En dag senare: PVV jämförs med nazister.

Sjaak Bral

Igår meddelade Geert Wilders att han tänker anmäla var och en som jämför honom med Adolf Hitler. På sätt och vis kan man tycka att dessa anmälningar är onödiga, då den som gör dessa liknelser direkt gör bort sig själv, enligt Goodwins lag. Adolf Hitler var en mycket speciell individ, i en speciell tid, och det finns knappast en enda politiker idag som på något sätt påminner om just honom.

Redan dagen efter Wilders meddelande var det dock dags. Inför de stundande kommunalvalen i Nederländerna, arrangerades en debatt med kandidaterna till Haags kommunfullmäktige. Av någon anledning hade man ett inslag av underhållning, i form av komikern Sjaak Bral. "Humorn" riktades förstås mot Geert Wilders PVV och var naturligtvis befriad från just humor:

"Jag hörde att Wilders sa att han tyckte om smurfarna. Där var det också ett folk, en ledare, en färg."

Leon de Jong, som är PVVs förstanamn i Haag, lämnade då evenemanget, med kommentaren:

"Jag tänker inte delta i en debatt där våra väljare utmålas som nazister. Yttrandefrihet är någonting gott, men jag tänker inte låta mig jämföras med historiens största massmördare."

Leon de Jong, PVVs förstanamn i Haag

Telegraaf
"Geert Wilders hotar nu också med domstol"

Dagens nazisthistorier

Aftonbladet Kultur...

Aftonbladet Sport...

...och så lite vanlig Aftonbladet

En läsare frågade mig nyligen om jag hade känslan av att fulmedia började bättra sig, det vill säga rapportera nyheter och det på ett rentav neutralt sätt. Jag har snarare känslan av att utvecklingen nu är den omvända. Jag följer en hel del etablerad svensk media och förundras fortfarande över den låga nivån och den enorma mängden rena kampanjer och regelrätta lögner.

Låt oss börja med lite humor. Tydligen har jag fortfarande kvar en hel del naivitet, för när jag såg rubriken "Sanningen om naziattacken" blev jag faktiskt först intresserad, för de där knivskärningarna i Malmö har sannerligen blivit omskrivna, men jag har fortfarande ingen aning om vad som egentligen hänt. Tänk att äntligen få veta sanningen om vad som hände!

Tre sekunder senare insåg jag att jag befann mig på Aftonbladet Kultur, den kommunistiska hatbloggen, som av någon anledning ingår i vad som ska vara en socialdemokratisk skvallertidning. Redan på andra stycket blir det sedan fullständigt uppenbart att vad vi nu än kommer att få serverat, så inte är det sanningen:

"De grävande journalisterna i Researchgruppen..."

Som de flesta vet, är det som kallas Researchgruppen en del av demokraturens alla vänsterorgan, befolkat av dömda våldsverkare, och tillhörande samma kretsar som Robert Aschbergs Piscatus, Expo, AFA och alla de övriga grupperingarna som ska övervaka och förfölja oliktänkande. Det var ju just Researchgruppen som Expressens Thomas Mattsson använde sig av, när han ville kartlägga och leta upp anonyma kommentatorer. Tragikomiken blir slutligen total, när vi ser undertecknarna av "artikeln":

Gustav Ingman
Mathias Wåg
Researchgruppen

Mathias Wåg till höger

Robert Aschberg tillsammans med Jacques
Henri Wallner, som numera förstås är journalist,
men även känd för att ha mördat en person han
ansåg vara "nazist"

Det är möjligt att det som hände i Malmö gick till precis så som det beskrivs i inlägget, men det är inte min poäng. Det fantastiska med Sverige är att vi har rent kriminella organisationer, som på heltid sysslar med att registrera och förfölja oliktänkande. Det mest fantastiska är dock att dessa individer behandlas som auktoriteter och som sådana får hur mycket utrymme de vill, var de vill.

Även Expressen bjuder på en liten nazisthistoria. De kan nämligen avslöja att SD-riksdagsledamoten Stellan Bojerud 2009 hade pratat med nazister på ett forum! Forumet ifråga är Nordisk.nu, som jag själv känner till dåligt, men där Expressen kan berätta:

"Det rasistiska forumet Nordisk.nu är ett populärt tillhåll för personer som rör sig inom vit makt-miljön. Tidskriften Expo har till exempel rapporterat att Anders Behring Breivik var medlem på forumet."

Stycket bjuder på två roliga inslag. Det första är att man skriver "Tidskriften Expo", som vanligt alltså som om det handlar om en högst vetenskaplig, neutral och ansedd publikation. Det andra komiska inslaget är vad denna tidskrift kan rapportera, nämligen att självaste Breivik varit medlem på forumet. Jag gissar att forumet åtminstone har hundratals eller tusentals andra medlemmar och framför allt misstänker jag att Breivik var medlem på en hel del forum. Han kanske till och med läste Expressen emellanåt!

Nu blir ni förstås nyfikna på vad det är för nazism Bojerud har hålllit på med tillsammans med alla nazister. Expressen kan berätta lite:

"Det var en trevlig överraskning att se dig delta i diskussionstråden", skriver Friberg och ber om ursäkt för att en annan medlem på forumet varit otrevlig mot Bojerud.
SD-politikern svarar med att förklara sin politiska strategi.
"Vi svenskar måste vara taktiska. Återta delar av det utrymme vi förlorat. Säkra det. Ta ett steg till. Detta kräver bred uppslutning av Sveriges valmanskår", skriver Bojerud.

En annan nazist heter tydligen Andreas Nilsson och han skriver till Bojerud:

"Jag tänkte bara önska dig välkommen samt inflika att det är utomordentligt roligt att du deltar i forumets debatter och tar bladet från munnen", skriver Andreas Nilsson.

Överhuvudtaget verkar det ha förts mycket civiliserade och harmlösa diskussioner med Bojerud. Hans egna kommentarer till sin medverkan på detta forum låter också fullt rimliga:

"Jag visste inte vad det var för några. När jag fick reda på vad de hade för grunduppfattning upphörde jag."

"2009 hade jag ingen som helst uppfattning om vilka fora som var nazistiska eller rasistiska. Jag visste inte vad det var för några. När jag fick reda på vad de hade för grunduppfattning upphörde jag. Jag är en gammal man och det här med internet och internetsajter var för mig en fullständigt okänd värld."

Att fulmedia kampanjar dagligen mot Sverigedemokraterna är ingen nyhet, men det mest anmärkningsvärda är egentligen vad de själva uppfattar som fantastiska avslöjanden. En riksdagsledamot har för fem år sedan pratat med ett par individer på ett forum som tidningen inte tycker om. Nu när svensken fått reda på det, kan de äntligen börja rösta på Folkpartiet igen.

Min egen uppfattning är att partimedlemmar skall få skriva på vilka fora de vill. Det intressanta är vad de skriver. Uttrycker de kontinuerligt uppfattningar som gravt avviker från partiets, exempelvis nationalsocialistiska idéer, är det ett problem. Vem de pratar med, och var de skriver, är det inte. Stellan Bojerud är knappast nationalsocialist, utan verkar vara en högst respektabel individ och övertygad sverigedemokrat. Själv läser jag både Aftonbladet och Svenska Dagbladet, men har inga funderingar på att gå in i vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna för det.

Låt mig för tydlighetens skull understryka att detta inlägg inte var något försvar av nazism, eller knivattacker, utan handlade om det groteska och infantila mediala klimatet i landet.

Geert Wilders hotar nu också med domstol

I fjol meddelade Marine Le Pen att hon tänker åtala en journalist, vilken som helst, som använder ordet "högerextremt" om henne själv eller partiet. Med anledning av en tweet, meddelade Geert Wilders idag, att han tänker inleda en civilrättslig process mot var och en som jämför honom med Adolf Hitler:

Volkskrant

"Man ska kunna säga vad som helst, så länge det inte uppmanar till våld. Men avskyvärda och sjuka jämförelser med Hitler och nazisterna tänker jag inte tåla mer. Det är grova förolämpningar av PVV, PVV-politiker och alla våra väljare."

Orsaken till Wilders tillkännagivande är ett meddelande på Twitter från Fouad Sidali, marockan och medlem av socialdemokratiska PvdAs ledning:

"Hitler finns bland oss. I Geert Wilders gestalt. Hitler tyckte också att det borde finnas mindre judar. Må vi aldrig glömma."

