetar i asylindustrin får inkomster. Jag ska erkänna att jag inte har tagit del av de uttalanden som tydligen ska ha gjorts av Nordea och Riksbanken, men jag tillåter mig att betvivla att asylinvandringen på något sätt skulle vara lönsam. Tino Sanandaji har naturligtvis redan krossat resonemanget:

"60 eller 70 miljarder är bara kostnaderna för de två första årens initiala mottagning. Det inkluderar inte kostnader som uppkommer framöver i och med att flyktingar betalar in mindre i skatt än deras välfärdsutgifter. I Sverige har nettokostnaden uppskattats till 70.000 kronor per flykting per år framöver."

 "Många verkar inte förstå att det rör sig om kumulativa kostnader som läggs på varandra år efter år, inte en engångskostnad på 70 miljarder. I Norge har livstidskostnaden per flykting uppskattats till 4,3 miljoner kr. Troligen är kostnaderna i Sverige lägre än Norge, men jämförbara. 100.000 flyktingar motsvarar i så fall ett åtagande på ca 400 miljarder kr. Om Sverige fortsätter i nuvarande takt på halv miljon per år motsvarar det två tusen miljarder kronor, nära dubbla statsskulden, vilket inom kort permanent knäcker ryggen på välfärdsstaten."

Lika förvirrat blir det när Tovatt menar att decembers månads totala konsumtion "visar vad vi som samhälle klarar av". Jag skulle då vilja ställa den enkla frågan: Hur då? Om alla svenskar lät bli att äta, köpa kläder och så vidare i en månad, kan de pengarna istället betala flyktingmottagningen, blir kontentan av tankegången. "Vi har pengar", menar Lorentz Tovatt. Nej, det är fortfarande så att staten har en viss budget som ska täcka ett antal utgifter. Om 60 miljarder inte går till posten "flyktingmottagningens kostnader de första två åren", skulle samma belopp kunna satsas på vård, skola eller omsorg.

Tovatt anger rentav den där decemberkonsumtionen som argument för att det inte råder "systemkollaps", vilket är en ännu märkligare slutsats. Systemkollapsen består i att Migrationsverket inte klarar av att förse ankommande asylanter med exempelvis bostäder, och har absolut ingenting med hushållens konsumtion att göra. Liberalen Alexandra Ivanov förklarar i programmet en del av detta för Tovatt, exempelvis att ett ökat skatteuttag slår mot företagsamhet och tillväxt. Även högerskribenten Ivar Arpi levererar lite verklighet i studion.

Det populära argumentet om att det faktiskt är värre i Syrien dyker också upp. Visst kan det bli värre i Sverige och absolut kan vi se till att skaffa oss ett riktigt kaos i solidaritet med det syriska folket. Detta argument blir dock alltid något av ett självmål, då vi invandringskritiker menar att vi blir lite mer Mellanöstern ju större andel av människor från denna region som bebor vårt land. I det stora sammanhanget blir de där 60 miljarderna en marginell kostnad för Sverige, jämfört med den årliga asyl- och anhöriginvandringens totala destruktiva kraft.

Göran Persson kritiserar Socialdemokraternas kongress

I dessa dagar håller Socialdemokraterna partikongress, med två teman; "Framtidens jobb" och "Framtidens folkrörelse". Av någon, kanske självklar, anledning utelämnar man exempelvis migrationsfrågan. Detta kritiseras nu av den förre statsministern Göran Persson i Expressen. Han ser svårigheter att avgränsa ett ämne som sysselsättning och skulle helst ha velat se att även invandringsfrågan berördes:

"Ja, det tror jag - och det tycker jag att man ska göra också. Det är en så viktig faktor i svensk politik. Invandring är en sådan styrka med så väldigt många spänningar inbyggda, så man måste hantera det. Det är viktigt."

Anledningen till att han anser att det är en "viktig faktor i svensk politik" kan vi nog tacka Sverigedemokraterna för. Själva verkligheten har hittills inte fått de övriga politikerna att på allvar diskutera frågan. När Göran Persson motiverar varför invandring är en sådan styrka, blir det lite dumt. Han kommenterar Moderaternas ökända "öppna hjärtan"-retorik:

"Ja, och det budskapet tror jag fortfarande gäller från Moderaterna. De gör nog ungefär samma ekonomiska analys som jag gör, och betonar vikten av befolkningsökning. Problemet i dag är att mottagandet inte är rättvist fördelat över landet, och det där skapar konflikter och spänningar. Så om man tror på vikten av att öka Sveriges befolkning med hjälp av immigration, då måste vi få till stånd en rättvisare fördelning av kostnaderna för introduktionsfasen."

