"Folk klär sig bra här"

Med anledning av den pågående Eurovision i Malmö, ville Skånskan fråga utländska journalister på plats om deras intryck av staden. Det skulle ju kunnat bli intressant, men tidningen valde att endast redovisa ett svar:

"Folk klär sig bra här"

Al Arbaein, eller "De 40 dagarna", som hålls till minnet
av den tredje muslimska imamen Al Husseins död, firas
på Stortorget i Malmö.

Jag är övertygad om att tillresta från Östeuropa, som kanske dessutom är i Sverige för första gången, skulle kunna ge bra mycket intressantare kommentarer än så. Dessa skulle förstås aldrig redovisas.

En liberal om Syrien

"Det finns stora möjligheter för ett demokratiskt Syrien...
[...]
Jag hoppas att EU kan leva upp till det syriska folkets - och omvärldens - förväntningar. Vissa säger att syrierna inte vill ha demokrati. Varför skulle inte det syriska folket själv vilja välja och ta ansvar för sina politiska företrädare?
Det känns som en förlegad kolonial uppfattning."
GP

Liberaler är speciella människor. Deras uppfattningar handlar aldrig om hur saker och ting ligger till, eller vilka konsekvenser en viss politik får, utan om hur de själva tycker att världen borde se ut och vilka följder de "som liberaler" tänker sig i en liberal drömvärld. Följaktligen kan Olle Schmidt, EU-parlamentariker för Folkpartiet, utan vidare skriva att "det finns stora möjligheter för ett demokratiskt Syrien". I verkligheten finns det naturligtvis ingenting som talar för en demokratisk utveckling i Syrien, men Olle vill att det skall vara så, och det räcker för honom "som liberal". Jag minns en diskussion om flyktingpolitik jag en gång hade med en folkpartist. Han deklarerade att han inte ville se några flyktingar i hela världen. Ja, så kan man ju också diskutera politik.

För mig själv, "som icke-liberal", är det viktigt att titta på verkligheten. En genomgång av arabvärlden visar att länderna antingen är rejäla diktaturer eller befinner sig i kaos. De senaste åren har ett antal hårdföra diktatorer blivit avsatta i exempelvis Irak och Libyen. Vad som sedan följer är inte västerländsk demokrati, tron på alla människors lika värde, eller vad det nu kan vara som Olle Schmidt, Birgitta Ohlsson och liknande individer tänker sig, utan islamism och sekteristiskt våld.



Varför skulle inte det syriska folket själv vilja välja? Det är det säkert många som vill, men då för att stärka islam eller sin egen etniska grupp. De flesta kristna och alawiter skulle säkert föredragit fortsatt diktatur under familjen Assad, framför den förföljelse man kan vänta, och redan ser, av den sunnitiska majoriteten.

Hur ser det då ut i de länder där de sekulära diktaturerna avsatts? Irak föll ner i ett kaos av sekteristiskt våld, i Egypten har islamister makten, med ökad förföljelse av kvinnor och kopter som följd, och Libyen förefaller fortfarande befinna sig i ett vakuum med olika miliser som strävar efter inflytande.

Men det kanske är "en förlegad kolonial uppfattning". Olle Schmidts egen uppfattning har visserligen ingen förankring i verkligheten, men den är tydligen modern och, inte minst, liberal.

"Sitter de fastkedjade i någons källare?"

Vem är det som håller dessa 1200 i en källare?

Anders Lindberg figurerar här med jämna mellanrum, då han är en ovanligt rabiat och lögnaktig skribent, även för att vara pk-krönikör. I och med dagens krönika, kallad "Sverige ska inte tappa bort barn", börjar jag misstänka att han kanske är lite debil på riktigt. Artikeln inleds av någon anledning med en referens till kristallnatten, men handlar egentligen om afghanska unga män som myndigheterna saknar spår efter. Anders Lindberg verkar själv dels tro att begreppet "ensamkommande flyktingbarn" handlar om barn, dels har han minst sagt fantasifulla teorier om vart dessa tagit vägen.

"Tankarna går osökt till Amanda Berry från Cleveland i USA, som tillsammans med sina två olyckssystrar, Gina deJesus och Michelle Knight, satt fastkedjade i källaren hos en 52-årig man.

Svenska myndigheter har alltså tappat bort 800 barn, som polisen inte ens letar efter eftersom de är flyktingar. Var finns de? Fastkedjade i någons källare? Offer för trafficking? Lever de?"

För att tankarna osökt skall gå till flickorna i Cleveland måste man ha en mycket speciell världsbild. Artikeln handlar alltså om att det tydligen "försvunnit" 1200 "ensamkommande flyktingbarn" på sex år. Man skulle kunna tänka sig att dessa personer gått under jorden eller rest vidare till ett annat EU-land, men för Anders Lindberg verkar den rimligaste förklaringen vara att de kidnappats av pedofiler. Själv betvivlar jag att just afghanska unga män är den främsta måltavlan för individer som Ariel Castro i Cleveland.

Det hela är förstås Sveriges fel:

"Så här dåligt kan inte det svenska flyktingmottagandet få fungera. I Sverige tappar vi inte bort barn. Punkt."