Fouad Sidali, PvdA

Bakgrunden till Sidalis tweet är ett uttalande som Geert Wilders gjorde, när han förde kampanj för sitt parti i Haag. Han förklarade då att hans väljare ville se en stad:

"..med mindre problem och, om det är möjligt, färre marockaner."



Jag vill direkt säga att jag inte stöder den typen av generaliserande uttalanden om hela grupper. När det gäller den marockanska gruppen i Holland är bilden komplicerad, och för den intresserade finns på denna blogg ett antal inlägg och klipp om ämnet, exempelvis detta, detta eller detta. I korthet är den marockanska gruppen den mest brottsbelastade, där 6 av 10 unga har varit i kontakt med polisen, men där det naturligtvis även finns utmärkta individer. Tyvärr har dock problem och brottslighet i en stad som Haag (för att inte tala om Amsterdam) en direkt koppling till marockanska unga män.  Som sagt, Nederländernas förhållande till sina invånare av marockansk bakgrund är komplicerad, men inte heller jämförelser av Sidalis typ är helt okomplicerade.

Jag minns själv hur, i början av 2000-talet, uppmaningar till att "stoppa Hollands Jörg Haider" florerade. Några månader senare var han, Pim Fortuyn, mördad.

Pim Fortuyn skjuten

Din dumstrut kommer, Lena Sundström

Lena Sundström bjuder idag på ett litet inlägg, som faktiskt skulle ha varit lite rörande, om det inte i vanlig ordning var fyllt av självgodhet och politisk korrekthet. Rubriken är satt till "Vissa dumstrutar ska vi bära med stolthet" och det kan vi naturligtvis skämta snabbt om hur mycket som helst, eftersom Lena Sundström faktiskt verkar vara, alldeles oavsett politiska åsikter, direkt ointelligent, men Sundströms krönika bjuder på en liten insikt som gör en gott att tänka på. Hennes poäng verkar vara att hon har varit fin och god i hela livet, men plötsligt så kanske den där godheten hon bär på ger henne en dumstrut, eftersom tiderna förändras. Efter en liten inledning om hur inställning till rökning förändrats, kommer hon in på den där nazismen som är het i dessa dagar:

"Men tiderna förändras. Det som var otänkbart tidigare, är inte längre det som är otänkbart i dag. I dag kan en nazist sitta och sprida rasbiologiska och nazistiska teorier i public service-radio utan att någon går in och bryter, men han får inte tända en cigarett. Det ena uppfattas som mer problematiskt än det andra. Och det ena utlöser en ryggradsreflex, och det andra inte."

Antingen är jag avtrubbad i min egen högerextremism, eller så lyssnar jag för lite på radio, men jag tycker mig väldigt sällan höra nazister sprida rasbiologiska teorier i SR. Dessutom, om det skulle ske, har jag väldigt svårt att föreställa mig att ingen skulle avbryta. Nåväl, hela medieetablissemanget ser idag nazister i varje buske och det får vi väl acceptera, om vi nu envisas med att ta del av deras alster.

Låt oss sedan titta på de där avsnitten som är intressanta och fyller mig med lite glädje och framtidshopp:

"En dag inser man att ängslig­heten har kommit ikapp. En dag inser man att man plötsligt sitter och grubblar över vilka åsikter som kan kosta en jobbet eller jobben, eller leda till att man stämplas för något som man inte är, och heller aldrig har varit."

"Och jag tänker att det är lätt att vara antirasist i vissa tider, men desto viktigare att vara det när det är svårt. När det politiskt korrekta, blir politiskt inkorrekt, och när man får en dumstrut på huvudet för att man säger samma saker som man gjorde förr."

"Det finns dumstrutar som man skall bära med stolthet."

Precis så är det, Lena. Just här, just nu, lever du gott på din hållning och idiotiska inslag om rasism och Danmark, eftersom det ligger i tidsandan och du har makten med dig. Tiderna förändras dock ständigt och pendeln kommer att svänga mycket snart. Vi är många som redan nu ser din dumstrut, men snart kommer den stora massan också, inte bara se den, utan påstå att de alltid sett den. Kommer du verkligen att bära dumstruten med stolthet imorgon, när alla ser den och din sida behandlas som vår sida behandlas idag? Kommer du att klara att hamna på fel sida historien? Ni som idag hyllas, trots uppenbar brist på argument och intelligens, kommer inte nödvändigtvis att hyllas imorgon. Kanske får ni rentav stå till svars. Kommer du då att stå rakryggad och stolt med din dumstrut?

Birgitta Ohlsson oroar sig för patrioters samarbete

Medier och sjuklöverpolitiker verkar i dessa dagar vara mycket upptagna med frågan om vilka Sverigedemokraterna kan tänkas samarbeta med i Europaparlamentet. Låt oss börja med att glädja oss åt att partiet får så mycket uppmärksamhet och att alla dessutom utgår från att det kommer att göra ett strålande val i maj.

Vad dessa tänkare försöker göra, på ett tämligen klumpigt sätt dessutom, är att koppla ihop Sverigedemokraterna med någonting hemskt, då taktiken att betona partiets egen hemskhet inte riktigt verkar ha fungerat. Av någon anledning verkar man ha fokuserat helt på franska Front National, vilket egentligen är logiskt, då det är störst, men jag misstänker att man valt just detta parti, dels för att man har hört talas om det, dels för att man har hört att det skall finnas någonting hemskt där, kanske i historien. Följaktligen gör man nu allt för att få någon att säga att SD och FN kommer att ingå samarbete i parlamentet och att denna bekräftelse blir ett sådant fantastiskt avslöjande att ingen svensk kommer att våga rösta på SD. När Expressen igår istället försökte få Marine Le Pen att bekräfta detta samarbete, satte hon reportern snabbt och charmigt på plats, genom att förklara vad Jimmie Åkesson faktiskt hade sagt.

Jag tror att etablissemanget som vanligt har valt en helt meningslös taktik. Till att börja med har den genomsnittlige svensken inte tillräckliga kunskaper om europeiska partier för att liknande samarbeten ska framkalla några starkare känslor. Framför allt tror jag att det finns ytterst få människor som hade tänkt rösta på SD i maj, men nu är så pass oroliga inför vilken partigrupp partiet kan tänkas ingå i, att de för säkerhets skull röstar på Folkpartiet.

Förhoppningsvis, men här är jag något mindre säker, inser allt fler vanliga människor att medierna helt enkelt ljuger för sin egen agenda. Jag försöker själv, i liten skala, på denna blogg sprida lite kunskap om de europeiska partierna och vad de själva faktiskt säger. Förhoppningsvis har någon insett vilken imponerande person Marine Le Pen är.

Idag är det Birgitta Ohlsson (fp) som försöker ge sig in i den här sammankopplingsleken, genom ett litet inlägg med den resonerande rubriken "Kommer SD att ge sitt stöd åt Le Pens rasism?". Men vänta lite nu? Är inte SD längre ett rasistiskt parti som borde ge sitt stöd till all rasism därute? Jaså, svenskarna har genomskådat det mantrat och det är nu lättare att ljuga om ett annat parti.

"Vi var många som satte morgonkaffet i halsen när vi i måndags läste en intervju med Jimmie Åkesson i Dagens Industri. Han berömde franska Nationella Frontens partiledare och öppnade upp för samarbete i Europaparlamentet. Åkesson dementerade samma dag och hävdade att han blivit felciterad. På SD-Kurirens hemsida kan man läsa en utskrift av intervjun. Där står det svart på vitt att Åkesson anser att Marine Le Pen driver partiet i en ”modern, ganska fräsch riktning” och att han inte utesluter ett samarbete."

Nja, ärligt talat tror jag inte särskilt många "satte morgonkaffet i halsen" och det gjorde knappast Birgitta Ohlsson heller. Mer troligt är att hon började fundera på hur hon nu skulle kunna använda det hela politiskt. Det stora problemet för liberaler är att de helst inte tänker på verkligheten eller på lösningar på verklighetens problem. Istället befinner de sig i en föreställd värld, en vacker liberal värld, där det handlar mer om hur man tycker att världen borde se ut, än hur den faktiskt ser ut. För en liberal utgör liberalismen den högsta formen av liv och tänkande, och ju längre bort man rör sig från den, desto sämre är man som människa. Därför räcker det för Birgitta Ohlsson att skriva "Front National", så är dagens goda gärning fullbordad, då varje god människa instinktivt måste rygga tillbaka. På samma sätt fortsätter Ohlsson att skrämma oss med hur icke-liberalt Front National är, varvat med de vanliga lögnerna, som vi sedan länge känner igen:

"Nationella Frontens fasad har förändrats med Marine Le Pen vid rodret. Hon polerar och putsar men knappast i en fräsch riktning. Bakom kulisserna är det samma rasistiska och djupt nationalistiska parti. Invandring och EU utmålas som hot mot nationen vilka fräter på den franska identiteten.