En tillväxt som skapas av befolkningsökning är inte nödvändigtvis positiv, eftersom man måste titta på tillväxten för BNP per capita. Nationalekonomen Tino Sanandaji har på Realtid.se och sin egen blogg visat att Sveriges BNP per capita under de senaste åren i princip stått stilla och förklarar bland annat:

"Tillväxt av BNP som beror på en större befolkning generar dock inte större välstånd, helt enkelt eftersom kakan måste delas på proportionerligt fler."

Sanandaji förklarar att den ökande befolkningen inte motsvaras av samma antal arbetade timmar, vilket drar ner produktiviteten:

"I stället för att fokusera på att öka produktiviteten satsade Alliansen på att öka befolkningen, vilket de med diverse grumliga resonemang låtsades var synonymt med “tillväxt”. Att ha Bangladesh och Nigeria som förebilder i den ekonomiska politiken gjorde dock inte Sverige till ett rikare land."

Göran Persson framhärdar dock med en dåres envishet att migrationen driver tillväxt och bjuder på ett något märkligt exempel:

"Det är viktigt att förstå. 25 procent av barnen som föds i Sverige i dag har en mamma som emigrerat till Sverige."

Denna siffra är förstås positiv i sig och borde kanske ligga på 50 eller 100 procent?

Jag skriver mer om Tino Sanandajis syn i nästa nummer av Nya Tider.

"Invandringen kostar som biståndet"

Göteborgs-Posten bjuder idag på en ovanlig artikel, där doktorn i nationalekonomi Joakim Ruist tillåts ta upp invandringens kostnader. I dagarna släpper han en studie av hur flyktinginvandringen årligen påverkar den offentliga sektorns intäkter och kostnader, alltså själva nettot, som ju inte hamnar på plussidan. Enligt Ruists beräkningar ligger detta nu på 1,35% av Sveriges BNP, det vill säga runt minus 50 miljarder årligen. Han levererar också ett antal andra sanningar som kanske är värda att ha i åtanke när vänstermänniskor talar om en "inhuman flyktingpolitik":

"Mellan 2005, 2006 och 2008 hade vi kriget i Irak. Av dem som nådde Europa kom nästan 50 procent till Sverige. Vi har också haft flyktingar från Afghanistan, Somalia."

Sverige har en befolkning som utgör strax över en procent av Europas, men vi har alltså tagit emot 50 procent av de irakier som tar sig till kontinenten. Vårt land är naturligtvis svårt överrepresenterat även när det gäller afghaner och somalier, och faktiskt de flesta nationaliteter man kan tänka sig. Vi ligger också i topp när det gäller syrier, vilket beror på att vi som enda EU-land har infört fri invandring för hela Syrien. Joakim Ruist menar vidare att Sverige sedan omkring 1983 och 1984 haft västvärldens högsta flyktinginvandring per capita varje år. En mening är lite märklig för att komma från en ekonom:

"Jag presenterar en siffra och den går inte att slå någon i huvudet åt något håll. 1.3 procent av BNP är mycket pengar, samtidigt om vi jämför med biståndet är det pengar som vi under lång tid anser att vi har råd med."

Ekonomi brukar definieras som "hushållning med knappa resurser", varför "ha råd med" är ett helt meningslöst begrepp. De 1,3 procenten av BNP skulle naturligtvis istället kunna läggas på vård eller skola. Detta inser förstås Ruist och säger:

"Vi måste få diskutera detta som en kostnad. Pengarna tas ju någonstans ifrån. Det är tufft. Har vi råd att hjälpa andra människor, eller inte? Samtidigt har många en idealiserad bild av vad asylrätten betyder. Om man vänder sig emot att diskutera det som en kostnad, då bottnar det i en naiv syn på asylrätten, på flyktingkonventionen."

Sveriges politik är extrem:

"Hade övriga Västeuropa tagit emot lika många flyktingar per capita som Sverige hade regionens totala invandring varit nästan sex miljoner individer i stället för 740 000."

Enligt Ruist är det den lägre sysselsättningsgraden bland flyktinginvandrare som är den största kostnaden:

"Nettokostnaden beror på flyktingars låga sysselsättningsnivåer. Mediantiden för en flykting för att ta sig ut på arbetsmarknaden är sex till sju år och även om personen klättrar uppåt på arbetsmarknadsstegen når den aldrig upp till medelsvenssons sysselsättningsgrad.
- Kostnaden beror främst på uteblivna skatteintäkter, inte på utbetalningarna av försörjningsstöd. De pengarna spelar mindre roll, säger Joakim Ruist."

Ruists analys är rent ekonomisk, men jag vill påminna om att den största kostnaden för Sverige inte är de direkta årliga utgifterna, utan raserandet av en hel kultur och dess välfärdssamhälle.