Självklart skulle vi, och borde vi, kunna ha bättre kontroll på vilka individer som kommer till landet och vad de har för sig här. Vad föreslår du då, Anders? Skall vi ge dessa unga män husarrest eller operera in sändare på dem? Nej, det går ju inte heller ihop med Lindbergs fina människosyn, så hans inlägg var som vanligt bara lite posering inför sina gelikar.

SR

Intervju med Marion Maréchal-Le Pen

Från veckans upplopp i Paris

Frankrikes oproportionerliga valsystem missgynnar gravt just Front National, vilket gör att man endast har två ledamöter i Nationalförsamlingen, varav den ena är 23-åriga Marion Maréchal-Le Pen. Häromdagen var hon inbjuden till TV-kanalen LCI för att utveckla sin syn på ett antal områden.

UMP - det stora högerpartiet, som leds av Jean-Francois Copé
PS - det stora vänsterpartiet
FN - Front National

Manif pour tous är de stora demonstrationer som ägt rum mot homoäktenskap

Manuel Valls (PS) är inrikesminister

Jérôme Cahuzac var budgetminister (PS), men fick avgå efter att ha gömt undan pengar i ett skatteparadis. Även Guérini och Andrieux som nämns undersöks för oegentligheter.

Anders Lindberg kräver fler romer till Sverige

Jag tror att det är dags att officiellt utse Anders Lindberg till den värste pk-krönikören i hela Sverige. Hans små inlägg är alltid extrema och alltid förljugna.

Idag plockar han fram rom-kortet; ni vet det där ämnet som liberaler plockar fram ibland endast för att visa upp sin egen godhet. Under rubriken "Romerna fördrivs i dagens Sverige" spar han inte på krutet. Han börjar i Katrineholm, men hamnar förstås sedan i Auschwitz.

"Polisen vägrade med hänvisning till att det inte fanns några regler om campingförbud i den lokala ordningsstadgan. Men Dahlström gav sig inte, det var mitt i valrörelsen 2010 och ­romerna skulle bort, lagstöd ­eller inte.

Efter allt bråk packade de romska familjerna ihop och drog vidare."

I den verkliga världen, där de flesta av oss andra lever, kan man förstå att kommunens starke man Göran Dahlström (s) inte vill ha ett romskt läger i staden. Jag minns en holländsk stad där man faktiskt betalade några hundratusen kronor för att en romsk samling skulle åka vidare. Dessa romer tog då pengarna och slog sig ner precis utanför stadsgränsen istället.



För Anders Lindberg är sedan kopplingen så solklar, att han inte ens bemödar sig att göra någon sorts övergång:

"I Sverige vet nästan ingen vad ”Porrajmos” är. Men den som läst Elie Wiesel, själv överlevande från Auschwitz, om ”Zigenarnatten” lär aldrig glömma. Natten mellan 2 och 3 augusti 1944 fördes 3 000 ­romer; sjuka, barn och gamla, till gaskamrarna. Det ”zigenska familjeläger” som funnits i Auschwitz tystnade för evigt. Även Sverige är på sätt och vis medskyldigt till det som hände. Vi stängde våra gränser för de romer som försökte fly undan nazisterna. ­Inte förrän 1953 öppnade vi dem igen, nio år ­efter att Auschwitz ­”zigenska familjeläger” tömdes."

Ja, självklart är Sverige skyldigt till även detta, då vi förefaller vara skyldiga till det mesta eländet i världen. Romerna i Katrineholm kommer dock inte från Auschwitz, utan från Frankrike. Frågan som ingen ställer sig är då: Vad gör en romsk husvagnskaravan från Frankrike i Katrineholm? Helt fördomsfullt och utan några som helst bevis tänker jag gissa att det inte nödvändigtvis handlar om stadens sevärdheter.

Senaste gången vi här skärskådade ett alster från Anders Lindberg ville han att Sverige skulle öka inflödet av afghanska unga män. Nu gäller det att se till att vi får hit fler rumänska romer:

"Samtidigt talar den svenska regeringen med dubbla tungor om romernas rättigheter.

Å ena sidan pressar de på i Bryssel för att förbättra EU:s arbete i frågan.

Å andra sidan diskuteras förbud mot tiggeri och Tobias Billström har försökt införa visumtvång för bland andra romer från Balkan.

Det är en väldigt konstig ­position. Om vi inte lever som vi lär, hur ska vi då få andra att ta oss på allvar?"

Vad har tiggeri med den här frågan att göra? Var inte den kopplingen lite väl fördomsfull, Anders? Läs stycket ovan igen och tänk på vad Lindberg faktiskt säger. Vi skall ha fri rörlighet för Östeuropas romer, och de skall ges möjlighet att tigga här. Det blir allt tydligare att målet för vår medie- och politikerelit helt enkelt är att sänka det här landet. De försöker inte ens dölja det längre.

Mediekampanj gav romerna uppehållstillstånd

Fulmedias snyftartiklar om sådana här ärenden är egentligen fantastiska. Har man bara ett öga som är det minsta kritiskt uppstår en mängd frågor som media aldrig ställer. Denna historia tog Aftonbladet upp första gången i januari, och nu har tydligen kampanjen fått effekt, då personerna man ömmade för får stanna.

Det handlar alltså om en romsk familj som saknade alla asylskäl, men som ändå lyckats hålla sig kvar i Sverige i ett antal år och först nu skulle utvisas. Modern har naturligtvis inte arbetat under dessa år, så ni kan börja fundera på vilka kostnader endast dessa individer orsakat svenska samhället.