Marine Le Pens far, Jean-Marie Le Pen, som grundade partiet, har vid flera tillfällen förnekat Förintelsen och nazismens brott. Antisemitismen har under dotterns ledarskap av taktiska skäl tonats ner. Fokus i hatet blir i stället muslimer och islam.

Så sent som för fyra år sedan jämförde Marine Le Pen i ett valtal muslimska bönestunder på franska gator med den nazityska ockupationen under andra världskriget. Hon vägrade att backa från uttalandet trots kritikstorm. En förundersökning inleddes mot Le Pen för hets mot folkgrupp och i juli 2013 beslutade Europaparlamentet att upphäva hennes immunitet som parlamentariker för att hon skulle kunna åtalas. I september förra året krävde Le Pen totalförbud för slöja och kippa på offentlig plats."

Jag undrar ibland hur liberaler tänker i sådana här lägen. Förstår Birgitta Ohlsson verkligen inte, eller låtsas hon inte förstå, att vi är ganska många som också ser invandring och EU som hot mot nationen och något som fräter på den nationella identiteten? Att Jean-Marie Le Pen har förnekat förintelsen (nu tydligen vid flera tillfällen dessutom) är en lögn som upprepats så ofta i dessa kretsar, att de förmodligen tror på det själva vid det här laget.

Kritik mot islam och islamisering handlar inte om att någon vill utse en slumpmässig grupp som syndabock. I verkligheten uppfattar vi ideologin islam, tillsammans med den enorma muslimska invandringen och nativiteten, som mycket verkliga problem för framtidens Europa. Inte heller Marine Le Pens tal om att gatuböner utgör en ockupation, bör uppröra en sunt tänkande individ. Att man försökte upphäva hennes immunitet var ett rent politiskt drag och inte någon sorts bevis för att hon har fel. Birgitta Ohlsson avslutar:

"Jimmie Åkesson måste sätta ned foten. Är en röst på Sverigedemokraterna en stödröst till Nationella Fronten och rasismen? Svenska folket förtjänar ett besked.

”Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är.” Den grekiske tragediförfattaren Euripides ord är aktuella. Jimmie Åkessons val av allianser i Europa säger mycket om hans parti."

Jag tycker fortfarande att det är oerhört komiskt att Birgitta Ohlsson nu bestämt sig för att SD inte är ett rasistiskt parti, medan Front National tydligen är det. Faktum är att Vlaams Belang i många fall är mer radikalt och ingen uttrycker sig så grovt om islam som PVVs Geert Wilders.

Egentligen är Jimmie Åkesson inte alls skyldig att meddela vilken partigrupp han tänker ingå i efter valet till Europaparlamentet. Jag har överhuvudtaget aldrig hört någon ställa den frågan till något annat parti. Tänker Miljöpartiet exempelvis fortsätta att samverka med alla pedofiler som samlas i deras partigrupp?

Den trogne läsaren känner antagligen till min egen inställning i den här frågan. Som fri skribent har jag lyxen att inte behöva ta hänsyn till vare sig taktik eller valkampanjer. Följaktligen skulle jag också vilja se Jimmie Åkesson högt och stolt deklarera att han absolut är intresserad av samarbete med varje nationellt sinnat parti i Europa, från Front National till FPÖ, PVV och Vlaams Belang, och vilka ytterligare partier som nu kan krävas för att uppnå de sju nationaliteterna. Att svenska journalister och Birgitta Ohlsson inte tycker om dem är helt irrelevant, eller är kanske rentav ett sundhetstecken. Låt personer som Cecilia Malmström och Guy Verhofstadt göra vad de kan för att förstöra vår kontinent, så samlas vi andra för att rädda den.

Så var det nazistdags igen

Emellanåt är det väldigt mycket nazism i Sverige. Ja, inte i verkligheten förstås, men ibland inträffar något som gör att det samlade medieetablissemanget får använda detta älskade ord ovanligt mycket. För ett tag sedan attackerades någon form av evenemang i Kärrtorp av alldeles riktiga nationalsocialister från Svenska motståndsrörelsen, vilket genererade hundratals artiklar i veckor. Visserligen har liknande attacker utförts från vänsterhåll sedan urminnes tider, men hos vårt etablissemang är dessa snarare någon form av civilkurage.

Häromdagen inträffade tydligen ett antal knivskärningar i Malmö, där ett par av gärningsmännen sägs ha kopplingar till SvP. Jag vet inte mer än vad jag läst i etablerad media och deras utsagor får man ju alltid ta med en rejäl skopa salt. Har någon knivhuggit en annan person oprovocerat, så skall gärningsmannen naturligtvis straffas, svårare än så är det inte.

I media är logiken dock helt annorlunda. Ett våldsdåd begånget av vänstern är ingen händelse alls, medan ett våldsdåd begånget av nazister handlar om hela samhället, kräver veckor av mediebevakning, och helst med tillbakablickar till Lasermannen och Ny Demokrati. Även juridiskt är det här lite knepigt. Man har, efter vad jag antar är amerikansk förlaga, kommit på fenomenet "hatbrott".

Jag förstår inte alls poängen med den principen. En våldshandling eller ett mord skall straffas rejält, oavsett om det skulle visa sig att gärningsmannen hatar någon särskild grupp. Ty det är inte alla grupper som går att hata på detta sätt. Låt oss säga att någon av någon anledning hyser ett särskilt hat mot busschaufförer och en dag bestämmer sig för att knivhugga en. Det skulle inte generera något högre straffvärde. Skulle busschauffören vara svart, skulle dennes hudfärg plötsligt bli en mycket viktig del av rättsprocessen, trots att det var offrets roll som busschaufför som störde förövaren.

En av alla de ökända mediefigurerna, som nu känner sig kallad att skriva av sig om all nazism, är förstås Oisin Cantwell. Redan inledningen är idiotisk:

"Det är utmärkt att regeringen ger polisen i uppdrag att bli bättre på hatbrott.
Beklämmande nog har samma regering de senaste sju åren ansett det vara viktigare att jaga papperslösa än rasistiska våldsverkare."

En sannare beskrivning är kanske att polisen har både som uppgift att ta hand om personer som begår våldsdåd, och att leta upp individer som vistas illegalt i landet. Samt personer som kör för fort i trafiken eller fuskar med skatteredovisningen. När det gäller de illegala, kan man snarare säga att regeringen tillämpat ett märkligt dubbelspel, där man å ena sidan har en på papperet kontrollerad invandring, samtidigt som man förolämpar polisens arbete när de tillämpar politikernas lagar, och dessutom erbjuder vård och skolgång till de illegala. Oisin Cantwell är inte nöjd med vad han uppfattar som prioriteringar:

"Ta det senaste regleringsbrevet. Rubriker som "Bekämpningen av mängdbrott" och "Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut". Inte en rad om det skydd kvinnor som blir misshandlade för att de bär slöjor eller bögar som sparkas ner på gatan behöver."

Problemet är att myndigheter huvudsakligen måste förhålla sig till verkligheten, medan mediefigurer som Cantwell kan skapa en helt egen verklighet, som kan avvika hur mycket som helst från den faktiska. I Cantwells värld behövs det säkert en enorm myndighet enbart för att hantera "kvinnor som blir misshandlade för att de bär slöjor". Eftersom en enda uppdiktad händelse ledde till en fantastisk mängd artiklar och olika manifestationer, kan vi misstänka att detta inte är en särskilt vanlig händelse. Jag tror faktiskt att det knappast förekommer överhuvudtaget, att en etnisk svensk misshandlar en okänd kvinna för att hon bär slöja. Jag vågar även gissa att i 99% av de fall en beslöjad kvinna blir misshandlad, blir hon det av sin egen make eller annan släkting.

Framför allt, vilket jag återigen måste återkomma till, så är misshandel ett brott som skall bestraffas, utan att man behöver väga in huvudbonader och sexuella läggningar. Jag är osäker på hur det ser ut i Sverige idag, men i Nederländerna sker misshandel av homosexuella i princip uteslutande av marockanska ungdomar, med religiösa motiv. De homosexuella kommer inte att få en lättare situation genom den etniska omvandling Cantwell är en stor vän av. Ytterligare en händelse som brukar dyka upp i dessa krönikor saknas naturligtvis inte heller här:

"I november i fjol kunde därför den nazistiska organisationen Svenska motståndsrörelsens på 75-årsdagen av Kristallnatten, inledningen till Förintelsen, tåga genom Stockholms gator."