Dagens hyckleri: Anders Lindberg

Aftonbladets Anders Lindberg tillhör som bekant de där goda människorna som är för allt som anses fint, utan konsekvensanalys och oavsett om de olika ståndpunkterna går tvärs emot varandra. Ett typiskt exempel är alla de vänstermänniskor och liberaler som förfäras av antisemitism, men samtidigt vill maximera muslimsk invandring. Idag bjuder Lindberg på ett sådant meningslöst alster. Det inleds med en utläggning om halshuggningar i Saudiarabien, men vi förstår att det snart ska övergå till svenskens skuld:

"Det är svårt att inte känna äckel inför att Saudiarabien är ett av de viktigaste länderna för svensk vapenexport. Bara ett fåtal andra länder visar samma förakt för mänskliga rättigheter. Saudiarabien är i klass med Nordkorea, Iran och möjligen Burma, länder Sverige aldrig skulle få för sig att beväpna."

Svensk vapenexport ger oss inkomster, men det gör varken till eller från för förtrycket, eller halshuggningar, i Saudiarabien. Vi säljer avancerade vapensystem, som landet ska använda mot yttre fiender, och inte svärd.

Anders Lindbergs stora hyckleri ligger i att han i alla lägen försvarar islam i Sverige, och vill maximera den muslimska tillströmningen, men tar avstånd från ett land där ideologin utövas i praktiken. Vi bjuds på mer:

"Utrikesministern har sagt att Sverige ska stå för en feministisk utrikespolitik. En bra ­början vore att sluta beväpna en av jordklotets mest kvinno­förtryckande regimer."

Nu stödjer sannolikt inte alla muslimer i Sverige den saudiska varianten wahhabism, men en viss andel lär göra det. I värsta fall ska vi bli ett nytt Saudiarabien, i bästa fall ett Egypten. Lindberg vill alltså att vårt land ska sluta tjäna pengar på att stärka Saudiarabiens försvar, samtidigt som han i Sverige vill flytta fram positionerna för själva grunden för halshuggningar och kvinnoförtryck. Att stoppa den utvecklingen, det vore i sanning en bra början.

Oscar Sjöstedt (SD) mot Ulla Andersson (V)

I gårdagens "Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande" fick vi se utmärkta anföranden av Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talman Oscar Sjöstedt.

Det är också intressant att se hur denne nationalekonom bemöts av förskolläraren Ulla Andersson, som bjöd på en rad förvirrade floskler, exempelvis när hon med darrande stämma för fram det obegripliga:

"Det här är ett land för alla människor som inte ställer människa mot människa."

Även hennes slutreplik inleds med underbart nonsens:

"Jag förstår ju att Sverigedemokraterna tycker att det är förvirrat när man pratar om solidaritet och värme och alla människors lika värde, att man inte ska ställa människa mot människa."

"Värme"? Ulla Anderssons hela framtoning får nästan Gudrun Schyman att framstå som sympatisk.





Det verkar inte som att mediebilden att Sverigedemokraterna är Jimmie Åkesson riktigt stämmer.

Dagens citat II: Gudrun Schyman

 "Vi har inte haft möjlighet att utarbeta någon specifik politik för det. Vi är helt och hållet en volontärorganisation. Men problemet är ju inte pengarna utan hur de fördelas."

På en fråga om Feministiskt Initiativs politik för att gynna näringslivets förmåga att skapa välstånd, och därmed skapa förutsättningar för jämställdhet, förklarar Gudrun Schyman inte bara att man inte brytt sig om att formulera någon sådan politik, utan att pengar dessutom är oviktiga i sammanhanget. Därmed bekräftar hon en vanlig tes om kommunister, nämligen att syftet med deras politik är att alla ska bli lika fattiga. Att sedan ett parti som aspirerar på att komma in i riksdagen har detaljerade planer kring allt som man uppfattar som feminism, men tycker att ekonomi och finansiering är oviktigt, är naturligtvis också bisarrt.

Schymans tankar kring invandring och integration är förstås också intressanta, även om man inte heller där har brytt sig om några tråkiga praktiska detaljer:

Antirasismen är central för Fi och ni är kritiska till den förda politiken när det gäller migration. Men trots allt har Sverige det mest generösa flyktingmottagandet av alla EU-länder och alliansregeringen har öppnat för ännu mer arbetskraftsinvandring. Hur ser du på det?

– Vi är ett land som tar emot många och det är bra. Men vi har problem med mottagandet. Få länder är så stängda när det gäller möjligheten att få jobb.

Vad är Fis svar på det?

– Vi har inte mer specifika idéer än att det behövs ordentligt med utbildningar och ett bättre mottagande. Vårt mål är fri invandring. På sikt tycker vi att asylprövningen ska upphöra. Det handlar inte om pengar, det handlar om mänskliga rättigheter.