"De skulle splittras och utvisas med deras psykist sjuka mamma – till ett land vars språk de inte talar och som har små resurser att ta hand om dem. I tre år har syskonen hemsökts av utvisningshotet."

Den någorlunda nyfikne undrar förstås hur det överhuvudtaget är möjligt att man "hemsökts av utvisningshotet" i tre år. Om det hade tagit tre dagar att avvisa dem kunde jag möjligen förstå, men vid tre veckor har det dragit ut alltför länge på tiden. I Sverige tog det alltså tre år. Sedan måste jag som vanligt påminna om att ett lands lägre levnadsstandard inte utgör ett asylskäl.

"Enligt Migrationsverket saknade familjen skäl att söka skydd i Sverige. Trots att Socialtjänsten tvångsomhändertagit barnen från sin psykiskt sjuka mamma och den äldsta flickan behövde konstant vård. Samtidigt som ingen av syskonen pratar serbiska."

Ja, det är inga vinstlotter vi talar om. Ärligt talat, skulle vi inte kunna börja fundera på Sveriges framtid nu? Är ovanstående familj det bästa vi kan fylla landet med?

Dagens dhimmi: Johanna Frändén

Det är ett vanligt knep bland pk-människor att, för att vara lite extra toleranta och verkligen buga inför islam, hävda att svenskar är minsann lika usla, ja troligen sämre, än alla andra kulturer på jorden. Det finns inget hedersvåld, för svenska män slår minsann sina fruar också. Och tänk på svenska pensiorärer i Spanien - gör de verkligen allt för att integrera sig?

Med anledning av niqab-incidenten i Borlänge känner nu Johanna Frändén att det är dags att ta till detta knep. Ty är det egentligen inte helt självklart att människor i Sverige klär sig enligt saudiska normer?



Hon inleder med en lögn, för jag tror inte ens att de mest inbitna pk-ister även är pk i sina drömmar. För att det skall bli maximalt korrekt ser hon dessutom till att hitta på en helt hypotetisk situation:

"Jag hade en udda dröm ­härom natten. Det var krig och vi var tvungna att fly. Vi hamnade på en exotisk ö ­någonstans jag vet inte var (det var ju en dröm) där det var varmt och lugnt och ­livet på det hela var ganska gött.

En sak var annorlunda: Kvinnorna på ön var topless. Hela tiden. Överallt.

Och jag minns min panik – den satt kvar i kroppen när jag vaknade – när jag insåg att här gällde det att an­passa sig eller fäktas vilt för sin egen ståndpunkt."

En mer relevant jämförelse hade ju förstås varit om svenskar insisterade på att bygga kyrkor och bära bikini i Saudi-Arabien. Nej, det skulle Johanna förstås aldrig göra, för det gäller ju att visa respekt för deras kultur och lagar. Det är bara Sverige som är så lite värt att vi inte skall stå upp för någonting. Tramset fortsätter:

"Det är inte så enkelt. Att visa brösten betyder något helt annat där jag är född. Det låter lite gammaldags, jag vet, men jag skulle bli ­generad om jag träffade män från mitt hemland och inte hade något på överkroppen. Jag vet att de skulle bli ­besvärade också. Det skulle börja pratas."

Där hör ni, återigen är islamistiskt beteende i Sverige helt normalt, och svenskar är precis likadana. I sin iver drar hon till och med fram "träffade män från mitt hemland" och "det skulle börja pratas". Typiskt MENA-beteende alltså, men som för den goda sakens skull klistras på svenskarna i detta hypotetiska fall.

Det är Europas förbannelse att vi uppbär en nästan sjuklig tolerans och självkritik. I mötet med den absoluta muslimska kulturen, helt i avsaknad av självkritik, blir vinnaren självklar.

Så sändes det då

Programmet som debatterades innan det hade sänts, Uppdrag granskning, har nu precis sänts. Jag blev besviken. Hur medierna förvrider och tystar allt som handlar om invandring i svensk debatt skulle man kunna fylla en mängd program med, åtminstone bra mycket mer än en djupdykning i tre specifika, interna fall. Denna mörkning och propaganda är ju så oerhört omfattande att man borde höjt blicken och diskuterat det på ett högre plan.

Janne Josefsson har ju själv sagt:

"Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare."

Många lögnare och åsiktspoliser i fulmedia drog nog en lättnadens suck, men för säkerhets skull har samtliga pk-krönikörer på Aftonbladets kallats in för att fördöma programmet även efter sändning.

Oisin Cantwell befarar att man inte helt tystat svensken:

"Men den felaktiga föreställningen att det inte går att säga sanningen i det här jävla landet utan att stämplas som rasist lär leva vidare."

Det är festligt att just de som har alla de korrekta och tillåtna åsikterna upplever att det inte alls är tabu att diskutera invandringspolitik i Sverige. Nej, Oisin Cantwell är fri att svartmåla Sverigedemokraterna, och Anders Lindberg kan propagera för ökad invandring dag ut och dag in, så självklart upplever de själva inte någon censur.