Svenska motståndsrörelsen är uttalade nationalsocialister, så där råkar Cantwell träffa lite rätt, men det var fortfarande till stöd för Gyllene Gryning de tågade, och inte för att fira Kristallnatten, som journalisterna bestämt sig för. Att de kunde tåga var inte heller särskilt märkligt, eftersom Sverige faktiskt har mötesrätt, hur mycket Oisin Cantwell än må hata det.

Nu undrar ni troligen varför inte Cantwell redan har dragit in Sverigedemokraterna i det här. Det kommer förstås:

"Nazismen i Sverige tycks bli allt djärvare. Kärrtorp och Malmö är troligen inte hatbrott i juridisk bemärkelse, men det handlar om våldsbrottslighet av liknande art.
Dessa politiska våldsverkares självförtroende stärks rimligen av att ett rasistiskt parti har tagit plats i riksdagen och av högerextremismens landvinningar i betydande delar av Europa."

Själv visste jag inte att ett rasistiskt parti tagit plats i riksdagen, men om det nu har hänt, vill jag ändå fråga Oisin på vilket sätt det är "rimligt" att enstaka våldshandlingar grundar sig i helt andra partiers närvaro i riksdagen.

För att avsluta med lite humor, kan vi titta på när SVTs "Kulturpanelen" dryftade saken. Betänk att personerna som sitter där alltså i någon mån ska utgöra Sveriges intelligentsia. Om man sedan lyssnar på vad de säger, får man en både komisk och tragisk upplevelse.


)
Bengt Westerberg var tydligen en hjälte när han inte ens kunde sitta i samma soffa som Ny Demokratis företrädare. Vi andra uppfattade det som synnerligen arrogant och patetiskt. Tänkaren Denise Rudberg efterlyser följaktligen att någon reser sig upp om en sverigedemokrat närmar sig en morgonsoffa.

Sedan följer komik på hög nivå när soffans intellektuella funderar på vad vanliga människor kan göra åt all denna nazism. Denise Rudberg tänker sig att man nog kan läsa på om nazism. Kulturmänniskan Camilla Lundberg inleder med att det finns "något allmänt luddigt om högerextremism", för att sedan konstatera att "antisemitism är en oerhört viktig beståndsdel i det här". Det visar sig att för Camilla har även antisemitism "blivit lite luddigt". Björn Wiman får sedan avsluta med det alltid obligatoriska och alltid mycket viktiga:

"Man kan ju påminna om att vi har ett riksdagsparti i Sveriges riksdag som har sina ideologiska och faktiska rötter i nazismen. Det bör man påminna om ganska ofta tycker jag."

Sammanfattningsvis alltså storartade strategier från Sveriges intelligentsia. De båda damerna ska läsa på om nazismen och Björn Wiman ska påminna om det där riksdagspartiet lite oftare.

Dagens nya lilla migrationsbeslut

"Imponerande av @MariaFerm att få Billström att gå med bra migrationspolitik, igen." 

Islamisten Omar Mustafa uttrycker på Twitter sin förtjusning över den senaste överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet. Allvarligt talat, hur nöjda är ni alliansväljare över att ni har sett till att extremisterna i Miljöpartiet styr en allt vansinnigare invandringspolitik? En politik som hyllas av socialdemokratiska islamister?

Vad det handlar om idag är att regeringen klubbat igenom så kallad "cirkulär migration". Det ska bli lättare för asylsökande som har fått avslag att stanna i Sverige som arbetskraftsinvandrare. Det är regeringen och Miljöpartiet nu överens om. Utländska doktorander ska också kunna beviljas permanent uppehållstillstånd.

Tobias Billström säger:

"Att man blir det vi kallar en cirkulär migrant är positivt. Men det ställer en hel del krav på de system vi har, som ursprungligen inte är byggda för den här typen av rörelser. Vi behöver anpassa systemen."

Jag är helt för en liten arbetskraftsinvandring av högt kvalificerade personer, men misstanken gnager att även dessa regler kommer att användas av helt andra grupper. Tanken är nämligen att man lättare skall kunna vistas i hemlandet, utan att för den skull förlora möjligheten till permanent uppehållstillstånd här. Tidigare har huvudregeln varit att man förlorar sitt permanenta uppehållstillstånd när ens bosättning i Sverige upphört, vilket kan tyckas ganska logiskt. Nu får man alltså möjlighet att bo utomlands i två år och ändå ha kvar sin formella koppling till Sverige. Jag gissar att regeln kommer att användas av fler irakier än amerikaner. Maria Ferm förklarar:

"Det är just för att inte låsa in människor."

Hur stolta är ni moderatväljare?

Alla dessa olika små överenskommelser brukar på något sätt motiveras av Tobias Billström. Problemet är dock att de inte är enskilda tekniska lösningar, utan av Miljöpartiet ses som små delsegrar mot det stora slutmålet; en helt fri invandring. Därför finns det ingen logik eller systematik i vad som beslutas, eftersom tanken är att landet ska stå helt vidöppet en dag.

SvD

Dagens citat: Henrik Arnstad

"Fascismen har kidnappat optimismen. Vänstern och högern måste ta den tillbaka. Vänstern och högern måste formulera sin framtidsbild. Visa hur deras drömsamhälle ser ut."

Henrik Arnstad sitter och funderar.
Troligen på fascism.

Nu är det väl i och för sig ytterst få som tar Henrik Arnstad på allvar, men det var ändå trevligt att höra att han ser mycket optimism hos nationellt sinnade. Jag kan ibland tycka att det förekommer lite för mycket tal om att Sverige redan skulle vara förlorat och att endast emigration återstår. Det är för övrigt märkligt, att när vi uttrycker optimism inför framtiden, och faktiskt har visioner, så har vi "kidnappat" optimismen. Annars skulle Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt stråla av djärva framtidsvisioner, eller?

Att sedan vänstern och högern inte har någon optimism att bjuda på är förstås helt naturligt. De saknar idag nämligen alla visioner. Framför allt när det gäller deras politik på migrationsområdet, gör de nog bäst i att tala mycket tyst. De bedriver samtliga där en politik som är så destruktiv, att varje annan tänkbar vision blir helt meningslös. Det skulle vara mycket intressant att få en ordentlig utfrågning av exempelvis Miljöpartiet eller Vänsterpartiet om hur de tänker sig ett välfärdssamhälle med fri invandring, men någon sådan granskning sker aldrig och kommer troligen heller aldrig att ske.

Tydligen har Arnstads inlägg från igår delats flitigt på sociala medier, vilket han själv kommenterar med:

"Det är en ära för mig."

Att du delades här, Henrik, var absolut inte någon ärebetygelse.

GP

Marine Le Pen kommenterar samarbete med SD

För en gångs skull har faktiskt Expressen själva genomfört en helt neutral intervju med Marine Le Pen om hur hon ser på ett samarbete med Sverigedemokraterna. Även om reporterns franska, liksom hans egna förberedelser, lämnar en del att önska, är ändå ett så här pass neutralt inslag närmast unikt i svensk media.

Det är också lite roligt att Marine Le Pen får tillfälle att korrigera även en svensk journalist.


)

Faktarutan om Front National, som ligger under intervjun, är dock fullständigt förvriden i vanlig ordning.

Expressen

"Tabascon i flamländsk politik"

Inför Europavalet lovar Vlaams Belang att vara flamländarnas "käpp bakom dörren",
ett gammalt nederländskt uttryck, som sägs syfta på att föräldrar i äldre tider skulle ha
haft en käpp bakom dörren, som ett dolt hot till barnen om de inte uppförde sig.

I ett kort videomeddelande säger Vlaams Belangs partiledare Gerolf Annemans några ord om varför man bör rösta på partiet i valet till Europaparlamentet. Det korta inslaget ger kanske ingen konkret information, men min målsättning är att visa så mycket från våra vänner i Europa som det är möjligt, då vi aldrig kommer att få se dem i svensk etablerad media.


)

Arnstad skriver idag om...ni vet.