DN

Förvirrat resonemang om mångfald och tillväxt

Vi vet sedan länge att den som propagerar för mångkultur och massinvandring, eller mot Sverigedemokraterna, inte behöver använda sig av någon logik eller några sammanhängande argument, då själva syftet anses vara tillräckligt för att bli publicerad.

I denna anda skriver idag Fredric Karén i SvD under rubriken "Intolerans leder inte till tillväxt". Vad han i själva verket gör, är att plocka upp den gamla tanken att en blandning av kulturer i sig, på ett magiskt sätt, skapar dynamik, kreativitet och tillväxt. Hans artikel blandar, som förväntat, äpplen och päron, och drar till med de mest bisarra exempel och slutsatser för att bevisa denna tes. Först etablerar han grundtanken, som vi hört förut, men aldrig fått bevisad:

"Historiskt har det visat sig att om man vill uppnå tillväxt och progression, som i sin tur leder till ett dynamiskt och välmående samhälle, är det betydligt bättre att ha tolerans som bärande politisk idé än tvärtom. Förutom att det är djupt inhumant att exkludera människor på grund av etnicitet, religion eller sexuell läggning kan man konstatera att det också hämmar ett samhälles ekonomiska utveckling."

Inte heller jag tycker att exempelvis ett företag ska exkludera människor enligt de kriterier som nämns ovan, men de mycket diffusa tankarna kring att blandning i sig skapar tillväxt övertygar inte. Framför allt blir resonemanget mycket tveksamt när det appliceras på hela nationer. Vad Karén vill propagera för, är naturligtvis att en så stor invandring som möjligt, från så avlägsna kulturer som möjligt, kommer att skapa den mest gynnsamma ekonomiska utvecklingen för Sverige. Exemplen han lyfter fram är minst sagt bisarra:

"Det finns säkert de som hävdar att Tyskland under 1930-talet är beviset för motsatsen. Under några år efter Hitlers maktövertagande växte landets ekonomi så att det knakade. Vägar byggdes och industrin blomstrade. En orsak till att ekonomin i Nazityskland så småningom kollapsade var Förintelsen."

Jag har ingenting gott att säga om Förintelsen, men att den skulle vara orsaken till ekonomisk nedgång för Tyskland är ju en mycket udda teori. När Förintelsen drog igång på allvar, befann sig hela Europa i krig, och Tyskland var dessutom på väg att förlora det. När all utrikeshandel upphör och landets industrier och infrastruktur utplånas, ja, då går även ekonomin under. Karén vill bjuda på ännu ett exempel, som inte heller det har någonting att göra med tesen om hur mångfald skapar tillväxt:

"Ett annat exempel: ett år efter maktövertagandet utvisade Idi Amin samtliga indier och beslagtog deras egendom vilket ledde till svåra ekonomiska problem för landet. Indierna stod för mycket av entreprenörs- och affärskraften i Uganda."

Det stämmer att utvisningen av landets tusentals indier på 1970-talet ledde till ett ekonomiskt bakslag för Uganda. Det berodde dock på, vilket Karén faktiskt själv nämner, att de bedrev handel och affärsverksamhet och som grupp alltså var mer produktiva än den genomsnittlige ugandiern. Ingen har emellertid dragit slutsatsen, som är hela artikelns poäng, att det berodde på att deras avvikande hudfärg, språk eller religion skapade någon sorts magisk spännande mångfald som ledde till tillväxt. Att den indiska minoriteten var positiv för Ugandas ekonomi, betyder inte nödvändigtvis att maximal invandring från Afrika och Mellanöstern blir det för Europas ekonomier. Karén får svårt att få ihop verkligheten med sina liberala drömmar:

"Med detta som fond är det svårt att förstå hur partier med en tydligt exkluderande politik växer i Sverige och Europa. I en tid då Afrika expanderar och snart blir en faktor i den globala ekonomin, Kina och USA satsar på företagande och entreprenörskap, får det nynazistiska partiet Gyllene gryning 7 procent av rösterna i det grekiska parlamentsvalet.

Allt sunt förnuft säger att grekerna, med sin sargade ekonomi, i stället borde göra allt för att bejaka idéer oavsett om de kommer från etniska greker eller invandrare från Syrien. Inte sluta sig i nationalism."

Att påstå att "allt sunt förnuft" säger att Grekland i sitt nuvarande läge bör öppna upp för syrisk flyktinginvandring är något magstarkt. Blind liberalism och dogmen om hur all mångfald skapar tillväxt må säga det, men knappast "förnuft". Det finns för övrigt ett land som består av syrier och syriska idéer, och det är just Syrien. Ett land kan alltså också bli värre än Grekland.

Observera hur Karén här utan att blinka nämner Kina i sitt resonemang. Är det ett exempel på ett öppet samhälle, som kännetecknas av mångkultur och stor invandring? Vad personer som Karén också alltid glömmer, är att Sverige hade en stor tillväxt och skapade sina internationella storföretag då vi var ett mycket homogent land.