Självaste Åsa Linderborg gör en närmast identisk genomgång av programmet, men avslutar med det lite märkliga:

”Hur påverkas vi journalister av våra egna värderingar?” frågar Janne Josefsson och utmålar därefter en hel kår som förljugen: de flesta, i alla fall i ”känsliga” frågor som invandring, är färgade av sin ”goda” vilja. Likväl är frågan är viktig, och kan enkelt returneras till Janne Josefsson, Magnus Wennerholm och de andra på UG som gjort programmet: Vilka värderingar har ni kring mångkultur och invandring?"

Ärligt talat förstår jag inte riktigt vad hon menar, men en gissning är att hon tycker att Janne Josefsson överhuvudtaget inte skulle få göra program, eftersom han kanske har en åsikt som avvikar från Linderborgs egen. Vi vet ju sedan länge att det är något som hon helt enkelt inte accepterar.

Anders Lindberg blev förstås också inkallad och fick fram en intetsägande kolumn som inleds:

"Uppdrag Granskning har idag temat att man inte får säga vad man vill om invandrare i det här landet. Och att det är något dåligt."

Medvetet förvränger han påståendet från att handla om invandringspolitik till invandrare. Det är dock utmärkt att han erkänner att han inte tycker att locket på i denna fråga är någonting dåligt.

En liten del av programmet, som inte väckt någon uppståndelse, men som ofrivilligt blev ett litet inlägg om invandringen, var skildrandet av somaliskan Amun Abdullahi som gjort ett reportage om terroristrekrytering i Rinkeby. Det kan man ju tycka är lovvärt, men jag reagerade på att hon efter 20 år i Sverige endast kunde tala en knappt begriplig svenska, som man tvingades texta. Dessutom hade hon just spenderat de senaste sex månaderna, medan hon var sjukskriven i Sverige, med att arbeta på en skola i Somalia, varifrån hon alltså flytt. Jag tycker att hennes egen situation var mer talande än pk-medias agerande i fallet.

Avslutningsvis kan vi konstatera att det är tur att vi har fria medier, om inte ens Janne Josefsson kan leverera mer än det här. Sveket mot det svenska folket är så stort att det behöver beskrivas dagligen, ur olika synvinklar, i olika publikationer.

Länk till UG-avsnittet

Marine Le Pen om krisen

Frankrikes ekonomi är på stadigt nedåtgående. En journalist försöker då konfrontera Marine Le Pen med påståendet att det för henne är bättre ju sämre det går för landet.

UMP - det stora högerpartiet
PS - det stora socialistiska partiet
FN - Front National

Jean-Francois Copé är partiledare för UMP

Francois Bayrou leder det lilla centerpartiet MoDem

Nicolas Dupont-Aignan leder det lilla högerpartiet DLR

"Metadebatten om invandring går inte att vinna"

Kvällens avsnitt av Uppdrag granskning har skapat debatt redan innan det sänts. Det är en märklig debatt, eftersom ingen ännu sett programmet, men denna metadebatt har ju å andra sidan dragits igång av den kommunistiske skribenten Martin Aagård, som nu är rejält orolig för vad som skall komma fram om hans egen verksamhet.

Nu ger sig även statsvetaren Andreas Johansson Heinö in i denna bisarra debatt.

 "Jag skulle kunna skriva långa artiklar och rapporter där jag belägger min kritik mot att "man får inte kritisera invandringen i Sverige" och att "det pågår en anpassning till en främlingsfientlig agenda", men till vilken nytta? Avpixlat kommer inte att lyssna, inte Aftonbladet Kultur heller. Det är för många som har egna intressen för att fakta ska ha någon slagkraft."

Att han väljer att lyfta fram två motsatta påståenden är antagligen för att skapa någon sorts balans, att låta påskina att det finns två lika starka och legitima hållningar. Jag håller förstås inte alls med.

Att debatten kring invandringspolitik i Sverige är förvriden, förljugen och tystad ser vi hur många exempel på som helst, år ut och år in. Denna känsla är också väl förankrad bland vanliga människor. Att det "pågår en anpassning till en främlingsfientlig agenda" är däremot en uppfattning som delas av en mycket liten minoritet, som dock råkar ha en stark röst i medier. På vilket sätt sker denna anpassning? Möjligen skulle man nästan kunna ge politikeretablissemanget lite respekt för att de i just denna fråga envetet håller fast vid sin hållning oavsett hur verkligheten eller opinionen ser ut. Det spelar ingen roll hur många negativa konsekvenser vi ser, eller vad gemene man tycker - massinvandringen skall fortsätta ohämmat.

Denna mediala elit är troligen fortfarande i chocktillstånd efter att frågan "hur mycket invandring tål Sverige?" råkade ställas. Det är en fullt rimlig och relevant fråga, men för vår tyckarelit gick den långt över alla gränser, då den insinuerade att det skulle finnas något problem med massinvandringen.

Trots att Heinö vill likställa de båda uppfattningarna, kan han endast ge exempel på när problematisering av invandringspolitiken tystas:

"Visst, det är inte acceptabelt när hederliga medborgare blir rasistanklagade. Det är därför alldeles utmärkt att Uppdrag Granskning berättar historien om Per Brinkemo. (Ett annat likvärdigt fall som borde uppmärksammas mer är vänsterpartisten Gun Holmertz, som precis som Per jobbat lokalt med integrationsfrågor i många år, som anklagades av partikamrater för att spä på fördomar när hon uppmärksammade kvinnoförtryck.)"