Idag kan Henrik Arnstad berätta om "Fascismens två ansikten i Sverige". Jag blev något förvånad, då jag förväntade mig att det i hans värld måste finnas tusentals olika former av fascism. Varför släpps denne Arnstad ständigt fram i media? Svaret måste vara dels att det finns en märklig fascination för allt man kan stämpla som fascism, dels att Arnstad är en mycket pålitlig leverantör när det gäller budskapet. Vill man höra att Sverigedemokraterna "skyller på invandrarna", kontaktar man Fredrik Reinfeldt, vill man höra att de är fascister, kontaktar man Henrik Arnstad. Idag kan han lära oss:

"Aldrig någonsin har fascismen varit så stark i Sverige som den är i dag. Jämfört med mellankrigstidens promillerörelser är den närmast enorm. Ledande är de kostymklädda och parlamentariska neofascisterna: Sverigedemokraterna, som ligger på cirka tio procent av väljarstödet. Men de största rubrikerna får sedan en tid tillbaka SD:s ideologiska kusiner inom nazismen."

Ovanstående är vad man brukar kalla cirkelargumentation. Visst, kallar man SD för fascister, så är idag fascismen enorm, jämfört med 1930-talets svenska fascistiska rörelser. Å andra sidan hade etablerade partier då helt andra program, så man skulle lika gärna kunna säga att vi i Sverige då hade 100% fascism. Så vitt jag vet, förespråkade då varken Socialdemokraterna eller Bondeförbundet massinvandring från Afrika och Mellanöstern. Man undrar ju ofta vad Arnstad egentligen tror att fascism är för något, men han hjälper oss på traven:

"Till att börja med behöver vi veta vad fascistisk ideologi är för något. Den moderna definitionen lyder, i korthet: Fascism är en folklig ultranationalism syftande till nationens pånyttfödelse. Denna definition gäller både SD i riksdagen och nazisterna på gatorna."

Själv tycker jag i och för sig att nationen skulle må bra av lite pånyttfödelse, men jag tycker inte att just SD talar särskilt ofta i dessa termer. Den viktigaste frågan är snarare förhindrandet av nationens död, som faktiskt närmar sig med stormsteg genom massinvandringen. Vilka "nazisterna på gatorna" är och vad de vill, är jag osäker på, men vi kan nog gissa oss till att det faktiskt finns en hel del skillnader mellan dem och SD. Om man nu inte ser allt här i världen som fascism, förstås.

"Nationens pånyttfödelse för en fascist innebär att nationen degenereras, förstörs och står inför sin undergång. Detta ska åtgärdas genom kraftfull nationalistisk politik. ”Ge oss Sverige tillbaka”, som SD skriver."

Jag tror faktiskt att vi är ganska många som kan skriva under på ovanstående och då är naturligtvis fascismen idag enorm. När Arnstad sedan ska försöka sig på historiska paralleller, börjar det bli absurt på allvar:

"Poängen är att fascistisk politik kan bedrivas med olika grad av radikalitet. Typiskt är att när fascistiska rörelser börjar växa och närma sig den reella maktens möjligheter, så vrider de ner på radikaliteten. Det gjorde Mussolini i Italien på 1920-talet, det gjorde Adolf Hitler i Tyskland åren runt 1930 – och det har de tidigare heilande skinnskallarna inom Sverigedemokraterna gjort."

Alla dessa jämförelser mellan dagens svenska politik och 1920-talets tyska är fullständigt idiotiska. Helt olika tider, olika partier och olika individer. Det är också sällan man hör att Adolf Hitler tonade ner sin radikalitet. Vad Arnstad framför allt missar, är att Sverigedemokraterna idag är ett mycket större parti, varav knappast någon medlem någonsin varit en "heilande skinnskalle". Sedan följer ytterligare en trött parallell, som vi alla hört till leda:

"Det hela är enkelt: Extremism föder ännu värre extremism. Det har vi sett tidigare i Sverige, då den parlamentariska rasismen hos Ny demokrati under tidigt 1990-tal gödde den rasistiska mordiskheten hos ”Lasermannen” (John Ausonius), som sköt elva personer 1991-1992. I Norge var Anders Behring Breivik mångårig och aktiv medlem i parlamentariskt rasistiska Fremskrittspartiet innan massmordet 2011.

Detta ”mordiska raseri” (murderous frenzy), för att citera fascismforskaren Robert Paxton, återfanns hos SD exempelvis i järnrören. En händelse som visade sig vara en opinionsmässig succé för partiet, då den försäkrade radikaler att bakom den parlamentariska ytan förblev SD ett parti som företrädde fascistiskt våld."

Låt oss börja med "Lasermannen". I media är det en sedan länge etablerad sanning att pajaspartiet Ny Demokrati, vars aktioner bland annat gick ut på att stapla ölbackar, gjorde att en i övrigt helt stabil bankrånare fick för sig att börja skjuta på invandrare. Själv gissar jag att både Ausonius och Breiviks personligheter spelade en större roll än någon koppling till två ganska stora politiska partier.

Även resonemanget kring järnrören har ältats en del i media. Man hoppades att den fantastiska filmen helt skulle sänka partiet, men när den inte gjorde det, måste det ha berott på att väljarna uppskattade den. Låt mig i all ödmjukhet hävda en annan möjlighet: många tyckte att filmen var pinsam, men inte en särskilt stor händelse, och framför allt inte en händelse av en sådan dignitet att den påverkade ens partival.

"SD utgör källan till Sveriges rasistiska och fascistiska radikalisering och är därmed nazismens rekryteringsbas. Samtidigt drar SD nytta av den skrämsel som nazismen sätter i det demokratiska samhället och som i realiteten innebär att demokratin i Sverige redan börjat monteras ner, då tystnaden breder ut sig bland journalister, forskare och tjänstemän som helt enkelt inte orkar arbeta längre, på grund av ständiga hot."

Nu har vi hamnat i en helt parallell verklighet. I Arnstads värld har det alltså funnits en uppsjö av fritt tänkande och ivrigt arbetande journalister, med olika ståndpunkter, som nu tystnar på grund av "nazister". I verkligheten är Sverige en demokratur, på grund av en likriktad och ständigt kampanjande medieelit, men det har mycket lite med "nazister" att göra. Eftersom vi fortfarande dagligen läser små och stora dräpor mot SD, är inte tystnaden direkt öronbedövande. Om så 90% av landets medieetablissemang lade ner arbetet imorgon, skulle knappast demokratin försämras. Dessutom glömde Arnstad att nämna hur exempelvis Migrationsverkets tjänstemän hotas av våldsvänstern. Vid det här laget i inlägget, börjar Arnstad bli så exalterad av all fascism, att han närmar sig tankemönster värdiga Åsa Linderborg:

"Bekämpandet av nazistiskt våld är framför allt en polisiär uppgift, som inkompetent misskötts av den svenska poliskåren generellt (man har varit betydligt mer intresserad av islamister och vänsterextremister). Tanken att ”vänstern” är ett lika stort hot som fascister och nazister återfinns hos vanliga mediers opinionsbildare, som försöker tolka SD som ett ”demokratiskt parti”."

Skulle någon av er någon gång kunna berätta varför SD inte är ett demokratiskt parti? Det är demokratiskt uppbyggt och deltar i demokratiska val. När blev vurm för massinvandring ett kriterium för demokrati? Precis som Linderborg, kallar han tanken att allt politiskt våld är likvärdigt, för "kålsuparteorin":

"Riktigt farligt blir det då att fascismens nedmontering av demokratins kärna (alla människors lika värde) i medierna likställs med avarter inom vänstern, enligt ständigt upprepade kålsuparteorier. Bekämpandet av den europeiska parlamentariska rasismen och fascismen – exempelvis Sverigedemokraterna – är därmed inte polisiär, utan politisk och utgör en enorm utmaning inför framtiden."

Vad Arnstad faktiskt säger, är att han tycker att polisen ska bekämpa exempelvis Sverigedemokraterna, som stöds av var tionde svensk. Skall fransk polis arrestera alla som tillhör landets kanske största parti? Och det är vi som är anti-demokrater? Vem ska avgöra vilka partier som polisen bör ta hand om? Henrik Arnstad och Åsa Linderborg?

För den som befinner sig i närheten av Lerum och uppskattar lite ståupp-komik, finns ikväll en möjlighet:

Henrik Arnstad föreläser om fascismens ideologi och praktik – från Mussolini och Hitler till Sverigedemokraterna – på Lerums bibliotek på onsdag kväll klockan 19.00.