SvD kommer att samarbeta med Expo för att ge oss ännu en genomgång av Europas "högerextrema" partier:

"Om en månad är det val till EU-parlamentet. Över hela Europa, i land efter land, vinner de främlingsfientliga och intoleranta partierna ny mark. Om en och en halv vecka lanserar SvD därför sajten Det slutna Europa tillsammans med stiftelsen Expo. Där kan alla som är intresserade själva ta del av statistik och fakta vad dessa partier står för och hur de växer.


När jag själv klickat mig runt på sajten är det två frågor som etsat sig fast: Var befinner sig Europas ekonomiska utveckling om fem eller tio år om vi låter det här fortgå? Hur ska vi säkerställa att idéer strömmar fritt, att nya företag och innovationer föds, att Europa är en del av den globala ekonomin när mycket av den politiska kraften går åt till att motverka allt detta?"

Som alla andra liberaler blandar Karén här, medvetet eller omedvetet, ihop två helt olika saker. Vi vill alla att idéer ska strömma fritt och att Europa ska vara en del av den globala ekonomin. Vad som inte alls har med det att göra, eller är en förutsättning för det, är en enorm invandring från Tredje världen.

Marine Le Pen till attack mot premiärministern

Manuel Valls (PS)

I Frankrike har president François Hollande, efter nederlaget i kommunalvalen, ersatt den förre premiärministern med den mer populäre Manuel Valls. Denne har lagt fram ett besparingspaket, som till och med fått kritik i de egna leden. Ett antal parlamentsledamöter från Valls eget parti, Socialistpartiet, har lagt fram tre alternativa förslag som skulle vara skonsammare mot arbetar- och medelklassen.

Föga förvånande är även Marine Le Pen mycket kritisk till Manuel Valls planer. I ett videomeddelande utvecklar hon denna kritik.

UMP - det stora högerpartiet
PS - det stora socialistiska partiet
FN - Front National
UMPS är det nedsättande uttrycket för den politiska eliten i UMP och PS och alltså en motsvarighet till vår "sjuklöver".

RBM - Rassemblement Bleu Marine ("Marin/e/blå samling") är en koalition av FN och andra patriotiska partier, skapad 2012.

Insändare: Reaktion på Jens Spendrups uppmaning inför valrörelsen

Jens Spendrups brev: Glöm inte företagen i valrörelsen! 

Insändare från Läsare M 

Jens Spendrup är ordförande för Svenskt Näringsliv, en organisation med syfte att ta tillvara svenska företags intressen. Jens har i ett öppet brev på organisationens hemsida listat fem viktiga punkter han anser viktiga för att svenska företag ska kunna blomstra och därmed bidra till skattebasen och välfärden.  



”Om åtta månader går svenska folket till val. Svenskt Näringsliv har ingen uppfattning om vilka partier som borde bilda regering efter valet. Däremot har vi ett ansvar att förse politikernas chefer – väljarna – med relevant kunskap om företagarnas vardag och villkor. 

På fem nyckelområden krävs tydliga besked.” 

”1. Sverige måste förbli ett öppet samhälle dit människor från andra länder gärna söker sig för att arbeta, starta företag och leva. De isolationistiska tendenserna i många andra europeiska länder är oroväckande. Nästa regering måste stå upp för öppenheten. Svenska företag behöver kunna anställa vilka de önskar, utan politiska pekpinnar om medarbetarnas etnicitet.” 

Det låter bra men här finns framför allt två stora problem. Det första är att Sverige redan idag har arbetslösa. Finns det arbetslösa med motsvarande kompetens måste de stå först i tur till ett arbete eftersom det kostar samhället stora summor att arbetsföra kompetenta människor står utanför arbetsmarknaden. För det andra. Svensk Näringsliv tar inget ansvar för de kostnader som uppstår inom svensk välfärd för dessa personer. Ska företagen själva bestämma detta, som det i hög grad ser ut idag, då kan man ta in folk kortsiktigt som sedan kanske tvingas sluta arbetet men likväl har fullt åtnjutande av svensk välfärd. Sker ingen kontroll bäddar det också för fusk. Anmärkningsvärt är det stora behovet av personal inom restaurangbranschen. Är det verkligen nödvändigt med personal från ett icke-västligt land inom restaurangbranschen? Duger det inte med en arbetslös svensk eller åtminstone europé? 

Självklart ska Sverige välkomna kompetenta människor som tillför kompetens vi inte själva har eller kan få fram genom utbildningsinsatser. Självklart ska vi välkomna de som försörjer sig själva och sin familj och inte belastar välfärden utan att själva betala in till den. Men är det detta Jens Spendrup menar? 