Han nämner ytterligare något exempel, men kunde förstås gett oss hundra eller tusen till. När det gäller den andra hållningen, den om främlingsfientlighet, är det nog bara SVTs berömda fråga som dyker upp. Hur den nu skulle vara främlingsfientlig.

Inför morgondagens Uppdrag Granskning

Få har väl missat att Uppdrag Granskning imorgon skall behandla journalisters mörkning av invandringens negativa konsekvenser. Många har säkert även noterat att en av Aftonbladet Kulturs kommunister nu är mycket nervös. Det handlar om Martin Aagård, som i en artikel, på kultursidan givetvis, anklagar UG för bland annat vänskapskorruption. Senaste gången denne Aagård skämde ut sig var när han gav sig på norrmännen, och nu försöker han alltså i förväg underminera ett program som han inte har sett.

För att värma upp inför morgondagens program, kan ni lyssna på en liten debatt mellan Janne Josefsson och Martin Aagård:

Debatten i Studio Ett

SvD
Aftonbladet - UG går till motattack
Aftonbladet II

Marine Le Pen slår larm om försvaret

Precis som i Sverige, skär man i Frankrike ner på försvaret år efter år. Front National kräver därför att man i konstitutionen skall fastslå att försvarsbudgeten måste uppgå till minst 2% av BNP. När det gäller Sverige ser jag själv inget syfte med att ha ett försvar överhuvudtaget, så länge som vi släpper in tiotusentals kolonisatörer varje år. Skulle detta inflöde stoppas, bör vi nog även här slå fast en minimumbudget för vårt försvar, för att hålla den borta från klåfingriga politiker.

Marine Le Pen slår här larm om den oroväckande utvecklingen för Frankrikes militärmakt:

"Tänk om man kunde såga bort varenda sverigedemokrat"

Det mediala klimatet i Sverige gör att man kan säga vad som helst om Sverigedemokraterna. Dessutom absorberas detta av lite enklare människor som inte kan tänka själva, och som då yttrar exakt vad de lärt sig från statsmedia.

Tänkaren och samhällsanalytikern Kjell Bergqvist har tydligen varit på Titicaca-sjön i Peru för TVs räkning, och medan han sågar en pinne passar han på att filosofera lite:

"Tänk att få såga bort varenda jävla sverigedemokrat. Låta dem flyta ut åt helvete bara."

Ja, så kan man säga om oppositionen i Sverige. Det är förstås så det fungerar även i mer fullfjädrade diktaturer; eliten bedriver propaganda, de enkla människorna lyssnar och lär.

Aftonbladet TV

"Har du inte hamnat på fel sida jordklotet?"

Ovanstående är vad Christer Wikström (sd) skall ha frågat en niqab-draperad kvinna i en butikskö. Och det har hon ju uppenbarligen. Jag har svårt att tänka mig något tydligare tecken på att man inte har i detta land att göra än just en niqab. Jag kan erkänna att jag själv vid ett par tillfällen konfronterat niqabister.

Jag menar alltid att vi inte skall vända vår frustration över Sveriges politik mot de individer som kommer hit, utan mot det medie- och politikeretablissemang som är ansvarigt. Niqabister utgör dock ett undantag. Väljer man själv att så tydligt uttrycka sitt hat och förakt mot landet man befinner sig i, bör man kanske bosätta sig i ett land som är mer anpassat för islam, mord och stympningar. Niqab är nämligen inte någon sorts uttryck för en personlig fromhet, utan en uppvisning av ens islamism, en ideologi vi inte vill ha här. En person som går omkring med hakkorsprydd t-shirt skulle antagligen få en mängd negativa reaktioner. Det bör niqabister också få.

Samtliga medier har förstås lyft händelsen:

GP
Aftonbladet
Expressen
DN
SvD

Jag tycker att Christer Wikström visade civilkurage. Det är just bristen på ett sådant civilkurage som gör att utvecklingen ser ut som den gör, och att vi kommer att gå under med en suck.
Kom igen nu svenskar, gör lite motstånd mot koloniseringen av vårt land!

Erik Ullenhags miljonutdelning

Trots att den enorma invandringen beskrivs som en stor tillgång och individerna som resurser, går det inte särskilt bra för de städer och stadsdelar där dessa människor slår sig ner. På svenskt nyspråk kallas dessa för "svaga" eller "utsatta" områden. Hur man kan bli utsatt genom att utsättas för resurser och berikning är mer oklart.

Erik Ullenhag skall iallafall nu dela ut 100 miljoner till 15 av dessa "utsatta" stadsdelar. Personer med öppna ögon förstår naturligtvis att det inte finns några pengar i värden som kan göra någonting positivt av Sveriges destruktiva politik. Faktum är att till och med ökände Daniel Swedin idag skriver kritiskt om detta stöd, dock förstås ur ett socialistiskt perspektiv, som ungefär menar att utanförskapet är resultatet av orättvisor i allianspolitiken. Hans avslutande mening ligger det dock lite sanning i:

"Ullenhags pengar är som en blomspruta mot en eldsvåda."

Man skulle kunna lägga till att Ullenhag dessutom ser till att fylla på rejält med bensin.