Ny intervju med Geert Wilders

Om en vecka, den 19e mars, går Nederländerna till kommunalval. Geert Wilders PVV kommer endast att ställa upp i två städer; Almere och Haag, precis som man gjorde förra gången 2010. Kritiker menar att så sker för att Geert Wilders själv inte vill tappa kontrollen över organisationen, medan partiet självt menar att man kommer att fokusera på valen till provinserna och framför allt Europavalet. I en ny intervju, utförd av nu.nl, berör Geert Wilders denna fråga och lite till.

Den senaste tiden har ni sökt samarbeten utomlands; i Europa och till och med Australien. Är ert uppdrag i Nederländerna slutfört?
Jag gick in i politiken med ett enda mål: att bekämpa islam. Att försvara friheten. Men PVV handlar om mycket mer: att vinna tillbaka självständigheten från Europa, lägre skatter, att gå emot avskaffandet av stödboenden.
Men bekämpandet av islam är min drivkraft. Det är inget holländskt problem, utan ett existentiellt problem.

De internationella aktiviteterna begränsar sig till kortare besök och semester. Är det inte dags att en gång för alla engagera sig internationellt?
Den frågan får jag ofta. Folk tror att jag ska till Europa. Då kommer jag att göra många människor besvikna. Eller lugnade. Jag kommer fortsätta att vara ett dragplåster och stanna här.
Jag tror verkligen att jag fortfarande har mycket kvar att göra. Jag kan göra PVV till Nederländernas största parti. Det känner jag. PVVs bästa tid ligger fortfarande framför oss.

Vad tjänar ni på det, om inget parti vill regera med er?
Tro mig, när jag säger att det är fullständigt nonsens. Kraften i ett parti ligger också i dess storlek och om du blir stor, flyttas gränserna. Och PVV kommer inte bara att vara ett stödparti, utan kommer också att regera.
I slutändan handlar det om vad väljarna vill och vilka kombinationer som är möjliga. Tro mig, de är nästan allihop maktpartier. De skulle sälja sin svärmor för att komma till makten.

Skulle ni inte vilja ha en absolut majoritet?
Det kommer inte att hända snabbt och demokratiskt sett är det inte heller alltid bra. Det fungerar bättre i ett tvåpartisystem, men ett sådant har vi inte. Det skulle förstås ha sina fördelar, eftersom man då kan utföra sin hela politik.

I Nederländerna kräver systemet kompromisspolitik och ni är ingen kompromisspolitiker.
Nej, men genom kraft och vinst kan man få konsensus en bra bit i sin egen riktning. Om man inte är stor bör man inte heller snabbt vilja regera.

ChristenUnie med fem mandat har ändå ganska mycket makt.
Ja, men mindre partier lyckas oftast bara få smulor.

Har ert misslyckade stödförsök i regeringen Rutte I inte avskräckt er från att återigen ta på er ansvar?
Nej, alla partier måste vara beredda att ta ansvar. Även om jag inte är en kompromisspolitiker.

Bevisas det inte nu att Rutte hade rätt, när ekonomin växer, samtidigt som man tar itu med budgetunderskottet? Ni sa att han höll på att förstöra Nederländerna.
Det är siffror som inte gynnar den vanlige medborgaren. Jag frågade nyligen finansminister Dijsselbloem om de 11 miljarder euro som EU skickade till Ukraina. Jag sa: Var är hjälppaketet för Nederländerna? Han sa: Vad talar ni om? Alla lampor visar grönt.
”I vilken värld lever ni, herr Dijsselbloem? En sagovärld. Vi har 700 000 arbetslösa. Hundratusen människor kan inte sälja sitt hus, eftersom det står under vatten. Företag gör konkurs genom skattehöjningar, stödboenden stängs.”
”Det stämmer inte att man inte gör extra besparingar. De största besparingarna har ännu inte kommit, man har endast beslutat om dem. Det mesta kommer att genomföras 2015, 2016, 2017.

Å andra sidan har vi inte heller någon fördel av att statsskulden ökar. Det kommer att ge kommande generationer enorma problem.
Därför har vi också lagt fram förslag om besparingar. Men inte de asociala besparingar som den här regeringen gör. Istället skär vi i utvecklingshjälp, statsmedia, subventioner.
Och vi har låtit undersöka vad vi skulle tjäna på att lämna EU, det tillkommer.

Är Europavalet i maj viktigare för PVV än kommunalvalen?
Ja, i kommunalvalen deltar vi endast i två kommuner. Och i Europavalet kommer euroskeptiska partier göra stora framgångar. Och jag tror att vi kommer att kunna samarbeta. Vi kommer inte att avskaffa Europa imorgon, men vi kan iallafall bilda ett block.

Hur ser ni tillbaka på fyra år i kommunfullmäktige i Almere och Haag?
Grupperna har verkligen gjort sitt bästa och lagt fram förslag. Själv har jag bara suttit i fullmäktige i två veckor. I efterhand kan jag konstatera att jag borde ha låtit bli. I min entusiasm över inkryssningarna tänkte jag: ja, jag gör det.

Om det nu var en sådan framgång hade ni kunnat ställa upp i fler kommuner? Där kan ni motverka moskéer, ert stora kall.
Det är för snabbt. Om vi skulle delta i 80 kommuner skulle vi kunna dricka champagne i 80 kommuner den 19e mars. Nästa dag skulle vi ha en hel del huvudvärk.

Vissa personer säger: Wilders vågar inte, eftersom han själv vill hålla i tömmarna.
Det är en sådan felaktig bild. Jag har överhuvudtaget inte lagt mig i listan i Almere. Något mer i Haag, men även där knappt. Jag har inte heller lagt mig i provinsgrupperna.
Jag skulle vara överspänd om jag bevakade allt det där. Jag håller på med helt andra saker.

Ni säger att det går för fort, men för provinserna sattes tolv listor ihop på nolltid.
Vi tycker att provinsen är viktig, men det var också för Första Kammaren, kan jag ärligt säga. Vill man regera eller utgöra stödparti, då måste man även där ha en grupp.

Vad lovar ni PVV-väljarna i Haag och Almere?
Vi satsar på säkerhet, lägre skatter, boendeskatter. Och integration och invandring. Färre moskéer och islamitiska skolor. Och att så mycket som möjligt begränsa inströmningen av rumäner och bulgarer.

Bland annat genom den turbulens ni orsakar har ni haft bevakning i åratal. Stämmer mitt intryck att er bevakning bara tilltar?
Säkerheten har definitivt skruvats upp. För ett par veckor sedan fick jag höra att hotbilden var förhöjd. Jag får inte säga någonting om det, men jag vet egentligen ingenting om det heller.

Ni blir inte informerad om hotet?
Nej, jag blir informerad om en förhöjd hotbild, men inte om detaljerna. Det finns säkert en bra anledning till det.

Åsa Linderborg och all denna högerextremism

Det må vara något oklart vad det egentligen var för våldsamheter som skedde i Malmö, men det har iallafall fått fart på Åsa Linderborg, som ser ett tillfälle att attackera alla sina demoner samtidigt. Är man lika röd som Linderborg, blir det också hemskt mycket som blir högerextremt:

"Svenskarna i gemen har inget till övers för högerextremismen, tvärtom. Ändå genomgår den nu en normaliseringsprocess i det offentliga samtalet. Den svarta färgen vaskas till en mer grådaskig nyans och placerar den i ett slags gråzon, i en sankmark som kryper allt närmare det vi tänker på som politik."

Det första tecknet på den där gråtvättningen, var demonstrationen som Svenskarnas Parti anordnade den 14e september, som i media förvandlades till en hyllning av Kristallnatten:

"I Sverige får nazisterna marschera i Stockholm på Kristallnatten. I ena handen har de ett tillstånd från polisen, i den andra vässade fanspetsar att jaga antirasister med."

Vi förstår att om Linderborg fick bestämma, skulle det vara ganska många som inte skulle få demonstrera, men redan idag är det faktiskt förbjudet att gå omkring med vässade spjut. Hon konstaterar sedan att hon ser hakkors överallt, men det stannar inte där:

"I yttrandefrihetens namn publicerar Dagens Nyheter en helsidesannons för en främlingsfientlig pamflett. 130 000 kronor rätt in på kontot; även liberaler kan tjäna pengar på rasismen. Läsarnas avsky kom som en chock för chefredaktören. Några veckor senare jämför DN:s ledarsida Aftonbladets opinionssajt ­Politism med Avpixlat."