”2. Näringslivets konkurrenskraft är intimt förknippad med ägandet. Sverige behöver fler aktiva, starka, personliga ägare. Den regering som tillträder i höst behöver bryta straffbeskattningen av personligt ägande och respektera att makten över företagen tillhör deras ägare.”

Det är uppenbart att Sverige har höga skatter. Huvudskälet är att de sker i flera led. Moms, löneskatter, bolagsskatter, skatt på utdelning, osv. Vill man ha fler jobb och företag är det förmodligen en bra tanke att på sikt begränsa dessa skatter. Dagens politik med världens mest generösa asyl- och anhöriginvandring bäddar verkligen inte för lägre skatter. Tvärtom. Är Jens Spendrup medveten om det? 

”3. Skattesystemets utformning har avgörande betydelse för alla medborgare. Skatterna på höga inkomster måste minskas för att kunna attrahera den bästa kompetensen. Kapitalskatterna behöver sänkas så att fler företag kan investera och växa.” 

Utbildning måste löna sig. Framgång måste också löna sig. Hur har Jens Spendrup tänkt sig att skatterna ska kunna bli lägre då vi tar emot kanske 50.000 icke-västliga asyl- och anhöriginvandrare och vi vet att sysselsättningsgraden inom denna grupp är mycket låg? Vill Jens Spendrup se ett samhälle med större klyftor? Ett fattigt proletariat som bara får mat för dagen samtidigt som skatterna sänks för de som tjänar mest och har de framgångsrikaste företagen? Tror Jens Spendrup att väljarna kommer rösta för en sådan politik?    

”4. Svensk arbetsmarknad är ett sorgligt undantag från de offensiva reformer såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar genomfört sedan 90-talskrisen. En ny regering måste bryta dödläget och tillsammans med arbetsmarknadens parter lägga grunden för en mer dynamisk, mer inkluderande arbetsmarknad. I annat fall kommer den svenska modellen att bryta samman.” 

Detta är väl en omskrivning för att ta bort LAS och att sänka ingångslönerna? Vilka är det annars han menar ska inkluderas? Låga löner är nödvändigt för de med låg produktivitet men Sverige ska väl sikta på att vi ska ha höga löner i framtiden och att våra ungdomar ska ha ett högt förädlingsvärde och en hög lön, inte tvärtom. Det öppna samhälle som Jens Spendrups tycks vurma för ger oss inte bara högutbildade utan fyller i hög grad på med människor som har en produktivitet som inte ens motsvara de lägsta lönerna i Sverige. De kanske inte får arbete ens vid någon lön. Hur kan det gynna Svenskt Näringslivs vision om ett bättre företagsklimat? 

”5. EU-medlemskapet är ett långsiktigt kärnvärde. Nu krävs en offensiv strategi för Sveriges roll i EU. Det handlar bland annat om att driva på för en utveckling och utvidgning av den inre marknaden, inte minst för handel med tjänster. Det behövs även en strategi för att, när förutsättningar finns, gå med i euron. 

Den kanske viktigaste insikten för politiker borde vara att ett konkurrenskraftigt, växande näringsliv är avgörande för att också andra vallöften ska kunna förverkligas.” 

Fri handel är bra. Öppenhet är bra. I en värld där skillnaderna är så pass stora mellan länder fungerar det inte för ett litet land att samtidigt ha en hög ambition för välfärden och att ha en generös asyl- och anhöriginvandring. Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi, har sagt att ”svensk arbetsmarknad är inte särskilt lämpad för den invandring vi har idag med lågutbildade från utomeuropeiska länder”. 

Assar Lindbeck brukade vara lite av Svenskt Näringslivs favoritekonom när han på 90-talet ledde Lindbeck-kommissionen med förslag att få Sverige ur 90-talskrisen. Inte nu längre tydligen. 

Till Jens Spendrup vill jag säga: antingen väljer Sverige att bibehålla dagens generösa asyl- och anhöriginvandring och då är det närmast ofrånkomligt med väsentligt högre skatter i framtiden eller så återtar vi kontrollen över den. Endast då finns en chans att Sverige kan förbättra villkoren för företagare och sänka skatter både på företag, framgång och utbildning. Det går inte att få båda två. Vi måste välja.  

- Läsare M

Dagens bild: Nya resurser till arbetsmarknaden

"Förslaget om bibehållet socialbidrag under utbildning väcker frågor. Det är framför allt möjligheterna att få jobb efteråt som diskuteras. Till Caritas i Hjällbo, där Gun Holmertz och Madelin Krabit är anställda, kommer många arbetslösa kvinnor."

Dagens GP berättar:

"Antalet göteborgare med social­bidrag under längre tid har ökat med nära 60 procent på sex år. Nu vill de rödgröna bryta beroendet. De som väljer att börja studera får behålla försörjningsstödet."