Jag har funderat lite på det här pratet om segregation. Visst, det är sant att det i de flesta svenska städer har skapats områden som är mer invandrartäta än andra. Men vad är alternativet? Jag kan föreställa mig tre varianter:

1. Som nu. Man sprider ut dessa individer över alla städer, men lägger sig sedan inte i hur dessa fördelas över olika stadsdelar.

2. Minimal segregation. Man ser till att köpa loss villor i de fortfarande svenska områdena i ett försök att maximalt blanda upp de boende. Det skulle möjligen vara en dröm för de mest fanatiska multikulti-vurmarna, men skulle bli fantastiskt dyrt, samtidigt som vårt samhälles elit, även om de predikar mångfald, självklart inte vill bo så själva. Vidare så skulle pursvenskarna fly dessa områden, alldeles oavsett hur fina husen är eller hur naturskön omgivningen är.

3. Maximal segregation. Man avsätter ett område i Härjedalen där man bygger en miljonstad som man kan fylla med flyktinginvandrare. Problematiken försvinner visserligen från svenska ögon, men detta område skulle förstås bli extremt fattigt och våldsamt, och skulle kräva rejäla miljardbetalningar årligen för att ens hållas flytande.



Min poäng är att det inte går att skapa ett land utan segregation med det inflöde vi har idag. Det handlar inte om pengar, det handlar om inflödets volym. Sjuklövern tycker att de har kommit på ett genialt drag mot Sverigedemokraterna när de beskyller dem för att sakna integrationspolitik. Själva står de alltså utanför huset och pumpar in vatten, och skäller på Jimmie Åkesson för att han inte torkar upp därinne. Jag skulle vilja att Åkesson, varje gång han får frågan om partiets åtgärder för integrationen, helt enkelt nämner den helt avgörande; stoppa invandringen.

Sedan säger det en hel del om vilka grupper vi tar emot, när det behövs så fantastiskt mycket insatser för integration. Skulle vi tagit emot bättre grupper, skulle det inte behövas någon integrationspolitik överhuvudtaget. Individen som kom till Sverige skulle själv se till att lära sig språket och skaffa en försörjning. Skulle Rosengård eller Hammarkullen istället fyllts med islänningar och tyskar skulle områdena blomstra.

Andersborgisering: Häxorna i Borås

Vår största invandring, och de flesta vansinnigheterna, kommer ju från den muslimska världen. Dock har vi även invandring från Afrika söder om islam, som även den bjuder på nya företeelser och spännande influenser. Idag inleddes ytterligare en rättegång i Borås där två afrikanska föräldrar misshandlat sitt barn, eftersom de anser att barnet är en häxa. De skall bland annat ha tvingat barnet att dricka urin och gett henne elchocker i munnen, allt för att driva ut ondskan.

Inslag i Västnytt

I inslaget nämns faktiskt förövarnas härkomst, antagligen för att de flesta skulle kunna lista ut det iallafall, men sin vana trogen har man ändå försökt sig på en sorts vitpixling. Så här illustreras händelsen:

Ja, det är en spännande framtid Sverige går till mötes, eller som Anders Borg förtjust yttrade från Lagos i Nigeria:

"Alla de vackra färgerna man ser på kvinnorna här. På tio års sikt kommer det att se ut så i hela Europa."

Femen och Jean-Marie Le Pens kommentar

I söndags var det dags för ännu en aktion av den ursprungligen ukrainska gruppen Femen. Det är lite oklart vad dessa individer står för, förutom att de tycker om att visa upp sig. Denna gång riktade aktionen sig mot ett antal högergrupper som högtidlighöll Jeanne d'Arc. Nerifrån folkmassan möttes de av rop som "Femen dö!" och "Femen-horor!".

Låt oss då titta på Jean-Marie Le Pens kommentar om Femen, som gjordes efter en tidigare aktion där de trängt sig in i kyrkan Notre-Dame i Paris.

"Utvisas från sin döde son"

Rubriken visar på ännu en ny nivå av vad media anser vara asylskäl. Vi har vant oss vid snyftartiklar om hur familjer inte kan återförenas i Sverige, men nu räcker det alltså till och med att ha någon som har avlidit i landet för att medierna skall kräva att hela familjen skall få stanna.

Dessutom handlar det om romer, så då blir det ju förstås oemotståndligt att dra upp argumentet om hur det är fattigare på Balkan.

"År 2010 kom den romska familjen Ibrahim till Sverige för att rädda livet på sin svårt sjuke son. Men han avled, och nu ska hela familjen utvisas till Makedonien."

Det nämns förstås inte att romer från Makedonien saknar alla asylskäl till att börja med. Denna familj skulle naturligtvis aldrig släppts in i landet. Nu är själva graven huvudskälet till att få stanna:

– Det skulle vara jättesvårt att lämna honom där, jag besöker min sons grav varje vecka, säger pappa Vejsel Ibrahim.

Det tror jag inte alls på. Det skulle säkert gå att ordna en grav i Makedonien också. Den 13-åriga dottern Anka råkar nämna någonting viktigare:

"Det var svårt och fattigt i Makedonien. Här i Sverige har vi fått ett nytt liv, vi har ett vardagsrum, vi har toalett, vi får gå i skola."

Jag tvivlar inte på att familjens levnadsstandard är betydligt lägre i Makedonien. Det gäller dock för miljarder människor i världen, och utgör fortfarande inte ett asylskäl ens i Sverige.