I verkligheten handlade det förstås inte om någon "främlingsfientlig pamflett" eller "rasism", utan om en annons för boken "Invandring och mörkläggning", där annonsen utgjordes av ett antal faktapunkter. Inte ens boken skulle förstås ha fått publicerats i Åsas rike. Att Aftonbladets eget barn Politism.se kritiserades av Hanne Kjöller verkar ha kränkt långt fler än vad jag först trodde. Kränkningen blev desto större då sidan nämndes i samma sammanhang som alltid hatade Avpixlat. Troligen är det dock bra mycket högre i tak i debatten på Avpixlat än på Politism.

Åsa Linderborg är förvisso en speciell och märklig person, men hon är inte den enda som argumenterar på det här sättet. I deras värld hänger allt som de uppfattar som högerextremt ihop. En knivskärning, en bokannons, kritik mot deras egen debattsida. Överallt finns dessa högerextremister som de modigt kämpar emot. I sin iver hinner Linderborg även med Soran Ismail, Breivik och förstås Europavalet:

"När högerextremismen nu i vår vinner ny mark i Europaparlamentet kommer normaliseringsprocessen intensifieras. Borgerligheten måste förhålla sig till avgrundshögern i hopp om att omärkligt finna gemensamma lösningar mot varje hot om vänsterpolitik."

"Normaliseringsprocessen innebär att fascisterna själva tillåts avgöra om de är fascister eller inte. Det är så fascister tvättas till nationalister och högerextremister till högeraktivister."

Det skulle faktiskt vara mycket rimligt om rörelser själva fick definiera sin ideologiska hemvist. Om personer som Linderborg och Arnstad skulle göra det, skulle alla helt enkelt kallas fascister och det skulle inte vara särskilt rättvist mot vare sig partierna eller väljarna. Mot slutet av sitt inlägg kommer Linderborg in på en hållning som hon torgfört många gånger förut; nämligen att vänstervåld är någonting fint, eftersom syftet är det. Att allt politiskt våld skulle vara förkastligt kallar hon för "kålsuparteorin":

"I normaliseringsprocessen ingår att jämställa fascismen med antifascismen; vänsterextremister och högerextremister är lika goda kålsupare. Att den ena ­rörelsen kämpar för demokrati och alla människors lika värde och att den andra arbetar för motsatsen spelar ingen roll. Alla som inte är liberaler är farliga.
Sverige har till och med en myndighet, Forum för levande historia, vars uppgift är att predika kålsuparteorin. När Forum instiftades 2003 fanns det nästan inga nazister, ett decennium ­senare är de fler än nånsin. Den här statliga propaganda­megafonen kostar 45 miljoner misslyckade kronor om året, pengar som istället skulle kunna gå till lokala antirasistiska organisationer."

Det retar uppenbarligen Åsa Linderborg att Forum för levande historia har berört kommunismens brott, eftersom kommunister trots allt "kämpar för alla människors lika värde". Jag skulle knappast påstå att dagens svenska våldsvänster kämpar för demokrati, när de attackerar exempelvis sverigedemokrater. Märkligast av allt är dock, som alltid, att det som kallas för Aftonbladet Kultur har blivit en propagandasida för ren sovjetkommunism.

SD och Europas "fascister"

Annika Hamrud har tidigare skrivit
en bok om Sverigedemokraterna

Ett debattinlägg i dagens Expressen har fått rubriken "Glöm att SD är ett mittenparti". Syftet med inlägget är inte alldeles solklart, men poängen förefaller vara att när SD tar plats i Europaparlamentet, stärks den europeiska "fascismen". Det handlar förstås inte om ideologin fascism, utan om en användning av ordet som skulle gjort självaste Henrik Arnstad stolt.

"Ett enda mandat för Sverigedemokraterna i EU-valet kan kraftigt stärka den europeiska fascismen. Jimmie Åkesson sa i går i Dagens Industri att Sverigedemokraterna lutar åt att gå med i en grupp i Europaparlamentet som leds av franska Nationella fronten, nederländska Frihetspartiet och Österrikes FPÖ. Sverigedemokraterna är det extra tillskott som gruppen behöver för att få den status de eftersträvar."

För att få bilda grupp i Europaparlamentet, behöver man ha minst 25 ledamöter från sju länder, vilket inte alls är en omöjlighet, med tanke på de valframgångar vi kan förvänta oss i maj. För mig är det självklart att SD skall samarbeta med ovan nämnda partier, av vilket inget har någonting med fascism att göra. Vi kan också förvänta oss att SD får minst ett mandat, kanske även två eller tre.

För att få ihop resonemangen kring fascism, börjar skribenten Annika Hamrud sedan slira på sanningen:

"Det är inte konstigt om många reagerar starkt mot detta. Nationella fronten har genom åren gjort sig känt som ett neofascistiskt parti med en ledare som förnekar Förintelsen. Geert Wilders är counterjihadrörelsens förgrundsfigur och FPÖ:s baler med inbjudna högerextremister väcker varje år internationell uppmärksamhet.
Nationella fronten bildades 1972 av Jean-Marie Le Pen som sedan ledde partiet fram till 2011 då hans yngsta dotter Marine Le Pen tog över. Under hela hans partiledarskap var partiet antisemitiskt och Le Pen har flera gånger dömts för att ha förnekat Förintelsen. Partiet har haft ett starkt stöd i Frankrike och Jean-Marie Le Pen har suttit i EU-parlamentet sedan 1984."

Har Front National genom åren gjort sig känt som ett neofascistiskt parti med en ledare som förnekar Förintelsen? Att det har blivit en etablerad sanning inom svensk journalistkår, är knappast samma sak som att det är sant. Annika Hamrud får gärna läsa igenom partiets program en gång till och återkomma med vilka punkter hon anser representera fascism. När det gäller det sedan länge uttjatade påståendet om förintelseförnekelse, syftar hon rimligen inte på partiets ledare Marine Le Pen, som så vitt jag vet aldrig ens berört ämnet, utan på dennes företrädare Jean-Marie Le Pen.

Allt tal om antisemitism hos FN handlar egentligen om ett uttalande för över 25 år sedan. Låt mig ännu en gång förklara vad det hela faktiskt bottnar i. Jean-Marie Le Pen dömdes för sitt uttalande 1987, men vad handlade då historien om? I ett tv-program tog programledaren upp fenomenet med förintelseförnekare och Le Pen resonerade då lite kring ämnet. Det som väckte anstöt var att han sa att "gaskamrarna var en detalj i historien kring Andra världskriget". Det var förstås inte en genial formulering, men han påstod inte att det inte hade hänt, att det skulle vara någonting positivt, och inte heller att folkmordet var en detalj, utan kommenterade i själva verket förintelseförnekarnas diskussion kring själva gaskamrarna. Vad han egentligen menade med "detalj" var att Andra världskriget totalt sett var en mycket större händelse, där miljoner människor dog över hela världen. Han ställdes senast till svars för denna formulering i år, där han till slut uppgivet avrundade med att "nu har Andra världskriget blivit en detalj i gaskamrarna". Återigen, det var inte Jean-Marie Le Pens största ögonblick, men varken han själv eller partiet är antisemiter.

Det stämmer att Geert Wilders kan ses som en förgrundsgestalt inom den europeiska kontrajihad-rörelsen. Och? Han har själv sagt att han ser bekämpandet av islam i Europa som sin absolut viktigaste uppgift. Troligen finns det miljoner européer som håller med honom.

Att FPÖ deltar i festligheter, där inte alla deltagare är godkända av Annika Hamrud själv, behöver vi inte heller bekymra oss om.

"Geert Wilders är ledare för Frihetspartiet, som är ett parti som driver två frågor - mot Islam och mot EU. I en intervju i BBC 2009 oroade sig Geert Wilders för att sammankopplas med fascisterna i Nationella fronten.
Han sa sig inte heller ha något gemensamt med FPÖ - det österrikiska högerpopulistiska parti som leds av den karismatiske Heinz-Christian Strache."

Nu har det emellertid hänt en hel del sedan 2009. Geert Wilders har numera täta kontakter med bland annat Marine Le Pen. På en direkt fråga på varför han tidigare tvekat, svarade han att det berodde på just journalisterna, och hur de skulle använda liknande samarbeten mot hans eget parti. Denna tveksamhet har han sedan länge lagt helt åt sidan. Mot slutet kommer sedan Hamrud in på varför SD inte skulle vara ett mittenparti:

"I Sverige används höger-vänsterskalan främst för att indikera vilken skattenivå partierna vill ha. Då hamnar SD i mitten. Men i alla andra avseenden - kulturellt och värderingsmässigt - ligger SD längst till höger i svensk politik. Precis som tidigare och precis på samma plats som vänpartierna i Europa."