En ökning av försörjningsstödet med 60% är en fantastisk siffra, som innebär en enorm kostnad för kommunen. Varför kan inte invandringspolitikens konsekvenser diskuteras? Observera att de rödgrönas "lösning" alltså är att man skall få behålla försörjningsstödet även om man studerar, samtidigt som dessa partier ser till att det till Sverige detta år kommer åtminstone 50 000 nya flykting- och anhöriginvandrare, nästa år minst lika många osv. Hur kan man ens låtsas att man vill lösa någonting i samhället med denna politik?

Studera bilden ovan, och notera även gärna planschen med alfabetet.

Russia Today om spänningar inom EU

Russia Today berättar idag i korthet bland annat om de problem många befarar, när nu Rumänien och Bulgarien, om två timmar, uppgår i Schengenområdet.

Notan för kalaset tickar vidare

Underskottet i de offentliga finanserna blir 87 miljarder kronor nästa år, enligt en prognos från Ekonomistyrningsverket (ESV). Det är den högsta nivån sedan överskottsmålet infördes för 13 år sedan.

ESV förklarar:

"Dålig fart i ekonomin och ändrade skatteregler, framför allt sänkningen av bolagsskatten, gör att skatteintäkterna bara ökar svagt i år. Samtidigt stiger utgifterna, bland annat för sjukskrivningar och för att ta hand om asylsökande."

Man kan undra varför vi överhuvudtaget har ett verk för ekonomistyrning, när de styrande politikerna inte ser några som helst ekonomiska spärrar för massinvandringen. Observera att utöver de direkta kostnaderna för asylmottagningen, tillkommer en mängd andra kostnader på längre sikt, exempelvis i form av försörjningsstöd. ESV menar vidare att det kommer att krävas åtstramningar för att nå överskottsmålet och verkets biträdande avdelningschef Håkan Jönsson preciserar:

"Genom utgiftsminskningar eller skattehöjningar."

"Utan att utvärdera särskilda förslag kan vi bara konstatera att, givet att man nu sänker skatterna av konjunkturella skäl, vill man nå upp till överskottsmålet kommer man framöver vara tvungen att höja skatter eller minska utgifter"

Några utgiftsminskningar på asylområdet kan naturligtvis inte komma på tal, och när vi nu troligen får en rödgrön regering nästa år, lär inte några andra utgiftsminskningar heller genomföras. Nej, gott folk, när våra politiker vill byta ut befolkningen, så kostar det, även på kommunal nivå. SCB berättar:

"I 106 av landets kommuner höjs den totala kommunalskatten medan den sänks i sex kommuner."

"Landets genomsnittliga kommunalskatt höjs därmed från 31,73 procent till 31,86 procent nästa år.
Nästan var tredje svensk bor i en kommun som nu höjer skatten, medan bara 3 procent bor i en kommun som sänker skatten."

"Det snart gångna året 2013 beräknas kommunernas totala skatteunderlag ha ökat med cirka 4 procent från året innan."

Sveriges Radio
SvD

Jag, och fler med mig, har sagt det många gånger förut: man kan inte kombinera en välfärdsstat med en generös flyktinginvandring. Antingen får man ha en välfärd för landets egen befolkning, eller så får man ha en massinvandring till ett land där alla är tvungna att försörja sig själva. När allt färre skall försörja allt fler, kan man inte heller höja skatten i all evighet, och då kommer man att riva ner välfärdsstaten. Många misstänker att det är Alliansens hela syfte med massinvandringen. Varför vänstersidan bedriver samma ansvarslösa invandringspolitik är mer svårförståeligt, men om det inte beror på att man vill importera valboskap, måste det handla om genuin dumhet och ett destruktivt godhetskomplex.

Assar Lindbeck tar upp problem med Sveriges invandring

Assar Lindbeck är inte vem som helst, utan pensionerad professor i nationalekonomi och bland annat medlem i Kungliga Vetenskapsakademien. Följaktligen vet han, i likhet med exempelvis Tino Sanandaji, vad han talar om på det ekonomiska området, till skillnad från personer som Erik Ullenhag och Annie Lööf, som gärna istället bjuder på något svepande och hoppfullt resonemang om att "mångfald är lönsam".

I klippet nedan får vi se Assar Lindbeck föreläsa för just centerpartister. Han har aldrig varit en trollbindande talare, och de hårda sanningar han nämner i förbifarten framförs lågmält och akademiskt, vilket gör att jag tvivlar på att lokalens centerpartister faktiskt förstår vad han egentligen säger. Detta intryck förstärks av att de ledande centerpartisterna, av någon anledning, skrattar till när han säger att det blåser utanför den politiskt korrekta boxen, vilket snarare borde oroa dem. Han inleder sitt anförande med:

"Oerhört komplexa frågor och väldigt lätt att tänka fel.
Dessutom finns det väldigt mycket låsningar.
Man kan inte tänka klart på det här området utan
att lämna den politiska korrekthetens box.
Utanför boxen blåser det naturligtvis men det är det inget fel på."