Helst skulle jag se att även hippie-prästen Stefan Andersson följer med på återresan, då han säkert skulle göra större nytta i Makedonien. Han kämpar för att familjen skall få stanna och säger:

"Vi måste tänka på barnens bästa. Sverige måste vara ett humant land, men så känns det inte nu. Nu känns det skit helt enkelt"

SVT

Dagens bild: Åtta ungdomsförbundsledare

"Fyra män, fyra kvinnor. Här ser du alldeles säkert åtminstone en framtida partiledare eller minister. Säkert också en generaldirektör och kanske en landshövding. Och ett par PR-konsulter.
Ungdomsförbundens ledare är framtidens tunga makthavare och ledare. De är värda att lyssna på.
Så låt mig presentera dem."
Expressen

I vår riksdag är åtta partier representerade, som var och ett har ett eget ungdomsförbund, så bilden verkar ju logisk. Men vänta, har SDU bytt förbundsordförande utan min vetskap? Nej, det visar sig nämligen att Grön Ungdom förstås har två språkrör, så då har man iallafall åtta profiler, även om man stryker ett parti som man inte tycker om.

Hur länge tänker media hålla på så här, med "glömda" opinionstaplar och partisymboler? Är det förtroendet man har för väljarna; om vi inte visar detta parti, så glömmer folk det? Eller är det för att lugna sig själva; om vi inte ser det, så finns det inte? Eller är man så inkörd i demokraturen att man ser det som självklart att KDUs och CUFs ordföranden blir ministrar, medan en sverigedemokrat aldrig får något inflytande?

Låt då mig presentera en intressantare åttonde bild av en framtida ledare:

Lite statistiska lögner från Aftonbladet

"Invandrarbarnen vet att de måste vara bättre än svenskarna. Därför satsar de stenhårt på utbildning.

Det visade redan forskaren Catarina Lundqvist i sin avhandling 2010. Hon hade intervjuat 34 barn till invandrare. De var högst medvetna om att de stod inför diskriminering på arbetsmarknaden och att de saknade svenskarnas sociala kontaktnät. Motstrategin var att skaffa sig en formell kompetens som inte kunde trollas bort."

Men är det så? Nja, ökände AFA-aktivisten och pk-krönikören Petter Larsson på Aftonbladets politiska sida, Aftonbladet Kultur, har förstås valt selektivt för att kunna driva sin linje om de usla svenskarna och mångkulturens berikning.

"I gruppen med svenskfödda hade 35 procent av föräldrarna en universitetsutbildning och 46 procent av barnen. Men för föräldrar födda i Iran var siffran 38 respektive 56 procent och för Grekland 12 respektive 39 procent."

Ja, det här var ju inte helt slumpvisa eller ens relevanta exempel. Vi vet att den iranska gruppen troligen är den mest högutbildade flyktinggruppen som kommit till Sverige, dessutom för 30 år sedan. Och greker? Den gruppen kom på 50- och 60-talen, och det är väl knappast någon större mängd som kommer därifrån idag.

Jag har inte kunnat få tillgång till avhandlingen Larsson refererar till, men den har troligen inte lästs av honom heller, eftersom han nämner just det som framkommit i en intervju med forskaren ifråga. Vad som dock också framkommer i den intervjun är:

"...särskilt från vissa regioner. De som sticker ut är Iran, Spanien, Grekland, f.d. Jugoslavien och Asien."

Alltså exakt vad den fördomsfulle kunnat förvänta sig. Då är det ju synd att vår tids invandring inte kommer därifrån, utan från länder som Somalia, Afghanistan och Syrien. Hur ser siffrorna ut då?

White Rabbits briljanta satir om erövringen av Amerika

Bakom Youtube-kanalen White Rabbit står enligt uppgift en begåvad svensk animatör, som genom videosatirer pekar på absurditeterna i dagens västerländska debatt. Nedanstående kortfilm har ett år på nacken, men själv har jag först nu upptäckt den. Sensmoralen är förstås högaktuell.

Marine Le Pen sätter journalist på plats II

Egentligen är det ingenting speciellt med det här klippet. Det visar en pk-journalist, som i vanlig ordning talar om 30-tal och högerextremism, och Marine Le Pen som förklarar hur det egentligen ligger till.

Iranska kräver att Sverige öppnar gränserna

Shora Ismailian heter en kvinna med iranska rötter som nyligen rest i Pakistan för att titta på "klimatflyktingar". Detta verkar vara en populär term bland multikulti-vurmarna idag och den innebär helt enkelt människor som drabbats av olika typer av naturkatastrofer. Även detta är naturligtvis den vite mannens fel, och lösningen är förstås att ta hit alla dessa människor. Ty vi har en skuld.

"Men välbeställda, överkonsumerande människor i västvärlden har en skuld till de fattiga länder som nu drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det är dags att erbjuda klimatflyktingarna en trygg plats."