Jag anser att höger-vänsterskalan endast kan användas om ekonomisk politik, annars blir det mycket snabbt tämligen snurrigt. Begreppet "extremhöger" betyder exempelvis idag helt enkelt invandringskritiskt, en hållning som även ett vänsterparti teoretiskt sett skulle kunna ha. I svensk politik ligger Vänsterpartiet längst till vänster och Moderaterna och Kristdemokraterna längst till höger. Något extremt högerparti har vi inte, om nu inte nyliberalerna fullständigt tar över det döende Centerpartiet. Hamruds avslutande stycke är dock viktigt:

"Vad Jimmie Åkesson nu har att bestämma sig för har därför betydligt större betydelse.
Ska han hjälpa eller stjälpa möjligheten för de stora högerpopulistiska partierna att gå samman och bli en stark kraft i parlamentet? De två övriga man hoppas på att få med är det slovakiska nationella partiet och italienska Lega Nord."

Europas nationalistiska krafter kan utan problem få ihop 25 ledamöter, då redan Front National kanske kan komma att bidra med hälften. Det krävs lite mer arbete för att samla partier från sju länder, och där hoppas jag innerligt att SD kommer att ingå. Glöm allt vad svenska journalister kommer att säga om era samarbetspartier, ty det svenska medieetablissemanget vill oss inget gott.

Belgien driver tillbaka uppehållstillstånden

Något färre än 2 000 utlänningar fick under förra året uppehållstillstånd i Belgien. Framför allt ska denna minskning bero på förkortade asylprocesser och en bättre kontroll av medicinska journaler. Statssekreteraren för asyl och migration Maggie De Block, från liberala Open Vld, är glad över att regulariseringen av illegala återigen har blivit den särskilda åtgärd den ursprungligen var tänkt som.

Maggie De Block

Vid den förra stora regulariseringskampanjen, för fem år sedan, fick på två års tid ungefär 40 000 människor uppehållstillstånd. Förra året fick alltså endast 1 900 asylsökanden uppehållstillstånd. Dessutom var två tredjedelar av dessa tillfälliga uppehållstillstånd.

Genom den förkortade asylprocessen stannar asylsökanden en kortare tid i landet. Tidigare kunde de genom oändliga processer hoppas på att i slutändan få asyl på humanitära grunder, baserat just på deras långa vistelse och integration i landet. Maggie De Block säger:

"Regularisering av humanitära skäl finns fortfarande, men tillämpas nu endast i undantagsfall."

Ett annat skäl till minskningen är den nya kontrollen av asylsökanden som söker av medicinska skäl. Nu ser man till att först göra den medicinska undersökningen, före den administrativa, vilket gör att falska ansökningar snabbare kan sorteras bort.

De Block pekar också på de avrådanskampanjer som Belgien har organiserat utomlands. Hon menar att det är logiskt att endast ett fåtal antal utlänningar regulariseras:

"Regularisering är för speciella omständigheter. Normalt sett ska människor ha sina papper i ordning från diplomatiska inrättningar i sina hemländer."

De Block har fått kritik för att hon inte längre tittar på regulariseringarnas innehåll, utan endast siffrorna. Det menar hon är orättvist:

"Man tittar alltid på innehållet. Dessa siffror är korrekta, det handlar om speciella åtgärder, och vi har helt enkelt gått tillbaka till grunden."

Standaard

Hur blev Sverige ett så märkligt land?

Lars Lindström och SD-väljaren

Egentligen finns inte särskilt mycket att säga om dagens alster författat av Lars Lindström. Dock innehåller det ett par roliga ingredienser, som gör att jag ändå inte kan låta bli att lyfta fram det.

Till att börja med är resonemangen så förutsägbara att det blir komik redan där. Folk röstar på Sverigedemokraterna för att de är oroliga för sin egen privatekonomi och känner ett utanförskap. De är också rädda för det okända. Slutligen är naturligtvis väldigt många av dem rasister.

Det originella i dagens attack mot SD är dock ett antal mejl som han redovisar, och inte alls förstår, men som jag förstår mycket väl:

"Bland alla mejl de senaste veckorna finns en ny, märklig förklaringsmodell till varför Sverigedemokraterna kommer att växa. Flera hävdar att de kommer att rösta på SD på grund av det jag och andra journalister skriver."

"Jag är inte Sverigedemokrat men det du just skrev var lågt, att du inte skäms. Sådana artiklar gör att jag funderar att rösta på dem". 

"Själv håller jag snart på att bli SD-väljare på grund av er journalister".

"På grund av den i sig lovvärda kampen mot rasism och främlingsfientlighet tvingas jag av journalister, kändisar och politiker att rösta på SD . Ett parti jag inte tror på och vars värderingar jag inte delar."

Eftersom Lars Lindström i sin krönika raljant ber någon som förstår logiken att förklara, kan väl jag ta på mig den uppgiften. Svenska journalister har nämligen sedan länge frångått uppgiften att rapportera om händelser, till förmån för den mycket viktigare uppgiften att uppfostra hela folket. Då den svenska journalistkåren dessutom är en synnerligen homogen bunt, driver de sina kampanjer som en enda man. Dag ut och dag in, får vi läsa förvridna, tendentiösa och falska berättelser om Sverigedemokraterna. Vad ovanstående mejlare antagligen har insett, är att frågan om Sverige och framtiden har blivit så mycket större än bara frågan om invandringen.

Det handlar om hur vi har blivit en demokratur. Hur vi har fria val, men ett enormt osunt debattklimat, där ett fåtal individer på Södermalm inte bara bestämmer vilka ämnen som får tas upp, utan framför allt vad slutsatserna ska bli. Betänk bara den enorma indignationen det väckte när SVT ställde den oförlåtliga frågan "Hur mycket invandring tål Sverige?". En egentligen fullt berättigad fråga, men som skapade ett trauma för hela medieetablissemanget i månader framöver. Journalister är den samhällsgrupp som ständigt har lägst förtroende bland svenskarna, och det av goda skäl. Om detta etablissemang säger att det finns just ett parti ni inte får rösta på, gör ni förstås alldeles rätt i att rösta på just det partiet, även om ni skulle ha invändningar mot dess program. Invandringen måste naturligtvis stoppas, men även bland det osunda medieetablissemanget behövs det röras om rejält.

Dagens citat: Birgitta Ohlsson

"Det är en skrämmande utveckling. Det är olika nyanser av brunt. Allt från rasistiska partier som Sverigedemokraterna till nazister i Grekland och dessutom många allmänpopulistiska och invandringskritiska sörjor här och där. De är antifeminister, mot homosexuellas rättigheter och mot samarbete."

EU-minister Birgitta Ohlsson (fp) tycker det är viktigt att unga röstar i valet till Europaparlamentet. De skall dock förstås inte rösta hur som helst, framför allt inte på där "invandringskritiska sörjorna" som tydligen finns här och där. Då är det väl bättre att ingen röstar, så att liberalerna kan få sköta sitt?

Aftonbladet

Vänsterledare åtalad för att ha kallat Marine Le Pen "fascist"

Vid det här laget är vi ganska luttrade vid de mer eller mindre fantasifulla epitet som slängs omkring; högerpopulist, högerextremist, nazist, fascist och så vidare i all evighet. I Frankrike deklarerade Marine Le Pen förra året att hon inte längre tänkte tåla epitetet "högerextrem", utan helt enkelt avsåg att ställa slumpmässig journalist inför rätta nästa gång det användes.

Denna gång har partiledaren för Vänsterpartiet (Parti de Gauche) Jean-Luc Mélenchon blivit åtalad för att ha kallat Marine Le Pen för "fascist". Historien är desto roligare, då de båda har en lång historia av ömsesidig animositet bakom sig. Det är också trevligt att se att vänstern tydligen inte längre kan slänga ur sig vad som helst, samtidigt som far och dotter Le Pen ständigt blir anmälda för olika varianter av "rasism".

I princip tycker jag att politiker skall vara fria att använda vilka uttryck de vill om sina motståndare, men användningen av ord som "högerextremist" och "fascist" är så frekvent, att det börjar bli dags att sätta ner foten. Jag skulle gärna se Jimmie Åkesson göra något åt det eviga upprepandet av att det finns "ett rasistiskt parti i riksdagen".

I klippet ser vi Mélenchon själv, hans advokat Raquel Garrido, och slutligen Marine Le Pens advokat, Wallerand de Saint-Just, som inte bara är jurist, utan också Front Nationals toppnamn i Paris. Han försvarade senast Marine Le Pen i samband med gatubönshistorien.