För att sammanfatta, kan vi alltså notera att:

- 43% av de långtidsarbetslösa i Sverige är utlandsfödda

- 60% av alla utgifter för socialhjälp i Sverige går till utlandsfödda

- Svensk arbetsmarknad inte är anpassad till den typen av invandring
vi har av lågutbildade från utomeuropeiska länder.
Och det är på tiden att vi får en sansad diskussion av dessa frågor i framtiden.

Mot slutet av sitt anförande bjuder Lindbeck på ett par minuter som borde skakat om de verklighetsfrämmande centerpartisterna:

I Sveriges Radios Ekonomiekot sa Assar Lindbeck i februari bland annat:

"Sverige är inte rustat för en stor invandring.
[...]
Vi går mot en situation där kommunerna inte kommer att kunna
hantera invandringen därför att de inte kommer att klara
att ge bostäder och arbete åt invandrarna" 

Upplysta personer har naturligtvis redan insett det Assar Lindbeck försöker förmedla, men det är synd att kunniga personer som Lindbeck och Sanandaji inte får mer utrymme i debatten. Även Annie Lööf var på detta seminarium. Förstod hon något?

Mycket låg retorik från Jonas Sjöstedt

Jonas Sjöstedt flankerad av kärnväljare

Det stör mig alltid oerhört när vänsterpolitiker, som exempelvis Mona Sahlin, säger att de vill höja skatten "för höginkomstagare som jag". De vill därigenom understryka hur självuppoffrande de är för den goda saken. Denna taktik är så enormt förljugen, då jag faktiskt inte tror att särskilt många engagerat sig i politiken på heltid för att uppbära hög lön och framför allt inte bedriver politik utifrån sin egen plånbok. Detta gäller även Jonas Sjöstedt och inte minst Jimmie Åkesson, som gick med i ett mycket litet parti, där någon personlig vinning knappast kunde förväntas. Det är dock denna nivå Sjöstedt väljer i ett inlägg i dagens Aftonbladet.

"Vem vinner på SD:s politik? Jimmie Åkesson själv tjänar drygt 96 000 kronor i månaden, nästan 1,2 miljoner kronor om året. Han vinner på det egna partiets politik. I 2014 års budget vill både SD och högeralliansen ha ett femte jobbskatteavdrag. Det innebär en utgift på mer än 12 miljarder kronor för staten. Det är dit de stora pengarna går. Pengar som skulle kunna ha skapat arbete och välfärd för så många. Men Jimmie Åkesson sänker hellre skatten för sig själv. På det femte jobbskatteavdraget vinner Åkesson nästan dubbelt så mycket som den som sitter i kassan på en vanlig mataffär, till exempel den där Åkesson går och handlar. Inkomstskillnaderna ökar, de stora vinnarna är högavlönade män, som Åkesson. Men pengarna till välfärden räcker inte. Vi betalar Åkessons lägre skatt med kaos i sjukvården, fler barn i förskolans grupper och sämre arbetsvillkor för lågavlönade kvinnor."

Om vi bortser från Sjöstedts rent idiotiska retorik, så handlar SDs stöd för jobbskatteavdraget snarare om att man, till skillnad från Vänsterpartiet, faktiskt är ett mittenparti, som inser att skattesänkningar kan ha en jobbskapande effekt. Sjöstedt själv vill naturligtvis skapa alla nya arbeten i den offentliga sektorn och att dessa i slutändan måste betalas av näringslivet, utelämnar han som vanligt. Överhuvudtaget verkar både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna se höjda skatter som ett självändamål, från Vänsterpartiet drivet av en önskan att sätta åt "de rika". Sedan är det intressant att det i dessa sammanhang alltid är helt acceptabelt att sätta grupper mot varandra, vi och dem, i detta fall Åkesson mot kassörskan. Betalar vi inte också massinvandringen med bland annat "kaos i sjukvården"? Nej, denna fråga står på något magiskt sätt över all ekonomi och alla konsekvenser.

Jonas Sjöstedt beskyller Jimmie Åkesson för hyckleri och drar förstås även fram den trötta klyschan att han "skyller på invandrarna". Det största hyckleriet står dock Sjöstedt själv för, när han skriver:

"Vänsterpartiet är tydligt med att vi sätter jobben och välfärden främst."

Det går inte att kombinera en "generös" flyktingpolitik med en välfärdsstat. Så länge Vänsterpartiet står för massinvandring, betyder pratet om skatter och klyftor ingenting. Flyktinginvandringen förser möjligen Vänsterpartiet med nya väljare, men den skapar inte ett välfärdssamhälle.