Nej, vi har ingen arvssynd eller skyldighet att göra någonting. Det är knappast svenskens fel att man i Pakistan främst verkar sysselsätta sig med islam och att mörda varandra. Landet satsar även stora pengar på sin militär och har till och med utvecklat kärnvapen. Som vanligt är det också märkligt hur slutsatsen alltid blir att dessa människor absolut måste komma hit. Det blir än mer absurt eftersom Shora verkar förstå hur många människor det faktiskt rör sig om:

"Vi har sett dem, klimatflyktingarna, genom våra teveskärmar och i tidningar. 20 miljoner flydde i Pakistan. Sommaren därpå 12 miljoner på flykt undan torkan på Afrikas horn. En miljon på flykt i Filipinerna senare den sommaren efter häftiga monsunregn, 200 byar ödelagda av översvämningar i Indien, torka över Sri Lanka och Västafrika, jordskred i Colombia och Bolivia… Listan över de senaste årens katastrofer är helt enkelt alltför lång."

Exakt, så hur är det ens möjligt att komma fram till slutsatsen att dessa offer måste skeppas till Europa?

"I sin årsrapport från 2010 slog UNHCR fast att endast 16 procent av världens flyktingar befinner sig i Europa. De största mottagarländerna ligger långt härifrån – de är Pakistan, Iran och Kenya. Bördan hamnar alltså på redan fattiga länder."

Oj då, endast 16%! Det borde ju förstås vara 100%. Hur skall vi kunna uppnå det?

"...men för att betala av vår skuld måste vi – den svenska regeringen borde ta första steget – öppna våra gränser och erbjuda de klimatflyktingar som vill en trygg plats."

En gissning är att de flesta av ovan nämnda 20 miljoner i Pakistan skulle kunna tänka sig att bli hitflugna, där det finns både en oändlig kassakista och moskéer. Vi kan för övrigt notera att hon överhuvudtaget inte verkar bekymra sig för vad som skulle ske med Nederländerna och dess befolkning vid en havsnivåhöjning.

Jag föreslår att Shora Ismailian börjar med att betala av sin skuld till Sverige, genom att återvända till Iran för att se till att de lägger pengar på mångkultur istället för kärnvapen. Nej, just det, Shora Ismailian hävdar ju att Iran inte alls strävar efter kärnvapen, medan hon förstås brinner för ett "fritt Palestina". Sverige är naturligtvis ingenting värt, annat än som möjlig grönmark för nya muslimer.

Inlägg på Svt Debatt

Nya idiotier från feminismen

Vi får ständigt höra att man måste se individen och att det är fel att dra alla över en kam. Jag håller med. Dock verkar det i den politiskt korrekta världen finnas en grupp som inte enbart är ett legitimt mål, utan där det dessutom är viktigt att dra alla över en kam. Män. Vi minns hur Gudrun Schyman menade att det egentligen inte var någon skillnad mellan svenska män och talibaner, eftersom det på något sätt handlade om samma "patriarkala strukturer". Igår tittade vi på hur det hävdades att jihad-resor förstås inte hade någonting med islam att göra, utan endast var en del av alla mäns kultur.

Nu är det dags för en ny bottennivå. Ann Heberlein, som jag tidigare endast känt som en författare med psykiska problem, men som tydligen även är "teologie doktor i etik", förklarar under rubriken "Ariel Castro kunde lika gärna varit en av oss" att det inte alls är någonting ovanligt med individen i Cleveland som höll kvinnor fångna i sitt hus i tio år.

"När Ariel Castro håller tre unga kvinnor fångna som sexslavar förklaras det som en perverterad och djupt störd individs handlingar. I själva verket är Cleveland-kidnappningen ett uttryck för samma patriarkala ordning som även i Sverige ger män rätt till kvinnans kropp. Castros dåd speglar en kulturell föreställning om att romantisk kärlek är att äga den andre."

I feminismens värld är alltså även alla män i Sverige lite medskyldiga till Ariel Castros kidnappning, eftersom vi, på grund av patriarkal ordning förstås, fungerar på samma sätt. Att sedan se denne Castros handlingar som ett utslag av "romantisk kärlek" är naturligtvis helt groteskt, men i Sverige kan liknande tankar framföras i den offentliga debatten utan vidare. Man skulle kunna lägga till att ett förhållande i så fall även ger kvinnan rätt till mannens kropp, men nej, här gäller det att utmåla varje man som en kidnappare och slavägare.

Heberlein fortsätter oförtrutet:

"Det är en människosyn – eller ska jag säga kvinnosyn – som delas av miljontals män världen över, också i Sverige. Det är samma nedvärderande syn på kvinnan, samma idé om kvinnans kropp som något en man kan äga, samma förnekande av kvinnan som en varelse med en egen vilja och värde som ligger bakom våldtäkter, misshandel och kvinnomord världen över."

Här skulle man kunna fråga sig hur många män i Sverige som ställer sig bakom våldtäkter och kvinnomord; en procent? En promille? Om förhållandet är 99 till 1 skulle jag snarare säga att normen och strukturen är att män tycker att liknande dåd är lika förkastliga som kvinnor.

Egenligen talar Heberleins text för sig själv och ytterligare kommentarer behövs knappast. Vad man möjligen kan förvånas över är att denna extremism förefaller fullständigt normaliserad i Sverige. Låt oss avsluta med ett sista stycke ur denna feminists analys:

"Att män våldför sig på kvinnor, misshandlar, våldtar och håller dem fångna – för nog är en misshandlad kvinna i en destruktiv relation också tillfångatagen även om hon inte är fastkedjad i en källare – är inte på något sätt ovanligt."